Ibland dyker vi på något alldeles extra i utbudet av begagnade båtar som till exempel den här kallbakade mahogny-cruisern på inte mindre än 97 fot.
Den må se som en jakt från svunna tider. Låt dock inte de klassiska linjerna lura dig. Det har faktiskt bara gått 16 år sedan man lade sista handen på henne vid Cantiere De Cesari-varvet söder om Ravenna på Italiens adriatiska kust.
Där och då byggdes hon på beställning av den, åtminstone i Italien, välkände juveleraren Carlo Traglio. Från lagd order till sjösättning tog det inte mindre än 19 000 arbetstimmar.
Svenska ägare
Till en början gick hon under namnet Ardis II 2017 men sedan en svensk träbåtsälskande familj förvärvade henne har hon alltså fått heta Atali. De senaste fem åren har hon trafikerat exotiska farvatten såväl i Medelhavet som kring Bahamas.
Pedantiskt skött
– Hon har varit en verklig kärlek för oss. Ingenting har förbisetts för att hålla henne i det här anmärkningsvärda skicket, sa Atalis 29-åriga skeppare, kapten Omar Lambroni till nätmagasinet Robb Report i samband med en provkörning.
Den vackra mahogny-jakten Atali präglas av klassiska linjer och lyx.
Atali är för övrigt den näst största båten som Cantiere De Cesari-varvet har byggt under sin 50-åriga historia. Enligt uppgift ska hon inte bara vara vacker som en dag utan också förhållandevis snabb med sina dubbla MTU-turbodieslar (2 x 1 500 hk). Ett montage som ledigt räcker till en toppfart på 30 knop och en marschfart runt 22.
Pris 37 miljoner
Nu är Atali till salu hos båtmäklaren Denison Yachting för närmare 37 miljoner kronor. I priset ingår bland annat stabilisatorer från Humphree, en stor U-formad täckt uteservering, ett välutrustat kök med bänkskivor i marmor från Sardinien, en elegant master-svit med lackat trä samt gästsviter som heller inte går av för hackor.
Bilden talar för sig själv – Skärgårds 95:an Margas resa från vrak till pärla har varit något alldeles extra. Efter 49 år på land är hon idag starkare än någonsin. Allt tack vare familjen Widstrand och en minst sagt omfattande renovering.
Margas hopp om ett nytt liv började sålunda när Henrik och Mia Widstrand fick höra talas om henne. Ryktet gick att den dåvarande ägaren, en snickerifirma hade gått i konkurs under fastighetskrisen och nu låg Marga IV “lite risigt till” på allmän mark.
Paret åkte dit bara för att titta.
Innerst inne vet man hur det kommer att sluta.
– Fast egentligen förstår jag inte vem vi försökte lura. Att “bara åka och titta” på en Skärgårdskryssre är som att “bara åka och titta” på en kattunge. Innerst inne vet man hur det kommer att sluta, säger Henrik.
49 år på land, 19 års renovering
Det var också inställningen som räddade Marga IV från en säker död och efter “titten” tog renoveringen inte mindre än 19 år.
Skärgårds 95:an Marga torrsattes 1967 och stod sedan på land i 49 år.
Skrovet är långt och smalt och har nu förstärkts med glasfiber och epoxi.
Marga är ett 20 meter långt spjut. Hon var ett tomt skal när Widstrandfamiljen tog hand om henne.
Marga fraktades från Göteborg till Stockholm.
Marga köptes utan mast och rigg.
Skärgårds 95 Marga torrsattes 1967 och förblev på land i 49 år. Henrik och Mia Widstrand hittade henne 1997.
Så hur håller man motivationen uppe under alla dessa år?
– Det gäller att jobba bara när det är roligt och inte sätta upp någon stressande deadline eller liknande. Om man sedan, som vi, har en annan båt att segla med under somrarna så håller man också motivationen uppe. Min åsikt är att man ska segla, inte renovera, på somrarna. Sedan tog vi en rejäl paus på fyra år under småbarnsåren, säger Henrik.
Och så hjälper det väl till om man vet vad man gör när man renoverar?
– Ja, jag var ju finsnickare när jag vi köpte Marga IV. Men jag har glidit över till att bli mer och mer renodlad båtbyggare med åren.
