Katamaransegling blir hetare för varje kappsegling som arrangeras. Den enkla förklaring till detta stavas fart. Det är uppenbarligen fler än jag som tycker det är kul när det går undan. Gärna så pass snabbt att det nästan är mer än man kan kontrollera och man verkligen måste tämja båten.
Redan i lättvind känner man accelerationen. Vinden behöver bara vara stark nog att rufsa luggen för att man ska kunna flyga ett skrov i luften med gennakern uppe. Man når lätt över tio knop om man seglar lite “hot”, alltså att man höjdar med gennakern uppe. Det går kanske inte åt rätt håll, men kul är det. I vissa vindstyrkor är det möjligt att segla dubbelt så snabbt som vinden.
Den här dagen utanför Mallorca bekymrade sig besättningarna nog mer över att hålla båtarna på rätt köl än att få upp ordentlig fart. De böjda centerborden ger mycket lyft och omvandlar kraften som vill trycka ner båten under ytan till framåtdrivande kraft. Men bara till en viss gräns. När det blåser så att paraplyer pajar och vågtopparna täcker startbåtarna är det en konst att inte dyka när man faller av vid rundningarna.
Ytterligare en svensk båt var på plats med Sandra Sandqvist vid rodret. Hennes gast David Jonsson återhämtar sig efter en knäskada så tidigare 49er-seglaren Charlie Ekberg agerade stand in. De hade en berg-och-dalbana resultatmässigt och slutade på plats 42 totalt.
Här berättar Nacra 17-besättningen mer om hur det är att hoppa och stegra med en kataraman.