Sjöpolisen – det här irriterar de sig på!

Det finns en del saker som båtfolket kan bli bättre på – speciellt en sak.
Hamnen.se har pratat med sjöpolisen.

Båtfolket är över lag ett kunnigt släkte. Fattas bara när Sverige är ett av världens absolut mest fritidsbåt-täta länder med en lång historia som växte på bred front i samband med plastbåtens inträde i början av 60-talet.

Den stora massan är mån om att sköta sig och sitt och följa regler och lagar. Men så finns det områden som inte nödvändigtvis är reglerade och där vi kan bli bättre.

Det vet Rino Carlsson som varit sjöpolis i 22 år och haft täta kontakter med båtfolket ute till sjöss.

Jag vill uppmana båtfolket att inte ta för mycket hänsyn.

Rino Carlsson, polis

– Båtfolket är över lag väldigt trevliga och det blir många glada vinkningar och tummar upp där ute till sjöss, även efter att vi har tvingats skriva ut böter, säger Rino Carlsson.

Men?
– Det finns ett område som många båtmänniskor kan jobba lite på och det är de svall de drar upp i trånga passager, gästhamnar och där svall kan ställa till oreda och besvär.

– Vi ser allt för ofta hur motorbåtar kör med nosen i vädret, gräver ner akterskeppet och drar upp enorma svall som ställer till ett helsike för omgivningen. Det finns sällan några onda avsikter i detta beteende. De är bara aningslösa och tänker inte på hur mycket svall de drar upp och vad det ställer till.

Rino Carlsson har arbetat som sjöpolis i 22 år.

– Inte sällan ser vi också hur folk ställer till för sig själva genom att dra av på gasen för sent i en hamn eller liknande. När de väl saktar ner får de smaka på sin egen medicin när de är framme vid bryggan och ibland fattar de inte ens då var vågorna kom ifrån.

– Så ett tips är att slänga en blick över axeln ibland när man kör motorbåt, säger Rino Carlsson.

Apropå detta tipsar han också om en annan beprövad metod:

– Det handlar om det som vi kallar för ”att släppa häckvågen”. Enkelt beskrivet går det ut på att drar av på gasen ända ner till två knop i god tid. Väl där nere i krypfart gör man en konstpaus på ett par sekunder innan man gasar upp båten till deplacementfart igen. Då slipper man dra svall.

Fler tips?
– Ja, fast då gäller det möten i farleder och att många måste bli bättre på att hålla styrbord i farleder. Det är inte bara irriterande utan ibland också skrämmande hur båtar vinglar över på fel sida.

Sjöpolisen har flera olika flytetyg. Här en RIB god för 50 knop.

Vad gör ni då?
– Det är inte så mycket att göra men ibland håller vi en provocerande kollisionskurs för att få den andra båten att förstå att han ska dra sig mot styrbord. Det är förstås speciellt viktigt i mörker eller på annat sätt nedsatt sikt.

Men segelbåtarna då?
– Där är läget ett annat och då hjälper bara ökad förståelse mellan motor- och segelbåtsfolk. Jag skulle dock önska att vissa seglare tar ner seglen och/eller stöttar med motorn när det blir trångt och inte försöker kryssa bara för att de kan.

Hur står det till med båtfolkets kunskap eller okunskap när det gäller väjningsreglerna?
– Det är nog bra eftersom jag aldrig har upplevt det som ett stort problem. Men när vi ändå är inne på ämnet så vill jag uppmana båtfolket att inte ta för mycket hänsyn.

För mycket hänsyn?
– Jag menar att man ska hålla på sin rätt och inte väja om man har rätt till väg. Då kan det bli missförstånd och krock ändå.

– Att försöka väja för allt och alla bara för att man inte kan väjningsreglerna är med andra ord en dålig idé. Bättre då att bara dra av på farten utan att börja gira åt något håll om man är osäker.

– Det är några tips på vägen som skulle göra båtlivet ännu trevligare.

