Sjöhistoriska museet

Följ med på en djupdykning i fritidsbåtens historia

20 oktober, 202320 oktober, 2023 av Alfred Ahlberg

Sjöhistoriskas Eva Berglund-Thörnblom ger en spännande bild av fritidsbåtens historia.

Att Sverige är ett av världens fritidsbåtstätaste länder har nog inte undgått många. Men hur kommer det sig egentligen? Sjöhistoriskas föremålsintendent Eva Berglund Thörnblom bjuder på en spännande föreläsning – se klippet!

Äger man inte en så har man med största sannolikhet någon gång varit ute i en fritidsbåt. Det är snudd på en allmän sanning. Men vi i Sverige har vi under flera hundra år gett oss ut till sjöss av den enkla anledningen att njuta av naturen.

En tradition med anor till 1700-talet

Sveriges första fritidsbåt brukar sägas vara teaternkungen Gustav III:s Amphion. En lustsegelbåt som kungen lät bygga och som han sedan fördes omkring ombord på i ute i skärgården.

– Den var tydligen känd som en väldigt dålig seglare och kallades för Den gyllende träskon, men det störde nog inte Gustav III så mycket, säger Eva Berglund-Thörnblom, föremålsintendent på Sjöhistoriska.

När väl hovet kom ut på sjön spred sig trenden och snart började allt fler skaffa sig båtar för annat än arbete. De blev på så vis ett sätt för folket att förlusta sig.

Folkhemsrörelsen

Men det var länge som fritidsbåtarna bara var något för de mer välställda. Även om det i klubbarna inte hade större betydelse vilken roll man hade i samhället så var båtarna ofta dyra och byggda i exklusiva eller exotiska material såsom hondurasmahogny eller med däck i teak.

Detta blev uppkomsten av modeller som Mälar 22:an. Båttyper som skulle byggas enligt en och samma ritning och i inhemska material. Störst av alla är föga förvånande Folkbåten som 1942 tog Sverige med storm. Detta några år efter att en andra semestervecka införts och med en ambition att få ut folket i naturen och skärgården.

Då och nu

I den moderna plastbåtens tid har båtfolket gått allt mer mot bekvämligheter. Man vill att båten ska vara som ett hem borta från hemmet.

– Kanske är det de här människorna som på 70-talet valde en Maxi 77 som idag har bytt upp sig till de här riktigt stora båtarna – jag bara gissar. Därför Maxi 77:an som kom en bit in på 70-talet ser inte alls ut som en Mälar 22 till exempel. Den är lång och smal och ganska trån inuti medan Maxin är kort, bred och väldigt rymlig inuti. Med Maxi 77:an kom också en helt ny typ av båtfolk för det var modernt att segla, spekulerar Eva Berglund-Thörnblom.

Det är också en spekulation som motiverar frågan:

Vilka är det som seglar Maxi 77 eller IF-båtar idag?

Fritidsbåtsmuseet – klassiska båtar till en doft av fernissa

21 april, 202320 april, 2023 av Elias Johansson Rimsby

Mitt i Härnösand kan man beskåda ett stort antal klassiska fritidsbåtar samt få en lektion i hur Sverige blev ett av världens mest fritidsbåt-täta länder. Se videon!

I mitten av rummet står den så kallade Petterssonbåten – en 7,5 meter lång kravellbyggd motorbåt i trä. Båtens namn är Mini Star, eller Juvelen, som hon också kallas. Ett par steg bort finner vi C-kanoten Celita 1958 och en Folkbåt, en av 3 000 som byggdes fram till 1970. Alla med sin unika historier bakom sig.

Se också:
Segelkanoter – utställning på Sjöhistoriska museet

Frågan när ändå om det inte är storyn om kostern Lungentuss som fascinerar mest. En båt som efter många år i tjänst som skolbåt hos Härnösands Sjövärnskår byggdes om och seglades runt jorden av entusiasterna herrarna Gunnar Dahlgren och Dag Ekholm. En resa som tog tre år och tretton dagar. Värst var ändå att deras respektive familjer meddelades om resan först långt efter att de hade kastat loss och redan korsat Atlanten.

