transatlantic

Vår bloggare Ulf Brändström har tidigare startat i Mini Transat, en av världens häftigaste ensamkappseglingar. Här berättar han och tycker till om årets upplaga som blivit utsatt för hårt väder och tuffa beslut.

Mini Transat 6.50 eller Transat 650, Mini Transat eller MT som det också är känt som är en transatlantisk solohavskappsegling som sträcker sig över 4 000 sjömil med ett enda etappstopp på Kanarieöarna.

Tävlingen är helt knuten till båtklassen Classemini som skapats i samband med tävlingen. Detta är en av världens mest extrema havskappseglingar, inte minst på grund av att båtarna som tävlar bara är 6,5 meter långa och max 3 meter breda. De är väldigt överriggade för maximal prestanda och den extrema bredden gör att de planar väldigt tidigt. I regel är de designade för undanvindssegling och det är inte ovanligt med farter över 17 knop.

Det här racet handlar om natur- och fartupplevelser och om att tåla trötthet.

Fokus i klassen har alltid legat på enkelhet. Därför är det på tekniksidan endast tillåtet med autopilot, GPS utan plotter samt elgenerator till dessa instrument och dess nödvändiga kringutrustning. Det är inte tillåtet med väderfax, satellittelefon, dator eller annan utrustning för kommunikation som kan ge seglarna hjälp utifrån. Kontakt med någon utomstående person eller båt som ej deltar är också förbjudet. Straffet för den som bryter mot reglerna är livstids avstängning från klassen.

Omkommen seglare
Tävlingen hålls vartannat år. Den 25 september 2011 gick starten för förra tävlingen, från La Rochelle, Frankrike vidare till Funchal, Madeira och målgång i Salvador, Brasilien. Det  var 84 st anmälda båtar och av dessa kom 79 båtar till start. En av dem som inte kom till start var Jean-Marc Allaire, han föll överbord och omkom tragiskt under en träningssegling dagarna före start.

Alla foton: Jacques Vapillon.

I år ska tävlingen gå igen. Egentligen skulle den första etappen ha startar den 13:e oktober. Men på grund av extrema väderförhållandena gick starten först den 29:e oktober kl 09:19

Vindar på 45 knop
Men den 30:e oktober försämrades vädret igen och tävlingsledningen fattade beslutet att dela första etappen i två delar med det första stoppet i Sada. Den 31:a oktober hade väderförhållandena försämrats ytterligare och tävlingsledningen tog beslutet att avbryta etappen från Douarnenez till Sada. Man bad seglarna att söka skydd så fort som möjligt längs den spanska kusten.

Fem båtar nådde Sada innan fronten med vindar upp till 45 knop. Resten av flottan seglade in till Gijon för att ta skydd med undantag från Mini nr 556 som valde att gå till Santander.
Det senaste beslutet är att starten inför nästa etapp kommer att ske från Sada den 12:e November. Mellanstoppen på Lanzarote kommer att strykas.

En av utmaningarna med den nya sträckningen som beslutades efter Transat 2011 är att om man vill komma till Karibien tillräckligt sent för att minska risken för orkaner måste man antingen göra ett längre stopp i Lanzarote eller senarelägga starten, vilket betyder en ökad risk för dåligt väder över Biscayabukten (Gascogne).

Seglarnas beslut
Många av seglarna i denna upplaga tycker det är fel att”valla ”flottan över havet och fatta beslut som har att göra med sjömanskap. Om det inte hade funnits någon mellanlandning i Spanien hade säkert en stor del av flottan drabbats hårt av ovädret. Men de prognoser man såg visade att det värsta vädret skulle ha varit över inom sex till tolv timmar. De hade nog drabbats igen efter ett par dagar, men det skulle då varit öppet för vem som helst att söka skydd om det behövdes .

Innan Mini Fastnet 2011 hade tävlingsledningen en mycket tydlig strategi som är i linje med klassens anda. Beroende på prognos var man beredd att skjuta upp starten. Men efter att starten gått lämnade man över hela ansvaret till seglarna, under inga omständigheter skulle seglingen avbrytas eller kortas. Det var upp till varje skeppare att besluta om man ville fortsätta tävla eller inte.

Att tåla leken
En del av tjusningen och utmaningen med Class mini är ju just att det är en av de mest extrema Soloseglingarna som finns. När man ger sig in i klassen så är det mycket tydligt förklarat att om man ska leka så får man leken tåla. Hoppas på att man framöver igen värnar för den andan.

Följ racet här.