tarac | Hamnen.se

Lidingö Runt från Södergrens perspektiv

27 mars, 202021 maj, 2013 av Gustav Morin

Lidingö Runt lockade i år ca 250 båtar och bjöd på mycket spänning. Håkan Södergren berättar om sin segling ombord på Tarac 33:an “Testarossa”.
Foto: Håkan Lindström.

Vad är mer ett vårtecken för oss Stockholmsseglare än Lidingö Runt? I år kom visserligen det populära Gullviverallyt före beroende på att Kristi flygare kom så tidigt. Normalt är alltid Lidingö Runt först.

Våren kom aldrig i år utan det blev faktiskt sommar direkt med Lidingö Runt. Ett race som alltid innebär överraskningar med väder. Antingen blåser det småspik eller inget alls. I år blev det faktiskt en ganska rättvis segling med vind runt banan för alla, även om det naturligtvis varierade.

Vi brukar ha solsken under Lidingö Runt (om jag inte minns fel) men i år var det ovanligt kyligt och kallt. Dimman fanns där hela tiden och gjorde seglingen lite gråmulen. Desto bättre stod sig vinden för de flesta under racet vilket gav lite utrymme för bortförklaringar. Kul för några och trist för andra, precis som vanligt alltså.

Jag har blivit informerad om att en krock hände med en färja, vilket undgick mig men det ska ha gått bra utan större skador. Det ryktas också att en av seglarna ombord på den båten är med i Åre Slalomklubb. Kanske hade det med saken att göra. I dimman kanske färjan såg ut som Åreskutan och därmed hemtam!?

För vår egen del ombord på Tarac 33:an Testarossa blev seglingen ett trevligt race mot några konkurrenter. Framför allt mot Jeanneau Sunshine 38:an “Sherin” och dess duktiga besättning.

Som vanligt blev det på några ställen avgörande vägval och vi ansåg att det alltid brukar dra bäst efter Lidingölandet när det är läns. Det gör det normalt men inte denna dag. Vi blev rejält frånåkta av några båtar ute på fjärden och fick kämpa hårt för att komma ikapp när vi närmade oss Djursholmslandet. Med den nya toppgenuan gick vi dock som tåget och lyckades passera värsta konkurrenten Sherin alldeles före mål. Kul med skottet men beskt att få stryk med 14 sekunder.

En total sjundeplaceringen i ett fält på mer än 250 båtar känns ändå som godkänt och grattis till Sherins besättning för en väl genomförd segling.

Seglingen var ännu ett exempel på hur kul Lidingö runt kan vara. Särskilt roligt är det att se mångfalden av båtar. Att se Hyundai starta med sina 100 fot och snart därefter Jimmy Hellbergs lilla Admiralty 30 “Airbender”, som närmast liknar en liten havskanot med jätterigg, och allt däremellan visar på en enorm mångfald av båtar i våra skärgårdsvatten. SRS har varit och är räddningen för att alla ska kunna ha kul och segla mot varandra.

Vi på Testarossa vill tacka arrangörerna för en trevlig segling och väl genomfört arrangemang.
Alla foton: Håkan Lindström.

Se flera bilder på Flickr eller på Rotonen.se och följ eftersnack och heta diskussioner på Blur.se.

Alla resultat från Lidingö Runt 2013.

Optimerad inredning

27 mars, 20201 maj, 2013 av Gustav Morin

Hur ser inredningen ut på en lång, relativt smal och välseglande modern skärgårdsbåt. Här delger Håkan Södergren och Bengt Jörnstedt sina tankar. Håller du med?
(Klicka på bilden för större format)

Kraven på utrymme inombords har med åren ökat till en grad där det ofta känns ”övermöblerat” i båtarna. Vår båt är visserligen 40 fot lång men ganska smal i jämförelse med andra båtar i samma storlek.  Tanken är inte att båten ska vara den rymligaste och lyxigaste båten på marknaden men däremot välproportionerad för en besättning på fyra till sex personer. Idealiskt är nog fyra till fem personer för att utrymmena ska kännas tillräckliga.

