En promillegräns för sjöfarare skulle inte förenkla domstolarnas arbete att straffa sjöfyllerister, menar Hugo Tiberg, professor i båtjuridik.
Idag kan bedömningen ske utifrån farkostens typ, trafiksituation och den berusades befattning ombord. Det vore inte bra att sätta en allmängiltig gräns för sjöfylla. Domstolarna bör istället utnyttja möjligheterna i dagens system.
Låga straff och uteblivna reaktioner på sjöfylla driver fram en onyanserad opinion för promillegräns. En högröstad debatt förs i pressen, och man har lurat med sig båtorganisationerna, som har börjat stödja en promillegräns.
Tyvärr gör man sjösäkerheten en björntjänst. Med dagens regel kan en domstol bedöma ensamförare av snabba motorbåtar i billiknande situationer på samma sätt som bilförare enligt vägtrafiklagstiftningen, medan andra sjöfarande i vitt skilda situationer kan bedömas nyanserat. Det är inte bara skillnaderna i farkoster ? från kanoter och ekor till snabba motorbåtar och väldiga färjor ? som motiverar en sådan nyansering, utan också de vitt skilda platserna för trafiken, och skilda och växlande funktioner ombord.
Det vet lagutskottet, som avstyrkte ändring av dagens regel. Men om domstolarna inte utnyttjar den nuvarande sjölagens möjligheter är det fara värt att lagstiftaren ändå kommer igen med regler som blir mycket sämre anpassade för ändamålet än dagens.