träbåt

Leos makalösa resa – del 10

av

Skrovplankorna är på plats och det är dags att täta skrovet, eller dreva, som det heter på fackspråk. En urgammal teknik som har vuxit fram och utvecklats i århundraden. Se när Leo får hjälp av de bästa!

Drevning är något som numera är en del av båtbyggarens yrke och göromål. Det fanns dock en tid då det var ett eget skrå.

Se fler avsnitt från Leos makalösa renovering:
Leo renoverar en 109-årig skuta

Här möter vi Brad and Paul på Shipwrights Co som kan sin sak och som delar med sig av sina kunskaper. Det handlar om drevning i olika lager med bomull följt av en slags hampa.

En halv miljon visningar

Sist men inte minst är det beundransvärt hur Leo lyckas knyta till sig de bästa till sitt projekt utan att det kostar honom en krona. En rimlig gissning är att närmare en halv miljon visningar av varje avsnitt på Youtube-kanalen Sampson Boat Co hjälpte till.

Se genomgången av de nödvändiga verktygen och framför allt – fullblodsproffs in action!

Se alla avsnitt på Leos egna Youtubekanal.

Leos makalösa träbåtsrenovering – del 9

av

Montering av skrovplankor är en magisk fas i båtbygge då båtens linjer blir tydliga. Så också i fallet med den 110 år gamla segeljakten Tally Ho.

Skrovplankor och bordläggning är ett kapitel för sig och kräver tålamod, kunskap och precision.

Vi gör det enkelt för oss på läktaren och klarar av det med en 3 minuter och 4 sekunder time-lapse, eller snabbspolning på ren svenska.

Häng med!

Hamnen har följt Leos renovering under lång tid och publicerat flera av godbitarna. Här är det 94:e avsnittet.

Se alla avsnitt på Leos egna Youtubekanal.

Leos makalösa träbåtsrenovering – del 7

av

Renoveringen av den nu 110 år gamla segeljakten Tally Ho går in i en fas som handlar om finlir snarare än grovjobb. Nu ska skrovplankorna monteras.

Känslan av att renoveringen av den nu 110 år gamla segeljakten Tally Ho äntligen har fått upp farten är påtaglig – men likväl är det bara en känsla.

Skillnaden från tidigare är att Leo och hans gäng har kommit tillbaks från en stärkande semestervecka. En vecka som Leo själv lade på renovering (!) och utflykt med sin moped.

Se fler avsnitt från Leos makalösa renovering:
Leo renoverar en 109-årig skuta

Viktigast för känslan av att det verkligen går framåt nu är att man lämnar en fas av grovjobb. Nu är det finlir som gäller med montering av skrovplankor.

Eller skeppsbyggnadskonst på hög nivå – om man så vill.

Hamnen har följt Leos renovering under lång tid och publicerat flera av godbitarna. Här är det 85:e avsnittet.

Se alla avsnitt på Leos egna Youtubekanal.

Spirit of Garm IV – 120-åring återuppstånden!

av

Efter att ha huggit ner en plätt skog och skapat sitt eget byggmaterial har kompisgänget nu lyckats sjösätta denna otroliga klassiker – och siktar på att kappsegla Gotland Runt.  

Den 120 år gamla segelbåten Garm IV är återuppstånden och frågan är om inte livsgnistan är starkare än någonsin då hon den här gången är byggd i ett levande material – trä.

För så var inte fallet med originalet då den var byggd av stål. Det hela ska enligt uppgift ha börjat med ett snack två vänner emellan i en bastu. Ett allmänt snack om segling och segelbåtar.

Nu 4,5 år senare är Spirit of Garm IV sjösatt och nästan klar, sånär som på några finjusteringar som måste hinnas med om denna skönhet ska bli klar för start i Gotland Runt.

Vi köpte och kapade skog till bygget.

 

Men vi ska ta det från början då historien om bygget av Spirit of Garm IV innehåller såväl dramatik som oväntade finesser och tillvägagångssätt. Ta bara en sådan sak som att hon är byggd från grunden i ordets rätta bemärkelse – att man börjar med att kapa skog.