Jag har mina käpphästar när det gäller båtinredningar för normalstora båtar. Den första är toaletten, eller ännu värre – toaletterna. En ruff är en liten yta där kanske en hel familj skall rymmas. De flesta människor / familjer har en hyggligt stor bostad med en toalett. Varför ska man då flytta in på en väldigt begränsad yta och då trycka in fler toaletter på den lilla ytan? Jag kan inte ens se att det är nödvändigt, även om det är flera personer som ska samsas, som inte tillhör samma familj.

Idiotiskt med två toaletter
Utrymmena är få och funktionerna är många. Därför väljer vi en toalett eller snarare ett våtutrymme. Däremot tycker jag att det är bökigt att stå och duscha i ett litet utrymme där toalett, handfat med handdukar och toalettpapper finns och har en tendens att bli blött när man duschar. Därför har vi valt att göra ett utrymme framför huvudskottet som är både våt- och toalettutrymme men separerat så att dusch finns på SB sida och toalett på BB sida.

Förpiken kan knappast göras utrymmeseffektiv på annat sätt än att placera de sedvanliga kojerna där. För att få lite utrymme och privatliv i den delen av båten, med tanke på våtutrymmeslösningen så har två rejäla garderober placerats akter om de förliga kojerna och därefter en dörr mot våtutrymmet.

Enkel passage i salongen
Det är ganska naturligt att placera salongsutrymmet i centrum av båten eftersom det är där båten är som bredast. Däremot tycker jag inte att en layout med soffa på både SB och BB är självklar. Den layouten innebär, om inte båten är extremt stor och bred, att man har ett stort bord med en klaff på ena sidan. När alla är på plats så är bordets klaff uppe och det blir en väldigt bökig salong att ta sig fram genom.

Samtidigt tycker jag att nästan alla pentryn är för små att laga mat för sex personer, både i hamn och under gång. Avställningsytorna är för små och förvaringsutrymmena i allmänhet otillräckliga. Varför inte använda utrymmen runt om i båten?

Vi har valt att ha en större soffa på BB sida som rymmer sex personer, om man räknar med ett extra säte som går att svänga ut till mittgången. Hela SB-sidan har nu blivit ett stort och rymligt pentry med stora kyl- och isboxar plus ytterligare förvaringsutrymmen. Överskåpen blir efter hela pentryts längd och ger ytterligare rikliga förvaringsutrymmen. Aktre delen av pentryt blir U-format och skapar ett bra stöd för kocken under gång. Vid middagar blir den bänken en bra avställningsyta, som kan behövas då bordsytan är mindre än normalt. Alla lådor i pentryt går långskepps,, så att man slipper lådor som flyger ut vid krängning eller grejer som lämnar lådorna när man drar ut dem. Denna lösning ger en lättare kommunikation mellan främre delen av båten och den aktre, även när alla sitter till bords.

Torka kläder
De flesta båtar saknar ett lätttillgängligt utrymme för tork av kläder där man kan hänga in dem direkt när man kommer ner i båten. Av den anledningen har vi placerat en uppvärmd torkgarderob bordvarts vid nedgången. ”Torkrummet” måste vara ventilerat och uppvärmt för att fungera. Vi har valt att göra ett mindre navbord bordvarts på SB sida som är vänt mot skrovet.

Min uppfattning är att man numera sällan använder navbordet som tidigare, utan man sitter ofta i salongen och studerar sina kort. Därför kan navbordet vara orienterat så att man kan stå vid det. Alternativt ha ett svängbart säte. Jag är väl medveten om att många anser att den lösningen är otillräcklig, därför att många vill ha en bra plats för en laptop. Därför har vi gjort en alternativ lösning med ett stort arbetsutrymme. Den lösningen innebär för vår båt att den koj som vi har på SB sidan faller bort och istället ger ett mycket stort förvaringsutrymme från sittbrunnen.