Snurror i massor

Så fortsätter det med klassiska båtar, legendariska konstruktörer och fängslande berättelser. Allt till doften av fernissa, tjära och fotogenkök. Därtill kan Fritidsbåtsmuseet skryta med en imponerande samling av klassiska båtmotorer av olika årsmodeller. Allt ifrån en Evinrude-snurra från 1909 till en Archimedes från 1978.

Fritidsbåtsmuseet är båtnostalgi. Ett koncentrat bland klassiska båtar, konstruktörer och till en doft av fernissa, tjära och fotogenkök.

Svensk kulturhistoria

Allt sammantaget är detta en berättelse om Sveriges utveckling från 1800-talets mitt och framåt, speglad i fritidsbåtskulturens framväxande i alla samhällsklasser. Årets sommarsäsong på Fritidsbåtsmuseet sträcker sig mellan 26 juni – 20 augusti då det är öppet alla dagar. Dessförinnan är det extraöppet enligt nedan:

Måndagar 15 maj, 29 maj, 19 juni och 21 juni.

Se videon!

Segelkanoter – en återblick till hur allting en gång började

13 april, 202313 april, 2023 av Elias Johansson Rimsby

Det fanns en tid då vanligt folk gav sig ut på långa seglatser utan ombonade ruffar, ståhöjd, värmare och GPS:er. Här en återblick till segelkanoternas tid.

Hur det började är inte kristallklart. Mycket pekar dock på att de första segelkanoterna kom till Sverige, närmare bestämt till Karlskrona, via handelsflottan i sluter av 1800-talet. Sedan dröjde det inte länge tills kustfolket såg potentialen i dessa nätta och välsvarvade farkoster. Inte minst för jakt och fiske.

Mer från Sjöhistoriska museet:
Solö – en träbåtslegend från fritidsbåtslivets ungdom

Så långt segelkanoten som en ren nyttopryl. Men så följde en era då dessa flytetyg kom att användas för rekreation eller för “härdande segling i den kustlandskapets kärva skönhet”. Eller i klartext – som fritidsbåtar för långseglingar för hela familjer. Men också för täta slagdueller i spännande kappseglingar.

Flytande semesterboenden

I denna video tar Eva Berglund Thörnblom oss med på en resa tillbaks till segelkanoternas tid. En tid då kanotentusiasten och seglaren Carl Smith var en förebild och då veckolånga seglatser och vistelser till havs i små kanoter inte var något konstigt. Bland annat spanar vi in Arne och Elna Ekströms D-kanot från 1921 som fungerade som ett flytande semesterboende för en hel familj under seglatser längs hela kusten. Hur man sedan fick plats med allt packning, kök, porslin och allt annat som behövs framstår idag som en gåta.

Carl Smith var en förebild och ivrare av härdande segling i den kustlandskapets kärva skönhet.

En annan skönhet är segelkanoten Carmen som ritades av tidigare nämnda Carl Smith. Den byggdes 1882 på Långholmsvarvet i Stockholm. En kanot som ägaren tig med sig på sina forskningsexpeditioner och som kom att användas för fågeljakt på de patagoniska kanalerna och som seglat bland sjölejon utanför Perus kuster. För att nämna en del.

Imponerande samling segelkanoter

På Sjöhistoriska museets båtsamling på Rindö finns en imponerande samling av dessa kulturskatter som lade grunden för det svenska fritidsdbåtlivet.

Fakta om segelkanoter
Segelkanoten är en mindre centerbordsbåt som har en förstäv och en akterstäv, det vill säga den är spetsig både fram och bak precis som en kanot. Den är mycket lättdriven och har så kallade hängbrädor där seglaren hänger ut för att väga upp kanoten i hård vind. Segelkanoter har oftast förvånansvärt gott om utrymme för packning och möjlighet till övernattning.

Inom den svenska kanotseglingen finns i en mängd olika klasser, från de minsta juniorbåtarna A-kanot och B-kanot till långfärdseglare som C-kanot, D-kanot och E-kanot, och extrema kappseglingsbåtar som IC-kanot. IC-kanot är en internationell klass, de övriga A- till E-, är specifikt svenska klasser. Kanotjakt är inte en formell klass, utan är större kanoter som inte omfattas av den nuvarande klassningen.

Se videon!

K-märkta fartyg får en miljon i renoveringsbidrag

24 april, 20236 april, 2023 av Elias Johansson Rimsby

Fyra segelfartyg, två fiskebåtar och ett ångfartyg, alla k-märkta av Sjöhistoriska museet, får dela på en miljon kronor i restaureringsbidrag.