– Summan är ändå, som sagt, att båtfolket över lag är ett trevligt och kunnigt släkte som sköter sig väl, avslutar Rino Carlsson.

Sjövett ur två perspektiv enligt Erling

Seglare är ett jävla skit.
Vinglar och styr både hit och dit.
Erling är seglare sen 50 år tillbaka men också motorbåtsåkare. Här tycker han till om sjömanskap.

Jag sitter på flybridge, kör och grötrimmar. Jag kör den slingriga och smala skärgårdsleden ner genom Gryts skärgård. Det är mitten av juli och det vimlar av segelbåtar. Att köra motorbåt hänsynsfullt är inte möjligt. Det skulle betyda fyra knop och ett evigt väjande. Det är då jag rimmar och minns förre finansministern Kjell-Olof Feldts grötrim om löntagarfonderna:

“Löntagarfonder är ett jävla skit.
Men nu har vi baxat dom ända dit”.

Låt mig först bekänna: Jag är inbiten seglare sedan femtio år. Jag tillbringar tre, fyra månader om året i segelbåt. Både i Sverige och i varmare vatten. Men, och det är viktigt, jag kör också motorbåt då och då och därför vet jag:

Motorbåtar är ett jävla skit för segelbåtar.
Och…
Segelbåtar är ett jävla skit för motorbåtar.

Motorbåtar gör svall, går fort och väjer ofta i sista stund. Jag tror det beror på att så många kör på autopilot. Segelbåtar går långsamt, kryssar och har rätt till väg. Häri ligger en olöslig konflikt. Och vad ska vi göra åt det? Jo, det handlar om sjömanskap.

Sjömanskap handlar, som jag ser det, inte om konsten att slå knepiga knopar eller att ha erfarenhet av all världens hav och världens väder. Det handlar inte heller om att ha skepparmössa, skägg och röka pipa.

För en god sjöman behöver inte se ut som en usel oljemålning – ett väderbitet ansikte i en fuktig sydväst. Och det handlar naturligtvis inte heller om att ha kaptensmössa med märke från något kungligt sällskap.

Sjömanskap = hänsyn
Men sjömanskap handlar faktiskt inte heller om kunskap. Nej, det är enklare än så. Sjömanskap handlar om att ta hänsyn till andra båtfarare, till den egna besättningen och till väder och vind. Det betyder i sin tur att en helt oerfaren båtägare kan visa prov på minst lika gott sjömanskap som en mycket erfaren. Låt mig ta några exempel:

Du ska köra din daycruiser från Stockholm till Sandhamn. Ombord har du fru och lilla Ulrica, 3 år. Ni tänker gå på Värdshuset i Sandhamn och äta en trevlig lunch. Du har inte lyssnat på väderrapporten, men när ni kommer ner till båten vid Biskopsudden ser du att det blåser rätt rejält från nordost. Ni ger er iväg. Ute på Lilla Värtan piper det i och det blir slagit och besvärligt. Lilla Ulrica börjar gråta.

Frågan är: Ska ni fortsätta mot Sandhamn och tampas med Saxarfjärden och Kanholmsfjärden på vägen ut. Du säger nej! Istället lägger ni till vid Fjäderholmarna och äter en utmärkt lunch på krogen. Det är gott sjömanskap.

Med andra förutsättningar hade beslutet kunnat bli ett helt annat. Hade t ex besättningen bestått av tre Sandhamnssugna, båtvana ungdomar var det lika rätt att dra gasen i botten och flyga mot Sandhamn i fyrtio knop.

Så olika kan det vara. Sjömanskap är ingenting fast bestämt och definierat. Sjömanskap är omdöme.

Pest och kolera
Och hur kommer då sjömanskapet in i den klassiska konflikten mellan seglaren och motorbåtsföraren? Konflikten är som sagt olöslig. En seglare är pest för motorbåtsföraren. Motorbåten är kolera för seglaren. Att segla så att den som kör motorbåt inte blir störd är lika omöjligt som att köra motorbåt utan att göra svall – om man inte kör fyra knop och då kan man lika gärna ro eller paddla.