Redaktör Jörnstedt, som är bollplank til projektet, anser att denna lösning är den bästa med den erfarenhet han har från långsegling då han stort värdesätter stora yttre förvaringsutrymmen.

Tillräckligt för kärleksparet
Akterkabinen eller kabinerna har vi gjort väldigt enkla med var sin stor koj och en garderob. Kojerna är utformade som mediumbreda, så att man enkelt kan ta sig in utan att behöva krypa över kuddarna för att komma in i kojen. Den bredden man då får är tillräcklig för kärleksparet men kanske lite smalt för två personer som vill ha lite distans mellan varandra. En liten iläggsbit till kojen löser det problemet. Om man väljer en lösning med endast en koj akterut får man nog leva med att krypa över kuddarna.

Av: Håkan Södergren och Södergren Group med Oscar Fredrik samt Blomqvist Ekman Naval Architects med Jens och Patrik.

Här nedan kan ni livesändningarna från Allt för sjön där Håkan Södergren berättar om sitt koncept med “den moderna skärgårdsbåten”.

Smarta däcklösningar och val av ratt eller rorkult

27 mars, 2013 av Gustav Morin

Håkan Södergren fortsätter att berätta om sitt arbete med sin moderna version av en skärgårdsbåt. Nu delar han med sig om sina tankar kring däckets utformning. Håller ni med honom?

I arbetet med däcket har jag till stora delar utgått från erfarenheten av några säsongers segling med min egen Tarac 33, både som ensamseglare, segling med liten besättning och som kappsegling med fyra personers besättning.

För mig är segling en upplevelse som sker företrädesvis i sittbrunnen, vilket gör att jag prioriterar en förhållandevis rymlig sådan. Jag anser också att en sittbrunn skall vara lättarbetad och bekväm. Därför har mycket av denna sittbrunn tagits från Tarac 33 som av alla som seglat båten upplevs som väldigt bekväm, rymlig och lättarbetad.

Jag tycker om att sitta högt så att man kan se framåt över däck utan att behöva resa sig upp. Det innebär också att man då kan sitta i brunnen på kryssen och inte behöver sitta uppe på däck. Att ha ett obekvämt mantåg som ryggstöd, även om där ofta finns en rem eller liknande som ryggstöd, kan inte jämföras med en rejäl ryggplatta eller ryggkudde. I det fallet är Tarac 33 mycket lyckad.

Varken back- eller häckstag, stor sittbrunn och relativt låga fribord är några av kännetecknen för den moderna skärgårdsbåten.

Vår konceptbåt är större än Tarac 33 och därför blir avståndet till däckskanten för stort för att ha ryggplatta på mantåget. Dessa har istället placerats på däcket där de är lätta att lyfta av för den som föredrar att tex kappsegla utan ryggstöden.
En högre placerad sittbrunn ger dessutom ett bättre utrymme under däck.

Ratt eller rorkult
Moderna båtar, även av mindre storlek, har ofta ratt i stället för rorkult. En ratt är överlägsen på havet och då särskilt på friska undanvindar då en rorkult kan bli ganska jobbig att styra med. I våra skärgårdar är det dock helt annorlunda. Många slag och mycket svängande åt alla håll gör rorkulten så mycket bekvämare, snabbare och roligare att styra med. Dessutom tar ratten eller rattarna upp en väldigt stor del av sittbrunnen som lämnas tillgänglig med rorkult.

Dagens båtar har ofta stora sittbrunnar med öppen akterspegel. Somliga tycker att det känns OK medan andra tycker att de känns osäkra eller rent av farliga. Vissa båtar har därför en fällbar akterspegel i höjd med sittbrunnsdurken. En bra lösning tycker jag som vi därför använder oss av på vår konceptbåt. En badstege på den fällbara delens insida gör att den nerfälld ger en utmärkt badplattform. Vi har dessutom gjort badstegen efter hela den fällbara akterspegelns bredd, vilket ger en mycket bred badstege. Det ger också möjlighet att fördela steghöjden på badstegen efter både vuxna och barn, dvs halva stegen för barn och den andra för vuxna benlängder.

