Vägfärjorna – det här irriterar de sig på!

Hamnen.se har frågat sjöpolisen, Silja Line och andra yrkesskeppare om hur fritidsfolket sköter sig till sjöss. Nu har turen kommit till skepparen på vägfärjan som är länken mellan fastlandet och Ljusterö i Stockholms mellanskärgård.

Vi buskör, vinglar, kör på fyllan och har dålig koll på sjövägsreglerna – skulle man kunna tro om man bara har kvällstidningsrubrikerna som källa.

Men ju mer Hamnen.se nystar i ämnet så klarnar en bild av det motsatta.

Hamnen.se har pratat med sjöpolisen, Silja Line och andra yrkesskeppare som menar att båtfolket är ett mycket ansvarstagande och kunnigt släkte som sätter ära i att göra rätt till sjöss.

Många liv skulle sparas om fler tillbringade mer tid till sjöss.

 

Det ovan sagda får också stöd av statistik som visar att båtliv är en jämförelsevis mycket säker fritidssysselsättning.

Eller som en av alla yrkesskeppare som vi har pratat med uttryckte det:

– Om folk bara kunde ge sig ut på sjön under sina semestrar istället för att tillbringa dem på vägarna så skulle många liv sparas varje år.

20 år på olika kommandobryggor

Nu har turen kommit till vägfärjeskepparen Mattias Erling som under 20-talet år på olika kommandobryggor har en god bild av fritidsbåtfolket.

– De, eller vi – jag är ju själv fritidsbåtskeppare – vill gärna göra rätt och min vardag när jag framför Ljusteröfärjan är väldig bekymmersfri när det gäller detta, säger Mattias.

Han fortsätter:

– Tvärt om brukar de allra flesta väja i god tid och hålla bra avstånd – även om de har rätt till väg.

De kanske tycker att du seglar för brödfödan?

– Ja, och det är ju snällt på alla sätt men det är inte ett argument som håller i en rättssal. Att köra för sitt bröd är ingen skriven regel utan mer ett gammalt talesätt som visserligen ofta är kopplat till gott sjömanskap. Jag väjer mer än gärna när jag ska, säger Mattias.

Mattias Erling har varit yrkesverksam sjöman i över 20 år och kört alltifrån finlandsfärjor till skärgårdsbåtar. Nu är han kapten på vägfärjan Jupiter. Foto: Privat och Wikipedia.

Men det måste väl ändå vara skönt på hösten när båttrafiken glesnar och du slipper väja för så många?

– Alla säsonger har sin charm och jag gillar hösten. Men inte av den anledningen.

– Jag gillar när det är rörelse där ute och när jag får manövrera färjan i samspel med annan båttrafik. Ju, fler småbåtar att ta hänsyn till runt omkring desto fortare går arbetspassen, kan man säga.

Så dina erfarenheter från olika kommandobryggor och ditt förhållande till fritidsbåtar är bara en lång och ljuv lovsång?

– Nja, det var en återkommande grej som var irriterande och ibland obehaglig under min tid som lotsstyrman på Tallink Silja och de stora finlandsbåtarna. Då hände det då och då att småbåtar passerade alldeles för nära framför stäven och det är inte bra på något sätt.

Mattias fortsätter:

– Som fritidsbåtförare måste man tänka på allt som kan hända när man befinner sig framför stora fartyg. Man kan få soppatorsk eller annat motorkrångel, för att nämna en del…

– Framför allt var det när jag skulle manövrera Silja Symphony på 27 000 ton i passagen mellan Oxdjupet och Trälhavet som småbåtar kunde komma obekvämt nära stäven, avslutar Mattias.

Foto omslag: Wikipedia.

Vägfärjan Jupiter
Längd: 86,2 m
Bredd: 14 m
Djup: 3,3 m
Motor: 4 x Volvo Penta D12
Toppfart: 12 knop
Antal passagerare: 397 st
Antal fordon: 60 st
Byggår: 2005-2007

Silja Line – det här irriterar de sig på!

Oroar du dig för att passera smala sund och bli rammad av en enorm finlandsfärja? Din oro är inte delad… Hamnen.se pratar operativa chefen hos Tallink Silja. 

Hamnen.ses artikelserie om det svenska båtfolkets förhållande till sjöpolisen, sjöräddningen, kustbevakningen med flera tuffar vidare.

Nu har turen kommit till det tunga artilleriet, eller närmare bestämt Tallink Silja vars kryssningsfartyg trängs med fritidsbåtar intensivt under sommarhalvåret.

Eller trängs förresten? Faktum är att Hans Friberg, operativ chef på Tallink Silja, hävdar det rakt motsatta.

– Det finns gott om plats för alla i skärgården. Det är ytterst sällan som vi upplever att det är trångt.

Det är ju knappast märkligt om fritidsbåtsförare blir lite nervösa vid möte.

– Ett litet tips till alla där ute är att visa sina avsikter i tid. Vi på kommandobryggan har alltid lång framförhållning och då är det bra om vi får en vink om hur andra båtar tänker, säger Hans Friberg.

