Victoria af Piteå

Flaskpost nr 15 från Atlanten

av

Ya, man! Easy life in the carribean. Nu börjar äntligen saker och ting återgå till normalt tillstånd och trots att räkningar, fakturor, flygbiljetter och dyl. haft hög prio sen vi kom för två dagars sen, är det först nu vi lyckats hamna på ett ok fungerande internet café.

St. Lucia 2007-12-15

Ya, man! Easy life in the carribean. Nu börjar äntligen saker och ting återgå till normalt tillstånd och trots att räkningar, fakturor, flygbiljetter och dyl. haft hög prio sen vi kom för två dagars sen, är det först nu vi lyckats hamna på ett ok fungerande internet café. Men, men, “don’t be confused by the dark world of materia. No, man, stay close to nature and don’t mingle with the sharks.” Här antingen funkar det eller inte, och ordspråket: tid är pengar har ingen relevans här. Undrar om SEB håller med?

Vad kan man säga om St. Lucia då, förutom att dom gör förbannat goda milkshakes? Det finns en hel del, men att Rastafari är deras religion och Bob Marley dess Gud är nog det mest träffande. Just nu råder en fantastisk blandning av gammalt och ungt, svart och vitt och fattigt och rikt på ön. Det är inte som Thaland, där trettio försäljare försöker pracka på dig diverse meningslösa ateraljer varje steg du tar. No, man, något sådant slösar man inte energi på här. Rastafari anspelar på kärlek och natur; inga massproducerade fake klockor eller andra matriella onödigheter får förekomma här.

Däremot erbjuds alla tänkbara icke-materiella tjänster, allt frän fullt moraliska till mindre moraliska, och de är aldrig längre bort än en handuppräckning eller en morsning. Detta visade sig inte minst på kvällen vi anlände; innan vi ens hunnit förtöja båten hade vi både sopor och tvätt uppstyrda. Ett inte helt ovanligt yrke här är freelansande turist-service-man, och de har foto-id’n dinglande kring halsen som bevisar deras lämplighet för uppgiften. Men innan Rastaman Kennedy tog hand om våra sopor, slog han sig ner i vår båt, tog en pils och lirade ett par låtar från hans senaste Reggae platta.

Med andra ord, life is easy in the carribean. Men även om pengar är något ont och fördömt här, finner man sig barskrapad efter varje besök på stan. Och ibland behöver du inte ens förflytta dig utanför båten för att hamna i samma situation. Men det är väl inte mer än rätt att ett 24-pack bira levererat med två påsar is direkt till båten bör kosta en extra slant, speciellt om den hamnar hos en obrydd monitärkämpe “who needs to chill by the beach with the best ganja on the island.”

Än så länge nöjer vi oss med bira, och så här runt lunchtid börjar det väl bli dags för en snart. Sen ska besättningen läxa upp Jimpa en aning för misstaget han gjorde att rapportera in fel position dagen innan målgång. Ett misstag som ledde till att vår färd-graf visar på att vi tog en sväng halvägs upp till florida. Detta, mina vänner, är något en stolt seglare inte kan tolerera så där utan konsekvenser.

Ya, man, nu blir det chill on the beach.

På Återhörandes

Victoria af Piteå

PS. Victoria likes to extend a special thanks to our Beneteau contacts: Eric, Simon and Nestor, for their invaluable help and support in preparing for the trip. You sold us the boat, helped us get it in prestine sailing condition, answered all our calls along the way and eased our mind about any concern we had. It couldn’t have been done without you, guys! Now, just get that boom over here so we can hop over to Martinique and throw another great party there :-

Flaskpost nr 14 från Atlanten

av

Nu är det bara timmar kvar och väntan är olidlig. Mentalt känns resan redan över, även om vi har 45 NM kvar. Men belåtenheten kan inte hejda sig och därför ligger nu fokus helt och hållet på första biran, en sötvattensdusch, ett restaurangbesök och sen gammalt hederligt barhäng. Visst måste positioner fortfarande rapporteras, St. Lucia flaggan hängas upp och rodret rattas, men de är småsaker i sammanhanget. Den överväldigande känslan är: Vi klarade det, fy fan vad skönt!

Victoria af Piteå 2007-12-12

Nu är det bara timmar kvar och väntan är olidlig. Mentalt känns resan redan över, även om vi har 45 NM kvar. Men belåtenheten kan inte hejda sig och därför ligger nu fokus helt och hållet på första biran, en sötvattensdusch, ett restaurangbesök och sen gammalt hederligt barhäng. Visst måste positioner fortfarande rapporteras, St. Lucia flaggan hängas upp och rodret rattas, men de är småsaker i sammanhanget. Den överväldigande känslan är: Vi klarade det, fy fan vad skönt!

