Så tar du kommandot på båtmässan!

Man kan förstås strosa omkring planlöst och spilla mjukglass i förpikarna. Eller så kan man få ut det maximala av besöket. Här kommer en tydlig strategi för det senare. 
Båtmässan Allt för sjön slår upp portarna om mindre än två veckor.

Båtmässor är fina tillfällen att skapa sig en bild över båtutbudet och nya trender. Med alla båtar under ett och samma tak är det lätt att jämföra priser och utrustning, prata med fackfolket, läsa broschyrer och ställa de avgörande frågorna.

Innan man besöker en båtmässa har den som vill något mer gjort opp en grov plan för vad man ska titta på. Annars är det lätt att gå bort sig i det enorma utbudet.

Äg situationen!
Den som till exempel är på jakt efter en daycruiser av mellanstorlek bör sålunda redan ha bestämt sig för hur mycket han eller hon vill betala, hur många kojer som behövs och om båten ska ha inom- eller utombordare. Och kanske rentav gjort upp med banken om eventuella lån.

Den som spanar efter en mindre segelbåt slipper ödsla onödig tid om han eller hon redan har bestämt sig om den ska vara öppen, bobar och/eller kanske rent av trailerbar. För att nämna några exempel.

Väl på mässan används tiden bäst till att jämföra de mest intressanta objekten med den egna listan med specifika önskemål. Båten sticker väl inte för djupt för hemmahamnen? Får jag traila den här båten med min bil? Orkar mitt barn rycka igång den här snurran eller orkar de bara rycka själva strömmingen?

Tänk på hundarna!
Är motorn på den läckra daycruisern i A-hallen stark nog för att klara vattenskidåkare, samt din osmala svärfar och hans två Sankt Bernhardshundar (som är valpar nu men som väger 77 kilo vardera lagom till sjösättning)?

Viktigt är också att kolla vad som inkluderas i grundpriset. En båt som verkar billig vid en första anblick kan bli dyrast när man väl har plockat på all nödvändig utrustning.

Ingår till exempel bottenmålning? Och frakten? Är det du som ska betala kostnaden för transporten från varvet långt ut i skogen strax utanför Tjotahejti?

Mycket spel för gallerierna
Vidare ska man vara medveten om att monterpersonalen har gjort allt för att presentera sina båtar snyggt. Man kan bedra sig om man inte är vaksam. Bland annat är oftast bommarna och rattarna på segelbåtarna bortplockade, vilket får sittbrunnarna att verka rymligare än vad de egentligen är.

Sedan har utställaren oftast plockat bort kapellet som sedan visar sig vara hopplöst klumpigt och svårt att knäppa. Be monterpersonalen att demonstrera hur det fälls upp vettja!

Notera sedan vem i personalen som först fastnar med slipsen i kapellbågen och vem som går därifrån först, högröd i plytet av vredesmod.

Kom sedan ihåg att säljpersonalen, med gemensamma krafter, nyss försökte fälla upp kapellet i en välbelyst och snustorr mässhall. Samma uppgift som du sedan ska klara av  när det plötsligt blåser upp och regnar horisontellt vid Lilla Rövgrund, långt därute. 

Ett annat tips. Se inte ut som en fjortis från förorten. För då får du kanske inte ens komma in i montern.

Jävla fjortis!
Det vet jag. För jag både såg ut som – och var – en fjortis från förorten när jag skulle njuta av mitt högsta intresse på Allt för sjön 1986.

Då blev jag, och min om möjligt ännu mer båtintresserade kompis Anders, (då 14 år men också han äldre nu, för tydlighetens skull) portade och ombedda att komma tillbaka om 20 år. (Underförstått med slipsar och deg i plånkan). Och det efter 30 minuter i en kö bestående av humlestinkande och svajande lastgamlingar runt 35 som inte ens ombads att ta ett varv runt kvarteret. 

Det var ett stickspår.  Nu åter till de handfasta tipsen om ett effektivt mässbesök:

Listan på lösningar i båtar, som framstår som utmärkta i A-hallen men ibland  fungerar sämre ute i verkligheten, kan göras lång. På mässor äntrar man till exempel alltid båtarna från aktern.

