Rapport från Ornö Runt

Ornö runt Frisk vind och massor av skickliga besättningar. Här är Håkans berättelse med kamp mot både Arcona- och X-båtar.

Årets Ornö Runt är också årets andra stora kappsegling i tur efter Lidingö Runt. En segling som många vill vara med på även om årets upplaga gått ner i deltagarantal.  Sannolikt har den sena våren spelat in då en hel del båtar fortfarande står på land. Både Lidingö Runt och Ornö Runt är lite av uppstartsseglingar inför de stora seglingarna som kommer senare under sommaren och där naturligtvis Gotland Runt (som jag föredrar att kalla den seglingen) för många är den stora seglingshändelsen under året.

För mig är Ornö Runt bara en av de seglingar jag absolut vill vara med på. Det är en uppskruvning av förhoppningar efter Lidingö Runt och det har hunnit bli lite varmare i luften.

Tufft mot storbåtarna
Årets upplaga var inget undantag. Vädret var kalas och ingen kunde klaga på vinden som för vår del på Testarossa gärna kunde ha fått varit lite svagare, då vi får svårt att göra oss gällande mot alla större båtar som mäter ungefär lika mycket som Testarossan.  
 
Seglingsmässigt var det rena propagandaseglingen. Vackert väder, mycket vind och otaliga duktiga besättningar. Ornö Runt visar verkligen vilken mängd av urskickliga besättningar det finns i Sverige. Det är fantastiskt att se så många olika båttyper som seglar så skickligt av sina besättningar som seglar sina båtar år efter år och kan dem utan och innan. Ett bra exempel är X-99,an Tax Free som alltid seglar på högsta nivå. Det finns hur många exempel som helst men Tax Free får utgöra ett utmärkt exempel.

Kamp mot Arcona 340 
Vinden var frisk från NO som därmed bjöd på en fin kryss upp till norra udden och sedan en lång läns utanför Ornö. Avslutnigskryssen upp mot mål blev som vanligt avgörande för många. Att Staffan Larsson med sin Arcona 340 skulle bli farlig i det friska vädret visste vi. Staffan tillhör de mest begåvade skärgårdsrävar jag seglat med och hans Arcona är verkligen vass i friskt väder med sitt höga rätande moment. Att Staffan skulle gå så bra att han vann totalt var kanske ingen överraskning men i alla fall ett bevis på kompetensen på den båten.

Eftersom det blev friskt väder skulle man vilja säga att det var typiskt storbåtsväder men då ska man veta att den gamla Scampi-räven Boj-Boj blev tvåa totalt. Sedan är det en vild blandning av toppbesättningar och helt olika typer och storlekar av båtar i olika åldrar.
 
På Testarossa hade vi ingen bra förberedelse innan seglingen med ett motorhaveri som tog tid och energi innan start. Dessutom två återbud av besättning i sista stund. Två gamla Dalaröbor kom dock till hjälp i sista stund. Inte så lätt att kliva ombord på en båt man aldrig seglat när det är så friskt väder. Många tampar att snabbt lära sig gjorde någon eller några manövrar lite onödigt dramatiska. Bra jobbat i alla fall grabbar. En tredje plats i klassen efter omöjliga Staffan som alltså vann totalt och därefter alltid farliga X-362:an Valcyria som blev fyra totalt gör vår pallplacering helt OK.
 
Bommen i huvudet
Några större dramatiska händelser upplevde vi inte men efteråt ryktades om att någon fått bommen i huvudet och behövde läkarvård. Säg den sport som är ofarlig. Kanske schack då om det räknas till sport? Kanske mer intelligensgymnastik. Att segla bra kräver dock både intelligens och gymnastisk färdighet.
 
Tyvärr han vi, med anledning av bland annat motorproblem, inte stanna på prisutdelningen men vi är säkra på att kvällen bjöd på sedvanligt avancerat eftersnack om kryssvinklar, skärningar och otur här och där. Allt som det ska innan whiskyn får ge vinstrus eller tröst där det passar.
 
Vi på Tetstarossa vill tacka för en utmärkt segling och ser redan fram mot nästa år. Nu gäller Roslagen Race som också tillhör favoriterna.

Swede 68 – svensk klassisk lyxjakt i trä

Swede 68 Decklayout Inte sedan den sista 150 kvm-jakten byggdes har vi sett en svensk båt som är lika skön för ögat som nya Swede 68. Kände konstruktören Håkan Södergren vurmar för vackra slanka skärgårdsseglare och har med denna dam fått stilla sitt lystmäte för en stund.