På agendan för de återstående timmarna står sista måltiden: svenska köttbullar med makaroner. Champagnen och Rosé vinet står på kylning, redo att poppas vid första tecken på land.

Hur har det gått då? Jo, tack bra, måste man väl få lov att säga. Inga personskador i alla fall, och det är väl det som räknas. Lite ryggont, skärsår och brända lår må väl vara hänt, men det är ju sånt som hör till. Det kunde ha varit värre. Nordda hade kunnat fått ett skotblock i huvudet under en av ARC’ens värsta nattstormar. Stina hade kunnat bryta ryggen vid en ofrivillig giring och Staffe hade kunnat svingas över bord imorse vid en misslyckad jipp. Men så blev det alltså inte, för här sitter vi alla välmående och belåtna och inväntar atlantens sista solnedgång.

Lite värre är det dock med materialskadorna på Victoria af Piteå. För endast 6 månder sedan var hon fabriksny utan en enda skråma. En kär ägodel som vi skulle förvaltas omsorgsfullt. Inte visste vi då att hon skulle behöva visa sådan tapperhet mot de starka krafterna som råder på sjön. För trots hennes skönhet är havet utan diskriminering, då påfrestningar och förslitningar är stora mot både hårt och mjukt, stort som litet. Men en ny bom och räls är beställda och ginackern ska reklameras och ersättas. Likaså är två mantågstöttar, mantåg och block beställda, så nu är det bara en tidsfråga innan Victoria af Piteå åter igen kan stoltseras som en fräsch och fullt sjöduglig ungmö. Sedan ser det även ut som att vi kommer segla in som klar segrare över våra vänner och ärkerivaler på båten Thindra, vilket ockå är till stort nöje för hela besättningen, men framförallt för Jimpa som såg detta som det största och enda viktiga målet med resan. Den klara segern (vi snackar ca en timma) kommer säkert att bestridas och vara föremål för diskussion, men vi var i alla fall aldrig oroliga.

Så, nog får man erkänna att vi har klarat oss rätt bra. Därför känns det så jäkla nice att snart få lägga till och låta sig uppslukas av livets goda stunder.

Paradise here we come!

På återhörandes

Victoria af Piteå

Position 12:00 UTC 11/12 2007:
14, 06 N
59, 09 W
Nu är det nära!

Wind: 23 Knots
Speed: 7,2 Knots
Vågor: 2-5 meter, en våg fyllde sittbrun och även bakre kabinerna 🙂

Topfart senaste 24 timmarna: 16,4 knop , Rekord igen, grymt bra surf av Staffe !

Meny:
Frukost: Knäckebröd mackor med mjukost och kaffe
Lunch: Tortelini
Middag: Ikeas Köttbullar och makaroner

Flaskpost nr 13 från Atlanten

av

Spontana tankar är en lyx; en lyx som blir uppenbar på havet. I stadens vardag kämpar varenda hjärncell fibrilt varje vaken stund för att styra upp tillvaron. Möten, storköp, fredagsmys, dagislogistik, öl med polaren, rapporter, hinna med tåget etc. etc. är alla viktiga saker som ständigt måste ges hänsyn till. Och ligger man sömnlös kl. fyra på natten är det ofta under fustration på grund av ältandet av någon av dessa aktiviteter.

Victoria af Piteå 20071211

Spontana tankar är en lyx; en lyx som blir uppenbar på havet. I stadens vardag kämpar varenda hjärncell fibrilt varje vaken stund för att styra upp tillvaron. Möten, storköp, fredagsmys, dagislogistik, öl med polaren, rapporter, hinna med tåget etc. etc. är alla viktiga saker som ständigt måste ges hänsyn till. Och ligger man sömnlös kl. fyra på natten är det ofta under fustration på grund av ältandet av någon av dessa aktiviteter.

Men vad gör man fyra på natten under en stjärnklar himmel till ljudet av kluckande vågor och gungande svall; jo, låter tankar och ideér bli verklighet. Tankar och ideér som triggas i nuet eller som funnits där sen alltid, det är sak samma. Dom gör sig till känna när som helst, hur som helst och utan ordning, prioritet eller krav på lösning. Dom bara blir: varför kostar vatten pengar, Beethoven var ett större geni än Mozart, har dom after-beach på St. Lucia, kommer min nya dunderaffärsidé slå, Bush är sjuk i huvet, varför heter det pålstek, vad ska jag säga vid podiet första gången jag tar emot oscars’ statuetten, trodde Judas på Gud, hur går solot till Sweet Child o Mine, vem är jag och döma ut Bush, är blått vackrare än rött, hade det varit kul att vara kung på 1600-talet, mjukpepparkakor är faktiskt ganska gott, när ska jag bli kär då, och i vem, kanske man skulle skriva en bok?

