VOR LIVE – Start etapp 2 från Cape Town
start
Intervjuer med alla skeppare och TV-tider inför starten i VOR
Det ser ut att bli en tuff start för båtarna i Volvo Ocean Race med vindar över 10 m/s. Första etappen går från Alicante till Kapstaden. En sträcka på 6 500 sjömil som beräknas ta ca 3 veckor. Läs mer för intervjuer och tv-tider.
Starten går kl.13.00 UTC (1400 lokal tid). Soffsittarna kan följa starten via bland annat TV10 som ska sända direkt från Alicante kl. 13.45 och via www.volvooceanrace.com.
Första etappen är en av de längsta i racet och historiskt sett den som ofta visar vem som kommer att vinna totalt. Den innefattar alltifrån stundtals hopplös stiljte och hetta till storm och kyla.
Starten går i Alicante med efterföljande sprint söder ut mot flaskhalsen i Gibraltar där båtarna ofta stannar upp på grund av lite vind och jobbig ström. Väl ute kommer ofta nordliga vindar och ger bra drag söderut mot det ostadiga väderbältet Doldrums, vilket är en högtrycksrygg som ofta sträcker sig några hundra sjömil på vardera sidan om ekvatorn.
Första båt ut från Doldrums har ofta ett övertag ner mot Brasiliens kust. Sedan tar kylan och hårda vindar över när båtarna siktar österut mot Kapstaden.
Här följer pressmeddelande från Volvo Ocean Race:
Ian Walker’s Abu Dhabi Ocean Racing go into the first offshore leg at the top of the leaderboard with six points after victory in the Iberdrola In-Port Race. PUMA finished second, followed by CAMPER with Emirates Team New Zealand, Team Sanya, Groupama sailing team and Team Telefónica.
Walker, a two-time Olympic silver medallist, said the first 24 hours of the leg could prove crucial to the end result.
“The big question will be whether we can get out of the Med quick enough to connect with the trade winds,” the Briton said. “We’ll see over 20 knots upwind and that’s enough to break these boats. It could be that the most decisive point of this leg is the first 24 hours.”
Mike Sanderson, skipper of Chinese entry Team Sanya, knows all too well about sailing into heavy weather. He led ANB AMRO ONE to victory in the 2005-06 race when a storm ravaged the fleet hours after the start from the Spanish port of Vigo.
“There’s nothing that starts quite as quickly as a Volvo Ocean Race — you’re into it straight away,” the New Zealander said. “We’re going to see some action pretty quickly. It’s looking like it could be pretty churned up out there.”
Despite the forecast, CAMPER’s Australian skipper Chris Nicholson said his team were keen to get started on leg 1, which is expected to keep the 11-man teams, including one embedded Media Crew Member, at sea for an exhausting 21 days.
“We are all over that kind of weather,” Nicholson said. “We have had it since day one of the launch. It’s not a problem for us. We may well see 30 knots on the nose before we get to the Gibraltar Straits and that’s OK. We had 45 knots on the way down to Alicante from the UK so we’re up for 30 knots for sure.”
Franck Cammas, charged with leading France’s first entry in 18 years, said his team were in “the racing frame of mind” as the clock ticked down to the start.
“We are ready,” the Groupama 4 skipper said. “We are looking at the weather and it’s as if we are already racing. We have been preparing for a long time and we are happy to be leaving on Groupama 4 which has shown its potential and looks promising offshore.”
Iker Martínez said Telefónica would be looking to show what his crew is capable of in the offshore legs, which offer five times as many points as the in-port races.
“I’m feeling good but a little bit nervous, not because I’m worried about anything in particular but because we have spent a long time preparing and we want to have a good race,” said Martínez, who has gold and silver Olympic medals to his credit. “We didn’t have a very good inshore race and that’s given us even more determination to prove ourselves.”
Ever since the Volvo Ocean Race became a single-class event in 1997-98 the winners of the first leg have gone on to take overall victory.
“I’ve heard it several times this great tradition that you have to win leg one to win the race, but I’m not so sure about that this time,” said Read. “I think this is setting up to be too close.”
Before the teams leave Alicante, fans will get a final chance to see the fleet up close, as they complete a short course along the Alicante shoreline starting near the port, heading to Albufereta then up to Cabo de Huertas and back before setting sail for the open sea. The leg start will be shown live through the New Livestream platform, which includes video, photos, audio and text updates at
https://new.livestream.com/volvooceanrace.
You don’t have to be onboard one of our Volvo Open 70s to find out what’s going on out on the racecourse. There are plenty of ways you can follow the racing at home and on the move, find out here how to follow the race.