Köpte skog!

– Det stämmer, säger Kurt Rasmussen, och fortsätter:

– Vi köpte och kapade skog till bygget men innan dess gick åtta månader till research och planering – så nog man kan nog säga att vi har gjort detta hela vägen från grunden.

Kurt Rasmussen och hans team har byggt Spirit of Garm IV från grunden hela vägen från köl till masttopp.

På temat grundlighet ska det också nämnas att Kurt Rasmussen och Fredrik Eriksson, som den andra huvudägaren i projektet heter, tidigt bestämde sig för att tillverka alla tillbehör på egen hand. Allt för att minimera transporter och lämna minimalt klimatavtryck.

Se också:
Swan 36 renoverad till nyskick.
“Sanitär olägenhet” förvandlades till vacker snipa. 

Det lilla som man inte kunde tillverka på egen hand, som till exempel kölen, kommer från (mycket) närliggande leverantörer.

Kan själv!

I övrigt är detta en högst intern angelägenhet där bygglaget förutom redan nämnda Kurt Rasmussen och Fredrik Eriksson också har bestått av Clas Stenberg (också huvudägare), Anders Lidmalm, Lars Höglin och Erik Zetterlund – alla delägare i Spirit of Garm IV.

Vilka milstolpar var de mest minnesvärda under byggets gång?

– En var definitivt när vi vände på skrovet (som byggs upp och ned reds. anm.) och fick se linjerna för första gången, säger Kurt Rasmussen och fortsätter:

En stor stund – första sjösättningen (den 2 juni 2021).

– Men så var rigg-bygget något alldeles extra då det är en helt egen konstruktion från grunden där vi också hade beräknat hållfastheten själva. Då var det spännande och lyckoruset var påtagligt när vi gjorde ett hållfasthetsprov och såg att även denna del av projektet hade lyckats.

Några bakslag?

– Nej, inte en enda gång under de 15 000 byggtimmarna har vi till exempel varit osams. Bygget har flutit på bra, så nej, inga bakslag…

– … eller jo förresten, jag personligen åkte på Covid-19 precis här på slutet och var riktigt sjuk – så dålig att jag var var tvungen att bevittna sjösättningen sittandes i en bil, säger Kurt Rasmussen.

Men?

– Men, nu är jag på bättringsvägen.

Tack, det var det vi ville höra. Så vad är det nu som står ivägen för dig, ditt team och denna gaffelriggade 22-meters skönhet och en start i Gotland Runt?

– Vi testseglade henne i lördags (läs 19/6 – 2021) och det kändes väldigt bra på det hela taget men vi har en hel del rigginställningar att göra med skotpunkter och annat…

– … och så måste vi ju få lite träningstid på vattnet, avslutar Kurt Rasmussen.

Makalöst hantverk och egentillverkat ned till minsta detalj.

Fakta Garm IV (originalet):
* Beställd av grosshandlaren Olof Mark från Göteborg 1901.
* Konstruerad och byggd av maskiningenjören Gunnar Mellgren.
* Var känd som Sveriges snabbaste segelbåt.
* Längd drygt 18 meter, bredd 4 meter och segelyta 242 kvm.
* Vinnare i många tunga sammanhang inklusive Kieler woche, världens största regatta.
* Vinnare av förlagan till Gotland Runt 1907.

Kreugers Mary till salu för 6,5 miljoner!

av
Kreugers-trabat-Mary-till-salu

För i runda slängar 6,5 miljoner kronor är hon din – Torsten Kreugers Mary. En båt som garanterat tar dig in i de verkliga finrummen bland klassiska pärlor.

När Torstens Kreugers sagolikt vackra motoryacht Edi brann upp i början av 30-talet var goda råd dyra.

Fast kanske inte så dyra ändå – med tanke på att dess ägare, Torsten Kreuger, hörde till en av världens rikaste män. Pengar var inga problem och att beställa en ny båt var trots allt inte svårare än att lyfta luren.

