Vilhelm vill locka fler unga till yrkessjöfarten

Vilhelm-hafstrom-donsotank-sjofart

Vilhelm-hafstrom-donsotank-sjofartDet brukade sägas att livet på sjön lockade många. Så är dock inte fallet idag. Allt färre söker sig till sjökaptensutbildningar och flera rederier har svårt att hitta personal skolad i Sverige. 25-årige Vilhelm är en av de som sökte sig till ett liv inom sjöfarten. Nu vill han få fler att välja samma bana.

När vi får tag i Vilhelm Hafström ligger han för ankar utanför Loirefloden i Frankrike. Där har han legat på ett av Donsötanks fartyg i två dagar i väntan på att gå in. Under denna tur har han varit ute i fyra veckor och snart väntar en lika lång period hemma på torra land i Stockholm.

– Då är man ledig på riktigt. Under de veckorna kan jag lägga bort telefonen och vara helt bortkopplad från jobb och måsten, säger Vilhelm Hafström.

Uppväxten i Stockholm och somrarna i skärgården tog honom tidigt in på banan inom skärgårdstrafiken. Där fick han jobb och intresset för sjöfart bara växte.

Han bestämde sig för att göra karriär av sitt intresse och sökte in på Sjökaptensprogrammet på Chalmers Teknisk Högskola i Göteborg.

– Min plan var alltid att bli skeppare inom skärgårdstrafiken. Men den ändrades efter att jag varit ute på praktik. Under tre perioder var jag på olika tankbåtar vilket jag tyckte var otroligt spännande, säger Vilhelm Hafström.

Jobb direkt efter examen

Efter att ha tagit examen sommaren 2021 jobbade han under några månader på bunkerbåtar i Stockholms skärgård men fick under hösten jobb på Donsötank där han är kvar än idag. Första turen blev en länge kommer att minnas.

– Vi åkte till Kina för att hämta hem ett nybygge. Bara det i sig är jäkligt spännande, men tar man hänsyn till att dessutom var under coronapandemin så gav det en helt ny dynamik till det. Den turen varade i totalt tre månader varav två av dessa spenderades i Kina. Karantänregler gjorde att vi satt instängda på hotellrum i två veckor innan vi fick röra oss utomhus, säger Vilhelm Hafström.

En av många fördelar som Vilhelm ser med sitt yrke är möjligheten att få långa ledighetsperioder mellan turerna.

Samma båt som han då hämtade hem är den han jobbar på än idag. Och jobbet, det är något han stormtrivs med.

– Många som jobbar inom till exempel blåljustjänst säger det att det är variationen som är det spännande. Det är lite samma sak här. En dag är inte den andra lik och äventyret är det som gör att det blir roligt.

Yrkessjöfarten letar folk

Men trots detta är de som söker sig till sjökaptensutbildningarna få och inom branschen råder det brist på arbetskraft.

Vad tror du att det beror på?

– Det är nog ett problem som har flera orsaker. Tyvärr är kunskapen kring yrket låg ifall man inte är uppväxt med sjöfarten på ett eller ett annat sätt. En annan grej som jag tror är minst lika påverkande är att många blivit väldigt bekväma och gillar att ha ett kontor att gå till. Sen kan många nog en förlegad bild av att sjömän är de som inte klarade av skolan, sysslade med brottslighet, och bara ville supa och upptäcka världen. Så är verkligen inte fallet, säger Vilhelm Hafström.

Att jobba inom sjöfart innebär också långa perioder borta från familj och vänner. På så vis kan Vilhelm förstå att det är ett liv som inte passar alla men han tror också att vissa har svårt att se fördelarna.

– Många missar att när man väl är hemma så är man helt ledig. Ofta i sex veckor och det är väldigt positivt och skönt. Ytterligare en fördel är att man har friheten att bo eller befinna sig var jag vill i stort sett hela världen, säger Vilhelm Hafström.

Supertanker med solceller och vindkraft ska ge bäst business

Greenship_low

Greenship_lowFritidsbåtmotorbåtar drar mycket bränsle men kan inte beskyllas för några större utsläpp. Fartygstrafiken däremot sägs stå för någon procent av världens CO2-utsläpp. Att sätta segel och solceller på tankers kanske är lösningen.

Designern bakom detta projekt heter Richard Sauter och är specialist på att designa miljöanpassade fartygskonstruktioner och superyachts i kolfiber. Han menar att det går att reducera utsläppen för en supertanker med 75 procent med hjälp av teknologi som redan finns tillgänglig. Och på 25 år, vilket han beräknar som livstid för ett fartyg av den här kalibern, ska man ha besparat miljön på tre miljoner ton CO2.

Enligt FNs klimatpanel släpper världens fartygstrafik ut 1,12 miljarder ton C02 varje år. Borträknat flyg- och fartygstrafik var världens utsläpp 38 miljarder ton C02 år 2005, enligt naturvårdsverket.

Men miljövänlighet duger inte som motivering för att få företag att satsa på miljövänliga farkoster, de måste vara ekonomiskt gångbara. Och det hävar Sauter och hans “Carbon Offset Design” att de lyckats med.
Skrovet på tankern som syns på bilderna är utvecklat av Mitsubishi, det kallas “Bubble Hull” och ska reducera vattenmotståndet gentemot tidigare modeller. Motorerna är av hybridvariant och som drivs av flytande gas och solenergi.

Sol och vind
Det mest uppseendeväckande med fartyget är såklart alla vingmaster (DynaWig-riggar) som ska sänka förbrukningen med 20–30 procent. Därtill är fartyget täckt av solceller som ska reducera förbrukningen med ytterligare 15–20 procent.

– Konceptet ger oss en fantastic win-win situation, säger Sauter i ett uttalande. “Förutom att man blir delaktig i att rädda planeten kan företagen som satsar på detta göra stora vinster på lång sikt.

Fartyget är enligt Sauters beräkningar 15 procent dyrare att bygga än ett traditionellt fartyg men att man kommer att spara 60 miljoner dollar per år i driftskostnad och man kommer att gå plus, gentemot att köpa ett vanligt fartyg, efter fyra år.

Greenship
Se mer på: www.sautercarbonoffsetdesign.com