Mia Widstrand slipar på Marga.
Däcket är av oregon pine
Epoxi och glasfiber styvar upp konstruktionen, förlänger livet och underlättar underhållet på Marga. Skrovet är i grunden av mahogny.
Marga byggdes för att seglas på västkusten och byggdes stark med 48 cm mellan spanten.
Henrik och Mia Widstrand har lagt otroligt mycket tid på att förstärka och förfina Marga. De har bland annat bytt ut bottenstockar och kölplanka och förstärkt med glasfiber och epoxi.
Den 10 juni 2016 var det så dags för den efterlängtade sjösättningen som, av förståeliga skäl, följdes av en hektisk tid med mycket mediafokus och jämförelser med systerbåten Britt-Marie som byggdes samma år (1920).
Marga har kappseglats och semesterseglats flitigt sedan sjösättningen 2016. Foto: Philip Karlberg.
Men nu undrar vi – hur Marga IV mår idag?
– Hon mår alldeles utmärkt, används som familjebåt och till seglingar med vänner. I somras gick vi bland annat Göta kanal. Men så kappseglar vi också en del i race som Ulvöregattan och Airisto Classic regatta. För att inte tala om Sandhamnsregattan som är årets verkliga höjdpunkt.
Efter fyra år av hopp, förtvivlan och hårt slit är skrovet klart. Dags för nästa utmaning – att få till en inredning värdig den 111 år gamla segeljakten.
Hamnen har följt renoveringen och valt ut det mesta av det bästa av videos under resans gång. Den som vill se allt besöker bara den mycket populära YouTube-kanalen Sampson Boat Co.
Resan har varit lång skrovet och utsidan är klar och nästa utmaning står för dörren. Nu handlar det om att planera för båtens inredning. Leos gäng rivstartar med att skaffa douglasgran, eller oregon pine som det också kallas, till skotten.
Inredning är konsten att utnyttja ett begränsat utrymme på bästa möjliga sätt.
Sedan måste ett viktigt beslut fattas. Följa originalritningarna från 1909 eller modifiera inredningen efter eget huvud?
Efter 59 års frånvaro kom denna fantastiska träjakt åter till Sverige. Hon renoveras nu minutiöst av ideella krafter. Planen är att sjösätta henne till sommaren 2022.
Dagarna före KSSS:s 100-årsjubileum stod hon klar. Den ståtliga och vackra Princess Svanevit.
Något krut hade det inte sparats på, vare sig sett till kvalitet, satsat kapital eller storlek.
Den nästan 22 meter långa skönheten var när hon sjösattes – och är fortfarande – världens längsta 12mR. Med henne ville den förmögne förläggaren och entreprenören Erik Åkerlund sätta Sverige på kartan som kappseglings-, båtbyggar- och konsthantverksnation.
Princess Svanevit byggdes på Neglingevarvet utifrån tanken att endast det bästa är gott nog. Dåtidens stora namn, bland andra Estlander, Plym, Dahlskog och Knöppel, såg alla till att förverkliga Erik Åkerlunds dröm.
Den här texten är ett samarbete mellan Magasinet Båtklassiker och Hamnen.se. Läs mer om Princess Svanevits historia i magasinet Båtklassiker, som just nu säljs på Liljevalchs konsthall.
Erik Åkerlund seglade sin prinsessa fram till 1936. Då sålde han henne till Ernhold Lundström, som döpte om henne till Irene. När Lundström dog 1954 vinterförvarades båten på Holms båtvarv i Gamleby. Båten förvaltades under två år av Lundströms dödsbo innan Nils Gäbel tog över henne som ny ägare och döpte om henne till Silvervingen IX.
Gäbel bodde i Saltsjö-Duvnäs och hade gjort sig en förmögenhet på fastigheter, bland annat i Spanien och Frankrike. Familjen Gäbel gillade att segla och bestämde sig 1957 för att segla ner båten till Medelhavet och Palma de Mallorca.
Förmögen engelsman faller pladask
1958 råkar den mycket förmögne engelsmannen Harry J. Hyams passera förbi Princess Svanevit där hon ligger i hamnen. Hyams hade tack vare lyckade fastighetsaffärer i London blivit miljonär redan innan han hunnit fylla 30 år och skulle komma att sluta som en av Storbritanniens rikaste personer. Dessutom hade han ett öga för konst och hans samling saknar motstycke i brittisk historia.