Sagt och gjort. Kreuger beställde då den 10,50 meter långa Mary av självaste Jack M Iversen. Båten blev klar till säsongen 1935 och visade sig vara föredömligt sjöduglig.

När hon sedan såldes till den ena ägaren efter den andra gjordes en del ändringar på utseendet.

In med dubbla V8:or!

Bland annat bytte man ut de fina sidorutorna mot ett så kallat doghouse. På 50-talet bytte man sedan ut den gamla motorn och satt istället in dubbla Hemi V8:or och kort därefter började en nedåtgående spiral där båten blev allt mer nedgången.

I slutet på 90-talet påbörjades ett försök till en renovering. En renovering som hotade att dra iväg i så pass stora kostnader att den rann ut i sanden.

Mary var Torsten Kreugers båt, bror till Ivar Kreuger. Mary har nu fått nya motorer och ser ut att ha fått tillbaka sin glans.

År 2006 gjordes ett nytt försök och den här gången räckte resurserna ända in i mål. Den som fick uppdraget att återställa Mary till sitt originalutseende var Johansson & Son Båtbyggeri AB.

Läs också:
Hamnen testar otroliga träbåten från Johansson & Son

Gränslös budget

Det blev en minst sagt omfattande renovering, med en nära nog gränslös budget, som slutade med att man bytte hela kölen och därtill mer än 60 meter bordläggning. Ändringar gjordes även på sidorutorna så att båten skulle se mer ut som den gjorde på 50-talet.

Därtill försåg man Mary med elektronik, ljuddämpare och batterier och dubbla Volvo Penta D4-350 som räcker till en toppfart på 35 knop. Med detta sagt är hon nu vara till salu för i runda slängar 6,5 miljoner kronor.

Leos makalösa renovering – del 5!

av

Inte nog med att renoveringsarbetet är stort i sig. Det gäller också att få nödvändig kringutrustning att fungera – en truck, en jättelik maskinsåg, en svets med mera. Häng med!

Kunnigt folk och hjälpsamma händer visar sig vara avgörande för att fortsätta renoveringen av 109 år gamla segeljakten Tally Ho, som ritades av Albert Strange 1909.

Allt för att snart, mycket snart, komma att ta nästa steg – att spanta om hela härligheten.

Det går framåt för Leo och hans osannolika renovering av den gamla träbåten.

Häng med!

Sveriges mäktigaste båt utbytt – Löfven förbryllad

av

Sveriges mäktigaste båt är utbytt – en eka. Vi har pratat med båtbyggaren vars arbete är så viktigt att han gav statsminster Löfven en briefing via videomöte i onsdags.

Det är förstås inte vilken eka som helst, utan Harpsundsekan som transporterat världens mäktigaste i snart 70 år.

Den mest klassiska roddturen gjorde statsminister Tage Erlander med ”Krusse”, Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov. Då fick Erlander vackert sätta sig på aktertoften eftersom Krusse ville ro.

Genom åren har även George Pompidou, Hubert Humphrey, Willy Brandt, Nikita Chrusjtjov, Angela Merkel, Urho Kekkonen, Gustaf VI Adolf, Kofi Annan och flera andra av maktens män och kvinnor sagt ok till den i deras ögon kanske besynnerliga traditionen och satt sig i ekan tillsammans med den svenske statsministern.

Bildt klev aldrig ombord

Den enda statsminister som inte anammat roddartraditionen är Carl Bildt. Det lär ha varit problem med de fasta årtullarna som inte medger korrekt roddteknik, dvs att årbladen inte kan vridas i vågrätt läge i luften.

Svenska staten fick Harpsund 1953 av Kork-Wicander, Carl August Wicander, som blivit rik på att täppa till buteljer. Tage Erlander var först tveksam till gåvan, men kom att älska Harpsund och inte minst den medföljande ekan, som låg förtöjd vid bryggan.

