Att ta den totalt demolerade kolfiberbåten från ett öde rev i Indiska oceanen till ett italienskt varv och sikta på att komma tillbaka i Volvo Ocean Race låter som ett omöjligt uppdrag. Yachting World har filmat läget på varvet för att se om så är fallet.
Yachting Worlds reporter Matthew Sheahan åker till varvet in italienska Persico.
– Vi lovade att ta oss tillbaka och rensa upp vår röra.
Danska Team Vestas Winds skeppare höll sitt löfte och har nu hämtat sin sargade båt från den extremt avlägsna ödesplatsen. Och det finns förhoppning om att komma tillbaka till racet.
Efter tre dagars planering och lika många dygns intensivt arbete på plats lyckades man ta bort masten, kapa kölen och lyfta båten till en lugnare lagun en bit bort från det ödesskapande revet.
– Vi var tvungna att uppfinna hjulet ett par gånger. Lyckligtvis har vi fått en väldigt bra relation med människorna som bor på den närliggande ön. De trodde först inte att vi skulle återvända, då platsen är väldigt otillgänglig. När vi väl kom hjälpte de oss otroligt mycket, berättar Team Vestas Winds shore manager Neil Cox.
Heroisk lokalbefolkning
– De har stått i knädjupt vatten och tacklat vågor i tre dagar i sträck, de har burit dyktuber under vårt arbete med att kapa kölen och har hjälpt till att ankra om båten, fortsätter Cox som lett arbetet på plats tillsammans med skepparen Chris NIcholson.
Fraktfartyg säkrar lasten
Några sjömil ut till havs väntade ett enormt Maerskfartyg som nu fraktar den sargade Volvo Ocean 65:an till Malaysia där båten ska gås igenom ordentligt för att senare skickas vidare till Italien där ett gäng båtbyggare står redo att lappa ihop båten och göra den redo för fortsatt deltagande i racet.
Det är i alla fall vad ledningen i Volvo Ocean Race önskar. Ledningen i Team Vestas Wind väntar dock med sitt uttalande om eventuellt fortsatt racing till den tredje januari, precis innan starten av tredje etappen.
Foto: Shane Smart.
Frågorna haglar om hur detta är möjligt på en hypermodern kappseglingsbåt. Wouter Verbraak har landat i verkligheten och ger här sin version av händelsen.
“We finally have means of communications again, so a message is highly over due….
I am totally devastated and still in shock as the gravity of our grounding is slowly sinking in now that we are safely in Mauritius with finally some time to reflect on what happened.
We are very lucky that nobody was hurt, and a lot of that is credit to our team work in the seconds, minutes and hours after the crash.
I made a big mistake, but then we didn’t make any others even though there were many difficult decision to be made and the situation was very challenging and grave indeed.
Once I can get power to the boats laptops (if they survived) I can look further into how we didn’t see the reef on the electronic charts. I did check the area on the electronic chart before putting my head down for a rest after a very long day negotiating the tropical storm and what I saw was depths of 42 and 80m indicated. There is a very good article posted here which highlights some of the zooming problem in the vectorised charts that we used.
I can assure you that before every leg we diligently look at our route before we leave and I use both Google Earth, paper charts and other tools. However, our planned route changed just before we left, and with the focus on the start and the tricky conditions, I erroneously thought I would have enough information with me to look at the changes in our route as we went along. I was wrong. I am not trying to make any excuses – just trying to offer up some form of explanation and answer to some of your questions.
There are a number of lessons to be learned from this, which we hope will be able to relay in the time to come.
I am immensely grateful for all the support that we as a team, my family and myself have received from our wonderful friends, colleagues, family, Vestas, Powerhouse and Volvo. More over we are heavily in debt to the thorough support of Alvimedica throughout the first night, as well as the local fisherman and the coastguard of Ile du Sud in the atol. So I want to thank everybody so very much. Thank you, thank you, thank you.
I am forever in your debt.
Wouter
Skepparen på Abu Dhabi om när de passerade samma område:
“When we went past there we actually said how easy it would be to hit it at night. Fortunately we went through there in the daylight. It is very difficult to see it with the electronic charts, and of course at night you wouldn’t see it at all.”
Läs mer på Wouters facebooksida WouterVerbraakSailing.
Yachting Worlds chefredaktör Elaine Bunting om hur mycket man kan lita på moderna navigationshjälpmedel.
Det skär i hjärtat och resten av kroppen. Här är videon från när Team Vestas Wind smäller på grund mitt i natten i 19 knop på ett rev i Indiska Oceanen.
Hör radiokommunikationen med medtävlaren som kom till undsättning.
Första intervjun med skepparen Chris Nicholson.
Hur seglarna tog sig till säkerhet.
Navigatören ger sin bild av händelsen.
Foto: Brian Carlin/Team Vestas Wind.
Pressmeddelandet:
“Volvo Ocean Race’s ship-wrecked nine-man Team Vestas Wind crew finally made it back to civilisation on Wednesday, telling of their amazing escape from a collision with an Indian Ocean reef which grounded their boat.
The unshaven, exhausted team in the global ocean race were holed up, incommunicado, for three days in the remote archipelago after their boat ran into the reef on Saturday afternoon at 1510 UTC.
Chris Nicholson, their 45-year-old skipper from New South Wales, who was contesting his fourth edition of the nine-month Volvo Ocean Race until the accident at the weekend, said he was still piecing together his emotions after the crash.
“The past four days have been very challenging for all of us, and I am extremely proud of the whole crew’s professionalism, composure, and endurance. It’s clear that human error is responsible for the shipwreck, there’s no avoiding that. And as skipper, I take ultimate responsibility.”
They had smashed into the coral rock at 19 knots – the equivalent of 35 kilometres an hour – in the 65-foot Volvo Ocean 65 boat, span 180 degrees and crashed to a halt, grounded on the reef.
The crew could have left the area on Monday but decided to stay an extra day to pick up key equipment from their battered boat.
Their blue vessel, caught underneath breaking waves, is badly damaged, but the crew decided to remain for an extra 24 hours to complete a clean-up operation around the area.
“The bad things had to come off,” said Nicholson, having just stepped off the local fishing boat, ‘The Eliza’, that transported the nine-strong crew back to the mainland. “We had a clear list of removing that equipment, and once we had all those off the boat it came down to removing things that were expensive. We’ve done a really good job in clearing it all up.”
Team Vestas Winds besättning och skepparen Chris Nicholson är nu på väg till Mauritius efter att ha spenderat två dagar strandsatta på ön Íle du Sud ”en avlägsen sandhög i Indiska Oceanen” enligt Neil Cox som är lagets Shore Manager.
En gång i veckan kommer en 20 meter lång fiskebåt med namnet Eliza till Íle du Sud från Mauritius som ligger 430 kilometer åt sydväst. En tur tillbaks till semesterön tar mer än en dag. Den australiensiska skepparen och de övriga åtta besättningsmännen klev ombord på Eliza under tisdagen och planen är att de ska fortsätta till Abu Dhabi i slutet av veckan.
Mörbultad av barracuda
Efter grundstötningen i lördags har det också funnits risk för besök av hajar.
– Det verkar som en dålig film, säger Neil Cox. När jag pratade med kustbevakningen om allt vi handskas med på den tekniska sidan bad de mig varna killarna för att revet är fullt av hajar, barracudor och gud vet vad.
– De berättade för mig om en fiskare de hittade som mer eller mindre hade blivit mörbultad av en barracuda och att det knappt fanns något kvar av honom. Och där sitter jag och tänker okej nästa gång jag pratar med Nico (Nicholson) borde jag påminna honom om att de borde hålla ögonen öppna.
Team Vestas Wind gick på grund vid ögruppen St. Brandon utanför Mauritiusrunt klockan 16.10 (svensk tid) i lördags när de seglade i 19 knop.
Besättningen på nio man övergav skeppet tidigt under söndagsmorgonen och vadade med vatten upp till knäna till en torr del av revet. Därifrån plockades de upp av kustbevakningen vid gryningen och togs till den närliggande ön Íle du Sud. Ön har väldigt begränsade möjligheter till kommunikation med omvärlden.
Läs första rapporten från katastrofnatten.
Se video från medtävlarna som kom till undsättning.
Skepparen i stark intervju på sattelittelefon.
Tar rätt på delarna
Besättningen åkte tillbaka till sin grundsatta Volvo Ocean 65:a för att ta av tampar, bränsle, elektronik och hårdvara. Cox jobbar med hur båten kan bärgas. Han gav en eloge till besättningen som lyckades hålla huvudet kallt och vara professionella efter den dramatiska grundstötningen.
– Allt de gjorde var så professionellt genomfört som man kan önska sig.
Laget anlände till Mauritius under onsdagsmorgonen och enligt Cox kommer de mötas upp med förnödenheter.
Mat släpps från flygplan
– Vi vill säkerställa att vi tänkt på allt; rena kläder, tandborstar och mat. Kustbevakningen flög över dem ute på ön igår och släppte matpaket med läsk, choklad och kakor.
– Jag tror inte att folk har förstått precis hur avlägsen den här ön är. Det fanns en kustbevakning där ute, men det är bokstavligt talat bara ett förråd i någons trädgård.
Skepparen Chris Nicholson har deltagit i OS två gånger och är en av de mest erfarna havskappseglarna i världen. Han sa i söndags att ett misstag låg bakom kollisionen med revet men han har inte berättat mer än så. Laget planerar att komma med ett fullständigt uttalande med fakta kring incidenten senare i veckan.
En skakad och stundtals darrig Chris Nicholson, skeppare på Team Vestas, berättar om att lämna sitt fartyg på ett rev ute i Indiska Oceanen. Han rapporterar från mörkret på en liten ö som tillhör Mauritius.
“ALICANTE, Spain, November 30 – Australian skipper, Chris Nicholson, spoke on Sunday night of his immense pride at the way his Team Vestas Wind crew came through the ordeal of being grounded and being forced to abandon their boat in complete darkness on a remote Indian Ocean reef.
Nicholson, 45, said he had to make ‘the number one toughest decision of my life’ to leave the stricken Volvo Ocean 65 in the small hours of the morning after it was effectively beached on the reef on an archipelago of islands called St. Brandon, 430 north-east kilometres from Mauritius. He was interviewed by volvooceanrace.com on Sunday night as he surveyed the idyllic, but remote, island of Íle du Sud, where he was transported with the rest of his crew to safety as day broke following a night of drama.
“It’s the most beautiful night I’ve ever seen,” he said. “And last night was one of the worst nights that I have ever seen.”
Nicholson, from Lake Macquarie, New South Wales, continued:
“We’re kind of literally shipwrecked It’s a unique experience going through it.”
He said his plan had been to keep the crew on board until daybreak, before being rescued, but had practised a drill for abandoning the boat 15-20 times, ‘never with the intention of having to do it’, he explained. However, the ‘massive pounding’ of the waves eventually told and Nicholson decided he had no option but to abandon ship, the most dreaded words a skipper can utter.
He and his crew then waded across the reef in knee-deep water in their boots before finding a mercifully dry spot where they waited for a coastguard RIB to take them to Íle du Sud and safety.
Nicholson, who at times struggled with his emotions during the 20-minute long interview, said the spirit of his crew after such a blow had stunned him.
“I always believed that we were a strong team. “We made a mistake, which led to what happened last night, but I’ve been blown away by the way the guys dealt with the situation, trying to make things as right as possible today. They make me so proud.”
He now plans to meet up with shore crew chief Neil Cox (AUS) and assess the chances of salvaging the boat. “We have a pretty unique group of people to get as good an outcome as possible,” he said.”
Ombord på Team Alvimedica som assisterade under ödesnatten.
Navigatören på Team Alvimedica pratar med tävlingsledningen.
Knut Frostad, VD för Volvo Ocean Race, rapporterar direkt efter att han fått meddelandet om grundstötningen.
Läs mer: www.volvooceanrace.com.
Dramatiken fortsätter för Team Vestas Wind som nu har vecklat ut två livflottar då fören på båten slås mot revet där de sitter fast. Här är senaste uppdateringen.
Fören på båten pekar ut mot öppet hav. Laget meddelar också att de håller flottarna cirka 15 meter från båten och att de kan nå dem om det skulle behövas.Det finns inga planer på att förflytta sig till livflottarna ännu men de har vecklats ut eftersom det skulle kunna bli svårt att genomföra detta senare.
Planen är fortfarande att överge båten vid gryningen på söndagen (runt klockan 03.30 svensk tid) med assistans från kustbevakningen från Íle du Sud och Team Alvimedica.
Vi kommer att ge er mer information så fort vi vet mer.
– Vi kommunicerar över VHF med Team Vestas i intervaller om 30 minuter medan vi väntar på gryningen då den lokala kustbevakningen ska kunna dra igång en räddningsinsats. Under tiden är jag säker på att de känner trygghet i att vi finns tillhands, redo att ta ombord dem från deras livflottar så snart de når djupt nog vatten. Om de skulle bli tvungna att överge sin båt redan under natten.
– Vi kan inte gå närmare än 1,8 sjömil men vi är redo att hjälpa både under och efter räddningsaktionen. Vi har inte avbrutit racingen men i enlighet med kappseglingsreglerna “ger vi all hjälp vi kan till fartyg eller personer som är i fara”.
– Killarna på Vestas är våra vänner och många av oss har seglat tusentals sjömil tillsammans med flera av dem. Vi kommer att stanna så länge vår hjälp kan vara till nytta.
Foton:
ingångsbild: Amory Ross/Team Alvimedica.
Seglingsbild: Gilles Martin-Raget/Team Alvimedica.