Flytväst till sjöss är en självklarhet för de flesta. Här kommer en brysk påminnelse om att dödmansgreppet är en nog så viktig livlina.
Se också:
Hamnen.se testar trådlöst dödmannsgrepp i skarpt läge!
Dödmansgrepp – en enkel och billig livlina!
sjösäkerhet
Test: WiMEA – skarp test av trådlöst dödmansgrepp!
Ett dödmansgrepp, som stänger av motorn om man ramlar över bord, är en bra livlina. Hamnen.se testar en ny och trådlös variant i en förarlös båt – och hoppas för allas skull att det fungerar!
Fördelarna med ett trådlöst dödmansgrepp är uppenbara. Man slipper trassel och risken att man dödar motorn ofrivilligt på grund av en yvig rörelse.
Vidare ökat det friheten. Inte minst genom att man kan lämna förarplatsen utan att först ta av sig (och sedan komma ihåg att sätta på sig) dödmansgreppet igen.
Men finns det några nackdelar?
Vi testar genom att släppa iväg en förarlös båt.
Och hoppas att det funkar!
Fakta:
Utvecklat av norska Fell Marine. Består av tre enheter:
1. Båtenheten som monteras fast i båten och som finns i rött och grått.
2. Den så kallade MOB-enheten (Man Over Board).
3. Armbandet som kapslar in MOB-enheten och som finns i rött, svart, blått, gult och rosa.
Pris cirka 2 295 kr.
Se också:
Chockerande surfing bakom herrelös båt.
Motorbåtssurfa utan förare.
Trådlöst dödmansgrepp ökar rörligheten.
Myrkrig på plottern
Är det myrkrig? Skärmen på plottern är ett enda virrvarr av AIS-symboler. Nej, det är kappsegling och det är lördag.
Sen AIS-sändare blivit vanliga också i fritidsbåtar har de blivit allt mindre användbara. Det finns helt enkelt för många AIS-symboler på skärmen och viktig information går förlorad.
För tio år sedan kallades AIS för fattigmansradar. Med en enkel mottagare ombord i båten kunde man få information om de stora fartygen som fanns i närheten. Kurs, fart, avstånd, namn och när och på vilket avstånd man kommer att mötas. Mycket värdefull information, och fenomenalt i dimma i Bornholmsgattet eller om natten i Tyska bukten och Engelska kanalen. Om vi kom för nära någon var det bara att ropa upp för att få koll. Namnet på fartyget framgick ju av AIS-symbolen.
I dag har var och varannan nöjesbåt inte bara AIS-mottagare utan också sändare. Och det är det som är problemet. Ett stim trollingbåtar med AIS-sändare i Bornholmsgattet gör att det är omöjligt att skilja dem från livsfarliga tankers och containerfartyg. Stort blir smått och smått blir stort i en enda röra.
Varför nöjer sig inte småbåtar med en AIS-mottagare och struntar i sändare? Jag tror det finns två orsaker:
• Man tror man är säkrare om man har en sändare. Då syns man ju också på de stora fartygens skärm. Kanske, men man syns i allmänhet redan på radarn också och AIS-klutter måste förvirra också stora fartyg. Dessutom känns det mycket tryggare enligt min erfarenhet om jag håller reda på de stora fartygen och slipper litar på att de håller reda på mig. Då räcker det med en AIS-mottagare.
• Jag fruktar istället att den främsta orsaken att AIS-sändare blivit så vanliga är den alltmer utbredda sjukan att bli sedd. Inte av andra sjöfarare i första hand utan av vänner i cyberspace. Med en AIS-sändare kan kompisen hemma, mamma, pappa eller barn hålla koll på var du är. Det är bara att gå in på lämplig sida på internet och kolla. Jaha, han ligger i Nappeviken, Å hå, hon har gått till Jungfruskär. Fy fan, dom har bara 120 sjömil kvar till St. Lucia.
Jag har för mig att jag för några år sedan läste att någon av IT-gubbarna hade beställt en jättebåt som obemannad skulle kunna segla jorden runt. Allt skulle gå att sköta hemifrån data fotöljen. Styra, reva, byta olja på motorn och fiska. Ingen skulle äta upp fisken förstås men det skulle fungera och datanörden slapp bli sjösjuk.
En skröna? Jag vet inte. Men väldigt möjlig i vilket fall som helst, som alla bra skrönor.
Erlings krönika: Livsfarliga livbojar!
“Släng livbojen i sjön! Eller hellre i grovsoporna. Om någon ramlar över bord – vilket självklart är en fasansfull upplevelse men tack och lov extremt ovanligt – är en livboj med stor sannolikhet mer till problem än till hjälp.” Erling har testat och tycker också till om olika flytvästar…
Båttidningar älskar reportage om sjösäkerhet. Djärva redaktörer hoppar i uppvärmda bassänger och testar olika typer av flytvästar – och har sedan bestämda uppfattningar om vilken som är bäst och sämst. Eller provar i en vågbildningsbassäng, också med temperarat vatten. Värdelöst!