Om Swede 68 blir verklighet tror jag att den kommer att beundras för sin klassisa design och höga prestanda. Oavsett vilken typ av båtmänniska man är, jolleseglare, trimaranseglare, motorbåtsåkare, alla kommer att stanna upp och se den segla förbi. Alla stannar för en skönhet.

Standarden sägs bli av högsta klass med mast och bom i kolfiber, hög stabilitet och stor segelarea för att stå emot vid kappseglingar mot båtar i samma klass. Den ska bli en superyacht i bemärkelsen att den ska byggas med samma avancerade byggmetod som den exklusiva daycruisern J-Craft 40 använder. Man vacuum-injicerar skrov och däck med högvärdigt glas och vinylester och däcket kläs med mahogny och teak.

JCraft
Swede 68 byggs med samma teknik som stiliga JCraft. Byggmetoden har använts på sjutton byggda och levererade JCraft 40. Samtliga båtar är byggda av CMI Composites på Gotland.

Det är Södergren Group och Håkan Södergren Yacht Design som har fått i uppdrag att konstruera den här blivande klassikern. Här berättar han om byggtekniken som ska ge båten finish utöver det vanliga:

– Tekniken är enkel men komplicerad i sitt utförande och kräver extremt skickliga yrkesmän för snickeri och ytbehandling. Båtarna byggs i en form med högvärdigt UD-glas och vinylester som vacuuminjiceras. I detta är det inget speciellt märkligt och byggmetoden blir allt vanligare även för ganska simpla byggen. Ett skäl att bygga med metoden istället för öppna formar där polyester eller vinylester läggs öppet med luftutsug, är miljöaspekten, som blir avsevärt bättre då härdningsprocessen är sluten. Utsläpp av Styren blir bara bråkdelen så stor vilket såklart är till gagn för den allmänna miljön och särskilt för de som arbetar med materialen, säger Håkan Södergren och fortsätter:

– Så långt bygger vi egentligen bara en vanlig båt. Det som sedan sker är att båten kläs in med riktigt trä, som på J-Craft med 3 mm mahognyfaner. För Swede 68 blir det en kombination av fanér och tjockare material på däcket (8mm). All mahogny och teak, skrov och däck, vacuumsugs fast på plastunderlaget. Detta arbete kan kännas som att bygga en traditionell träbåt utanpå en plastbåt men är inte riktigt så dramatiskt. Fanéret är tunt och det finns en teknik för att fräsa ihop materialet på ett sätt som är hyggligt rationellt. Materialet slipas och putsas tills däcksläggning skiner vackert.

Hakan SodergrenHåkan Södergren har konstruerat otaliga båtar och har särskilt sinne för klassiska skärgårdskryssarlinjer.

Här beskriver han den slutliga putsprocessen för den kommannde Swede 68:

–Vanligtvis så betsas materialet lätt för att få en så jämn färgnyans som möjligt över hela båten. För att skydda båten läggs sedan minst 10-15 lager epoxy ovanpå materialet som sedan putsas till en mycket jämn och fin yta. Ovanpå denna yta lägger man cirka 20 lager klarlack. Resultatet kan du se på bilderna av J-Craften.

Swede 68 är beställd av en tysk kund som numerera äger företaget Classic Swedish Yachts, vars avsikt är att seriebygga båten till samma standard som J-Craft 40. Om någon med sinne för klassisk estetik tar sig råd och blir ägare till Swede 68 kan det mycket väl tänkas att den sedan får en storasyster. Det är åtminstone förhoppningen.

Swede 68 Sail  rig plane

Långa, låga linjer och rejält tilltagen segelyta är en fint recept för snabb skärgårdssegling. Och som sig bör för båten fina överhäng. (Klicka på bilderna för att se dem bättre!)

Swede 68
Längd skrov: 20,60 m
Längd vattenlinje: 16,20 m
Bredd: 3,81 m
Djupgående: 2,75 m
Vikt: 17,60 ton
Kölvikt: 7,5 ton (40%) ton
Storsegel: 128 kvm
Fock: 78 kvm
Spinnaker: 230 kvm
Design: Håkan Södergren Group och OAXS Design
Mer info: www.oaxsdesign.com

 

Tarac 33 är Håkan Södergrens exempel på hur en modern skärgårdskryssare i mer normala mått ska se ut. Se filmen när vi testade den tillsammans med Starbåtslegenden Sune Carlsson.

