ubåtsjakt

Det här kan vara den mystiska ubåten vid Lidingö

av

Försvarets enda tydliga budskap i frågan är att det inte handlar om någon ubåt eller främmande undervattenverksamhet. Men de kan inte säga mer än så. Hamnen.se gör därför en egen spaning.

Den 28 juni dök det upp en farkost vid en seglarskola på Askrikefjärden vid Lidingö.

En av instruktörerna lyckades filma en kort sekvens med sin mobiltelefon och sedan dess har spekulationerna härjat fritt.

Försvarsmakten har uppgivit att de inte bedrev någon verksamhet på platsen vid tillfället men också att “det absolut inte handlar om en ubåt”. De har också sagt att “vi är säkra på att det inte handlar om någon främmande undervattensverksamhet”.

Kommunikationsdirektören Mats Ström, som är brigadgeneral i armén, har också svarat följande till DN:

”Försvarsmakten inser att denna händelse kan väcka frågor, men kan inte ge ytterligare svar utan att röja förmågor och metoder som någon annan kan dra nytta av. Ibland måste vi skydda information”.

Vittnesuppgifter
Vi på Hamnen.se har fått information från flera personer som sett Seal Carrier på väg från Lidingö mot Vaxholm samma dag som den eventuella u-båten ska ha siktats i området. Och det finns helt klart tydliga likheter med Seal Carrier och farkosten som suddigt syns på seglarinstruktörens bilder.

Seal Carrier tillverkas i Vaxholmsområdet och ett av de närmaste områdena som lär passa bra för demokörning och tester är Askrikefjärden.

Öppet för spekulationer
Alla som försökt fråga någon som arbetar med försvarshemligheter om vad de gör, när de gör det, hur och varför, vet att man i princip aldrig får svar. Och får man det så vet man inte om man kan tro på det eller ej. Det är alltså väldigt öppet för spekulationer och egna slutsatser.

Därför kostar vi på oss att lägga våra kort i korgen på att det handlar om DCE/James Fishers SEAL Carrier.

Förvisso ska företaget ha uppgivit att de inte äger en farkost som vistats på Askrikefjärden vid tidpunkten, men det kan ju vara så att de just sålt den. Och även om de kanske inte känner sig tvingade att tala sanning till en dagstidning så behövde de inte ens ljuga.

Det är ju vanligt att specialförband eller tillverkare av utrustning till sådana håller hemligt om vilken utrustning de har. Nu råkar ju Seal Carrier vara ganska öppna med grunderna i sin konstruktion men om det är en känslig beställare som varit ute och testat så lär det vara locket på – på alla plan – för att slipa böter och oavslutad affär.

Seal Carrier är en spektakulär farkost som klarar 30 knop i ytläge och fyra knop under ytan.

Se mer hos Seal Carrier och se ännu mer info här.

Fotnot: Ingångsbilden tillhör Seal Carrier och är inte fotograferad vid det omtalade tillfället. 

Jobbtillfälle – ubåtskapten för Sveriges enda civila ubåt

av

SubmarineNu kan man till fast lön få se Stockholms skärgård från djupet. Allt som krävs är man klarar att baxa runt upplevelsetörstiga gäster i en tio ton tung ubåt som kan gå ner till 200 meters djup.

Denna svenskbyggda ubåt blev minst sagt uppmärksammad under ubåtsjakten i vintras. Den är baserad vid Djurönäset utanför Stockholm och det är därifrån som den nye medarbetaren är tänkt att tjänstgöra.

Ubåten har diesel-elektrisk framdrivning och är byggd för dyk ner till 200 meter men är begränsad av säkerhetsskäl ner till 60 meter.

Teknikfreak
Personen som söks ska ansvara för driften av ubåten och se till att hålla den i toppskick. Man måste vara en teknikfreak utöver det vanliga och ha järnkoll på alla system såsom luftsystem, dieselmotor, elsystem samt hydrauliska hjälpsystem. Dessutom är ubåten utrustad med avancerad sonarnavigeringsutrustning, periskop och lite annat smått och gott som lär kräva ett tekniskt kunnande av rang.