– Med hamnens längsta mast fångade Princess Svanevit Harry Hyams blick, berättar Bobby Cyrus. Det måste ha funnits många vackra båtar till salu vid den tiden, och jag var nyfiken på varför han ville köpa just Princess Svanevit, så jag frågade honom. Han svarade: “It was the most beautiful yacht I’d ever seen.” Det blev en snabb affär och båten kom att vara hans ögonsten.
En av originalritningarna på Princess Svanevit.
Den i seglarkretsar välkände båtbyggaren Bobby Cyrus är mannen som tillsammans med ägaren till Stockholmsbåtsnickeri, Andreas Millde, ligger bakom både det enorma detektivarbete som krävdes för att spåra upp den försvunna prinsessan och sedan allt jobb med att få hem henne till Sverige igen.
Plötslig vändning
– Det var kanske inte så konstigt att Hyamns föll direkt för Princess Svanevit, som han för övrigt döpte om till Barranquilla, fortsätter Andreas Millde. Däremot lär han inte ha seglat henne så mycket. Det rörde sig om kanske två, tre seglatser per år. Ett mastbrott 2003 gjorde att hon ställdes upp på land och där blev hon stående.
Det första tecknet på framgång, efter decenniers sökande i arkiv, läsning av dokument och förfrågningar runt om i seglingsvärlden, kom i början av år 2000. Då fick Bobby Cyrus höra talas om att Princess Svanevit kanske låg på ett varv i södra England. Han skrev ett brev till Harry Hyams där han berättade vem han var och artigt frågade om båten möjligtvis var till salu. Hyams tackade nej med vändande post. Bobby kunde inte släppa tanken, utan fortsatte att brevväxla med Hyams och gav honom olika fakta om båten.
Intarsian är gjord av Ewald Dahlskog och har nu varsamt restaurerats.
För att få till en jämn kurva använder Adam Sohlström långa böjbara trästavar som avslöjar alla ojämnheter.
Diskussion och resonemang kring bottens form. Lika viktigt som själva hyvlandet.
Ett otroligt utmanande arbete för Stockholms Båtsnickeri där arbetsglädje och envishet tillsammans med kunskap och samarbete är framgångsfaktorer. Foto närbild: Mattias Lindbäck, övrigt Niclas Skärlund.
Efter nästan tio år vände det plötsligt. Bobby och Andreas blev inbjudna till England för att titta på båten. Två år senare avled Harry Hyams fru och han meddelade nu att han var redo att sälja sin båt. Efter några års förhandlingar var båda parter nöjda och affären skulle avgöras. Men då blev Hyams sjuk och hann avlida innan papperen var påskrivna.
Eftersom paret Hyams inte hade några barn, testamenterades all egendom, som uppgick till ett värde av flera miljarder kronor, till engelska staten. Enligt testamentet skulle hans konstsamling genom en stiftelse göras tillgänglig för allmänheten. Däremot stod det inte mycket om Princess Svanevit, varför Bobby och Andreas gjorde enträgna försök att förmå advokaten som skötte stiftelsen att sälja henne.
Ett svårlagt pussel
– Det kändes rätt kört ett tag trots att vi påpekade att båten riskerade att vittra sönder. När sedan Harry Hyams sekreterare kände igen oss släppte det plötsligt och så fick vi köpa henne, säger Andreas Millde.
Tack vare Bobby och Andreas kom Princess Svanevit år 2017 – efter 59 års frånvaro – åter till Sverige. Närmare bestämt till Fisksätra, bara fyra kilometer fågelvägen från platsen där hon en gång byggdes. Sedan dess har flitens lampa lyst starkt på Stockholms båtsnickeri, där den återfunna prinsessan omsorgsfullt renoveras.
Ett minst sagt grundligt arbete. Balkvägarna är bytta, spanten likaså och även merparten av brädorna i friborden. Skrovsidorna har lackats i många lager och snart ska inredningen återmonteras. Foto: Niclas Skärlund.
Svartvita foton på Princess Svanevit från 1930- och 1940-talen har samlats in, ritningar har granskats och gamla skrifter har lusläst. Allt för att få en så exakt bild som möjligt av hur hon såg ut när hon sjösattes.
