Alla älskar rekord. Just nu satsar Maserati, gamla Ericsson 3, på att slå rekordet för enskrovsbåtar mellan New York och San Francisco. Det är en klassisk sträcka och ett klassiskt rekord. Under 135 år var en tjej rekordhållare på just den sträckan. Det här är hennes märkliga historia.
Det är lätt att tro att tävling och rekord är en galenskap av i dag. Springa baklänges över USA. Förste blind att skida till Nordpolen. Simma Kuba – Florida utan skydd mot hajar.
Fånigt! Men inte historielöst! Att vara först och bäst och bli berömd för det är inte nytt. Hjältarna i gamla Grekland tävlade i allt från brottning till retorik. Och så har det fortsatt.
Men låt oss börja där vi började. Snabbaste segling. New York – San Francisco runt Cap Horn. År 1847 hade San Francisco några hundra innevånare. Och tio skepp hittade dit varje år. 24 januari året efter fann James William Marshall guld i Kalifornien. Då startade den berömda guldruschen och 49:ers blev ett begrepp. 90 000 guldgrävare ombord på 775 skepp drog dit redan 1849. Och naturligtvis gällde det att hänga på. Det blev tävling. Snabbaste skepp gav snabbast vinst till redare och kapten. Världens första annonskrig bröt ut.
Snabbast av dem alla var klipperskeppet Flying Cloud. År 1854 seglade hon sträckan på 89 dagar och 8 timmar. Rekordseglingen betraktades som oslagbart i över etthundra år och stod sig till 1989, alltså i 135 år. Den som knäckte gamla Flying Cloud var ultramoderna racern Thursday´s Child. Hon seglade samma sträcka på 80 dagar och 19 timmar. Bara nio dagar snabbare trots allt. Förutsättningarna var naturligtvis helt olika, inte minst vad gäller navigation och information om väder. Båten var konstruerad av Paul Lindenburg och byggdes av svenskarna Lasse Bergström och Svenne Ridder. Lasse var dessutom med under rekordseglingen. Skeppare var amerikanen Warren Luhr och en tredje besättningsman Courteny Hazelton.
Sen dess har rekordet pressats ytterligare två gånger. År 1994 seglade fransyskan Isabelle Autissier på 62 dagar och 5 timmar och 1998 Yves Parlier på 57 dagar och 3 timmar. Och nu talar vi alltså hela tiden om enskrovsbåtar.
Märkligare än Lasses och hans kompisars prestation var dock Ellen Creesys. Det var hon som navigerade Flying Cloud under rekordseglingen 1854 och det var till stor del hennes förtjänst att Flying Cloud verkligen flög fram. Ellen är värd att minnas både som seglare, navigatör och kvinna.
Ellen föddes 1814 i en sjöfartsfamilj från Marblehead, Massachusetts. Hon blev pappas flicka och lärde sig tidigt allt om navigation. När hon var 27 år, 1841, gifte hon sig. Maken var sjökapten, Perkins Creesy, och bröllopsresan firades naturligtvis ombord på ett seglande skepp.
Ellen seglade sedan, som navigatör, tillsammans med sin make på världens alla hav. De två tillbringade långt mer tid ombord än i land. Och när Perkins blev kapten på nybyggda Flying Cloud 1851 var det självklart att Ellen fanns med ombord.
Med sig hade hon oceanografen Matthew Fontain Maurys nyutkomna bok: Explanations and Sailing Directions to Accompany the Wind and Current Charts. Maurys bok gav ny kunskap om strömmar, vågor och vind, och blev så småningom oumbärlig för alla navigatörer. Men på 1850-talet var det ny kunskap och Ellen var en av de första som utnyttjade den effektivt.
Enda möjligheten att få en säker position var vid denna tid genom astronomisk navigation och observation av sol, måne eller stjärnor. Om det var molnigt eller dåligt väder gällde död räkning, där skeppets fart, vågor, strömmar, vindriktning och kurs måste vägas samman. Allt är en kombination av matematik och känsla – och Ellen behärskade båda.
När hon på eftermiddagen den 31 juli satte sig ner för att räkna på det senaste dygnets seglade distans trodde hon inte på sina egna siffror. 374 nautiska mil. Hon räknade en gång till, men kom fram till samma resultat. 374 nautiska mil på 24 timmar blir ungefär 15,5 knop i snitt. Så fort hade inget segelfartyg seglat tidigare. När hon berättade det för sin make fick hon en kram – i alla fall enligt författaren David W. Shaw som skrivit en bok om rekordseglingen.
Och vad gjorde Ellen och Flying Cloud efter rekordseglingen. Fortsatte segla förstås, först till Kina för att lasta och sedan åter till New York – dit hon anlände den 3 mars 1853. En månad senare bar det iväg mot San Francisco igen! Och det blev ytterligare resor på samma rutt fram till 1857 då den amerikanska ekonomin kollapsade. I ytterligare fem år seglade Ellen tillsammans med sin man på andra klipperskepp, men 1862 gick de båda iland och köpte en bondgård i Massachusetts.
Trist avslutning på ett seglarliv tycker jag.
Flying Cloud höggs upp 1875. Ellen Creesy blev 85 år och dog den 25 augusti 1900. Maseratis rekordförsök kan du följa sekund för sekund på maserati.soldini.it