Nu är det bara drygt ett dygn kvar på seglatsen; hoppas inte de spontana tankarna försvinner med den.

På återhörandes

Victoria af Piteå

Position 12:00 UTC 11/12 2007:
13, 51 N
56, 26 W
Ca 260 Nm kvar !

Wind: 23 Knots
Speed: 8,2 Knots
Vågor: Bra surf, ca 3-4 meter

Topfart senaste 24 timmarna: 10,3 knop.

7&8/12 Meny:
Frukost: Yoghurt , mussli, varma mackor
Lunch: Mackor, Pankakor
Middag: Lasagne , fruktsallad
Nattmat: Pizza , “Lyxcholad”

Flaskpost nr 12 från Atlanten

av

Att en seglats över atlanten skulle bli ett äventyr, det var vi alla säkra på; men hur äventyret skulle utspelas kunde ingen riktigt veta, speciellt inte för oss noviser.

Victoria af Piteå 20071209 Att en seglats över atlanten skulle bli ett äventyr, det var vi alla säkra på; men hur äventyret skulle utspelas kunde ingen riktigt veta, speciellt inte för oss noviser. Det enda vi med säkerhet visste var destinationen; ett paradis där solen står högt på himlen, drinkarna är praktfulla, dansen utmanande och folket välmående.

Varför skulle resan dit vara så mycket annorlunda? Idag, nummer fjorton i ordningen, ligger hela besättningen nöjda och belåtna på däck med en bok i handen och solar. Nordda har till och med lassat på ett lager olja för att ta brännan till en ny level. Och snart blir det pannkakor och skogsbärssylt.

Denna tillvaro känns rätt träffande i förväntningar, även om många av oss nog även välkomnar lite fart och fläkt på färden. Definitionen på “lite fart och fläkt” kan diskuteras. För vissa räcker det med ett skyfall, för andra ett rev i seglet. Just nu känns det som att Victoria af Piteå har mer än väl fått sin beskärda del av fart och fläkt.

Äventyret lyder som följer: I förrgår vid kvart i ett på natten står Staffe bakom ratten och anstränger sig betydligt mer än vanligt för att hålla båten på rätt kurs. Regnet piskar ner, natten är kolsvart och vinden ligger runt 25-30 knop. Mange, som egentligen är off-skift, har bäddat ner sig uppe på däck fullt påklädd, beredd att ingripa om något skulle hända.

Med andra ord, fart och fläkt ligger i luften.
SNAPP!!!
Preventern (ett rep som säkrar bommens position) går av och bommen flyger över på andra sidan, drar med sig blocket på storskotsvagnen och stångar lös mantågs-stöttan på andra sidan. Bommen är bucklad och seglet måste revas pronto.

Inom någon minut har Mange säkrat bommen med ett skotrep. Nordda ligger framme på däck för att säkra blocket på storskotsvagnen som svingas omkring likt en wrecking ball.

En lampa här och där lyser upp natten, men annars har vi endast starka lungor som kommunikationsmedel. Allt går mycket fort, vinden ökar och når stundvis upp till över 40 knop, men besättningen lyckas ändock behålla lugnet. Då hör Staffe hur Mange ger order om 270 graders kurs. Det betyder jipp, och Staffe fullföljer.
PANG!!!
Bommen svingar som en projektil över till andra sidan, men var är Nordda? Den känsla av skräck som inföll sig under ett par sekunder av ovisshet, övergick snart till en katastrofal övertygelse hos vissa i besättningen.

Det sägs att en elektrisk stöt upplevs betydligt längre än den varar; så kändes det nu.

Men med ett solid team i samarbete, och rutin på rätt plats, kan mycket gå fel innan en katstrof låter sig hända. I detta fall hade naturligtvis orden även nått Nordda som visste precis var hans kropp och lemmar inte fick vara vid en jipp med en trasig skotvagn.

Dessutom hade Jimpa ständig uppsyn över honom med båtens största ficklampa. Momentet gick bra och lite med Guds hjälp, men mest på grund av skicklighet, hade vi nu säkrat alla lösa delar.

Däremot gick det inte att reva storseglet, för det hade fastnat i spridarna, mot vilket hela seglet vilade. Enda sättet att lyckas reva seglet var att hissa det först, och det var otänkbart i 40 knops vind. Det betydde att vi var tvugna att vänta ut vinden och hålla båten på en kurs som krävde så liten belastning på mast och bom som möjligt.