Vill återställa till original
– Vår strävan har hela tiden varit att återställa henne så mycket som möjligt till hur hon såg ut vid sjösättningen 1930, berättar Andreas. Hela arbetet kan liknas vid ett enormt pussel där varje bit måste passa in exakt, och det är inte alltid så lätt.
– Vi har Princess Svanevits originalritning, men den stämmer inte med utförandet, vilket förmodligen beror på ändringar som gjordes i sista sekund när hon byggdes. Ritningen är från 1929, men så sent som i februari 1930 var varken inredningen eller layout helt spikad. Allt detta arbete gjordes från februari och framåt och makalöst nog kunde hon levereras redan till midsommar. Ofattbart hur de som byggde henne hann med allt på den korta tid som de hade på sig!
Även om snickeriet använder sig av moderna metoder är det genuina hantverksarbetet, med bland annat handhyvling, en viktig del i ordningställandet av Princess Svanevit. Här handhyvlas en av nedgångsluckorna.
Däcket är konat och består av 1 100 meter ribbor.
Även skotblocken är specialtillverkade för Princess Svanevit och framtagna på Stockholmsbåtsnickeri.
En halvmodell av Princess Svanevit tillverkad av modellexperten Niclas Stjärnlund.
Ett avancerat arbete krävs för att återställa Princess Svanevit till sitt ursprungliga skick. Det konade däcket består av 1 100 (!) meter ribbor och skotblocken har specialtillverkats.
Tack vare att Princess Svanevit tidigare hade renoverats genom att ett nytt däck hade lagts ovanpå det gamla, kunde Andreas och båtbyggarna på Stockholmsbåtsnickeri lista ut hur det ursprungliga däcket hade sett ut. Men även sittbrunnen och ruffnedgången – liksom mycket annat – var kraftigt ombyggda varför mycket tid måste läggas på att med gamla ritningar som stöd försöka klura ut hur originalutförandet hade sett ut.
Vi har lagt 1 100 meter nya ribbor…
Att Princess Svanevit är världens längsta 12mR märks inte minst när Andreas Millde berättar om arbetet med att lägga hennes nya däck – ett däck bestående av 1 100 meter (!) ribbor. Snickeriet hade tur och fick på nära håll tag på en stor mängd förstklassig oregon pine. 5-6 kubikmeter valdes ut och av denna ansenliga mängd blev det till slut totalt 1,6 kubikmeter däcksribb.
Glasyr på tårtan – det måste se bra ut
– Anledningen till att det gick åt mycket material är att vi har lagt däcket koniskt, precis som det var i original. För oss innebar det mycket jobb att anpassa och forma alla ribbor, men vi vill följa traditionen så långt det bara är möjligt. I ett sådant här stort däcksprojekt blir minsta småfel snabbt tydligt, men om det blir rätt – ja då blir det riktigt bra! Vår arbetsledare, Adam Sohlström, sa när vi började nåta däcket: ”Nu ska vi lägga glasyr på tårtan. Det som spelar roll är inte hur god tårtan är, utan hur den ser ut!”, säger Andreas med ett leende.
Såväl utvändigt som invändigt är stora arbeten nu slutförda. Nu ska sittbrunnen byggas färdigt och sedan ska hela däcket lackas i minst 14 lager och friborden målas vita.
För att få den exakt formen och den rätta ytan före slutbehandling långklossar Andrejs Ljunggren Princess Svanevit hela vägen ner till kölplankan.
Många av de stora arbetena är genomförda. Nu siktar man på sjösättning under sommaren 2022.
När däcket väl var lagt väntade en minutiös dammsugning. I ett par veckor låg personal på knä för att jaga dammkorn och spånrester. Därefter tog ett omsorgsfullt tejpande vid inför själva nåtningen. Totalt gick det år mer än 2,2 kilometer tejp.
Oerhört mycket arbete
– Det tar sin tid att nåta 1 100 meter. Fyra man jobbade tillsammans och höll på i fjorton timmar i sträck för att nåta babordssidan och därefter ytterligare lika lång tid för att nåta styrbordssidan. Vi lade cirka 112 arbetstimmar bara på nåtningen – och nästan 100 tuber Sikaflex.