 

Test: Test av Tarac 33 med Starbåtslegend

 

Nya båtar är ofta höga och feta och inte särskilt spännande att segla. Tarac 33 går mot strömmen. Den är en modern skärgårdskryssare. Låg, slank, mycket segel och enkel att hantera själv. Vi provseglar med Starbåtslegenden Sune Carlsson.

Tarac 33 är nominerad till yacht of the year 2011/2012. Hon står ut från mängden med sin stora sittbrunn med helsköna ryggstöd samt för sin utformning för segling med få händer. Som rorsman sitter man långt fram i sittbrunnen och har inom en armlängds avstånd tillgång till både storskot, vinschar och alla trimlinor.

Konstruktören Håkan Södergren har ritat båten helt efter eget tycke och tänker sig att den ska passa dem som prioriterar fin segling framför excellent bokomfort.

Jag som 27-årig aktiv seglare gillar konceptet helt och hållet. Konstruktören Håkan Södergren har till stor del haft en äldre kund i åtanke – den som inte kan flänga runt i båten och trimma som en dåre men som ändå vill kunna konkurrera på fjärdarna. Men också seglare som tröttnat på sin Express eller H-båt och vill ha något snabbare och mer sofistikerat.

Tarac_33_seglar_1
Seglar i  3–5 m/s på Baggensfjärden.

Tarac_33_Sune_Carlsson
Starbåtslegenden Sune Carlsson, 80, älskar segling och uppskattar att enkelt kunna ge sig ut och segla snabbt.

Tarac_33_Hakan
Håkan Södergren har konstruerat båten och berättar sina tankar kring bygget.

Data Tarac 33:
Längd: 9,96 m
Längd vattenlinje: 8,85 m
Bredd: 2,70 m
Deplacement: 3,2 ton
Vikt köl: (bly) 1,4 ton
Masthöjd: 14, 45 m (över vattenlinjen)
Storsegel: 39 kvm
Fock: 22 kvm
Spinnaker 80 kvm
Pris: Ca 1,1 miljon

Mer info: www.yachtsofsweden.se, www.sydostmarin.se, www.comfortbatar.se

Tre S i Seglarsverige

sunesolanbilStarbåten är den i särklass äldsta olympiska båtklassen. Och Sune Carlsson, 76 år, är en av de äldsta och mest meriterade i Starbåtsklassen. Men utan det tredje S:et hade det knappast blivit något. Solan är Sunes fru sedan över femtio år.

Solan känner Sune bäst. De har varit gifta i över 50 år. Första gången hon följde med Sune på en kappsegling var 1951. Då var Solveig Andersson, 17 år och Sune skulle segla Starbåt i Kiel. 

Det var ett stort äventyr, hennes föräldrar var svåra att övertala men för den charmige och omtänksamme Sune Carlsson var det svårt att säga nej.

Sen hade de unga tu äldre sällskap med sig på resan. Rorsmannen Lasse “Lövas” Löfgren och hans fru Kerstin skulle ju vara med, så det skulle nog gå bra.

I en stor, bastant skåpbil och med starbåten på släp gick färden via Danmark och med färjor ner till ett sönderbombat Nordtyskland till Kiel – endast fem år efter krigslutet.

Äventyret och regattan gick bra. Sune och Solveig gifte sig i Duvbo kyrka den 25 februari 1956. Den enda som inte var med på bröllopet, men som i allra högsta grad ingick i Sunes och Solans giftemål var Starbåten.

“Dagen efter bröllopet tog vi ut mina sparpengar, kopplade starbåtstrailern till bilen och körde ner till Italien för Genuaregattan”, säger Solveig. “Det blev vår smekmånads-resa som också, självklart, delades med gasten Gunnar Rydholm.”

Det gick ingen större nöd på Solveig, det finns ju en anledning till att hon kallas för “Solan”. Eller kanske “Coola Solan” är ett mer passande epitet? På dagarna, när Sune och Gunnar var ute på kappseglingsbanan, njöt hon av det ljuva livet i Italien.

“Då provade jag ett glas Campari för första gången och det var ju inte så dumt”, säger hon.

Drygt femtio år senare är hon än en gång på land när hennes make är ute och kappseglar. Denna gång är det Nordic Week i Landskrona och Sune är här med sin Starbåt för att segla Nordiska Mästerskapen.

