Dongfeng Race Team har dominerat delsträckan från Abu Dhabi till Sanya. Med mindre än ett dygn till målet ser Martin Strömbergs lag ut att kunna vinna en historisk etappseger och ta ledningen i Volvo Ocean Race 2014-15.
De senaste dagarna har båtarna kryssat norrut i Sydkinesiska sjön. Nära Vietnams kust utspelade sig några av de mest hektiska dygnen hittills i tävlingen. I en allt hårdare kamp om andraplatsen var det tätt mellan manövrarna.
– Det har varit den mest intensiva seglingsnatten i mitt liv, meddelande Team Alvimedicas skeppare Charlie Enright under gårdagen.
Team Alvimedica är ett av de fyra lag som slåss om pallplatserna i den tredje etappen. Förstaplatsen ser dock ut att gå till Dongfeng Race Team som har en ledning på över 50 sjömil och de beräknas gå i mål efter midnatt.
Om Dongfeng Race Team når Sanya först blir de den första kinesiska båten någonsin som säkrat en etappseger i Volvo Ocean Race. Dessutom klättrar de då upp som ensamma ledare i den totala poängställningen för Volvo Ocean Race 2014-15 efter två andraplatser i de tidigare etapperna. Lagets svensk, Martin Strömberg, är inte med i den pågående delsträckan men kommer att vara tillbaks ombord i nästa etapp från Sanya till Auckland.
– Det ser grymt bra ut nu, säger Martin Strömberg. Vi har seglat in till Sanya från det här hållet flera gånger under träningar så killarna ombord har bra koll och jag känner mig ganska lugn.
Det kinesiska laget tog ledningen i Persiska Viken efter starten i Abu Dhabi den tredje januari. De behöll ett litet övertag på väg söderut i Indiska Oceanen och genom att välja en bättre väg än konkurrenterna förbi Sri Lanka kunde de skaffa sig ett större försprång.
I Bengaliska viken hade hela fältet en frustrerande resa där de försökte hitta fart i de lätta vindarna. Dongfeng klarade det relativt bra och när de nådde Malackasundet hade deras ledning växt till över 100 sjömil.
Bakom dem jagade en klunga med Abu Dhabi Ocean Racing, Team Alvimedica, Team Brunel och MAPFRE som under hela etappen seglat väldigt jämt. Kvartetten tog in på ledarbåten i sundet mellan Indonesien och Malaysia och på bara ett par timmar krympte avståndet till 16 sjömil. Då sa det dock stopp när vinden dog ut samtidigt som Dongfeng hittade fart och återigen kunde dra ifrån på väg förbi Singapore.
Den svenska båten Team SCA hamnade på efterkälken i inledningen av etappen men de har haft kontakt med resten av fältet och hela tiden kämpat för en chans att komma tillbaks. De beräknas nu vara den sista båten som når Sanya mitt på dagen under tisdagen. Ledarbåtarna väntas gå imål under måndagsnatten och ni kan se livesändningen på Hamnen.se.
Volvo Ocean Race avgörs i nio etapper på vägen runt jorden och den sista delsträckan avslutas med målgång i hjärtat av Göteborg i juni 2015.
Nu surfar båtarna i VOR in i de tuffaste vattnen i Södra Oceanen. Det är kallt och blött och påfrestningarna är enorma på både båt och besättning. Här nere finns ingen räddning att få från flygplan eller färjor. Seglarna litar till sig själva. Ett av rodren har brutits sönder på Team Sanya och de linkar tillbaka mot Nya Zeeland, samtidigt som de andra siktar mot Kap Horn. Se bildspel och senaste filmerna.
I söndags skickades Team Sanyas fördäckare Andy Meiklejohn till sjukhus, där det konstaterades att hans vrist är bruten och behöver skruvas ihop. Det hela hände under vad teamet beskriver som ett hektiskt segelbyte på fördäck. Det verkar dessvärre som att Team Sanyas båt är lika illa tilltygad som Andy.
En stor del av styrbords för verkar vara helt förstörd och chanserna att teamet kommer att slutföra första etappen lär vara obefintliga. Det är nog en stor utmaning att hinna laga båten och skeppa den till Kapstaden tillräckligt snabbt för att hinna till starten för andra etappen.
Men skepparen Mike Sanderson är hoppfull och verkar vara lika mycket på krigsstigen som Samuel L Jackson i Pulp Fiction:
“We will strike back with vengeance!”, säger han i ett pressmeddelande.
Andy Meiklejohn hade ett tufft första dygn ombord på Team Sanya. Han var ikrokad i sin livsele när han klev upp på fördäck för att byta segel. Då lyfte båten våldsamt över en vågtopp varpå Andy flög i luften. Men luftturen fick ett abrubt slut då han fångades av sin livlina som fjädrade tillbaka och slog honom ner mot däck igen. Det var då hans vrist gick av. Andy berättar för Hamnen.se att nog kan räkna med att missa både första och andra etappen och kanske vara tillbaka till tredje etappen.
Andy Meiklejohn är en enormt erfaren seglare. När han skrev på för Team Sanya hade han just avklarat ett varv non-stop runt jorden i two-handed-racet Barcelona World Race med båten Hugo Boss. Hamnen.ses Gustav Morin har seglat mycket med honom och kan intyga att Andy är en riktigt stabil seglare.
Det är alltid små marginaler för att klara sig helskinnad eller få en skada ombord på en VOR-båt i tuffa förhållanden. Foto: Ian Roman.
Att döma från bilden ser skadan ut att ta lång tid att laga. Ericsson 3 fick ett stort hål i sidan under fjärde etappen till Kina u förra upplagan av racet. Men det såg inte så här illa ut och det tog två veckor att laga den skadan. Den lagningen skedde förvisso i Taiwan under det kinesiska nyåret. Att genomföra arbetet i Spaninen lär vara mycket enklare. Foto: Team Sanya.
Samtidigt som Abu Dhabi lagar sin mast och Team Sanya slickar såren pågår racingen för fullt. Här ombord på Puma. Foto: Amory Ross.
Junioren Rome Kirby tar igen sig efter ett och ett halvt dygns segling. Han är son till legenden Jerry Kirby som seglade föregående racet ombord på Puma. Foto: Amory Ross.
Martin Strömberg trimmar segel ombord på Groupama. De ligger fyra just nu men det är bara 20 sjömil till ledaren Camper.
Första dygnet i Volvo Ocean Race 2011 är ett av historiens tuffaste. “Vi har flytvästarna på och pumparna går för fullt. De vattentäta skotten verkar göra sitt jobb. Nu siktar vi mot land” Skriver skepparen Mike Sanderson.
Klockan 08.34 UTC rapporterade Team Sanyas navigatör Aksel Magdahl att de har en rejäl skada på sitt skrov.
Här får ni läsa skepparen Mike Sandersons egna ord, direkt från båten, om vad som hänt och vad som kommer att hända:
“So close to making it through the worst of the big breeze and then disaster struck. We were looking after the boat nicely when at approximately 9 am this morning while going upwind in 35 knots of wind, suddenly the boat went really bow down and immediately we knew it wasn’t good.
“Instantly we slowed the boat right down, got the remainder of the guys in there bunks into life jackets and then set about tacking over to head for shelter.
The watertight bulkhead is doing a great job, the pumps are running and we are nursing the boat with just a double reefed mainsail into port.
Right now we have no idea how major the damage is, we can however see a puncture wound on the port side and streams of carbon peeling off so it isn’t good. We are all safe though, as I write this we are just an hour from a safe harbour.
The guys are doing a fantastic job, all very positive and working incredibly hard even though you can see the bitter disappointment on all there faces.
Be under no illusion though, we will be back with vengeance.
I will let you all know as soon as we have checked our poor boat out in a few hours.”
Nu arbetar Team Sanyas landteam på en plan för att reparera båten och då den tillbaka i racet så snart som möjligt.
Att segla Volvo Ocean Race är riskfylld business. Skepparen på Team Sanya, Mike Sanderson, vann VOR 2005-2006. Han satsar högt nu också men i en intervju med norska Seilas säger han att främsta målet är att ta sig helskinnad i hamn igen. Gustav Morin visar videos och skriver anekdoter om utsatta situationer som han upplevde under förra racet. Foto: Paul Todd.
Mike Sanderson var skeppare på vinnarbåten ABN Amro One under Volvo Ocean Race år 2005-2006, då holländaren Hans Horrovoets, som seglade på systerbåten, trycktes överbord av en stor våg och omkom.
Skeppare Mike Sanderson vid rodret och navigatör Aksel Magdahl t h. Foto Ian Roman.
– Det var den värsta upplevelsen i mitt liv. Nu är min största skräck att jag inte ska komma hem igen, berättar han för Seilas.
Troligen är detta en tanke han planterat i huvudet ganska nyligen, då han just blivit pappa. Han säger att han tack vare faderskapet nog kommer att vara mer säkerhetsmedveten den här gången.
På en Volvo Open 70 handlar överlevnad om att inte ramla överbord, varför livlina används framför flytväst. Även om man har säkerhetsutrustning som säger var man trillade av och var man är för stunden, så är det enormt svårt att hitta den nödställde och klara av att plocka upp honom innan han drunknar.
Seglar man i 30 knop utför stora vågor hinner man ganska långt innan man kan vända om och börja leta efter vad som blir en liten prick mellan de oändliga och stupdjupa vågdalarna.
Trots detta har bara fem personer omkommit i racets 38-åriga historia.
Det skrivs mycket om risker och självklart måste man som seglare hela tiden vara medveten om dem. De enda som kan komma till undsättning när man har några tusen sjömil till land, är ju konkurrenterna. Dit når inga räddningsflygplan- eller helikoptrar och det är sällan stora fartyg är i närheten.
En stor del av racet handlar således om att veta var gränserna går och att hålla besättning och båt i ett stycke. Samt om att ha kunskap att laga saker när skiten väl skjuter in i fläkten.
Jag minns till exempel flera gånger när vår danske båtkapten på Ericsson 3, Jens Dolmer, alltså han som ansvarar för båtens struktur och hållbarhet, ropade till dem som var på vakt att de var tvungna att hålla igen lite på farten för att inte riskera båten.
Inte minst första natten i racet var det lite svettigt, då vi under långa perioder snittade över 30 knop i båtfart.
Jag minns också när vi gick in i centrumet av ett lågtryck ovanför Nya Zeeland och Jens Dolmer återigen högljutt oroade sig för båtens hälsa.
Man går då från väldigt hård vind till ingen vind alls, vilket kanske låter trevligt men problemet är att vågorna ligger kvar, vilket gör att båten kränger och slår okontrollerbart och känslan att masten ska slås rakt genom skrovet blir påtaglig.
Den gången klarade vi oss med en spräckt extratank med diesel, som lämpligt nog var placerad i den mörka platsen i aktern där jag förvarade mina kameror och min dator och kallade för kontor. Där skulle jag hukandes halka runt resten av de tre veckorna innan vi nådde Rio.
Detta medförde att vi hade dieseldoft resten av resan samt att vi på grund av bränslebrist i princip aldrig kunde dra igång vår futtiga värmare.
Den tredje och sista incidenten som jag tänker ta upp här var också den värsta. Det var etappen som alla team försökt att ställa in redan när den kom på förslag från Volvo – vinteretappen mellan Singapore och Qingdao i Kina.
Den tiden på året ställer handelsfartygen in sina rutter i de vattnen på grund av de hårda förhållandena – motvind och starka strömmar som skapar enorma vågor.
Men vi ställde inte in. Vi skulle stånga oss fram i motvinden med våra flatbottnade båtar. Det gick sådär.
Telefonica Black båt var på väg att gå av på mitten och tillsammans med flera andra sökte de skydd. Vi fortsatte och låg på en god andraplats när vi plötsligt började ta in vatten. Hela fören var fylld. Vi pumpade för livet och langade hinkar samtidigt som någon sågade ur en bit från vår motorlucka för att limma över hålet i fören. Några andra kapade upp kojerna för att kunna bygga en rörstruktur i förskeppet som skulle hindra det uppluckrade kolfiberlaminatet från att ge vika helt och hållet.
Vi hade siktet mot land, räddningsflotten framme och överlevnadsdräkterna på. Ändå var det ingen som fruktade för sitt liv. I allt elände hade vi ändå situationen under kontroll.
Det är ofta så det är ombord på en VO70 – riskerna är ständigt nära men tack vare all erfarenhet och skicklighet som finns inom besättningen så känner man sig sällan otrygg och det sker sällan allvarliga olyckor.
Så förmodligen kan Mike Sanderson och hans fru och barn vara lugna.
Foto: Ian Roman.
Se videoklipp med kommentarer från bla Mange Olsson hur mycket man ska pusha båt och besättning. Spelades in några timmar innan ett hål slogs upp i fören och båten började att sjunka:
…Jag var upptagen med att pumpa vatten men hann med att filma lite när vi tog in vatten. Citat Mange Olsson “when there is more water coming in than you can get out, it starts to become a bit of a worry…”
Dongfeng Race Team har dominerat delsträckan från Abu Dhabi till Sanya. Med mindre än ett dygn till målet ser Martin Strömbergs lag ut att kunna vinna en historisk etappseger och ta ledningen i Volvo Ocean Race 2014-15. 
