Krasch! – rätt och fel rattat av megajakt

Två megajakter passerar trånga Simpson Bay Bridge i semesterparadiset Saint Martin i Västindien. För den ena går det smärtfritt. För den andra blir det dyrt.

Först ut är den 78 meter långa megajakten Venus som Apple-grundaren Steve Jobbs beställde av det holländska lyxbåtsvarvet Feadship för tre år sedan. Ett förhållandevis slankt fartyg som klarar passagen lugnt och galant. Dock med god hjälp av bogpropellrarna.

Fet båt och smal passage. 

Värre går det för Azteca i samma passage, som trots att besättningen med god vilja och hårt arbete med fenderarna, får sig en rejäl reva i skrovsidan.

Ganska precis en minut in i den andra filmen hörs ett otäckt ljud av pengar som går upp i rök. Se båda filmsnuttarna nedan.

Läs mer om Steve Jobs ovanliga lyxjakt och om varför den beslagtogs efter Applegrundarens bortgång.

Venus  
Längd: 78,20 m
Bredd: 11,80 m
Djupgående: 3,00 m
Vikt: 1 500 ton
Motor: 2 x MTU (2 x 3 652 hk)
Toppfart: 22 knop
Gäster: 12
Besättning: 22

 

Azteca  
Längd: 72,00 m
Längd v l: 63,00 m
Bredd: 13,50 m
Djupgående: 3,50 m
Vikt: 1 600 ton
Motor: 2 x Caterpillar (2 x 2 682 hk)
Toppfart: 16,5 knop
Bränsle: 250 000 liter
Vatten: 40 000 liter
Gäster: 12
Besättning: 28

Höjdpunkterna från Les Voiles de St Barth

St Barth ComancheHur känns det att segla ombord på några av världens mest extrema och dyra kappseglingsbåtar? Här frossar vi i bilder och video som ger en bra hint.

Les Voiles de St Barth samlar många av världens dyraste och ballaste kappseglingsbåtar och erbjuder lika bra party som seglingsförhållanden.

I år fick vi se första framträdandet med Gunboat G4 och strax därefter se vurpan som skakade alla ivriga foilinganhängare.

Men framförallt fick vi en gång för alla se kölbåtsgiganterna få rejält med pisk av MOD 70:an Phaedo.

Här är videon som visar höjdpunkterna!

Foto: Christophe Jouany och Copier.

Livet som skeppare på jollen till en lyxjakt

Känns det mörkt att kliva in i december? Kanske borde du göra som Mattias Rudewald och arbeta som skeppare på en tenderbåt – i det här fallet en Wally 47 – som alltid befinner sig där solen skiner. Hamnen.ses chefredaktör seglar över Atlanten på moderskeppet – en Wally 100 – och möter Mattias för en intervju i Karibien.

Många ägare av lyxjakter ser alltid till att ha sina båtar på världens härligaste seglingsvatten. Men de har sällan tid att ta hand om sin båt och än mindre att segla den till dessa platser. Istället betalar de en skeppare och besättning för att både vårda båten och se till att den kommer till platserna som ägaren önskar att tillbringa sina semestrar på. 

Wally 100:an Indio ligger ofta i Medelhavet men under 2010–2011 ville den italienska ägaren ta den runt jorden och bland annat fira jul i Karibien.

Hamnen.ses Gustav Morin fick chansen att segla med över Atlanten (se hela resan här och läs mer här) och väl på andra sidan, närmare bestämt vid British Virgin Islands, träffar han svenska Mattias Rudewald som arbetar som skeppare på “jollen” till den stora segeljakten. Hans uppgift är att alltid hålla båten i toppskick, se till att den följer Indio till världens alla hörn och ständigt vara redo att frakta ägaren och hans familj.

Ett drömjobb?
I videon ovan får ni följa med en stund på resan över Atlanten och sen träffa Mattias som berättar om sitt liv som skeppare på lyxjollen.