Han sitter stadigt på lovartskanten. Med van fingertoppskänsla håller han lätt i kolfiberrorkulten, storskotet sitter fast i råttan. Det är en halvtimme kvar till start och Sune skiner lika starkt som solen denna vackra sommardag.

“Åhh, Solan var en riktig pingla. En kväll var det regatta-middag på Kieler Yacht Club och eftersom vi tävlade var Lövas och jag inbjudna med våra flickvänner. Solan kom i finaste klänningen, en sån där knälång 50-talsklänning som satt åt i midjan”, säger Sune.

“Men så i entrén såg hon alla damer därinne med långklänningar,”Aldrig i livet att jag går in där” sa Solan och så fick det bli. Vi gick ut på stan istället”.

Sune, Solan och Starbåten har med andra ord ett livslångt förhållande med varandra. De träffades ungefär samtidigt, alla tre. Sune jobbade vid svarven på Svenska Diamantborrfabriken i Sundbyberg och den unga skönheten Solveig på kontoret.

Solveig tillhörde “tjänstemannafolket” och skulle enligt dåtidens normer skilja mellan de som jobbade på kontoret och de som jobbade på golvet. Men Solveig kunde inte låta bli att charmas av den gladlynte, ständigt visslande unge mannen som stod vid sin svarv och såg ut att kunna ta hela världen i sin famn.

Ungefär samtidigt som Solan och Sune började kila stadigt kom Sunes framgångar i Starbåtsklassen. Om det fanns något samband däremellan får vara osagt. Redan som liten hade Sune visat ett snudd på fanatiskt intresse för segling och för att bygga båtar.


Det var hans farfar som öppnade dörrarna till seglingens och båtbyggandets ädla konst. Farfar tog ner grabben till båtklubben hemma i Sundbyberg. Först byggde de mängder av “Spiggen”. Det var en cirka halvmeter lång modellbåt, vacker som attan. En av dem står numera som prydnad i herr och fru Carlssons hem i Saltsjöbaden.

Men, som Sune ofta säger: “I alla fulla fall”, så började de riktiga segelbåtarna att locka. För att förverkliga en sådan dröm behövdes antingen pengar eller flinka händer. Sune hade mest av det senare och han gick och drömde om en Ex-båt. Det var en liten segeljolle i plywood.

“Det där med plywood ansågs ju inte riktigt rätt bland alla förståsigpåare. Och visst hade vi en del problem med att laminaten släppte, men vadå? Då fixade man det och lärde sig samtidigt något. Man måste prova, annars kommer man ingen vart.”, säger han.

“Det kanske låter lite spejsat. Men det är kul att fantisera och sätta upp mål. Det är inte alltid man lyckas eller att de blir av, men klarar man dem så känns det bra”.


Sune rundar upp under Nordic Week i Landskrona 2007 med Hasse Bauer som gast. Foto: Magnus Svensson/borstahusbild

Allt det här berättar Sune när vi sitter i hans Starbåt, ungefär 20 minuter före start under Nordiska Mästerskapets sista dag på öresundsvattnet utanför Borstahusen. Jag tittar upp i seglet och ser segelnumret 3342.

“Det segelnumret betyder mycket för mig. Det var med det som jag som rorsman vann min första SM-titel. Olle Bull var gast och året var 1954”.

Även under Nordic Week seglar vi med nummer 3342 i seglet. När min blick går mot klassmärket i seglet ser jag något som skiljer Sunes märke från alla andra deltagare i starbåtsklassen.

Sune har en blå stjärna i seglet. Normalt är starens klassmärke rött, ett blått betyder att seglaren har ett DM-tecken. En distriktsmästare i Starbåtklassen är något långt mer än en Stockholms-, Västkust- eller Skåne-mästare. En distriktsmästare i Starbåt är bäst på att segla Starbåt i Sverige, Finland, Polen, Island, Estland, Lettland och Litauen.

“Jag har för mig att Ryssland också ingår i distriktet”, säger Sune som blev DM-mästare 1957 och 1984.

Inte nog med det.

Under Sunes blåa stjärna finns tre gula uppochnedvända v:n, ungefär som de gula ränderna på axelklaffarna till en marin kaptensuniform. De gula v:na i Sunes segel står för hans främsta merit inom kappsegling ? tvåa på VM 1977.