Sju av landets kulturhistoriskt viktiga fartyg får nu ett välkommet tillskott i kassan då Sjöhistoriska museet fördelar en miljon kronor i restaureringsbidrag. Detta för att stödja det viktiga arbetet med att vårda, använda och bevara det maritima kulturarvet.

Många föreningar och stiftelser gör ett stort och ansvarsfullt arbete när de renoverar sina fartyg. Kostnaderna kan ibland vara mycket omfattande för att bevara det maritima kulturarvet i form av båtar och fartyg. Fartygsstödet kan sökas av ägare till historiskt värdefulla fartyg. I år har 31 fartyg sökt totalt 6,5 Mkr. Många ansökningar har handlat om omfattande renoveringsprojekt med byte av bordläggning på träfartyg, vilket är väldigt kostsamt.

Många sökande

– På grund av söktrycket har vi varit tvungna att prioritera hårt och vi lägger särskild vikt vid om ett fartygs verksamhet är eller planeras bli tillgängligt för allmänheten. Vi vill att fartygens historia ska kunna upplevas av så många som möjligt. Säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

Många av de här fartygen har varit verksamma i svensk sjöfart på ett eller annat sätt i 100 år eller mer. Även om det inte finns så många seglande fraktfartyg kvar i Sverige så har segelfartygen en viktig roll i utbildning och för förståelsen av det maritima kulturarvet. Fartygen både seglas och underhålls ofta med samma material och metoder som när de var nya.

Välkommen uppmuntran

Det ekonomiska stödet är sålunda angeläget – men det betalar bara en liten del av de verkliga kostnaderna för att bevara och underhålla kulturhistoriskt värdefulla fartyg.

– Vi hoppas att stödet från oss bidrar till att upprätthålla landets kulturhistoriska flotta, även om vi bara bidrar med en mindre del av kostnaderna. Vår förhoppning är också att stödet ses som en uppmuntran till ägarna att fortsätta sitt viktiga arbete med att bevara fartygen för framtiden, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

Segelfartyget Kvartsita, Fiskebäckskil

Kvartsita byggdes 1945 som motorseglande fraktfartyg vid Holms varv i Råå för frakt av kvarts mellan Höganäs och Dals Bruk. Numera är Kvartsita riggad som toppsegelskonare och föreningen För fulla segel bedriver seglarskola för barn och ungdomar. Kvartsita är k-märkt av Sjöhistoriska museet. 100 000 kronor för att renovera och byta bordläggning. Foto: okänd.

Segelfartyget Westkust, Orus

Westkust är en tremastad skonare, byggd för fraktfart 1932 i Sjötorp vid Vänern. Sedan 1986 ägs Westkust av Orusts Skolfartygsstiftelse som bedriver seglarskola och utbildningsseglingar med barn och ungdomar. T/S Westkust är k-märkt av Sjöhistoriska museet.
115 000 kronor till kostnader för att renovera däck och skarndäck. Foto: Karl-Gustaf Svensson.

Segelfartyget Ingo, Göteborg

Ingo är en tremastad skonare, byggd i Sjötorp 1922 och var verksam som lastfartyg fram till 1970-talet. Numera fungerar Ingo som skolfartyg för ungdomar och för seglingar med mera spridda åldersgrupper. Ingo får fartygsstöd för att lägga om däcket. Ingo är k-märkt av Sjöhistoriska museet. 200 000 kronor för att lägga om och byta däck. Foto från www.skonaren-ingo.org.

Segelfartyget Sarpen, Simrishamn

Sarpen är en galeas, byggd 1892 i Nyköping-Falster i Danmark och brukades som seglande lastfartyg bland annat med kalk och cement från Öland. År 1963 köptes fartyget av Simrishamns scoutkår och har fungerat som scoutfartyg med lägerseglingar sedan dess. Sarpen är k-märkt av Sjöhistoriska museet. 200 000 kronor för att renovera och byta bordläggning. Foto: Elin Kellersson.

Fiskebåten Sandö, Göteborg

Fiskebåten Sandö, Göteborg byggdes på Tjörn 1948 och gick först på storbacksfiske på Nordsjön och sedan räkfiske fram till 2011. Därefter skänktes fartyget till Bohusläns museum. Sandö ligger nu i Eriksbergs kulturbåtshamn i Göteborg. Sandö är k-märkt av Sjöhistoriska museet. 50 000 kronor för att renovera däcket. Foto: Karolina Matts/SMTM.