Ett navigationsmisstag och storseglegt har kunnat gått i tusen biter eller i värsta fall dragit med sig masten. Där satt vi, strax innan tre på morgonen och hade ungefär sex timmar till gryning (ARCen kör UTC tid, så dygen är förskjutna) och ingen aning om när vinden skulle behaga avta. De enda som förtroddes ratten var Nordda och Mange, som fick sova om lot medan övriga besättningsmedlemmar turades om att vara behjälpliga vid behov.

Vid gryning lyckades vi dock få loss storseglet och kunde reva. Den känsla som infann sig när seglet virades in och båtens ilska tyglades, var inte bara en känsla av lättnad, utan även en av stolthet och vinsteuphori.

Victoria af Piteå hade klarat sig igenom en av ARCens värsta regnoväder och kunde nu börja bekymra sig över de andra båtarnas olycka. Och igår fick vi erfara att även ett par andra master och bommar hade gett vika under nattens förlopp, att en besättning fick överge sin båt och att en kille ligger medvetslös efter att ha fått bommen i huvet.

Visst är det beklagligt när ett spännande äventyr förvandlas till en mardröm, men samtiigt som väder och vind kan vara de mest obarmhärtiga krafter som finns, kan de samtidigt var de vackraste och häftigaste lyckobringarna.

Ingen dag är sig lik, det finns ingen vardag på sjön, och just nu trivs vi med väder och vind och håller gärna till godo med de gamla hederliga orosmomenten från tidigare: vart allt smuts kommer ifrån, varför båten inte kan vara stilla bara under måltiderna, att kropp och kläder har ett bestående lager av klibbigt salt på sig, att vatten, öl och juice är pissljumma etc. etc.

Men snart anländer vi på St. Lucia och då är Victoria af Piteå redo för nya äventyr. På Återhörandes

Victoria af Piteå

 
 
 
 
Position 12:00 UTC 9/12 2007:
14, 55 N
51, 14 W

Wind: 14 Knots (toppar över 40 under dygnet)
Speed: 7,0 Knots
Vågor: Badvänligt!

 
Toppfart senaste 24 timmarna: 15,8 knop. Rekord igen!
 
7&8/12 Meny:
Frukost: Enkelt och snabbt! Någon åt Varma koppen och någon mjölk med flingor.
Lunch: Pasta med köttfärssås, Mackor
Middag: Bullens pilsnerkorv med extra allt, Staffes special pyttipanna (som var gryym!)
Nattmat: Choklad bars i mängd och varma koppen till den som styrde. Varmamackorna som Maggan gjorde låg tyvärr utspridda på golvet tillsammans med alla blöta kläder…

Flaskpost nr 11 från Atlanten

av

Kom att tänka på en scen ur Pirates of the Carribean 3. Ena stunden är Jack Sparrow och Co. nere i Caribien och fajtas – klipp – och dom befinner sig mitt bland snöklädda landskap med frost i skägget, endast iklädda linne och huvudbonad. I filmens värld är detta fullt möjligt och helt trovärdigt i sitt sammanhang, men fy helvete vilken resa dom klippte bort!

Victoria af Piteå 2007-12-07

Kom att tänka på en scen ur Pirates of the Carribean 3. Ena stunden är Jack Sparrow och Co. nere i karribien och fajtas – klipp – och dom befinner sig mitt bland snöklädda landskap med frost i skägget, endast iklädda linne och huvudbonad. I filmens värld är detta fullt möjligt och helt trovärdigt i sitt sammanhang, men fy helvete vilken resa dom klippte bort!

Nog med reflektioner, idag har det regnat, regnat och regnat. Intuitivt skulle man tycka att det är något som sprider negativ energi och drar ner allas humör. Och kanske hade det varit så om regnet var underkylt och feberframkallande, men här nere på de södra breddgraderna faller endast droppar av varm kärlek; äntligen fick man sig en rejäl dusch i sötvatten och äntligen fick ens saltbelagda kläder uppleva friheten av sötma!

Men jag kan hålla med om att när väl dessa mål var uppfyllda, kunde gott lite uv-strålar göra sig till känna igen. Men, men… inför vädret är människan maktlös, eller?

Kanske lite mer freon och koloxid skulle göra susen? Då kanske vi inte hade behövt flytta vår after-sail till imorgon. Och det hade väl inte mer än rätt, för det är inte lite tålamod som krävs för att låta en kall GT vänta på sig till mer gynnsamma förhållanden.

Hur som helst slog vi fartrekord inatt: 15.4 knop!!!!

Nu blir det pytt i panna i goda vänners lag.

På återhörandes

Victoria af Piteå.

———————————-

Position 12:00 UTC 7/12 2007:
17, 13 N
40, 18 W

Wind: 10 Knots (toppar över 40 under dygnet)
Speed: 6,8 Knots
Vågor: Vinden kommer och går, så även vågorna…

 
Toppfart senaste 12 timmarna: 15,4 knop. Rekord !!
 
6/12 Meny:
 
Frukost: Nybakat bröd, salami, ost, frukt och massa kaffe + te
Lunch: Röschti (potatisplättar) med spansk skinka och sallad
Middag: 3 rätters ! Olw dill och gräslöks chips som starter, Marinerad kryddstark kyckling med hasselbackspotatis och mixed salad till huvudrätt, Nordas berömda äppelpaj med 1 liter vaniljsås.
Nattmat: Nej vi var proppmätta !

Flaskpost nr 9 från Atlanten

av

Ja , onsdagen den 5 december var dagen då allt gick så fort. Alla levde efter ordspråket: “Do what you want. Like what you do”. Och ja, alla gjorde som de ville varvid inte mycket hände.

Victoria af Pteå 2007-12-05

Ja , onsdagen den 5 december var dagen då allt gick så fort. Alla levde efter ordspråket: “Do what you want. Like what you do”. Och ja, alla gjorde som de ville varvid inte mycket hände.

Staffe och Stina har haft storslagna kamper i Singstar (Kareoke på Playsation) där Stina som vanligt förnedrade Staffe. Staffe som alltid drömt om att vara rockstar ger dock inte upp. Däremot hördes det en tendens till gnäll från Staffe när det gäller val av låtar. Stina kör gärna slager och Staffe vill inget annat än skrika till en 80 tals hårdrocks klassiker, vilket självklart konsekvent röstats ned av Stina.

Norda som redan kommit in i Karibien lunken har hela dagen suttit vid badstegen med fötterna i vattnet och planerat kvällens grill afton. Hur länge kan man planera grillning? Ja, på atlanten ca 10 timmar i sträck ! Det bör dock noteras att det blev riktigt riktigt bra men det är tur att han inte bedriver restaurant verksamhet.

Maggan, Mange och Jimpa har även de tagit det lungt idag. De har dock på ett mycket ansvarsfullt sätt stöttat och styrt upp de andra snedseglarna som bara lekt sig genom dagen. Framförallt är alla glada för Maggans stöttning av Norda. Utan Maggans påminnelse till Norda att det snart är mörkt och att vi alla var hungriga skulle Norda fortfarande suttit vid badstegen och planerat.

Nu ska vi ta det lungt och titta på sjärnorna!

På återhörandes

Victoria af Piteå

Position 12:00 UTC 5/12 2007:
18, 36 N
40,54 W

Wind: 15 Knots
Speed: 5,5 Knots
Vågor: Har inte varit lungnare sedan vi startade..

Topfart senaste 12 timmarna: ca 8 knop

3/12 mat:

Frukost: Yogurt med mussli
Lunch: Magans Coscos salad med tonfisk och julmust
Middag: Taco dinner ! Med extra extra allt ! Kvällen till ära hade vi kallt rosevin ! 🙂
Nattmat: Blåbärs soppa och mackor

Flaskpost nr 8 från Atlanten

av

Bomber och granater; vi gick bet på den lille danskjäveln! Den otacksamma sprätten till segel la sig ner redan första minuten, utan varken kamp eller lust. Men det kanske var lika bra det, för nu vet vi vad den är gjord av och sådana privilegerade snobbfasoner är inte välkomna ombord på Victoria af Piteå.

Victoria af Piteå 2007-12-04

 

Bomber och granater; vi gick bet på den lilla danskjäveln! Den otacksamma sprätten la sig ner redan första minuten, utan varken kamp eller lust. Men det kanske var lika bra det, för nu vet vi vad den är gjord av och sådana privilegerade snobbfasoner är inte välkomna ombord på Victoria af Piteå. Här kämpar vi för vår sak med slagorden: en för alla och alla för en; inget nån liten danskjävel förstår sig på. Så numera huserar svikaren i skamvrån under fördäck, och vedergällning väntar i St. Lucia.

Men det förflutna blir snabbt glömt när det finns mycket annat att glädjas åt, och nu ser vi istället fram emot taco-afton i solnedgången.

Igår fick vi även fint besök av ett par valar som behagade göra oss sällskap i ett par minuter. Det orsakade sådan uppståndelse att soppa och kaffe flög all världens väg, men vad är väl en sparris-soppa mot celebert marint besök?

Just nu är det lekstund till Jimpas innovativa DJ’ande. Den senaste timmen har vi fått höra ungefär ett par hundra ljuduppstötningar med variationer ur Astrid Lindgrens fantastiska värld, lättsam Linda Bengtzing schlager, dundrande Metallica pukor, hånfulla kungen över alla här: King Lui samt Hassans bidrag till den ironiska generationen. Dock har vi inte fått höra en enda hel låt, och sköna övergångar mellan de olika mästerverken lyser med sin frånvaro.

Men en mer orginell och inspirerande playlist har sällan klingat från Atlantens mittpunkt. För att exemplifiera detta kommer här ett referat från den nuvarande författarlekens sista alster. Leken går till så att var och en skriver en-två rader i en berättelse för att sedan lämna över till näste man. När alla har fått skriva var sin gång är storyn fulländad.

Alltså, författat av hela besättningen på Victoria af Piteå 2007-12-04:
“Komissarie Persson satte två snabba skott i Fröken Lindblads pannlob. Hon var misstänkt för att ha stulit grillen från Baila-Baila (en annan svenksk Beneteau med i Arcen). Detta upptäcktes inte förrän 3 dagar in på påskhelgen. Nog fanns det tillräckligt med sprit på bygget, men folket ville se henne död för det att hon sålde sig själv och trodde på satan.”

 

Snipp snapp snut, nu var sagan slut.

 

På återhörandes

 

Victoria af Piteå.

Position 12:00 UTC 4/12 2007:
19, 35 N
38, 18 W

Wind: 13,3 Knots
Speed: 7 Knots
Vågor: Små dyningar, perfekt för bad men inte snabb segling!

Toppfart senaste 12 timmarna: ca 7 knop

2/12 mat:

Frukost: Lite smått och gott beroende på om man sov eller ej.

Lunch: Manges Atlantenvända pankakor (plättar om man är från Piteå) med Maple sirup , hallon och blåbärs sylt!

Middag: Sparrissoppa med extra mycket sparris + Champigionsoppa, baugetter med ost och salami

Nattmat: Pizza med spansk Oboy!

Flaskpost nr 7 från Atlanten

av

Enligt sägner är man först en riktig sjöman när man utan att reflektera står i en omöjlig stretchposition med en sylvass kniv i ena handen, en kastrull med kokhett vatten i den andra och helt blassé slänger ihop en bolognese åt hela besättningen; för att i vilket ögonblick som helst, nästintill obehindrat, parera en nacksving a lá Karelin som orsakas av en helt vanlig atlantvåg.

Victoria af Piteå 2007-12-03

Denna ständigt rörliga tillvaro har blivit vardag för oss och inget som skänker oss varken förtret eller missnöje längre. Att ta sig från A till B, sova, äta, diska, kissa, ja, allt som vardagen för med sig, bemästrar vi numera till fullo med nya kompetenser i smidighet, styrka, akrobatik och sjökännedom. En blå tånagel, ett skrubbsår på armen eller en tova i håret går oss helt obemärkta förbi, så nog är det med full rätt vi kan kalla oss regelrätta sjömän.

Dock har Jimpa varit lite snurrig på sistone. Inte minst i natt då han vaknade kl. två, mitt under Farmar-lagets sovpass, sprang ut i kabinen i kalsonger och flytväst och jämrade sig över hur mycket det gungade. Men med en vattenflaska drog han sig tillbaka och hördes eller syntes inte mer förrän Farma-lagets pass inföll två timmar senare, då han på samma sömndruckna sätt bytte position till durken. Där slog han sig till ro och snarkade sig igenom hela passet.

Men ingen klandrar han för det, för en trött Jimpa visar på normala mänskliga tendenser, så det gör han bara gott att hans annars outömmliga energi får tyglas lite.

Gårkvällens adventsfirande var något i särklass. Med Norddas insmugglade pepparkakor, blue cheese, glögg och glitter blev kvällen en riktig succe… eller, vad säger Nordda?

Jimpa bjöd upp till tävling i balongformgivning och förloraren skulle bli skyldig vinnarn 15 minuters massage. Placeringen skulle avgöras via röstning. Nordda visade sig snabbt vara flink i finmotorik och konstnärsskap och vips hade han skapat en karibisk sköldpadda, innan de övriga ens hunnit blåsa upp sina ballonger.

Däremot var röstningen han inte lika barmhärtig, för att sticka ut och visa sig duktig ut på Victoria af Piteå har man inte mycket för. Ni kanske förstår vem som blev skyldig massagen, och det vinnande wild cardet gick faktiskt till Jimpas sjörövar kostym beståendes av hatt och svärd. Nu föll det sig så att Nordda sålde massagen till Staffe mot en tidigare vinst av tio minuters “jag äger dig.” Dvs. Staffe äger nu Jimpa i tio minuter närhelst han vill, och under dessa minuter förvandlas Jimpa till Staffes slav och betjänt.

Både Nordda och Staffe var väldigt nöjda med detta byte, för naprapati är något som ligger Staffe nära, medan Nordda har för vana att inte beblanda sig med andra män i alltför intima sammanhang.

Imorse vaknade Farma-laget till strålande solsken och blev genast bjudna på pankaka med skogsbärssylt av A-laget, följt av morgonexercis. Excercisen bestod i body-surfing; 8 knop fart, en sele kring midjan, ett rep från bommen till selen, och sedan var det bara att kasta sig i plurret. Förutom nöjsamheten, medförde excercisen även hygieniska fördelar.

Det där med hygien blir mer och mer ett förtret, för saltet vill liksom inte tvättas av sig. Och dessutom har vi enats om att bli mer medvetna om sötvattensförbrukningen ombord, så mer än ett ögonblicks tvagning var eller varannan dag går inte för sig.

Men än är det ingen som klagar, och både dags- och nattskift löper på utan besvär. Igår avslutade vi den nionde och sista cd’n av Röde Orm som ljudbok, så nu består fritiden mer av individuell läsning, högläsning eller samtal. Mest sorgsna till detta avslut är nog Mangan och Nordda, som ofta och mycket levde upp i gemensamma skratt åt Orms företaganden.

Men till Mangans tröst hade Stina med sig två Tintin böcker som snabbt blev föremål för högläsning. Pris för bästa imitation av Kapten Haddocks ilska gick dessutom till Mangan, så nog förtlöper dagarna med ett smaj på hans läppar.

Nä, nu är det dags att jobba lite på brännan.

På återhörandes.

Victoria af Piteå.

 

Position 12:00 UTC 3/12 2007:
19, 59 N
35, 32 W

Wind: 13 Knots
Speed: 6,8 Knots
Vågor: Så lungt det blir när det blåer 13 knop

Toppfart senaste 12 timmarna: ca 11 knop

2/12 mat:

Frukost: Youghurt, Blåbärssoppa + knäckemackor med ädelost

Lunch: Staffes atlant kyckling med super sås och jasmine ris a

Middag: Pepparkakor , Glögg med mandelflan och russin, Spansk skinka , mjukpepparkaka och lite godis. Vi fick fisk och fileade men vi var för mätta efter allt sött så vi grillar fisken i morgon till lunch!

Nattmat: Baguetter och blåbärssoppa

Flaskpost nr 6 från Atlanten

av

En vecka på sjön och till lika första dagen i väntan på Herren Jesus Kristus. Det tänkte Victoria af Piteå fira med svenska pepparkakor och blossa glögg.

Men på gott och ont finns det ju alltid en eller annan anledning till att fira, varför kanske är orsaken till att nångonstans på vägen blev alla tre pepparkaksburkar, inhandlade på Ikea i Las Palmas, slukade till sista smulan.

Men, men, på Victoria af Piteå flödar uppfinningsrikedomen och det tog inte lång tid innan vi fann annat gott att fira med; skorpor, wasa knäcke, digestive kex och hör och häpna, hembakade scons.

Efter att i huvudsak ha merchat västerut sedan dag ett, styr vi numera mot sydligare breddgrader för att undvika ett gigantiskt stiltjebälte som breder ut sig strax norr om kräftans vändkrets. Förutom stekande soliga dagar, ljumma nätter och en gyllenbrun hud, märks denna navigationsförändring på det nya sällskapet ombord.

En imponerande mahe-mahe förgyllde som sagt våra middagsplaner i fredags, men nu börjar vi också bekanta oss mer och mer med atlantens flygfiskar. Dessa märkliga varelser som lever i de bästa av två världar besitter av någon anledning en förkärlek till Victoria af Piteås fördäck.

Varje dag invarderas vi av minst ett halvt dussin, som hjälplöst sprattlar sig till fördärvet i väntan på räddning. Till en början var detta fenomen överraskande nöjsamt, men har numera övergått till en sten, sax och påse uppgörelse, där förloraren får ta sig an mödan att återförena kraken med havet.

I natt hade vi en omstrukturering i laguppdelningen; Nordda och Staffe bytte plats, och vi förblir alltjämt tre på varje pass. Orsaken till detta beror mycket på den lilla dansken som kräver både stor uppmärksamhet och manfolk till sin natur. Dock har vinden varit väldigt gynnsam de senaste dygnen, så den lilla dansken har fortsatt fått vila.

Detta kanske är en god sak i sig, trots att nyfikenheten om dess nyvunna kapacitet växer för varje stund som går. Hur som, slog vi nytt fartrekord idag med hela fjorton knop; ytterligare något att fira framöver.

I stort njuter hela besättningen av tillvaron, även och tankar om “chilling in the Carribean” börjar ta form. En back Carib beer står just nu överst på nköpslistan när vi anländer. Vi beräknar väl att, med en medelhastighet på 6-8 knop som vi haft de senaste dygnen, kommer vi anlända till St. Lucia om c:a tio dagar.

Vad som faktiskt väntar oss där får låtas hållas till spekulationer, men varje dag svischar förbi med rask takt och vi finner hela tiden göromål att roa oss med. Snart stundas exempelvis Jimpas väl förberedda föredrag om astronomi som han pratade mycket och högt om veckan innan avresa.

Man får väl bita sig i läppen för att inte falla i skratt när det upenbarar sig att han öppnade sin pinfärska bilderbok för drygt en timme sen. På återhörandes Victoria af Piteå

——————–

Position 12:00 UTC 2/12 2007:
21, 03 N
32,52 W

Wind: 18,9 Knots
Speed: 8,0 Knots
Vågor: Nu surfar vi äntligen ! 🙂

Toppfart senaste 12 timmarna: ca 14 knop

Frukost: Yoghurt och musli.Lunch: Bullens pilsnerkorv med bimbo-bröd och bostongurka.Middag: Huset pasta bolognese, avokadosallad och en flaska chateau.Norddas atlantlagade äppelpaj.med vaniljsås.

Flaskpost nr 5 från Atlanten

av
I dag är det lördag, så då tar vi det extra lugnt! Till och med sovmorgon i kaptenshytten.

Gårkvällens förberedda bolognese får vänta till i kväll…detta tack vare vår fiskelycka!

Victora af Piteå 2007-12-01

Position 12:00 UTC 1/12 2007:
22, 53 N
30, 40 W

Wind: 18,7 Knots
Speed: 7,6 Knots
Vågor: Nu snackar vi vågor, i natt ca 3-4metet 🙂

Topfart senaste 12 timmarna: ca 9,5 knop


Frukost: Yougurt och mussli , te och fruktsallad

Lunch: Grönsaks soppa, Minestrone , nybakta baugetter med filadelfia ost + kaffe med kaka

Middag: Egenfångad Mahe-mahe fisk , kokt potatis , stekt zucchini och staffes special gjora atlanten sås för egenfångad fisk.

Nattmat: Polly och Svarta fiskar

 

Gone Fishing… I dag är det lördag, så då tar vi det extra lugnt! Till och med sovmorgon i kaptenshytten.Gårkvällens förberedda bolognese får vänta till i kväll…detta tack varevår fiskelycka!

Vid 17-tiden i går fick vi upp en STOR gul fisk..mahe mahe. Det var dock inte helt lätt att få upp en 4-5 kilos fisk när båten gick i 9 knop..men tack vare vårt hårda träningschema på båten så har vi mycket muskelmassa ombord och kunde därför mer eller mindre trolla upp fisken på däck.
Så grillen tändes snabbt och det blev grillad fisk till middag. Färskare fisk än så har få av oss ätit förr! Men som sagt i dag lördag, strålande sol och perfekta vindar. I kväll firar vi helgen med extra mycket chips och Singstar, Guitar Herro och kanske en Gin o TonicJ.

Staffe tjatar om DVD så kanske det blir det en DVD också, bara dieseln räcker. Snart seglar vi över kräftans vändkrets..och Norda och Magnus som seglat över Atlanten förr ska inviga oss i traditionen att alla som seglar över denna gräns ska döpas.. Så snart är det dags för cermoni.. När vi har haft vår Lördags underhållning och återgår till planlagd segling på hög nivå igen blir det nog återigen snack om de som inte kom med! Ja det blir nog inte bara en story om LP, Hägglöf och Åkerlund!

LP vår vänn som sliter och sliter allt för den stora koncernens bästa. Hägglöf som inte tordes misslyckas på två äventyr i rad (trots att höghöjdsjukan sällan drabbar någon på 1 meter över havet).

Åkerlund som trotts sin enorma erfarenhet från mer eller mindre extrema naturutforskningar i Riksgränsen och Canada sa att han inte skulle “palla” att vara på sjön två till tre veckor utan att se land. På återhörande, Victoria af Piteå