Hur fick han jobbet? Hur är arbetstiderna? Är det ett liv i lyx? Hur mycket tjänar man? Vi ställer alla frågor du behöver svar på för att veta om “drömjobbet” är värt att omvandla till verklighet.  

Wallys 47-fotare är en perfekt båt för dagsutflykter i varmt väder med stora yttre ytor och stabila sjöegenskaper. Dessutom är den tack vare sina IPS-motorer en fröjd att med joystick finmanövrera mellan lyxjakter i trånga hamnar.

Wally Power 47
Längd: 14,70 m
Bredd: 4,50 m
Djup: 0,60–0,96 m
Vikt: 11 800 kg
Antal kojer: 2 gäster och 1 besättningsman
Toppfart: 38 knop
Räckvidd: 440 sjömil i 30 knop
Motor: 2 x Volvo Penta IPS 600
Bränsletank: 1 950 liter
Mer info: www.wally.com

Flashiga flygbilder från Heineken Regatta

En av världens härligaste kappseglingar är Heineken Regatta vid St. Marteen som avslutades i helgen. I alla fall om man får tro Calle Hennix som här berättar om att utmana lyxjakter på 180 fot med sin 26-fots SeaCart trimaran.

Heinekenregattan är en av de största kappseglingarna som arrangeras i Västindien. Den går tre dagar i rad och varje etapp är cirka 30 sjömil.

– Man seglar bland annat runt St. Marteen och till ön Anguila. På ostsidan är det ofta riktigt tufft. Det blåste som satan och gick riktigt höga vågor i år. Vi behövde inte ens hissa upp gennakern, det var fullt drag ändå och vi hade ofta över 20 knop på loggen, vilket är ganska häftigt i så stor sjö. Det är ju generellt ganska spännande i sådana förhållanden med en så här liten båt, berättar Calle Hennix som precis klivit av flyget hemma i Stockholm.

SeaCart 26:an var, tillsammans med en liten 26-fots katamaran, minst bland flerskrovsbåtarna

– Det är kul med en liten trimaran då det ger väldigt spännande och intensiv men ändå säker segling, och trots att det är långa distanser så hinner man i land om kvällarna och kan njuta av den härliga stämningen. Man behöver inte gnaga runt i massor av timmar som kölbåtarna, säger Calle.

Pris för att vara full
Uppslutningen på Heinekenregattan är ganska unik. Alltifrån hårt satsande kappseglingsbesättningar på båtar som VO 70, TP52 till riktiga lyxkryssare på 180 fot och charterbåtar med låga kappseglingsambitioner och smått berusade besättningar.

– Det finns ju en hel del som krökar rejält. Det här måste vara den enda regattan på jorden när besättningen som krökar mest får pris, så länge de dricker Heineken alltså, skrattar Calle Hennix som mer fokuserade på kappseglingen och engagerat forsätter att berätta om en fight han hade mot den helt nya katamaranen Toro 34 från Kanada. 

– Sista dagen fick vi stiltje en timme och såg knappt den större Toro 34:an innan vi kom loss. Efter en lång kryss med Code 0 hade vi hugg på dem inför sista slaget till rundningen mot en avslutande reach i mål. Tills en av charterbåtarna slog precis framför oss och styrde 30 grader över märket hela vägen fram. Bahhh!

Hur gick det resultatmässigt?
– Inte så bra om man ser till det mättal vi fick. Men om vi skulle räkna med samma tal som vår närmaste konkurrent hade, den 26-fot långa katamaranen, så hade vi kommit tvåa.

Vilket är bästa minnet?
– Det var helt fantasktisk att ligga på hårdvindsbogar i en timme med hård vind och höga vågor och gennakern uppe. Det är i sådana lägen jag blir sugen på att segla den här båten över Atlanten.

)

En av de bästa minnen Calle Hennix tar med sig hem är de långa undanvindsbogarna där man kan lova och falla och “gasa med byarna och vågorna”. Här får ni följa med oavbrutet i 45 minuter…

Bilderna i videon som ligger högst upp i artikeln är tagna med en radiostyrd helikopter. En fantastisk manick som gör sådant som tidigare kostade multum möjligt med liten budget. Men det gäller att veta vad man håller på med. Läs mitt tidigare inlägg i ämnet. Se också när jag testade SeaCart 26 med min polare Torvar Mirsky som har hyfsad koll på snabba segelförsedda flytetyg. 