Fiskebåten Edit, Karlshamn

Fiskebåten Edit byggdes 1932 och var en av de första fiskebåtarna i Blekinge som var avsedd för trålfiske och var verksam i fisket farm till 1975. Edit ägs nu av en förening som visar och berättar om båten samt ordnar dagsturer med passagerare. Edit är k-märkt av Sjöhistoriska museet. 150 000 kronor för att renovera och byta bordläggning. Foto: Eijer Andersson.

Ångaren Bohuslän, Göteborg

Ångfartyget Bohuslän byggdes på Eriksberg i Göteborg 1914 för traden Göteborg-Lysekil-Smögen-Gravarne. Bohuslän drivs nu av Sällskapet Ångbåten på samma trad och är Västkustens sista passagerarångare och Sveriges största ångmaskindrivna fartyg i reguljär drift. Bohuslän är k-märkt av Sjöhistoriska museet. 40 000 kronor för nytillverkning och montering av lågtryckscylinders kolvring till ångmaskinen. Foto: Tubaist.

Solö – en träbåtslegend från fritidsbåtslivets ungdom

3 april, 202331 mars, 2023 av Elias Johansson Rimsby

En välvårdad Solö väcker känslor. Det vet Eva Berglund Thörnblom som visar upp vackra Britt–Marie på Sjöhistoriska Museets båtmagasin. Se videon!

Det var en sorgens dag när det var dags för Åke och Monica att göra sig av med sin vackra Britt–Marie. En Solö byggd på anrika Storebro Bruk 1923. Trösten var dock att hon skulle hamna i säkra händer. Köparen var ingen mindre än Sjöhistoriska Museet och med köpet hade museet nu kommit över ännu ett klassiker till sin samling av just sådana – klassika båtar som väcker starka nostalgiska känslor hos oss som har varit med ett tag.

Se också:
Trendspaning – klassiska träbåtar hetare än någonsin
Hockeylegenden Wayne Gretzkys nya mahognydröm

Slog igenom i Saltkråkan

Solö räknas av många som den starkast lysande stjärnan från 50- och 60- talets båtliv. Den slog igenom i TV-serien Saltkråkan där den glänste ikapp med den soliga sommarskärgården. Hur många exemplar som sedan byggdes är dock oklart. Klart är däremot att det var många som firade sina sommarsemestrar i denna fullfjädrade bobåt som hade allt av ruff, kojer, pentry och komfort som man kunde önska sig. Fattas bara då nypriset för en Solö var svindlande 16 000 kronor.

Åke och Monicas gamla Solö vårdas och ägs nu av Sjöhistoriska Museet.

Idag är det dock glest mellan dessa klinkbyggda skönheter i skärgårdarna men de som finns vårdas ömt av starka krafter i engagerade intresseföreningar. Allt med målet att föra detta flytande kulturarv vidare.

Einar Runius mästerverk

Det är också i intresseföreningarna som kunskapen finns. Kunskapen om hur Solö ritades av Einar Runius och hur allting började på Storebro Bruk med estniska flyktingar som kom till Sverige tomhänta. Men som kunde sin sak när det gällde båtbyggeri.

Se videon från Sjöhistoriska Museets båtmagasin!

Flytande kulturarv – 135 fritidsbåtar k-märkta!

7 november, 20195 juli, 2017 av Redaktionen

Nu har Sjöhistoriska museet k–märkt 135 båtar och fler ska det bli då de är en viktig del av kulturarvet i båtlandet Sverige.

Sverige är som bekant ett av världens mest fritidsbåt-täta länder och båtlivet är en viktig del av kulturarvet. Därför har Sjöhistoriska museet k-märkt 135 kulturhistoriskt värdefulla båtar och fler är på gång.

– Syftet med k-märkningen är att ge uppmärksamhet och uppskattning gentemot de människor som satsar både tid och pengar på att vårda och använda äldre fritidsbåtar, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Vift, konstruktör C G Pettersson, byggd 1916 på Bröderna Larssons varv i Kristinehamn.