Storfräsaren Dennis Conner, han som senare skulle både vinna och förlora Americas Cup, ledde regattan. Men Sune, som seglade med sin 19-årige son Leif, låg tvåa och hade god chans att ta hem hela mästerskapet och därmed blir bäst i världen på att segla Starbåt.

I en av de avslutande seglingarna hade Dennis dragit ifrån och ledde rejält strax före rundningen av ett kryssmärke. Sune och Leif låg tvåa, hårt jagade av trean, fyran och femman.

 Så plötsligt ser det ut som om Dennis får problem. Han vänder och länsar tillbaka.

“Vi trodde att han hade gett sig, fått problem med båten eller nåt”, säger Sune.

Dennis länsar vidare och Sune får segervittring. Problemet är bara att Dennis har satt kurs mot just Starbåt 3342. Precis i lovart om Sune girar Dennis upp, skotar hem seglen och ger så mycket skitvind han någonsin kan. Låst i Dennis järngrepp försvann Sunes och sonens möjligheter till en guldmedalj. Det här var fräckt och ett tveksamt sportsligt uppträdande av Dennis, i alla fall tyckte man det under sjuttiotalet.

“Det blev ett herrans liv efter den seglingen”, säger Sune. “Många menade att sådär kunde man bara inte göra, men när krutröken hade lagt sig så kom Dennis fram till mig och sa: “Jag var tvungen. Du var den ende som kunde hota mig om titeln”.

Fyra minuter kvar till start. Sune skotar hem storseglet med nummer 3342, blå stjärna och de gula v:na. Jag har fullt sjå att få fast hängselens lilla tamp i en clamcleat som ligger infälld i relingskanten.

För så är det, Sune är mån om sin familj och både Marie, Ulf och Leif har många gånger känt av mjölksyran i benmusklerna, värkande rygg och vitnande händer. Alla har de gastat sin far, haft relingskanten i benvecken, hängt så mycket det går, både på stora mästerskap och lokala regattor.

Det är väl sådant som skapar gemenskap.


Den här synen är alla Sunes och Solans barn vana vid. Det är vad en gast på en Starbåt ser.

Segling och ett aktivt liv har de blodet, alla Carlsson-barn som nu är vuxna med egna familjer. Barnbarnen vet också hur man beter sig i en båt, men här finns även andra aktiviteter som lockar ? hästar, alpint, innebandy, fotboll och ishockey.

Mellansonen Ulf spelar ishockey i Saltsjöbadens VIP-gäng, det vill säga veteranerna, eller om man så vill – gubblaget. Samma lag som Sune spelade med fram till förra året.

“Ja, för sjutton gubbar. Varje torsdag mellan klockan sju och nio på morgonen har vi tid på Hovet. Jag har spelat med Börje Salming, säger Sune, skrattar och nämner namnen på några andra av sina lagkompisar; “Krigaren”, “Bosse Tobak”, “Björne Vagis”, “Klasse Bagarn” och “Suddarna” förstås, bröderna Jörgen och Peter Sundelin.

Jörgen, Peter och Ulf Sundelin vann OS guld i Acapulco 1968 i 5,5 metersklassen. Sune hade krigat med dem om att få representera Sverige under det OS:et men fick vika sig. Istället var han där som båtsman för svenska laget, fixade och grejade och fick uppleva att “Suddarna” som seglade en sunebåt tog guld och norrmannen Peder Lunde ett brons med en “Kula Star”.

Kula Star är ett begrepp inom Starbåtsvärlden, från Saltsjöbaden till San Fransisco, från Rasta till Rio. Bara för några veckor sedan var “Tobbarn”, det vill säga brasilianaren och starbåtsvärldsmästaren Torben Grael på Sune Carlssons båtvarv och snackade starbåtar med Sune.

“Nortan”, “Baddy”, “Lövet”, “Buckan”. Det vill säga, Lowell North, Buddy Melges, Fredrik Lööf, Bill Buchan ? alla har minst en världsmästartitel i Starbåt och alla vet vad en Kula Star går för.

Men fråga är hur många som vet var namnet kommer ifrån?

Det var på EM 1966, Sune gastade John Albrechtsson och det var dags att ge sig ut till banan.