I våra vatten ankrar vi för det mesta från aktern. Till skillnad mot de kontinentala båtarna som oftast ligger på svaj i naturhamnar. Oavsett ska det alltid upp ett ankare och en ankarlina som ska rengöras och sedan stoppas undan i någon lucka. Under 70- och 80-talet så gjorde jag några båtar med en separat däckslucka för ankaret och ankarlinan. Under luckan fanns en fast monterad rymlig behållare som var dränerad ut genom skrovet. Man slänger då ner ett rimligt rent ankare och tamp i luckan och häller en hink vatten över hela kalaset. Man behöver då inte något smålerigt ankare eller tamp ner bland andra saker man har i sittbrunnsluckorna. Den lösningen har vi därför infört på vår konceptbåt.

Tarac 33 har öppna fack för fall och andra tampar och det har varit högt uppskattat av besättningarna, varför vi har använt oss av samma öppna fack igen.

I och med att vi använder rorkult hamnar rorsman långt fram i brunnen och får då vid ensamsegling nära till både skotwinchar och fallwinchar. Det innebär, till skillnad från Tarac 33, att vår konceptbåt får fallwinchar som placeras uppe på rufftaket med alla fall dragna under det heltäckande luckgaraget.

Med den riggkonfiguration vi valt hamnar vanten långt ut vid relingen. Det ger en lättare mast och möjliggör vår rigg utan akter- eller backstag. En nackdel med vanten långt ut vid relingen är framkomligheten på däck under undervanten. Det har vi löst genom att placera undervanten intill däckshuset, vilket då gör att man kan gå mellan topp och undervant.

Vår största innovation för däcket är stävlösningen. Oavsett om vi har ett högt fribord eller ett något lägre så är den raka stäven och en undervattenskropp som går ända fram till yttersta längden på båten och ner en bit i vattnet ett problem vid tilläggning i naturhamnar. Det finns en uppsjö av olika landgångsanordningar i rostfritt, kolfiber etc men ingen ger en bekväm och säker landstigning. De olika stegarna som vanligtvis hängs på pulpiten eller stäven är oftast rangliga och svåra att ta sig upp på, särskilt om man har något att bära samtidigt som tex ett barn eller mat för partyt iland.

Hydraulik är inte längre särskilt dyrt, vilket gör att Håkans smarta stävlösning blir möjlig.

Vi har därför valt att göra en hydrauliskt skjutbar stävdel upp och ner. På den skjutbara delen sitter dessutom en del av pulpiten som då ger ett utmärkt handtag på bägge sidor. Den skjutbara delen kan sättas i valfritt läge, kanske till och med, med en remotecontrol, och skjuts under natten upp i sitt vanliga läge som då innebär att båten kommer ut en bit från land och minskar risken för att skadas om en båt passerar som skapar vågor.

Idag är hydraulik i den här storleken ingen stor kostnad och man får nog troligen, med tanke på vår rigglösning utan back och akterstag, välja en hydraulisk kick för storen i alla fall. Adderingen till vår stävhydraulik blir då inte särskilt kostsam.

Klicka på bilden för att se den i full storlek.

Läs de tidigare artiklarna om “den moderna skärgårdsbåten”.

Den moderna skärgårdsbåten tar form

27 februari, 2013 av Gustav Morin

Håkan Södergrens idé om hur en modern skärgårdsseglare ska se ut börjar ta form på allvar. Den ska bli grundgående men ändå kryssa bra och få en enkel rigglösning och ilandstigning.

I det här inlägget kommer jag att gå igenom skrov, köl roder och segelplan. Av alla de komponenter som är viktiga för en bra skärgårdsseglare så är djupgåendet det allra viktigaste. Ett litet djupgående med krav på hög prestanda kan låta som en omöjlig kombination men är faktiskt helt realistiskt. Med all den kunskap vi idag har om köl- och roderteorier, bland annat från alla tester i vindtunnlar i samband med Americas Cup, Volvo Ocean Race mm, så vet vi hur vi kan utforma en effektiv undervattenskropp med litet djupgående utan att förlora allt för mycket prestanda.