Bland de elva stycken kulturhistoriskt värdefulla båtarna som nyligen har k-märkts finns 101-åriga Vift på Ekerö samt Christina från 1920 som har sin hemmahamn i Dalarna.

Till de nyligen k-märkta segelbåtarna i denna omgång hör den eleganta kustkryssaren Ballerina ritad av Olle Enderlein.

Här finns även segelbåten Wonitopa, som är känd för sina goda kappseglingsegenskaper och som seglats i Vättern i femtio år.

Ballerina, konstruktör Olle Enderlein, byggd 1952 på Bragevarvet, Norrköping.

Det är med andra ord en bred samling båtar som har k-märkts med allt från exklusiva salongsmotorbåtar från 1910 och -20-talen till mindre skatter som Långedragsjullen från tidigt 1960-tal.

Christina, konstruktör Fr. Lürssen, byggd 1920 på Fr. Lürssens Yacht & Bootswerft, Aumund Vegesack bei Bremen, Tyskland.

Förhoppningen att k-märkta fritidsbåtar ska ges förmåner av till exempel båtklubbar, varv, hamnar, kanaler som på så sätt kan bidra till att synliggöra kulturarvet.

Inledningsbild: Agnes II. Konstruktör C G Pettersson. Byggd på Rosättra båtvarv, Vätösund, Norrtälje 1918.

Lista med Sveriges alla 135 k-märkta fritidsbåtar (bilder och fakta).

Vineta och Vidar får k-märkning

7 november, 201930 maj, 2011 av Redaktionen

Ytterligare sju fritidsbåtar har blivit k-märkta av Sjöhistoriska museet. Den gångna helgen fick bland andra Yoldias, Vidar III:s, Siestas och Vinetas (bilden) ägare ta emot sina intyg. Nu ska projektet med k-märkning utvärderas och inga fler båtar kommer att märkas i år.

Foto: Tony Duda

Salongsmotorbåten Vidar III är en C G Pettersson-konstruktion liksom Vineta II och båda två har nu blivit k-märkta av Sjöhistoriska. För att få intyget båtens skick och autencitet viktiga kriterier, men också båtens dokumentation och historia.

– Det är detta som sätter båten i ett sammanhang och gör dess historia levande, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet. Till exempel “Yoldia” som byggdes i Finland 1928. Hon smugglades till Sverige för att man ville undgå att betala av på krigsskadeståndet till Sovjet. Eller “Pepita” som byggdes för eget bruk av varvsägaren och hans son men som fick akterruffen modifierad eftersom sonen var så lång.

K-märkta “Siesta” är en Vindö 28, en båttyp det tillverkats ganska många av. I dag finns inte så många välbevarade exemplar kvar. Foto: Hans Lönn

Sjöhistoriska har k-märkt fritidsbåtar på prov sedan 2009. Syftet är att öka kunskaperna om äldre fritidsbåtars historiska värden och att uppmuntra ägarna som lägger ner stor möda på att bevara båtarna.

Ägarna ansöker själva om att få sin pärla k-märkt och för att kvala in som kulturhistoriskt värdefull måste båten vara byggd före 1965 och vara av en typ som varit vanlig i Sverige.

Projektet har varit framgångsrikt, 58 båtar har k-märkts och fått mycket uppmärksamhet. Nu ska projektet utvärderas och inga ansökningar kommer därför att tas emot under hösten.

– Vi hoppas kunna permanenta den här typen av k-märkning och ta emot ansökningar igen under våren nästa år, säger Fredrik Blomqvist.

Här kan du läsa mer om k-märkning av fritidsbåtar.

Skärgårdsmässan: allt ljus på Finngrundet

7 november, 201926 maj, 2011 av Redaktionen

Den kommande helgen börjar sommaren på Djurgården i Stockholm. Under skärgårdsmässan, som arrangeras den 27–29 maj, öppnar Sjöhistoriska nämligen sin sommarverksamhet och håller sedan öppet på museifartygen och Båthall 2 fram till i slutet av augusti. Under helgen invaderas också själva Sjöhistoriska av vikingaskepp och medeltida båtar.

Foto: Annelli Karlsson/SMM

Museifartygen ligger förtöjda alldeles intill Vasamuseet. Två av dem, isbrytaren Sankt Erik och fyrskeppet Finngrundet, är öppna för allmänheten.