Två nya direkt

Men trots statlig översyn så slits ekorna genom åren. Ständig leverantör av nya ekor har varit familjen Forsbergs varv i östgötska Kvarsebo i Kolmården. Men varvet har stängt och nu levererades ekan från bohuslänska Skaftö, dock med Kvarsebokoppling. I Grundsund bor Jesper Wilén, båtbyggare som är uppvuxen i Kvarsebo.

– Den senaste ekan på Harpsund byggdes 1989 så den började bli dålig. Nu beställde de två på en gång, säger Jesper.

Det tar ungefär fem-sex veckor att bygga en eka. Den första var klar före jul och den andra levererades för en vecka sedan.

Såhär kunde det se ut när det begav sig och till exempel Tage Erlander och Yngve Gamlin fick ta sig en tur i ekan.

Jesper höll sig till grundformen med några förändringar. De nya ekorna är något bredare och har en bohuslänsk touch, då man kan vricka åran. Vrickning innebär att åran läggs i en uttag i aktern och förs fram och tillbaka.

Löfven intresserad men förbryllad inför nyleveransen.

 

För att skydda träet har Jesper låtit Grundsunds lädermakeri klä en bit av ena åran med läder, något som förbryllade statsministern under videomötet.

– Löfven ville ta kontakt eftersom han var intresserad av bygget och konstruktionen, vilket var roligt. Han uppskattade informationen om vrickningsmöjligheten, säger Jesper.

Merkel och Reinfeldt tar en tur förbi smattrande kameror.

Vill du ro ståndsmässigt och ha en egen Harpsundseka är det bara att ta kontakt med Jesper på Classic Yacht Service. Där kan man även följa arbetet med de nya Harpsundsekorna.

Foto: Jesper Wilén.

Renovering – magisk förvandling av övergiven träsnipa

av

Med lite förädlad linolja och lite italiensk fernissa får man en gammal gisten och övergiven snipa att bli vacker som en dröm – om man får tro ett inlägg på ”Vi som älskar träbåtar!” Här berättar ägaren Ulric Brandt om förvandlingen.  

Fast egentligen är det en grov överdrift och ett försök att göra en lång historia kompakt och lättbegriplig.

För det som Ulric Brandt har åstadkommit under fem års tid med sin snipa som han hittade övergiven på en gårdsplan på Gräsö är verkligen svårt att greppa.

Inte nog med att han helt sonika kapade bort ruffen – med allt vad det gjorde för att skrovets vackra linjer skulle träda fram.

Han har också rivit och bytt ut allt utom större delen av skrovet och rodret.

Från sanitär olägenhet till vackert smycke

– Egentligen var vi, jag min sambo Helena och hennes syster Erica på Gräsö för att paddla, men när vi skulle sjösätta kajakerna så fick jag syn på detta vrak – eller denna sanitära olägenhet, om man så vill, vilket blev början på en fem år långt och lustfyllt renoveringsarbete, säger Ulric.

Lustfyllt?
– Ja, vi lyckades spåra ägaren och fick båten gratis och körde hem den på lastbil till vår villatomt i Täby. Jag bestämde mig redan från början att jag bara skulle renovera när det kändes kul, säger han.

Och så blev det?
– Ja, och nu, fem år och 2 000 arbetstimmar senare känns det riktigt bra.

Se också:

Repowering – nytt krut i klassisk träpärla!
Makalös renovering av klassisk träjakt
Otrolig renovering – så skapar man rymd i en gammal klassiker

Den här historien är ett starkt bevis på att gamla snipor med daterade överbyggnader kan få ett nytt stilfullt liv.

Men så är du också professionell båtsnickare som ger dig på ett sådan här projekt?
– Absolut inte! Under betald arbetstid var jag kontorsnisse ut i fingerspetsarna. Men det är klart – på fritiden har jag byggt mycket ända sedan jag var sju år gammal. Det har varit allt från möbler till båtar där en kanadensare, en 2.4:a (Minitolva) och en Nordisk Familjebåt bara är några exempel, säger Ulric.