Volvo Ocean Race är en global folkfest som lockar en miljard-publik. Mellan 29 oktober i år och 8 juli 2012 passerar de tävlande Kapstaden i Sydafrika, Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten, Sanya i Kina, Auckland – Nya Zeeland, Itajai i Brasilien, Miami – USA, Lissabon i Portugal och Franska Lorient, för att avsluta i Galway på Irland.
VOR-skeppare och småbarnsfar – “skräcken är att inte komma hem”
Att segla Volvo Ocean Race är riskfylld business. Skepparen på Team Sanya, Mike Sanderson, vann VOR 2005-2006. Han satsar högt nu också men i en intervju med norska Seilas säger han att främsta målet är att ta sig helskinnad i hamn igen. Gustav Morin visar videos och skriver anekdoter om utsatta situationer som han upplevde under förra racet.
Foto: Paul Todd.
Mike Sanderson var skeppare på vinnarbåten ABN Amro One under Volvo Ocean Race år 2005-2006, då holländaren Hans Horrovoets, som seglade på systerbåten, trycktes överbord av en stor våg och omkom.
Skeppare Mike Sanderson vid rodret och navigatör Aksel Magdahl t h.
Foto Ian Roman.
– Det var den värsta upplevelsen i mitt liv. Nu är min största skräck att jag inte ska komma hem igen, berättar han för Seilas.
Troligen är detta en tanke han planterat i huvudet ganska nyligen, då han just blivit pappa. Han säger att han tack vare faderskapet nog kommer att vara mer säkerhetsmedveten den här gången.
På en Volvo Open 70 handlar överlevnad om att inte ramla överbord, varför livlina används framför flytväst. Även om man har säkerhetsutrustning som säger var man trillade av och var man är för stunden, så är det enormt svårt att hitta den nödställde och klara av att plocka upp honom innan han drunknar.
Seglar man i 30 knop utför stora vågor hinner man ganska långt innan man kan vända om och börja leta efter vad som blir en liten prick mellan de oändliga och stupdjupa vågdalarna.
Trots detta har bara fem personer omkommit i racets 38-åriga historia.
Det skrivs mycket om risker och självklart måste man som seglare hela tiden vara medveten om dem. De enda som kan komma till undsättning när man har några tusen sjömil till land, är ju konkurrenterna. Dit når inga räddningsflygplan- eller helikoptrar och det är sällan stora fartyg är i närheten.
En stor del av racet handlar således om att veta var gränserna går och att hålla besättning och båt i ett stycke. Samt om att ha kunskap att laga saker när skiten väl skjuter in i fläkten.
Jag minns till exempel flera gånger när vår danske båtkapten på Ericsson 3, Jens Dolmer, alltså han som ansvarar för båtens struktur och hållbarhet, ropade till dem som var på vakt att de var tvungna att hålla igen lite på farten för att inte riskera båten.
Inte minst första natten i racet var det lite svettigt, då vi under långa perioder snittade över 30 knop i båtfart.
Jag minns också när vi gick in i centrumet av ett lågtryck ovanför Nya Zeeland och Jens Dolmer återigen högljutt oroade sig för båtens hälsa.
Man går då från väldigt hård vind till ingen vind alls, vilket kanske låter trevligt men problemet är att vågorna ligger kvar, vilket gör att båten kränger och slår okontrollerbart och känslan att masten ska slås rakt genom skrovet blir påtaglig.
Den gången klarade vi oss med en spräckt extratank med diesel, som lämpligt nog var placerad i den mörka platsen i aktern där jag förvarade mina kameror och min dator och kallade för kontor. Där skulle jag hukandes halka runt resten av de tre veckorna innan vi nådde Rio.
Detta medförde att vi hade dieseldoft resten av resan samt att vi på grund av bränslebrist i princip aldrig kunde dra igång vår futtiga värmare.
Den tredje och sista incidenten som jag tänker ta upp här var också den värsta. Det var etappen som alla team försökt att ställa in redan när den kom på förslag från Volvo – vinteretappen mellan Singapore och Qingdao i Kina.
Den tiden på året ställer handelsfartygen in sina rutter i de vattnen på grund av de hårda förhållandena – motvind och starka strömmar som skapar enorma vågor.
Men vi ställde inte in. Vi skulle stånga oss fram i motvinden med våra flatbottnade båtar. Det gick sådär.
Telefonica Black båt var på väg att gå av på mitten och tillsammans med flera andra sökte de skydd. Vi fortsatte och låg på en god andraplats när vi plötsligt började ta in vatten. Hela fören var fylld. Vi pumpade för livet och langade hinkar samtidigt som någon sågade ur en bit från vår motorlucka för att limma över hålet i fören. Några andra kapade upp kojerna för att kunna bygga en rörstruktur i förskeppet som skulle hindra det uppluckrade kolfiberlaminatet från att ge vika helt och hållet.