Finngrundet öppnar i år igen efter att ha varit stängt i tre år. Nu har skeppet rustats upp och ska återigen sprida ljus över Stockholm.

Fyrskeppet Finngrundet ligger vid museipiren på Djurgården i Stockholm. Foto: Maria Ljunggren/SMM

– Hon är ett sjömärke som har legat och lyst i 30 år i Stockholm, säger Maria Ljunggren, projektledare för Sjöhistoriska museet på Galärvarvet. Vi har ordnat så att hon kommer tillbaka till sin forna ljuskaraktär, med två blänk var tjugonde sekund.

Fyrskepp användes förr som flytande fyrar. De var alltid målade i rött och hade namnet målat på sidan i stora vita bokstäver, allt enligt internationella regler.

Finngrundet togs ur tjänst 1969 och blev museifartyg året efter. Hon återinvigs nu i samarbete med Svenska fyrsällskapet, som är med under öppningshelgen och berättar om fyrskepp och fyrväsendets historia i Sverige.

Både Finngrundet och isbrytaren Sankt Erik, där det går att ta en fika, ligger nedanför Vasamuseet. På samma hamnsträcka kan man också besöka Båthall 2, med en unik samling båtar från 1400-tal till 1900-tal.

Under helgen, den 28–29 maj, kommer också flera vikingaskepp och medeltida båtar att lägga till utanför Sjöhistoriska vid Djurgårdsbrunnsviken. Flera föreningar deltar och det blir möjligt att gå ombord och provåka, se stridsuppvisningar samt andra dramatiserade visningar och olika typer av hantverk.

Miljonstöd håller fartygen flytande

7 november, 20199 maj, 2011 av Redaktionen

Fartyget Mariefred får del av stödet. Foto: Karolina Kristensson/SMM

Nio välkända fartyg får i år dela på den miljon som Sjöhistoriska museet fördelar till kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Passagerarångfartyget Mariefred (bilden) är ett av dem.

Foto: Karolina Kristensson/SMM
– Vi lägger stor vikt vid att stödet fördelas mellan olika kategorier av fartyg – till exempel segelfartyg, ångfartyg, bogserbåtar, fiskebåtar, motorfartyg och så vidare – men tar också hänsyn till geografisk spridning så att fartyg från olika delar av landet finns bland mottagarna, säger Claes Wollentz, intendent på Sjöhistoriska museet.

Deodar byggdes 1911 i Brixham, England, som en ketchriggad seglande trålare med rak stäv och flat akterspegel.

2011 års fartygsstöd har fördelats så här:

Segelfartyget Deodar (Stockholm): 100 000 kronor.
Ångfartyget Engelbrekt (Leksand): 100 000 kronor.
Segelfartyget Helene (Ystad): 100 000 kronor.
Segelfartyget Kartsita (Grundsund): 250 000 kronor.
Passagerarångfartyget Mariefred (Mariefred): 50 000 kronor.
Fiskefartyget Nordvåg (Träslövsläge): 50 000 kronor.
Segelfartyget Pamela (Ekenäs): 100 000 kronor.
Vedettbåten Sprängaren (Gålö): 200 000 kronor.
Motortorpedbåten T56 (Gålö): 50 000 kronor.

Totalt kom 27 ansökningar om sammanlagt 4 miljoner kronor in till Sjöhistoriska som delat ut fartygsstödet sedan 1991.

Det kan i första hand sökas av ägare till fartyg som k-märkts av museet. Beslut om fördelningen sker sedan i samråd med Arbetets museum, Riksantikvarieämbetet, Transportstyrelsen och rikstäckande föreningar för historiska fartyg.

Läs mer om k-märkning av fartyg och fartygsstödet på Sjöhistoriska museets webbplats.

Fler fritidsbåtar k-märkta

7 november, 201922 mars, 2011 av Redaktionen

Under båtmässan Allt för sjön delade Sjöhistoriska museet ut intyg till de senast k-märkta fritidsbåtarna från Mellansverige. Bland de sju som fick sina intyg finns Stjärnbåten “Gudingen”, salongsmotorbåten “Vi tre” och Andungen “Amanda”.

Sjöhistoriska museet k-märker fritidsbåtar sedan 2009.

Efter ansökan görs en bedömning där de båtar som anses kulturhistoriskt värdefulla blir k-märkta. Läs mer på museets hemsida.