Självklart så är det enklaste att göra ett mycket djupt kölblad med en relativt liten och lätt bulb längst ner. Det ger den bästa prestandan för en renodlad kappseglare men är en katastrof för den som vill in i skärgårdsvikarna. Sven Olov Ridder gjorde vingkölar med detta för ögonen redan tio år innan den Australiska America’s Cup-båten Australia kom med den revolutionära vingkölen. Vad Sven gjorde var experiment i vindtunneln på Tekniska Högskolan i Stockholm och utgångspunkten var en vanlig standardbåt, nämligen en Fingal 28. Resultaten var häpnadsväckande goda och idag ser vi samma teknologi på flygplansvingar, likväl som på en rad av världens olika kappseglingsbåtar.

Vad som däremot inte så ofta framkommit är de olika användningsområdena som vingar i olika upplagor kan ge för olika typer av kölar.

Kölbladets påverkan
När det gäller extremt grundgående båtar som de internationella 12m-båtarna, som Australia var, så var problemet att den grunda kölen hade svårt att ge tillräckligt lyft på kryssen och vingarnas utformning skulle så småningom bli väldigt långa.

För en båt som vår skärgårdsbåt så krävs inte alls dessa långa vingar. Vi arbetar med ett hyggligt kölblad som avslutas med en bulb med en utformning som ger litet motstånd. Vad vi däremot inte kan komma undan är den så att kallade vortex som bildas runt bulben och minskar den effektiva ytan av kölbladet.

Från de tidigare vindtunnelproven vet vi att man med ganska små vingar strax efter mitten på kölbladet kan ta hand om den negativa vortex som bildas runt kölens underkant och upp på kölbladet. Med ett skrov som tillåter en kölplacering långt bak på båten och med en större roderarea än normalt så kan vi uppnå samma resultat som en djupgående båt och med väldigt lite fart och kryssförluster. Det stora rodret medger också en rad andra fördelar som tex bättre kontroll vid segling med spinnaker på djupa slörar. Den större roderarean blir då ett tillskott till det sidkraftuttag som kölen normalt får sköta själv.

Rodret blir aldrig lika effektivt för höjdtagningen som kölen är, på grund av störning från kölen. Jag har dock använt principen på en rad båtar med stor framgång. Typiska exempel är den Amerikanska Carrera 29 och Tarac 33. Även rena standard-cruisingbåtar som Swedestar 370 och 415 har till stor del samma principer och små djupgåenden.

Genom att separera avståndet mellan köl och roder så mycket som möjligt blir störningen på rodret liten. Rodret arbetar dessutom med en något högre anfallsvinkel än kölen vilket också förbättrar dess lyftkraft. Användandet av denna princip innebär också att centrum för det totala laterplanet flyttas akterut, vilket i sin tur innebär att även segelplanet åker akterut. För en modern båt med krav på att vara lättseglad är det en stor fördel med masten långt akterut, då det innebär en större bas för t ex en självslående fock.

Ett segelplan akterut på båten ger också en lugnare gång i grov sjö. Resultatet blir en båt med moderat djupgående och bättre tillgång till grunda vikar och öar, tack vare att kölen sitter längre akterut.

Bättre kryssegenskaper men mindre ruff
Skrov som ska kryssa väl i våra skärgårdar ställer andra krav än de båtar som ska segla på öppna havet med mycket undanvind eller i alla fall öppna bogar. De enormt breda häckarna som idag ofta förekommer är inte praktiska i våra trånga vatten med mycket kryss. Därför har denna båt ett högre slankhetstal än vad som idag är normalt. Det ger en lättseglad båt på kryssen.

Tyvärr kan man då inte få de enorma innerutrymmena som verkar ha blivit standard. För mig är dock hanterbarheten under segling viktigare än stora innerutrymmen. Det innebär inte att båten nödvändigtvis förlorar särskilt mycket boendevolym.

Snart och enkelt segelplan
Segelplanet är modernt med bred förtriangel och självslående fock. Spinnaker och lättvindsgenua går i topp och storseglet har en moderat ”fat head”-topp. Allt för att ge båten goda kryssegenskaper i sund och mellan öar. Vår rigg saknar dessutom både backstag och häckstag (se Tarac 33) vilket visat sig vara väldigt bekvämt och helt utan problem. Under mina år i USA, tillsammans med Lars Bergström och Sven Olov Ridder, byggde vi båtar på 65 fot med samma rigglösning. Flera av dem seglade jorden runt i olika tävlingar och som cruisingbåtar utan några problem med sina riggar och master.

Finurlig ilandstigning
Ett annat problem är de raka och höga stävarna med förskepp som går direkt ner under vattnet längst fram i stäven. Vårt förslag har ett så lågt skrov som tillåts för att uppnå nödvändig ståhöjd i båten. Det har dessutom en stäv som inte omedelbart dyker ner i vattnet, vilket ytterligare förbättrar möjligheten att ta sig i land. Genom en finurlig lösning av hela stävpartiet så kan vi dessutom göra ilandstigning vid naturhamnar betydligt lättare och säkrare. Jag återkommer med den detaljen vid beskrivning av däcket.

Håkan kommer att presentera sitt projekt ytterligare under tisdag, onsdag och torsdag som en del i Hamnen live show som börjar klockan 17.00 live på Allt för sjön. Här är länken till programmet.

Spana också in Håkans egen sajt.

Håkan Södergen – tankar om en ny skärgårdsbåt

7 november, 201920 februari, 2013 av Redaktionen

Han är en av Sveriges mest meriterade och framgångsrika yachtdesigners med alltifrån lyxyachter på 90 fot till mindre segelbåtar som Carrera och Cayenne och framgångsrika sport- och familjemotorbåtar som Flipper och Uttern i bagaget.

Men det han brinner mest för är skärgårdssegling och här på Hamnen.se kommer han i en egen kolumn att delge sina tankar om hur en modern skärgårdskryssare ska se ut. Bollplank och bödel blir tidigare redaktören för tidningen Segling – Bengt Jörnstedt – och ni läsare.

Håkan Södergren har drivit varv på Gotland där han bland annat byggde Tarac 33.

Fakta Håkan Södergren:

Ålder: 70
Bor: Stockholms innerstad
Familj: Sambo. Fem barn från tidigare äktenskap samt tre barnbarn.
Båt: Seglar hela tiden olika båtar. Mest Tarac 33 senaste åren.
Önskebåt: Hmmm… den är inte ritad ännu.
Bästa seglingsområde: Stockholms ytterskärgård
Spelar: För tillfället ingenting, men provat på golf.
Senaste båtäventyr: Seglat i total tjocka från Huvudskär till Studsvik.
Avskyr: Oärlighet
Beundrar: Kreativitet

Till Håkans blogg

Inslag när vi testar ett av Håkans senaste verk – Tarac 33.

Några av Håkans kända båtar:

Carrera 38 - ritad av Håkan Södergren Carrera Helmsman var en av Håkans mest framgångsrika kappseglare när den byggdes på 70-talet.

Cayenne producerades av Comfortbåtar på 80-talet och blev en internationell framgång. Båten deltog i jorden-runt-kappseglingar med framgång. Den är som en storasyster till Carreran med fina boutrymmen.

Rivolta 90 är en av Håkans största konstruktioner som byggdes i Florida av Håkans företag Azzura Yachts.

Håkan arbetade för Flipper Boats under många år och FL 605 (bilden) är en av de senaste konstruktionerna för Flipper.

Av många framgångsrika motorbåtar från Håkans ritbord är Uttern en av de mer kända.