Bra med flygerfarenhet
Men kravspecen slutar inte vid nördiga teknikunskaper. Man ska också kunna underhålla stora grupper människor.

Uppdragsgivaren säger sig eftersträva högsta möjliga säkerhet och hoppas att den sökande har tidigare erfarenhet av ubåtar, dykning eller från flygbranschen.

Befälhavarexamen klass VIII eller högre är önskvärt men inget krav.

Foto: Helene Lundgren

Läs mer om jobbet som ubåtskapten på Arbetsförmedlingen.

Katamaraner i hetluft under ubåtsjakten

av

Nu upprättar militären en skyddszon på 10 000 meter kring sina fartyg. Det gällde lyckligtvis inte i lördags när ett gäng F18-seglare dånade förbi militärflottan under årets sista raidsegling.

I helgen genomförde Stockholms F18-seglare Raid Noir – årets sista och i mångas ögon den häftigaste så kallade Raiden. I år blev det ett ovanligt rafflande äventyr på flera sätt. Seglingen i sig blev fantastisk med fina vindar båda dagarna och svårslagna naturupplevelser, men det som hörde till ovanligheterna var att de check-points som seglarna skulle ta sig till hamnade i centrum av jakten på den förmodat ryska ubåten.

Dramatiken började redan vid lunchstoppet på lördagen då vindprognosen för söndagen var så frisk att några team tog ett klokt beslut att vända hem. Allt för säkerhetens skull.

Det blåste redan rejält och de återstående sex båtarna drog ut genom passagen vid Gillinge för en fantastisk halvvind i nära 20 knop. Men där tog det stopp för ett av teamen. Alla utom en båt följde nämligen ledaren som tog en ytterst riskfylld väg. Sista båten i flottan smällde så det gjorde ont i både båt och själ. Båda skroven började ta in stora mängder vatten. Lyckligtvis var följebåten i närheten och kunde komma till undsättning inom ett par minuter. De lyckades bärga båten precis innan ena skrovet sjönk.

Strax senare bröt ytterligare en båt på grund av ett trasigt försegel.

Nu återstod bara fyra båtar som rundade fyren Skötrökan för den sista gennakerspurten mot målgången vid utsidan av Kymmendö. Planen var att landa och sova på Huvudskär.

– Men Sjöräddningen avrådde oss stark. De meddelade att det skulle gå “fruktansvärt hög sjö” där under söndagen. “Inget för små katamaraner att försöka tackla”, berättar tävlingsledaren Lars Linder

Lördagen var alltså en otrolig seglingsdag och förutom den galna grundstötningen och ett söndrat försegel var allting toppen.

Natten till söndag skulle bli desto mer dramatisk.

– Det blåste kuling vilket ledde till att en bojkätting gick av och följebåten, som jag skulle sova på, drev iväg. Det var ganska spännande där ett tag men på morgonen hade vinden lyckligtvis mojnat, säger Lars Linder.

Race mellan ytstridsfartyg
Sista racet bestod av en tio sjömil lång undanvind i perfekta förhållanden rakt genom ubåtsjaktområdet ner mot Franska stenarna där fyra båtar rundande inom loppet av en minut.

– Det var en skön syn att se fem F18 sick-sacka fram i 18 knop med stridsbåtar till vänster och ytstridsfartyg till höger, berättar Lars Linder.

Fick ni inga avståndsvarningar?
– Nej, till vår stora lycka inte, men det förvånade mig lite. Jag låg själv i lumpen på slutet av 80-talet som båtchef i Kustartilleriet och var med på en ubåtsjakt en gång. Om man skulle trilla i vattnet samtidigt som någon släpper en sjunkbomb så är man rökt, säkerhetsavståndet är ganska stort. Jag tror att de var måttligt förtjusta i vår närvaro.

Det blev också en spännande slutspurt längs Ingaröfjärden mot målgången i Saltsjöbaden. Mathias Söderström och Thomas Westergren vann till slut Raid Noir och vandringspriset Raidugglan med minsta möjliga poängmarginal.

Foto: Max Rehman Linder.