Jag har testat man över bord seriöst två gånger. Ingen av gångerna i skarpt läge tack och lov. Men ändå betydligt mer realistiskt.
Först: Det var under en segling i Turkiet. En 45-fots båt och sex, sju båtvana i besättningen. Läns. Kanske 7-8 meter i sekunden. Jag ropade: MAN ÖVER BORD! Och hoppade i. Bara för att kolla. Båten försvann snabbt bortåt. Efter några sekunder. Rorsman svängde runt – men åt fel håll. Gipp. Storskotet for över sittbrunn och träffade en treåring på armen och i bröstet. Han flög som en trasa i famnen på sin mamma.
Jag låg i vattnet och undrade vad jag ställt till med. Tack och lov blev treåringen inte skadad – och jag kunde ta mig tillbaka ombord efter så där en kvart. Trots en kass badstege i aktern som var alldeles för kort och sånär klämde av mig fingrarna. Tänk om det hade gått ordentlig sjö!
Sen. Hanöbukten i oktober. 15-22 meter per sekund och åtta grader i vattnet. Jag hoppar över bord i sjöställ. Ingen torrdräkt eller annat trams. Ska det vara på riktigt så ska det. Det känns förvånansvärt bra. Inte skräckinjagande kallt och det går att simma. Relativt enkelt kunde jag simma fram till en räddningsstege och klättra ombord igen. Jag gjorde det fyra gånger och låg i vattnet i ungefär en timme.
1. Utan flytväst. 2. Med seglarväst. 3. Med uppblåsbar flytväst. 4. Med räddningsväst.
Enklast och tryggast kändes det i seglarväst. Näst bäst utan flytväst. I båda fallen gick det att simma och enkelt ta sig upp för räddningsstegen. Prov tre och fyra var rena katastrofen. Du förvandlas till ett på rygg flytande kolli, kan inte simma effektivt ens några meter och har mycket stora problem att klättra upp för en räddningsstege.
Och vad kan man då dra för slutsats av detta? Först: Det jag talar om är beboliga segelbåtar. Motorbåtar, små snurrebåtar, segeljollar och roddbåtar kräver ett helt annat säkerhetstänkande.
Beboliga segelbåtar används i huvudsak för familjesegling: kvinna, man, kanske barn. Och det är familjesegling detta handlar om. Barn ska alltid ha flytväst på sig ombord och på bryggor och vid stränder – i alla lägen och långt upp i tonåren! Små barn ska ha räddningsväst, tonåringar seglarväst.
Om de vuxna ska ha flytväst är, som jag ser, det ett personligt val. Känns det tryggare – självklart ska du ha flytväst. Annars beror det bland annat på båttyp, vindstyrka, vattentemperatur, tid på dygnet, seglingsvana…
Men, och det är inget personligt val – välj seglarväst. En uppblåsbar flytväst kan vara hur trendig och chick som helst ombord men är kass i vatten. Och hur man kan sätta på ett barn en uppblåsbar flytväst är obegripligt!
Blåser det rejält och sjön är grov är säkerhetssele annars bäst i kombination med seglarväst. Det gäller att till varje pris hålla sig kvar ombord! Och skulle ändå det förfärliga ske gäller det för den ensamme vuxne ombord att fatta rätt beslut. Att släppa rodret, börja trassla med en livboj fastsatt i en flytande livlina, kasta livbojen i sjön och sedan försöka segla i ett invecklat mönster för att fånga den nödställde. Glöm det! Det är metoder uppfunna av teknikmuppar som ritar vindpilar och strömtrianglar hemma vid skrivbordet men inte kan hantera en segelbåt i grov sjö.
Gör istället så här: Tryck direkt på man över bord knappen på plotter eller GPS och stå sen till rors. Vänd tillbaka. Starta motor och gå rimligt nära den nödställde – inte för nära och se till att ha honom i lovart. Om han eller hon då har en seglarväst eller ingen flytväst alls räcker det med några simtag fram till stegen, som förhoppningsvis inte är för kort eller placerad där båten rör sig som mest – alltså i aktern!
Om den nödställde har en uppblåsbar flytväst eller räddningsväst är det oändligt mycket svårare och riskablare. I hög sjö i värsta fall omöjligt. Han är då lika hjälplös som en medvetslös. Då är det sjöräddningen som gäller. De har resurser och kunskap om hur man plockar upp folk ur sjön. Men då ska den ensamme ombord larma, ge en säker position, hålla koll på den nödställde tills hjälp anländer.
Undvik det. Använd seglarväst och livlina. ”Räddningsväst är livsfarlig” sa en gång storseglaren Paul Elvstrøm. Liksom uppblåsbar flytväst och livboj skulle jag vilja tillägga.
Se filmen när Hamnen.ses Claes Olivecrona testade flytvästar. Bland annat utsatte han dem för “firehose-conditions” som seglarna i Volvo Ocean Race beskriver hårt väder till havs.