Han fortsätter:

– Sedan är de flesta på bryggan själva fritidsbåtägare och entusiaster, så vi har bra förståelse för hur fritidsseglarna upplever våra möten.

Så ditt hetaste tips till fritidsbåtarna är att visa sin avsikt i god tid?
– Ja, och att inte trängas i mitten av farleden utan att hålla sig väl till styrbord. Men det känns knappast nödvändigt att påpeka då jag upplever att båtfolket är bra på det ändå.

Skulle det inte underlätta om fler båtar var utrustade med AIS så att ni kan identifiera och upptäcka båtarna lättare?
– AIS är jättebra men gör inte den investeringen för vår skull. Vi har så pass bra radar så vi ser minsta optimistjolle ändå.

Allt det här låter ju jättebra, men jag måste ju ändå försöka klämma ur dig ett svar på frågan som hela denna artikelserie bygger på – vad irriterar sig Silja Line på gällande fritidsbåtarna?
– Jag är ledsen, men det korta svaret är – ingenting!

Foto: Marko Stampehi

Sjöpolisen – det här irriterar de sig på!

Det finns en del saker som båtfolket kan bli bättre på – speciellt en sak.
Hamnen.se har pratat med sjöpolisen.

Båtfolket är över lag ett kunnigt släkte. Fattas bara när Sverige är ett av världens absolut mest fritidsbåt-täta länder med en lång historia som växte på bred front i samband med plastbåtens inträde i början av 60-talet.

Den stora massan är mån om att sköta sig och sitt och följa regler och lagar. Men så finns det områden som inte nödvändigtvis är reglerade och där vi kan bli bättre.

Det vet Rino Carlsson som varit sjöpolis i 22 år och haft täta kontakter med båtfolket ute till sjöss.

Jag vill uppmana båtfolket att inte ta för mycket hänsyn.

Rino Carlsson, polis

– Båtfolket är över lag väldigt trevliga och det blir många glada vinkningar och tummar upp där ute till sjöss, även efter att vi har tvingats skriva ut böter, säger Rino Carlsson.

Men?
– Det finns ett område som många båtmänniskor kan jobba lite på och det är de svall de drar upp i trånga passager, gästhamnar och där svall kan ställa till oreda och besvär.

– Vi ser allt för ofta hur motorbåtar kör med nosen i vädret, gräver ner akterskeppet och drar upp enorma svall som ställer till ett helsike för omgivningen. Det finns sällan några onda avsikter i detta beteende. De är bara aningslösa och tänker inte på hur mycket svall de drar upp och vad det ställer till.

Rino Carlsson har arbetat som sjöpolis i 22 år.

– Inte sällan ser vi också hur folk ställer till för sig själva genom att dra av på gasen för sent i en hamn eller liknande. När de väl saktar ner får de smaka på sin egen medicin när de är framme vid bryggan och ibland fattar de inte ens då var vågorna kom ifrån.

– Så ett tips är att slänga en blick över axeln ibland när man kör motorbåt, säger Rino Carlsson.

Apropå detta tipsar han också om en annan beprövad metod:

– Det handlar om det som vi kallar för ”att släppa häckvågen”. Enkelt beskrivet går det ut på att drar av på gasen ända ner till två knop i god tid. Väl där nere i krypfart gör man en konstpaus på ett par sekunder innan man gasar upp båten till deplacementfart igen. Då slipper man dra svall.

Fler tips?
– Ja, fast då gäller det möten i farleder och att många måste bli bättre på att hålla styrbord i farleder. Det är inte bara irriterande utan ibland också skrämmande hur båtar vinglar över på fel sida.

Sjöpolisen har flera olika flytetyg. Här en RIB god för 50 knop.

Vad gör ni då?
– Det är inte så mycket att göra men ibland håller vi en provocerande kollisionskurs för att få den andra båten att förstå att han ska dra sig mot styrbord. Det är förstås speciellt viktigt i mörker eller på annat sätt nedsatt sikt.

Men segelbåtarna då?
– Där är läget ett annat och då hjälper bara ökad förståelse mellan motor- och segelbåtsfolk. Jag skulle dock önska att vissa seglare tar ner seglen och/eller stöttar med motorn när det blir trångt och inte försöker kryssa bara för att de kan.

Hur står det till med båtfolkets kunskap eller okunskap när det gäller väjningsreglerna?
– Det är nog bra eftersom jag aldrig har upplevt det som ett stort problem. Men när vi ändå är inne på ämnet så vill jag uppmana båtfolket att inte ta för mycket hänsyn.

För mycket hänsyn?
– Jag menar att man ska hålla på sin rätt och inte väja om man har rätt till väg. Då kan det bli missförstånd och krock ändå.

– Att försöka väja för allt och alla bara för att man inte kan väjningsreglerna är med andra ord en dålig idé. Bättre då att bara dra av på farten utan att börja gira åt något håll om man är osäker.

– Det är några tips på vägen som skulle göra båtlivet ännu trevligare.

– Summan är ändå, som sagt, att båtfolket över lag är ett trevligt och kunnigt släkte som sköter sig väl, avslutar Rino Carlsson.