“Jag hade ju börjat bli lite rund om magen då”, säger Sune som minns att John plötsligt hade sagt “Kom nu, Kula, så sticker vi”

På den vägen är det, fortfarande. Sune “Kula” Carlsson har koll på hur man bygger båtar i allmänhet och Starbåtar i synnerhet. På femtiotalet fram till mitten av sjuttiotalet var det lätta träbåtar i röd ceder, 19 mm bordläggning, spantavstånd 320 mm. Sen blev det plastbåtar, eller rättare sagt båtar byggda i Delacaine- polyester.

“För den tiden blev det hårda och styva båtar. Delacaine är en ren polyester där man tillsätter både accelerator och härdare, i vanlig epoxy finns redan accelaratorn med.”

I ett Gotland Runt för en herrans massa år sedan kom han indammande med en Comfort 30, “Sexiga Marie”. Det var i stort sett bara skrovet som påminde om en Comfort 30, masten var två och en halv meter högre än standard och framme i fören fanns ett långt peke. Är man van att segla starbåt så vill man ha mycket segel.

“Hon var snabb som attan i lättvind”, säger Sune.

Det där med semester- och familjesegling i bekväma kölbåtar ligger inte Sune så varmt om hjärtat.

“Jo, visst kan jag semestersegla, men jag var tvungen att välja. Varvet har hela tiden tagit mycket tid och när det väl blev någon vecka över valde jag att kappsegla.”

Än idag, vid 76 års ålder, är han varje arbetsdag nere vid varvet. Nu när båtarna är uppe på land för vinterförvaring går han igång på sitt senaste projekt.

“Kom här ska jag visa dig”, säger han entusiastiskt.

Vi går in i den stora hallen och bakom några upphängda presseningar ligger “Titti”.

“Under många år var hon vår servicebåt här på varvet. Nu hoppas jag kunna ställa ut henne på båtmässan i vår. Hon kommer att se ut som ny, säger Sune.

“Titti” är en klenod, en Forsslundare från 1922. Geon Forsslund lät rita denna dåtidens daycruiser, hans bror Henning byggde henne på deras legendariska varv Sjöexpress.

“När hon ägdes av Bertil Fredell på sextiotalet ville han ha en större båt, så det fixade vi. I inbyte fick vi “Titti”.


Sune i i sina rätta element. Här vid renoveringen av “Titti”. Foto: Oskar Kihlborg/www.kilhlborg.se

Sune sveper med handen över det vackra mahogny-skrovet, både bordläggning och däck är bytt av Sunes och hans kompis Olle Bulls flinka händer. Inuti är hon helt tom och vid varje spant syns kopparnitarna, sammanlagt säkert nitar i tusental.

“Nitarna fyller ingen funktion längre men vi lät dem vara kvar så att man verkligen kan förstå hur man byggde båtar på den tiden.”

Men tillbaka till sommaren och Nordic Week i Landskrona. Det är innan regattan, Starbåten står på land och Sune och jag håller på att göra henne i ordning för sjösättning. Solan funderar på att gå en långpromenad, men först ska vi få oss en kopp kaffe ur termosen.

En reporter från Landskrona Posten kommer upp till oss, gör en intervju och i påföljande dags tidning går det att läsa:

“Bland båtarna på land återfinns en legendar inom seglarkretsar, Sune Carlsson, som seglat i över 50 år och även haft en varvsverksamhet som han nu lämnat över till sönerna.
På meritlistan finns bland annat åtta SM-guld och deltagande i tre OS. Den här gången ska han segla tillsammans med Hasse Bauer i starbåtsklassen.
? Det är en riktig ära att få segla med Sune. Kan man segla en starbåt som han så inger det verkligen respekt bland andra seglare och det är många duktiga som seglat i båtar byggda av Sune, säger den vane havskappseglaren Hasse Bauer.
Tillsammans håller de på att lägga de sista händerna på masten innan det är dags att trimma in den.
? Det är mycket jobb med att få allt att fungera. Men det är kul, vi har sån bra sammanhållning i starbåtsklassen, förklarar Sune Carlsson på en Stockholmsdialekt som knappt hörts sedan pilsnerfilmernas storhetstid.”

En fråga som aldrig blev publicerad i reportaget var riktad till Solveig och löd:

“Vad uppskattar du mest med din man?”

Solan funderade en stund och svarade:

“Att han är så positiv och att det allt händer nåt roligt tillsammans med honom”.

Sune och Solan gifte sig den 25 februari 1956. Dagen efter bar det iväg till Genua-regattan



Detta reportage är publicerat i tidningen På Kryss nummer 9 2007.