Alternativen är egentligen bara två: Att hytta med näven eller att acceptera, fördra och visa omdöme. Och att visa omdöme betyder då inte att segelbåtar ska sluta att kryssa i farleder eller att motorbåtar alltid måste dra ner på farten så snart de kör om en segelbåt. Nej, att acceptera varandras särart är det enda rätta. Det är gott sjömanskap.

Ytterligare ett exempel:

För ett par somrar sedan seglade jag ner genom skärgården, från Stockholm till Västervik, sen till Gotland, Bornholm och hem igen. Sju veckor tog det. Inte långt från Väderskär, norr om Västervik, förtöjde en segelbåt mot land. Ankare i aktern och två tampar med bergskilar. Då kom en stor halvplanande motorbåt i leden. Det gick väl i tjugo knop och han drog upp rejäl sjö. Den förtöjde seglaren fick en rejäl omgång. Bergskilarna rycktes loss, ankaret släppte och båten fick en rejäl kyss mot strandstenarna. Ägaren hoppade, skrek och förbannade.

Men vems var felet? Vem visade bristande sjömanskap? Skulle motorbåten ha dragit ner på farten. Nej, jag tycker inte det. Att förtöja alldeles intill en tät trafikerad farled är däremot dåligt sjömanskap. Det var seglaren som visade dåligt omdöme inte motorbåtsföraren.

Från himmel till helvete – högfartsolycka på video

CrashI hög fart är det lätt hänt att man överskattar både sin egen och sin båts förmåga. Den här videon är ett skräckexempel på hur det kan gå om man missbedömer mötande vågor. Läs också statistik på hur många båtar som åker fast för fortkörning i Sverige och hur olycksstatistiken ser ut.

Här kan ni se hela händelseförloppet.

Enligt skriften “Fakta om båtlivet” som ges ut av Sweboat är båtlivet inte en särskilt riskfylld sysselsättning. De säger att antalet omkomna i samband med fritidsbåtliv halverats de senaste 20 åren. Omkomna per 100 000 båtar är 4,9 personer år 2007. Motsvarande siffra för Finland är 7,1, Norge 3, UK 9,6, USA 5,3. För Sveriges del är nivån 4,2 sett över en femårsperoid.

Statistik_olyckor
 

I likhet med tidigare kan även detta år konstateras att drunkning eller att förolyckas inom båtlivet oftast drabbar män över 50 år. Förekomsten av flytplagg/flytväst är mycket sparsam i dessa sammanhang.

80 procent av båtägarna uppger att de alltid har flytväst med i båten till samtliga ombord. 2004 var det 70 procent. Ytterligare 8 procent har det ofta.

Transportstyrelsen arbetar med en strategi för att fram till 2020 minska olyckorna med fritidsbåt. Arbetet baseras på den samlade kunskapen hos Sjösäkerhetsrådets medlemmar och övriga organisationer som velat medverka. Ett stort antal organisationer och myndigheter kommer att vara engagerade i genomförandet. Ett måll är att antalet omkomna ska vara högst 25 per år. Olyckor utreds nu betydligt grundligare för att erfarenheterna ska kunna användas i förebyggande syfte.

Förarkompetens
Vart tredje hushåll som äger en båt har förarkompetens. Förarintyg och skärgårdskepparexamen är de vanligaste examina. Av de som har båt har 65 procent mer än 100 timmars körerfarenhet. Av de som har båt som kan köras fortare än 20 knop har 59 procent över 300 timmars körerfarenhet.

Fortkörning
Under 2011 genomförde Kustbevakningen 4 129 fartkontroller. Av dessa rapporterades 624 och ordningsbot skrevs ut i 540 fall av de rapporterade 624. Antalet bemannings- och behörighetskontroller som genomfördes under 2010 var 487. I 13 fall skrevs rapport. (KBV kan inte förelägga om ordningsbot när det gäller bemannings- och behörighetsbrister).

Läs hela rapporten här.