Småbarn, pensionärer och proffs seglar över Atlanten

I söndags startade 223 båtar med 1 200 glada seglare i Atlantic Rally for cruiser som nu går för 28:e gången. Racet går från Las Palmas till Västindien och deltagarna är alltifrån 1 till 70 år och båtarna från 8 till 35 meter. 
Flera svenskar är med och bloggar aktivt.

För många är denna 2 700 sjömil långa seglats livets stora äventyr. Stämningen i hamnen är på topp inför racet då många besättningar har tillbringat hela två veckor här under förberedelser och lärt känna varandra på kurser och fester som arrangören anordnar. Det finns också många unga äventyrshungrande seglare som hänger i hamnarna och in i det sista hoppas på att hitta en båt som behöver en extra besättningsmedlem. Andra har turen att få åka med helt utan ansträngning när det är riktigt små. I år är 25 seglare under 15 år. 

Det var både småbåtar, racers, stora klassiker och flerskrovsbåtar som startade i söndags från Gran Canaria.

ARC är för alla. Barnfamiljer till pensionärer, kappseglare till livsnjutare. Många kommer Gran Canaria och träffar alla tävlanden och är med på alla utbildningar innan start för att lära sig inför sin premiär kommande år.

– Att delta i ARC handlar om att varje besättning upplever sina egna äventyr ute till havs men också om vänskap och lärdomar som man får under de två veckorna som ARC arrangerar kurser och aktiviteter innan start. Att få anlända till Västindien och känna att man uppnått något fantastiskt – att korsa ett hav med en liten båt, det är stort, säger arrangörerna av “rallyt”.

Folk från 31 länder och alltifrån barnfamiljer till proffs deltar. Det finns bara en båt med helt kvinnlig besättning.

Deltagarna kommer från 31 olika länder och hela eventet är väldigt socialt. Det är 8 båtar som seglar med svensk flagg och två kroatiska båtar har svenska besättningar.

Den största båten i flottan, som även är den äldsta, är den klassiska skonaren Texel från England som sjösattes 1921. Den minsta är en betydligt nyare men på hård undanvind kanske inte så mycket långsammare båt, en fransk Pogo 8.50 som också seglas av en fransman.

Flottans snabbaste båt lär klara distansen på 12 dagar medan den långsammaste antas behöva 21 dagar.

Färsk frukt är något man ofta längtar efter när man varit till sjöss en tid.

Rallyt seglas nu för 28:e gången och nytt för i år är att det delats in i två klasser. Den nya heter ARC+ och innebär en mellanlandning på 3 till 5 dagar på Kap Verde. I ARC+ deltar 50 båtar varav 3 är svenska och för dem gick starten redan den 10:e november.

Svenskar seglar fjärde gången
I ARC + seglar bland annat Pekka och Barbro Karlsson som seglar tillsammans med sin katt och kamraten Tomas Nilsson. Det är fjärde gången de deltar och precis som första gången seglar de sin Laurin 32 från 1965. Den har de för övrigt använt som bostad de senaste tre åren och hunnit med att segla till Portugal, Marocko och Kanarieöarna. Följ paret på deras blogg.

Starten från Kap Verde där tre svenska båtar är med.

De andra svenskarna båtarna i den här klassen är en Grinde på 8,81 meter från Bengtsfors och en Hallberg-Rassy 39 från Bohus-Malmön.

Mest popoulära båtarna
Medelbåten i racet är 14,71 meter lång, är 10 år gammal och seglas av fem personer. Det mest populära båtmodellen i år är Jeanneau 57 med 4 deltagande båtar. Jeanneau har totalt 19 olika modeller med i racet vilket är 2 mer än näst största representerade märket som är Beneteau. Därefter kommer brittiska lyxmärket Oyster med 15 båtar och sen Bavaria med 11. Flerskrovsbåtar har återigen blivit populära med 22 deltagare. Förvisso är det snarare bobåtar än snabbseglare då 10 av dem är av märket Lagoon.

Några av de äldsta i startfältet är svenskarna ombord på Laurin 32:an Corona Aq.

I den stora klassen som startade i söndags seglar bland annat två nya Hanse 575. På den ena seglar TV-profilen Harald Treutiger och på den andra professionella seglaren Martin Strömberg. Under resans gång spelar de in massor av videomaterial som de siktar på att sända i tv framöver. Harald bloggar också stadigt på fredriksson.tv och besättningen på den andra Hanse-båten publicerar inlägg om sin framfart på ewaluvan.se.

Följ flottans framfart på www.worldcruising.com och läs mer om racet på www.noonsite.com.

Lyxhäng på Antigua

Lisa är framme i vad som nog kan kallas Karibiens lyxbåtscentrum. Hon njuter av tillvaron och ser fram emot ett eventuellt äventyr på en väldigt extrem båt.

19 januari. Falmouth Harbor, Antigua.

Nu har jag varit några dagar på Antigua och börjar förstå hypen – snacka om en lyxjaktsoptimerad hamn!

Hamnen består nästan bara av olika professionella besättningar och “dayworkers”, inte en ägare så långt ögat kan nå. Detta skapar ju såklart en ganska avslappnad stämning.

Vid fyratiden på eftermiddagarna slutar alla sina pass och då är det full aktivitet som gäller. Vissa seglar Laser, många tjejer trippar iväg med yogamattan under armen, några snörar på sig löparskorna och andra går direkt till närmsta bar. Det finns aktiviteter för alla smaker.

På ett sätt är Antigua en smått bisarr plats. Marinan är väldigt modern och många av jakterna som ligger här är värda flera hundra miljoner kronor. Samtidigt finns det många till synes fallfärdiga hus i närheten och här och var sitter rastafaris och tar det cool. Kort och gott är det väldiga kontraster.

Bilderna är tagna i Falmouth Bay, Antigua. Solen går ner över Shirley Hights, en utkiksplats sju km från English Harbour.


Idag är det lördag och vi ska till stranden och bada. Jag bor fortfarande på Swan 82:an Berenice men tänker att jag flyttar på mig efter helgen.

Jag har träffat ett gäng som driver den gamla VO70-båten Green Dragon som deltog i Volvo Ocean Race 2008-2009. Den ligger i hamnen och rycker otåligt i sina förtöjningar.

Jag har hängt lite med besättningen och det verkar som att jag kan få chansen att segla med dem till Dominikanska Republiken. Jag hoppas verkligen att det blir av. Det hade varit grymt kul och en väldig omställning från att segla Swan. Från luftkonditionerad lyxhytt, stort pentry och dusch till en båt som i princip är ett tunt kolfiberskal. För att inte tala om vilken skillnad i fart och seglingsupplevelse det lär bli!

Förhoppningsvis blir det mer om det senare. Om det inte blir av ska jag höra mig för om möjligheten att följa med på en annan båt. Eller så tackar jag för mig och flyger tillbaka till Sverige. Vi får se.

På nordvästra delen av ön finns den mest fantastiska stränderna. Det finns en del stora mataffärer på ön och det märks att det är en brittisk ö.

Lisa lever Swandrömmen i Västindien

Lisa fortsätter sina äventyr i Karibien. Efter ett skönt julhäng på Grenadinerna genomför hon en mardrömsresa för att komma till Curacao där hon mönstrar på en lyxig Swan 80.

Efter tre veckors jul- och nyårsfirande i Grenadinerna fortsätter nu mitt äventyr i Karibien. Bloggen tar vid på dag tre i Curacao, en ö utanför Venezuelas kust dit jag flugit för att segla en Swan 80 till Antigua.

Curacao 6 januari:
Det är nu min andra dag på ”Berenice”, en Swan 80 byggd 2010. Jag bordade den Curacao i fredags, efter några hemska dagar på Trinidad.

Men vi tar det från början.

Jag slutade min slappsemester och lämnade Bequia och tryggheten på bed and breakfast och restaurangen Devils Table den första januari och tog färjan till St. Vincent. Väl framme tog jag in på hotell och sov gott (efter att ha blivit blåst på taxiresan dit, 500 m, 15 EC-dollars, suck!).

Tillbringade jul och nyår med vänner på Bequia, ett riktigt paradis i Karibien. Rekommenderas starkt som semestermål för er som likt mig blir avskräckt av all-inclusivekomplex och överexploaterade stränder.

Gick upp tidigt och begav mig till flygplatsen och landade säkert i Trinidad vid åttasnåret efter en dryg timmes flygresa. Väskan var kvar i St. Vincent. Eller eventuellt på väg till Barbados. Dubbelsuck. Började dessutom känna mig febrig och allmänt krasslig.

Utsikt från litet propellerflygplan över Los Roques, en atollö utanför Venezuela som kan ha världens vackraste snorkling.

Flygpersonalen lovade att väskan skulle levereras samma eftermiddag och därefter tog jag en taxi till Maracas Bay, ivrigt påhejad av turistinformationspersonalen. Ursäkta språket, men vilket jäkla skitställe. Mitt i ingenstans, febrig med en trolig halsfluss, inget internet, massor av mygg och dånande musik dygnet runt från stranden. Som dessutom var skitful.
Mardrömsstrand i Trinidad. Inte ens vädret var bra.

Ja, det var lite synd om mig. Tillbringade två nätter där med feberfrossa. Väskan kom lagom tills att jag skulle åka därifrån. Kul.

Lämnade Trinidad efter en förvånande trevlig taxiresa till flygplatsen och landade på Curacao fredag eftermiddag. Vilken skillnad!

Äntligen framme i Curacao och huvudstaden Willemstad. Curacao, eller de Nederländska Antillerna, har väldigt mycket av den typiska arkitektur som karaktäriserar bland annat Amsterdam. Fint och färgglatt.

En välorganiserad, ren och trevlig flygplats var precis vad jag behövde. Jag sov en natt i stan och hann med lite shopping och god mat. Sedan var det dags att mönstra på Swan 80:an Berenice.

Mötte upp Alfonso, skeppare och ny vän från Las Palmas, på lördag eftermiddag. Jag hann precis hälsa på ägaren och hans familj innan de flög tillbaka till Italien.

Curacao 7 januari:

Idag började jobbet. Min deal ombord på Swan 80:an Berenice är att jag får resan hit till Curacao från Bequia betald, samt alla mina omkostnader när jag är ombord. Jag får alltså ingen lön, men det känns fair ändå.

Jag ska hjälpa dem att transportera upp båten till Antigua och därefter får vi se.

Berenice är en Swan80 byggd 2010 och är en fantastiskt vacker båt. Rena, fina linjer, extremt lyxigt och skandinaviskt inredd och väldigt fina seglingsegenskaper. En drömbåt för dem som har råd. Just Berenice går under Brittisk flagg men ägs av en Italiensk familj.

Första dagen gjorde vi inte mycket nytta. Rocio och Gaspar heter ett ungt par från Belgien och Spanien som också jobbar ombord. De åkte iväg på äventyr och jag och Fonzi chillade på båten. På eftermiddagen åkte vi och badade på utsidan av hamnen och blev stoppade av polisen. Ingen flytväst och inga pass, bara att vända och åka tillbaka och hämta.

På hemvägen räddade vi en kille som ramlat av sin kompis vattenskoter och på grund av hans väl tilltagna kroppshydda inte kom upp igen.

Pasta Carbonara till lunch och Red Snapper till middag. Gott.

Jag mötte Alfonso på bryggan i Las Palmas när jag sökte båt för överfarten. Berenice hade inget utrymme just då men vi bestämde oss för att höras i St. Lucia vilket vi också gjorde. Där erbjöds jag jobb som stewardess för resten av säsongen men tackade vänligt nej. Däremot ville jag gärna komma ner för transport till Antigua och här är jag nu.

Okej, idag har jag städat ur hela köket, tvättat och strukit och fixat vattenpump. Tvättat lite till och torkat bänkar. Berenice är en båt som ska hållas i toppskick konstant och just nu är det massor att göra.

Imorgon ska alla förvaringsutrymmen under durken skuras och organiseras, alla lakan och överdrag ska tvättas, torkas och strykas (!?) och hela båten ska dammsugas och våttorkas. Mycket jobb med andra ord. Känns dock bra att göra något vettigt efter mina tre veckor av glidarsemester i Grenadinerna.

 “Sprang” för första gången sedan september igår. ASJOBBIGT. Dog efter ca 2 km, pinsamt dålig form just nu.

Vi hoppas kunna lämna hamn på fredag. Just nu blåser det 25 knop i nosen och det vill vi helst undvika. Hoppas att det mojnar något till helgen. Ser verkligen fram emot att segla igen, ska bli kul att segla en så stor och modern båt.

Fartfyllt lyxrace i Karibien

Peter Aschenbrenner's 63 ft trimaran RORC 600Några av världens snabbaste och mest spektakulära lyxbåtar dundrar nu fram i RORC 600 som startade utanför Antigua i måndags.  Den 63-fot långa trimaranen på bilden slåss mot svängkölade 100-fotare. Coolast är en 66-fots Lamborghiniorange katamaran. Och mest otippat är att en dansk olympier hankar sig fram i en 40-fotare. Se bildspel och videor.

Hela 53 båtar med besättningsmedlemmar från totalt 31 länder startade måndagen den 18:e februari från English Harbour, Antigua och går hela vägen till St Martin och sedan söderut till Guadelope via Barbuda, Nevis, St Kitts, Saba och St Barths.

Det är ganska utmanande förhållanden med över 12 m/s och ett par meter höga vågor.

– Det här kommer att bli ett snabbt och ganska tufft race, sa Eddie Warden, VD för Royal Ocean Racing Club, innan start.

Först iväg var flerskrovarna med Peter Achenbrenners tuffa trimaran Paradox för babords halsar. Den fullkomligt flög fram men var ändå tvungen att ducka för flottans kanske coolaste båt – den Lamborghiniorangea Gunboat 66:an Phaedo som är helt byggd i kolfiber. Den klarar lätt att snitta över 20 knop för hård undanvind men lär vara väldigt mycket bekvämare än sin kombattant med tre skrov.
Här är en stilstudie på Gunboat 66:an Phaedo som bäst beskrivs som en lyxig lägenhet med panoramautsikt och utsläppslösa fartresurser på 25 knop +.

Foto: Tim Wright/Photoaction.com

I andra starten drog 22 båtar iväg med en Swan 44 och en Swan 53 i täten. Därefter var det dags för Class 40-båtarna där den danske seglarkändisen Jesper Bank valt att göra havskappseglingsdebut.

Han har vunnit två olympiska guld och ett brons och seglat för både Sverige och Tyskland i America’s Cup men aldrig seglat mer än 140 sjömil tidigare.

– Även om det är varmt i både vattnet och luften så tror jag att detta kommer att bli riktigt tufft. Inte minst på kryssen. Det här kommer att bli mitt livs längsta race och totalt annorlunda från den segling jag är van vid, berättar han i ett pressmeddelande.

Efter småbåtarna var det dags för storpamparna. Farr 100:an Leopard tog snabbt täten. Strax efter kämpade 100-fotaren Liara som strax efter skottet tappade riggen. Besättningen klarade sig och båten kunde sikta mot hamn för egen maskin.

Sist iväg var de klassiska superyachterna med de vackra skonarna Athos och Adele, som ni kan se i bildspelet.

Första natten kommer båtarna att få häftig undanvindssegling.

Vackra dagar men oroliga nätter över Atlanten

Lisa_pa_havetDen spännande färden över Atlanten fortsätter för 26-åriga Lisa. Det är en härlig upplevelse att vara på det stora och omvälvande havet men hon kan aldrig riktigt slappna av. Inte minst under nattpassen tenderar saker och ting att gå snett på den 47 ton tunga familjeseglaren.

1 December 2012. 01.40 UTC. N23 W24
En händelserik dag på båten. Gick första skiftet kl 12-16 (30 nov) och sitter nu på nattpass (00-04) med Christiane och Joakim. Dagen började med att skotet till den spinnakerbom-utspända genuan brast. Det var ett meck att få ner både segel och bom, 150 kvm segel som tvinnade sig kring förstaget är sådär kul att reda upp mitt i natten i hög sjö. Efter ett tag fick vi dock ordning på seglet och kunde byta skot samt justera vinkeln till vagnen. Ingen större skada skedd men det blir några minuters panik innan problemet är lokaliserat och hanterbart. Nu har vi bara ett försegelskot, får se hur länge det håller. Sen får vi improvisera.

Därefter var det mitt pass och då hängde vi mest i bikini och varvade rorsman var 30:e minut. Åt svenska köttbullar från det stora varuhuset och mos till lunch, mums!

Delfiner och mastsmäll
Vid sextiden fick vi följe av en grupp delfiner. Filmkväll, Another Year, och sen försöka sova någon timme innan pass. Gick sådär, vid halv elva brakade det till ordentligt och hela riggen small till. Min första tanke var att skotet gått av igen, men det visade sig att upphalet till vagnen som spinnakerbomen är fäst på masten med, hade gått av. Konsekvensen blev att vagnen slog av stoppklossen och spårade ur. Fullt försegel med en bom som flyger fritt och hotar att repa upp både båt och besättning är inte kul. Snabbt ner med bommen och in med förseglet. Just nu, här där jag sitter under nattpasset och skrivet, seglar vi med bara revad stor. Försegelsproblematiken får vi lösa imorgon.

I övrigt är det bra, tvättade håret i dricksvatten på akterdäck idag, skönt att spola bort flingsaltsstora saltkristaller från kroppen.

1 december 2012. 17.20 UTC. N27 W26 16-20
Jag går vakt tillsammans med vår galna fransyska Nathalie och Tryggve. Blev inte många timmars sömn, gick upp vid 9.30. Efter knäckebrödsmackor med sylt till frukost så fixade vi nytt upphal till bomfästet och sen upp med genuan igen. Plus 2 till 3 knop tack vare det. Vi snittar strax över 8 knop, med fartrekord på 17,6 knop som står sig från första dygnet. Vi har seglat ca 800 sjömil och vid niotiden i kväll hoppas vi att det ska vara 2 000 sjömil kvar till st. Lucia.

Det har varit en solig dag med mest avslappnat sittbrunnshäng och lite segling. Äggröra och bacon till lunch, spanska ostar och serranoskinka till middag. Vi bunkrade 200 flaskor vin och 2 öl per person/dag innan avfärd. Ligger lite efter konsumtionen, får bättra oss snart!

Idag såg vi även lite mer delfiner, vackra djur! En relativt odramatisk dag, i morgon har jag dubbelpass på grund av schemaändring, 04-08 + 08-12.

Undanvindssegling under atlantsegling.
Revad stor och spirat försegel kan tyckas vara väldigt defensivt. Men problem uppstår lätt ändå.

Atlantic crossing
De flesta ombord har ingen större seglingserfarenhet men ändå turas man om att styra. Här rattar unga Fransyskan Nathalie Cauvi den 47 ton tunga 76-fotaren.

Foton : Nathalie Cauvi.

Kapten på en Wally – hårt slit eller liv i lyx?

Mattias Rudewald arbetar som skeppare på tenderbåten till en Wally 100, en Wally 47. Här berättar han om livet som skeppare i Karibien och Medelhavet.
Vad fick honom att börja, vad tjänar man och vad kan man tvingas utstå som skeppare åt de minst sagt välbärgade ägarna? .