Vi hade siktet mot land, räddningsflotten framme och överlevnadsdräkterna på. Ändå var det ingen som fruktade för sitt liv. I allt elände hade vi ändå situationen under kontroll.
Det är ofta så det är ombord på en VO70 – riskerna är ständigt nära men tack vare all erfarenhet och skicklighet som finns inom besättningen så känner man sig sällan otrygg och det sker sällan allvarliga olyckor.
Så förmodligen kan Mike Sanderson och hans fru och barn vara lugna.
Foto: Ian Roman.
Se videoklipp med kommentarer från bla Mange Olsson hur mycket man ska pusha båt och besättning. Spelades in några timmar innan ett hål slogs upp i fören och båten började att sjunka:
…Jag var upptagen med att pumpa vatten men hann med att filma lite när vi tog in vatten. Citat Mange Olsson “when there is more water coming in than you can get out, it starts to become a bit of a worry…”
Se video:
Info: www.volvooceanrace.com
Inför VOR – Frostad och Grael analyserar
Nu är det bara timmar kvar till Volvo Ocean Race startar. Första etappen är en av de längsta och tuffaste med extremt skiftande förhållanden. Historiskt sett har ofta vinnaren av första etappen också vunnit totalt.
Klicka för att se intervju med Knut Frostad och förra racets vinnarskeppare, Torben Grael.
https://www.youtube.com/watch?v=RcsbiIo4AiQ
Träffa Aksel Magdahl och Martin Krite:
www.hamnen.se/hamnen-se-webbTV
Se In-Port Racet:
Mer info:
Svensk startar i extremt race – Transat 6.50 – över Atlanten
Starten för ett av årets häftigaste solorace har gått. Svensken Ulf Brändström seglar en av de 79 st Transat 6.50 som korsade startlinjen i La Rochelle i Frankrike på söndagen den 25 sep. De siktar nu mot målet i Salvador de Bahia i Brasiliten – totalt 5 300 mil.
Se filmer och läs mer!
Starten gick vid femtiden på söndagen 25 september med en lätt vind från väst satte båtarna av mot första rundningsmärket vid Fångarna-på-fortet-märket Fort Bouyard. Det förväntas bli tufft för de blott 6.5 meter långa båtarna första dygnen då de ska genom Biscayabukten.
Racet är uppdelat i två etapper. Första delen går till Maderia och är 1 100 sjömil. Sen startar den långa resan till Brasiliten.
Ulf Brändström, 42, är enda svensk i tävlingen. Han kommer från Luleå och har ägnat sitt liv åt segling och båtnyggeri. Detta blir hans hittills största utmaning.
Peter från www.blur.se ställde en gång frågan varför Ulf började segla solo?
– Tanken formades 1990 under en leveranssegling på en Swan 46 mellan Kanarieöarna och Västindien. Under natten var jag ensam på däck med månen i bakgrunden och den stora blåsan uppe. Den fantastiska känslan från de nätterna fastnade och förstärktes när jag började windsurfa aktivt under mina år i Englands. Känslan av närheten till havet och att man bestämmer helt själv över det som händer, även när det går åt pipsvängen.
Här är en film från Ulf under hans kvalificeringssegling. Man får en ganska bra inblick i livet ombord:
https://www.youtube.com/watch?v=yYK1dLCwlOYEn promo från racet 2009:
https://www.youtube.com/watch?v=_5vwP6udAWAFölj Ulf Brändström och de andra 78 skepparna:
www.charentemaritime-bahia.transat650.net/en/
www.vatternsailing.wordpress.com/category/ulf-brandstrom/
https://www.swe772.blogspot.com/
Nedräkning till seglingens Everest
Nedräkningen pågår för fullt inför starten av Volvo Ocean Race 2011-12. Det är nu 81 dagar kvar till starten går i Alicante, Spanien, den 29 oktober. Sex båtar har hittills anmälts till tävlingen som kallas “seglingens Everest” – och enligt arrangören är åtminstone fem av dem tänkbara vinnare.
– Konkurrensen har aldrig varit hårdare, säger VOR-chefen Knut Frostad.
Foto: Ian Roman/Volvo Ocean Race
Med exakt tre månader kvar till start lanserades i slutet av juli Volvo Ocean Races officiella hemsida på engelska, franska och spanska. Sex båtar har hittills officiellt anmält att de ska delta och flera syndikat jobbar på att bli färdiga med sina bidrag.
Tävlingens huvudkontor finns nu i Alicante, Spanien, där också de första poängen delas ut efter det inledande in-port racet den 29 oktober.