Stockholmsbåtsnickeri jobbar enigt filosofin att noga ta till vara allt material så långt det är möjligt. De delar som blev över när däcket var utskuret har bland annat använts till att bygga Princess Svanevits däcksbalkar.
Modern datateknik
För att räkna ut måtten på alla däcksbalkar använde Stockholmsbåtsnickeri modern CAD-datateknik.
– Eftersom Princess Svanevit är byggd med däcksbalksbukt, är höjden på mittlinjen avgörande för måtten på övriga balkar, som alla har olika mått. Samtidigt måste allt stämma exakt. Måtten får man fram antingen matematiskt och mekaniskt, eller som vi gjorde genom att göra själva utslaget i datorn, precis som alla moderna ingenjörer skulle ha gjort, slår Andreas fast och fortsätter:
Däcket ska lackas i minst 14 lager…
– Hon är 21,96 meter lång och har 50 däcksbalkar samt 32 stålspant. Alla har olika kurvor – samma radie eller cirkelbåge existerar inte på någon av dem. Vi hade stor hjälp av att kunna göra utslaget i datorn och sedan tillverka mallar med hjälp av en robot. Därefter tog det klassiska, genuina handarbetet vid.
Sjösättning i sommar
Arbetet med att återge Princess Svanevit sin forna glans fortskrider alltså för fullt. Utöver däcket är också två skylight byggda, akter- och förpiksluckorna färdigtillverkade och arbetet med såväl sittbrunnen som ruffnedgången långt framskridet. En ny 27 meter lång mast har börjat ta form, invändigt är hela båten målad och vissa delar av inredningen har börjat monteras. Dessutom ska däcket lackas i minst 14 lager och skrovet målas vitt. Kursen är stadigt satt mot målet: att sjösätta Princess Svanevit till sommaren 2022.
Utställning på Liljevalchs konsthall
– Efter utställningen på Liljevalchs konsthall ska vi slutföra arbetet med inredningen och all den fina intarsian ska monteras tillbaka in i båten. Även här strävar vi efter att Princess Svanevit ska få tillbaka sitt ursprungliga utseende från 1930-talet och vi har lagt mycket tid på att försöka hitta originalritningar, men även teckningar och foton från den här tiden.
Rejäl portion mod
Det är tydligt att det behövs en rejäl portion mod för att våga ge sig in ett så här stort projekt…?
– Lite galen måste man nog vara, eller åtminstone en person som inte backar för utmaningar, tillstår Andreas Millde. För mig personligen handlar Princess Svanevit-projektet om en passion för våra klassiska träbåtar och om glädjen i att se ett sådant här fantastiskt projekt växa fram.
Princess Svanevit ritades av Gustaf Estlander. Hon byggdes och färdigställdes av Carl och Bengt Plym på Neglingevarvet. Inredningen, som är mycket påkostad, består av stora mängder intarsia skapad av Ewald Dahlskog. Beställare var förläggaren, publicisten och entreprenören Erik Åkerlund.
Princess Svanevit ritades av Gustaf Estlander. Hon byggdes och färdigställdes av Carl och Bengt Plym på Neglingevarvet. Inredningen, som är mycket påkostad, består av stora mängder intarsia skapad av Ewald Dahlskog. Beställare var förläggaren, publicisten och entreprenören Erik Åkerlund. Foto: Erik Åkerlund, Sjöhistoriska museets arkiv/SMTM.
Idag ägs Princess Svanevit av Princess Svanevit AB med den ideella Föreningen Svenska Träbåtar som majoritetsägare och förvaltare av en donation från Familjen Burre Hellmans Stiftelse. Det är tack vare denna donation som hela projektet kan genomföras.
– Vi vill öka intresset för och kunskapen om alla klassiska båtar som har ritats och byggts i Sverige, säger Charlotte Hellman, ordförande i Föreningen Svenska Träbåtar och i Familjen Burre Hellmans Stiftelse.
– Vår vision är att Princess Svanevit ska bli ”Hela Sveriges båt”. Tack vare sin spännande historia och ovanliga inredning kan Princess Svanevit göra att fler människor upptäcker Sveriges klassiska båtar, deras skönhet och stora potential.
Princess Svanevit ska turnera och stöjda svensk båtkultur
Som ett led i detta kommer Princess Svanevit att visas upp i hamnar och på kappseglingsbanor längs hela Sveriges kust, men även utomlands. Tanken är att hon ska representera och symbolisera ett svenskt kulturarv och nå ut även till dem som vanligen saknar ett direkt intresse för båtar. Det ska också finnas möjligheter att komma ombord, uppleva atmosfären, se inredningen och även att få följa med ut och segla. Den dag som hon säljs ska de pengar som kommer in slussas vidare till ”Princess Svanevits renoveringspris”.
– Varje krona ska gå till att fortsätta stödja svensk träbåtskultur och utveckling. Renoveringspriset ska gynna branschen och hantverket, fundamenten i bevarandet av de klassiska båtarna, avslutar Charlotte Hellman.
Det sista ordet är ännu inte sagt när det gäller SVT´s båtslakt i “1 mot Sverige” då båten ska ha varit långt ifrån skrotfärdig.
Många träbåtsentusiaster upprördes av SVT’s experiment, som Hamnen rapporterat om tidigare, där man släppte en 1 200 kilo tung träbåt från 45 meters höjd på bästa sändningstid. Något som projektledaren Haida Jamshidi beklagar i ett SMS till Aftonbladet.
”Det är tråkigt om folk är upprörda, och vi skulle ha varit tydligare i programmet att båten var i dåligt skick.”, skriver hon.
“Förtjänade ett bättre öde”
Båtens förra ägare är av en annan åsikt och menar att den bara var en vårrusning ifrån fullgott skick. En båt som för övrigt har fått många timmars kärlek under de 50 år han ägde den.
Bilden är från sommaren 2016, eller möjligtvis 2015, hälsar förra ägaren.
Den förre ägaren låter också hälsa att han visserligen sålde båten frivilligt till produktionsbolaget men att de aldrig sade vad den skulle användas till. Hade han vetat hur det skulle sluta så hade han valt att behålla den alternativt sålt den till någon annan.
Experimentet i SVT´s satsning “1 mot Sverige” har upprört träbåtsentusiaster runt om i landet som menar att hela idén är “bedrövlig” och “förkastlig”.
Experimentet gick ut på att släppa en 1 200 kilo tung träbåt rakt ner i backen från 45 meters höjd. Något som inte föll i god jord hos alla. Debatten går hög på olika forum där man menar att tilltaget var “bedrövligt”, “förkastligt” och att båten hade kunnat användas till något bättre.
Programledaren Erik Ekstrand, 42, tar dock kritiken med ro:
– Om man kollar på Blocket eller liknande, det skänks ju bort för att folk inte har ork och tid att ta hand om det och hålla saker vid liv, hur fina de än är. Tyvärr. Det är en sådan grej. Kolla på alla gamla pianon som skickas på tippen varje dag. Tycker jag om det? Nej, det tycker jag också är värdelöst. Tycker jag att det är bättre och roligare att man släpper en träbåt från en lyftkran än att man bara åker till tippen med den? Ja, absolut, säger han till Aftonbladet.
Effekten av att att släppa en 1 200 kilo tung träbåt rakt ner i backen från 45 meters höjd.
Hamnen släppte en Buster!
Att släppa en båt från hög höjd är dock inget nytt för Hamnens följare då vi gjorde just detta redan för fem år sedan. Den gången var det en Buster M5 som offrades vilket heller inte uppskattades av alla. Och detta trots att båten var en prototyp som ej var godkänd för marknaden och som skulle ha skrotats.
Han byggde båten själv av återvunnet virke. Hon gick motvilligt med på att bo ombord i “max ett år”. Det blev mer. Mycket mer.
Unga långseglande YouTubers finns det gott om men när ett rutinerat pensionärspar sammanfattar sitt liv ombord lystrar vi litet extra. Speciellt som Ian har byggt den stolta 33-fotaren själv och kan den utan och innan.
Till storyn hör också att han lyckades vända sin kära Sandi från “att ge det max ett år” till att bli en fullfjädrad oceanseglare.
En båt – ett liv
Alltså är det dags att spetsa öronen och finna vad som skiljer alla drömmare från de som vågar kasta loss på riktigt. Dessutom får vi en rundvandring ombord på Sombrio, båten som är deras liv och så mycket mer än bara en båt.
Renoveringen av den 111 år gamla segeljakten Tally Ho har nått en verklig milstolpe nu när skrovet är klart. Dags att sammanfatta – 4 år på 29 minuter!
Resan har varit lång och är långt ifrån slut. Däremot har Leo nått en viktig milstolpe nu när skrovet är i det närmaste klart. Det är dags för en återblick, en time-lapse från sorgligt vrak fram till idag.
Ett jäkla driv
För Leo har det varit fyra år av hopp och förtvivlan om vartannat utan att han för den skull, ens för en sekund har tappat det inre driv som gjort projektet möjligt. Det har också varit fyra år av nyvunna vänner och kunskaper.
Det mesta av det bästa
Hamnen har följt renoveringen och valt ut det mesta av det bästa av videos under resans gång. Den som vill se allt besöker bara den mycket populära YouTube-kanalen Sampson Boat Co.
Trenden är tydlig – de nyproducerade båtarna med klassisk design och modern teknik blir allt fler. Kombinationen nybyggda träbåtar med eldrift är dock forfarande ovanlig. Spana in Elwood 550e HT!
Klassisk design och modern teknik med elmotor. Så långt inget konstigt utan snarare en tydlig trend i modern båtdesign. Men sedan skiljer sig Elwood 550e HT från mängden då dess upphovsman, båtbyggare. Entreprenören Pasi Virnes bygger sina båtar i trä.
I denna skönhet sitter det en befriande tystgående elmotor som kan knuffa på ekipaget i upp till 40 sjömil eller åtta timmar – om man nöjer sig med att åka i fem knop.
Klassisk design och fossilfri framdrift är en lovande kombination.
Den som har bråttom och prompt måste köra i 10 knop får vackert finna sig att ladda batterierna igen redan efter 13 sjömil (1 timme och 20 minuters körning).
Elwood 550e HT är 5,50 x 1,50 m och v äger 450 kilo. Motor Oceanvolt AX8 kW. Batteri Li-ion 11.5 kWh.
Så långt hårda fakta men mest av allt bjuder Elwood 550e HT mjuka värden som tyst, fossilfri och själavårdande gång i takt med naturen. Något som är den återkommande andemeningen när tillverkaren själv beskriver sin båt.
Sakta, säkert och miljövänligt växer Elwood 550e fram.
Pasi Virnes, VD och designchef för Elwood, har en bakgrund inom maskinteknik och började arbeta på allvar med Elwood för ungefär ett år sedan.
Visionen var tydlig – en båt med känslan och “själen” av traditionell träkonstruktion, kapabel att glida genom vattnet utan att störa miljön eller dess invånare.
En amfibiebåt, en svävare eller en renat av en flygbåt? Oavsett vad så är denna 8 minuter och 18 sekunder långa video en makalös uppvisning i snickerifärdigheter. Häng med!
Den som söker efter en instruktionsvideo i hur man bygger en, oklart exakt vad, helt i trä, får leta vidare. Här handlar det om yrkeskunskap och bländande hantverk på absolut högsta tänkbara nivå. En nivå som varken Kreti eller Pleti når upp till i brådrasket.
Snickaren, eller snarare konstnären, heter Tang Xiaochuan och bygger sitt fordon hemma i garaget och kommer undan med en kostnad på 8 000 euro. Mest imponerande att varje detalj är helt i trä.
Ta bara en sådan sak som när han bygger rodren och propellerskydden (6 minuter och 26 sekunder in i videon). Eller ratten, för den delen, efter 7 minuter och 2 sekunder.
Ibland dyker vi på något alldeles extra i utbudet av begagnade båtar som till exempel den här kallbakade mahogny-cruisern på inte mindre än 97 fot. 
Ett minst sagt grundligt arbete. Balkvägarna är bytta, spanten likaså och även merparten av brädorna i friborden. Skrovsidorna har lackats i många lager och snart ska inredningen återmonteras. Foto: Niclas Skärlund.
Det sista ordet är ännu inte sagt när det gäller SVT´s båtslakt i “1 mot Sverige” då båten ska ha varit långt ifrån skrotfärdig.
Experimentet i SVT´s satsning “1 mot Sverige” har upprört träbåtsentusiaster runt om i landet som menar att hela idén är “bedrövlig” och “förkastlig”.