Ankarspelet ska sitta där bak!
Men hur ofta gör man det i skärgården? Många importerade båtar har fortfarande stängda förpulpitar som gör klivet i land till en uppgift för akrobater.

Som köpare av en ny båt ska man också komma ihåg att båtaffären gäller mycket mer än bara produkten. Lika viktigt som att syna båten i sömmarna gäller det att ta reda på hur det står till med garantier och service.

Har säljaren till exempel resurser att åtgärda eventuella fel som uppstår eller upptäcks direkt efter leveransen?

Ta ingen skit!
Eller riskerar semestern att bli spolierad bara för att elen krånglar eller för att det saknas ett beslag i masten? Eller för att sladden till landströmmen inte passar för att den är av Tjotaheitisk standard?

Hur kompenserar säljaren dig om han (eller hon, det förekommer men det är sorgligt sällsynt) inte hinner leverera båten på avtalad tid?

Kort sagt – gå mellan montrarna och ställ de jobbiga frågorna!

Jag önskar er härmed lycka till med båt- eller prylköpen och vill också uppmuntra er till att komma och bolla ideér och tankar med oss på Hamnen.se. Vi finns i en förhoppningsvis väldigt synlig videofokuserad monter i A-hallen.

Vinnande strategier på Gotland Runt


Söndagen den 29 juni startar Gotland Runt. Ska du ställa upp så bör du fråga dig hur du snabbast tar dig i mål. Navigatören Odd Lindqvist delar med sig av sina vinnande strategitankar.

Nu är det dags. Gotland Runt är Sveriges mest prestigefyllda havskappsegling och det brukar vara rutinerade seglare i topp. En av dessa är Odd Lindqvist som har seglar 35 race och i år seglar ombord på en A 35 med namnet W8?n’Sea.

Han har tidigare bjudit på sina tips i tidningen Segling, men här kommer en omarbetad och utökad Blur-variant!

Så här enkelt är det?

Den här artikeln tar vid där Gotland Runt slutar ? med eftersnacket i duschen. Det eviga snacket på bryggan, i baren, i bastun, på prisutdelningen (om det har gått så bra så man går på den) och som fortsätter så länge man tror sig minnas seglingen.

Men innan jag gräver ner mig i det efterkloka pratet och berättar om hur man “borde” segla Gotland Runt tänkte jag ge några synpunkter på vad en strategi kan vara, och varför man har den.

övergripande strategier

Även på ett ‘tungt’ race som Gotland Runt finns det seglare som ger sig ut på banan på vinst och förlust. Man tar seglardan som den kommer därute på havet och är fullt nöjda med det. Någon egentlig strategi har man inte; det hela är ju, trots allt, “bara på skoj”

Men de flesta har en mycket mer genomtänkt inställning. Man planerar och försöker förutse olika scenarier ? man lägger upp en strategi och har därmed skapat en grund för sitt seglande redan före start.

Några av de grundläggande parametrar man ska fundera kring är dessa:

  • Gemensam målbild. Ska vi vinna eller “vi är bara är här för att lära oss och ha kul”.
  • Risktagande/båthantering. Hur hårt ska man segla, vilka förluster är man beredd att ta? Ska man t ex sätta spinnaker på en blåsig undanvind med uppenbar risk för broachar?
  • Risktagande/navigation. Hur nära land vågar vi navigera? Vid nära landkontakt utmed Gotland kan man vinna distans samtidigt som det finns risk för grundstötning.
  • Risktagande/vägval. Här har vi den berömda “chansningsfaktorn”, som ofta gäller rhumbline kontra kantkörare. Har vi en långsam båt och hög ambition kan beslutet bli att öka chansningsfaktorn.

Det här är saker som man ska diskutera före start, inte ute på banan. Olika ambitionsnivåer bland besättningsmedlemmarna kan skapa onödig friktion. Dessutom fördröjs beslutsfattandet med polsk riksdag ombord medan man blir omseglad av båtar med spinnaker eller på spår närmare land.

När väl dessa övergripande strategier är klargjorda kan man lättare skapa den mer detaljerade strategin, den som handlar om vägvalet.

Läs hela artikeln på blur.se, klicka här