Och så har du haft god hjälp av sociala medier och inte minst av facebookgruppen ”Vi som älskar träbåtar!”?
– Ja, absolut. Det är ett fantastiskt forum med massor av kunniga och intresserade människor. Det gäller bara att sålla bland kommentarerna där kunniga råd blandas med ”bränn upp skiten!”, ”ta en öl istället”, och folk som med stor självsäkerhet ger råd som är uppåt väggarna.

Så hur går det nu efter 2 000 timmar av hårt – men lustfyllt – arbete med allt från att få till språnglinje och sittbrunn så som du ville ha den till att renskrapa, dra ny el, lägga nytt däck och mycket mycket mer…?
– Jodå, häromdagen sjösatte vi den för andra året efter avslutat renoveringsarbete. Då läckte den ganska ordentligt så jag fick ordna med en extra pump och sova vid båten under natten. Men nu är den någorlunda tät.

Att kapa överbyggnaden är ett effektivt sätt att ge denna klassiska snipa en tidlös design.

Törs man fråga vad renoveringen har kostat?
– Ja, jag har faktiskt bra koll på det. Dyrast var ny motor och drivlina (som strök med när båten låg på botten en tid 2010 reds. anm.) samt el och tankar som bara det gick på 100 000 kronor. Totalt landade vi på en kvarts miljon i material innan den såg ut som idag, berättar Ulric.

Vad vet du om båtens historik?
– Den här snipan, eller Chris som hon heter, seriebyggdes på Arholmens Varv i Norrköping 1965 och vem som var den första ägaren är oklart, säger Ulric och fortsätter:

– Men däremot hittade jag till slut en rostfri tank under allt bråte när jag renoverade båten som det stod ”H. Friström Åtvidaberg” på.

Den tidigare ägaren blev överlycklig.

 

– Något som min sambo spårade till en Hans Friström som ägde båten under tidigt 80-tal och som blev överlycklig när vi hörde av oss och hade hittat hans pärla som han dessutom hade letat efter utan framgång.

Ulric fortsätter:

– Han blev faktiskt så glad att han renoverade originalskyltarna med båtens namn. Den ena fick jag under renoveringen. Den andra skulle jag få vid sjösättningen mot löfte att han fick följa med under premiärturen.

– Och så blev det, avslutar han.

Leos makalösa renovering – del 4

av

Leo tar vänner till hjälp i det blytunga arbetet att avlägsna stringers och att fatta ett svårt beslut. Vad göra med kölen?

För varje moment som Leo utför blir den bleka sanningen allt mer uppenbar – jobbet han står inför verkar bara växa i omfattning.

Här tar han vänner till hjälp för det minst sagt kniviga arbetet att avlägsna, för att sedan reparera alternativt byta ut stringers. Ett jobb som tär på tålamod såväl som verktyg.

With a little help from my friends. En projekt av det här slaget är snudd på omöjligt att ge sig på utan ett gäng duktiga och snälla kompisar. 

Häng med!

Leos makalösa renovering – del 2

av

Sakta men säkert börjar det gå upp för Leo vad han har gett sig in på. Renoveringen av den 109 år gamla segeljakten Tally Ho kan ta sin början – men först måste han bosätta sig i verkstaden. Häng med!

Leos inre driv att efter några sökande år börja jobba med segling och båtrenovering börjar här – närmare bestämt i Oregon i nordvästra USA och långt från hemmet i England.

Se videon som börjar med oro, vilsenhet och oordning men som mynnar ut i en fungerande verkstad, ett boende och förnyad tro på projektet.

Leo har lyckats få upp ett skjul över båten. Nu är det dags att få ordning på verkstaden och att skapa en plats i verkstaden att bo på. Han får också lite experthjälp från sin kompis Cosi – den första volontären i projektet.

Här kan du se första delen i Leos resa. Vi på Hamnen kommer att fortsätta plocka ut godbitar från projektet tills vi är ikapp. Är man otålig och vill veta allt direkt så finns svaren här.