Därefter väntar totalt 39 000 sjömil och tio länder på besättningarna innan målet i Galway, Irland, nås sommaren 2012. Jakten går via Kapstaden, Abu Dhabi, Sanya, Auckland, Itajaí, Miami, Lissabon, Lorient till målet i Galway.
Så här är läget för de officiellt anmälda teamen några månader innan tävlingsstart:
Abu Dhabi Ocean Racing testar helt nya båten “Azzam” i Cascais, Portugal. Den 14 augusti deltar båt och besättning i Fastnet Race, där också Volvo Ocean Race-rivalerna Groupama och Team Sanya tävlar.
– Vi kommer att visa musklerna utan att avslöja för mycket, säger skepparen Ian Walker.
Team Telefónica har de senaste två månaderna tränat i vattnen utanför Lanzarote. I september byter besättningen Kanarieöarna mot Galicien på den spanska Atlantkusten, där man fortsätter att trimma besättning och båt.
– Sakta men säkert lär vi känna varandra och båten börjar kännas som en av oss, säger skeppare Iker Martínez.
PUMA Ocean Racing har också kommit till Lanzarote för att träna. Båten sjösattes i Newport, USA, i juni och besättningen har på väg över till Europa redan vunnit en tävling – Transatlantic Race.
Camper with Emirates Team New Zealand har lämnat hemmahamnen i Auckland ombord på ett containerfartyg och är på väg mot Storbritannien. Besättningen har under tiden fått ledigt några veckor.
Groupama Sailing Team är i hemmahamnen i Lorient, Frankrike och laddar inför Fastnet Race. I slutet av september beger man sig till Alicante.
Kinesiska Tema Sanya anmälde sig så sent som i juni och tävlar med den renoverade Telefónica Blue från förra racet. Skeppare är veteranen och dubble VOR-vinnaren Mike Sanderson. Teamet ställer också upp i Fastnet Race den 14 augusti.
I väntan på att den elfte upplagan av Volvo Ocean Race kommer igång finns en hel del gamla filmklipp att njuta av igen. “Evolution of a race” är en kort historia med stjärnor som Sir Peter Blake, Ken Read och kronprinsessan Diana.
Den som vill ha mer tittar också på “Reality bites” där Richard Mason, som 2008–2009 ingick i besättningen på Ericsson 3, berättar om det inte alltid så glamorösa dagliga livet ombord på en Volvo Open 70.
Årets Tall Ships Races är igång
Nu har startskottet gått – i helgen lämnade de 87 segelfartyg som kappseglar i årets The Tall Ships Races irländska Waterford med kurs mot Skottland. Fartygen ska också göra etappstopp på Shetlandsöarna och i Stavanger innan de når målhamnen Halmstad efter en dryg månad till havs.
– Det är något speciellt med den här kappseglingen och det är en stor ära att få vara målhamn, säger projektledaren Lillian Westerberg.
Foto: Izabela Kujawiak
Det allra första The Tall Ships Races hölls 1956 och var kanske mest tänkt som ett farväl till de sista stora segelfartygen. Men det blev precis tvärtom.
– Kappseglingen har bara vuxit. I dag har den blivit så stor att det är få svenska hamnar som kan vara etapp- eller målhamn. Det kommer att dröja innan vi får se The Tall Ships Races i Sverige igen, säger Lillian Westerberg, fyrfaldig projektledare för Tall Ships Races – tre gånger i Stockholm och nu i Halmstad.
Starten för Tall Ships Races gick under en klarblå himmel söndagen den 3 juli. Foto: Sailing Training International
I årets race deltar 87 fartyg från 15 länder. Cirka 7 000 trainees finns med ombord på fartygen, av dem är 180 från Sverige och de flesta seglar sträckan Stavanger–Halmstad.
– Hälften av besättningarna måste bestå av trainees, alltså personer mellan 15 och 25 år, och för dem blir seglingen en upplevelse de bär med sig resten av livet, säger Lillian Westerberg. De har vakttjänst efter ett bestämt schema och deltar i alla uppgifter ombord. För vissa kan det innebära att klättra upp och beslå seglen i en 40 meter hög mast, medan andra lagar mat.
Världen sedd uppifrån en mast i The Tall Ships Races. Foto: Izabela Kujawiak
Evenemanget i Halmstad tjuvstartar den 4 augusti med bland andra artisterna Eric Saade och Eric Amarillo. Sedan pågår festen till måndag den 8 augusti, då fartygen lämnar Halmstad i den gemensamma Parade of Sail.
– Alla dessa skepp som sätter segel och avgår längs kusten i en enda lång rad, det är så vackert att det nästan inte går att beskriva, säger Lillian Westerberg.
Läs mer om kappseglingen, fartygen och evenemanget: