Erlings krönika: Skål

Erlings krönika handlar om nykterhet till sjöss.

Erlings krönika handlar om nykterhet till sjöss.“Det är kultur att dricka sprit till sjöss”. Det var rubriken på en artikel jag skrev en gång. Vilket liv det blev!
Idag skulle jag aldrig våga formulera mig så provocerande – även om det är sant… 

Jag skulle bli orolig för att huliganerna i nykterismlobbyn skulle lura i mörkret med ett avslaget helrör och göra köttfärs av min stackars kropp. Köttfärsen skulle inte ens kunna klassas som ekologisk eftersom jag inte är uppfödd enligt ekologiska normer. Har till exempel ända sedan jag var liten haft insjögädda med beurre blanc sås som favoriträtt – i vuxen ålder dessutom med ett par glas örtig röd sancerre till. Och sånt är onyttigt enligt riksdagens nykterhetsgrupp.

Sprit i måttliga doser sägs dock vara nyttigt. Hur som helst med det. Till sjöss är det förbjudet att dricka alkoholhaltiga drycker sedan den 1 juni 2010.  Trots att det är en gammal sedvänja alltså. För när du rundade Kullen, seglade förbi Barrskär, Mansörn och en massa andra namngivna öar både på ostkusten och västkusten var det en sup som gällde. Och en rejäl hutt brännvin ingick som löneförmån i svenska flottan ända till början av 1950-talet, om jag inte minns fel. I engelska flottan fick besättningen ett glas rom före lunch fram till 31 juli 1970.

Men nu är det slut med en värmande jamare till sjöss – och alldeles i onödan. Orsaken är okunniga politiker längs hela färgspektrat från blått till rött. Birgitta Rydberg (FP) kan tjäna som representant för politisk okunskap. Om det nu är okunskap? Kanske är det populism – en väljarvinnande flört. Så här skriver Rydberg:

”För mig är det självklart att i princip samma regler bör gälla trafik till sjöss som på land. Även till sjöss utsätter man sig själv och framförallt andra för risker om man kör onykter. Riksdagen har fattat ett klokt beslut som alliansregeringen sett till att lägga fram.”

Rena snurren! Vägar och vatten är två helt skilda saker, även om de börjar på samma bokstav – alliteration heter det i poetiken. Båtar är långsamma, bilar snabba. Vattnen är vida, vägarna smala.

Och det viktigaste – det finns inga som helst belägg för att det skulle vara farligt att glida fram med en segelbåt om du har 0,2 promille i blodet – även om båten är över tio meter lång. Och en motorbåt i 15–20 knop är inte heller ett dödligt hot efter det att du druckit ett par glas vin. Det finns ingenting i statistiken över olycksfall till sjöss som motsäger detta. Att vara aspackad och sitta och meta i en båt som ligger för ankar kan däremot vara livsfarligt – men det är å andra sidan inte straffbart!

Det fanns en tidigare lag. Den sa ungefär att det är straffbart att med alkohol i kroppen framföra en båt på ett sätt som är farligt för en själv och för andra. Det är en lag som finns i de flesta andra länder. Den borde räcka i Sverige också.

Den nya sjöfyllerilagen ska utvärderas sägs det. Framkommer det att lagen räddat liv och minskat antalet olyckor kommer jag att hurra och försvara den i alla lägen. Handlar utvärderingen om att fler gripits i kontroller med 0,2 promille i blodet och att detta anses vara en framgång är det ett oanständigt slöseri med skattepengar.

Då borde vi alla bli rasande, till exempel vi som ser de grisiga oljeresterna på öarna utanför Orust. 85 000 liter drev iland. Det mesta skrapades upp så småningom men en del finns kvar. De ligger där för att Kustbevakningen inte lyssnade på den danska varningen om ett oljeutsläpp utanför Skagen i september 2011.

”En del av förklaringen ligger i att vi inte letade tillräckligt noga”, konstaterande Filip Lundgren, Kutbevakningen region Sydväst i en utvärdering. Jaså! Kustbevakningen hade väl annat för sig. I dag prioriterar Kustbevakningen meningslösa alkoholkontroller. Oljeåret 2011 gjordes 3 200 kontroller meddelar myndigheten stolt.

Sjömansvisor handlar ofta om sjöslag. Lyssna och se själv:

https://www.youtube.com/watch?v=7dwUw0qIlwE

Läs också mer om lagstiftningen kring sjöfylleri på www.båtfolket.se eller på www.polisen.se

Erling Matz

 

Domstolarna bedömer sjöfyllerilagen olika

Den nya sjöfyllerilagen bedöms olika

Den nya sjöfyllerilagen  bedöms olikaDen nya sjöfyllerilagen som började gälla den 1 juni har debatterats mycket. Åsikterna varierar och inte ens åklagare och domstolar verkar veta hur lagen ska tolkas. 

 

Hur hårt straffet för sjöfylleri blir beror på var i landet domarna fälls. Eftersom åklagare och domstolar saknar praxis för den nya lagen från den 1 juni i år ser de olika på brottet.

Det här framkommer efter de första åtalen och domarna, uppger Göteborgs-Posten.

Flera åklagare väcker i dag åtal utan att föreslå påföljd – de vet inte vad som gäller än eftersom inga domar finns i vare sig hovrätter eller i Högsta domstolen. Lika oklart är det om bil- och mc-körkort ska dras in.

Riksåklagaren (RÅ) medger att dagens situation är oacceptabel.

– Detta är ett bekymmer. Ingen praxis har utvecklats men vi arbetar för att snarast få klarhet, säger RÅ:s informationschef Karin Rosander. Vi har en åklagare i Malmö, Göran Hellstrand, som har i uppdrag att samla ihop domar och åtal för vägledning som alla kan hänvisa till. Men när det blir klart vet vi inte.

Promillegräns motverkar syfte

En promillegräns för sjöfarare skulle inte förenkla domstolarnas arbete att straffa sjöfyllerister, menar Hugo Tiberg, professor i båtjuridik.

Idag kan bedömningen ske utifrån farkostens typ, trafiksituation och den berusades befattning ombord. Det vore inte bra att sätta en allmängiltig gräns för sjöfylla. Domstolarna bör istället utnyttja möjligheterna i dagens system.

Låga straff och uteblivna reaktioner på sjöfylla driver fram en onyanserad opinion för promillegräns. En högröstad debatt förs i pressen, och man har lurat med sig båtorganisationerna, som har börjat stödja en promillegräns.

 

Tyvärr gör man sjösäkerheten en björntjänst. Med dagens regel kan en domstol bedöma ensamförare av snabba motorbåtar i billiknande situationer på samma sätt som bilförare enligt vägtrafiklagstiftningen, medan andra sjöfarande i vitt skilda situationer kan bedömas nyanserat. Det är inte bara skillnaderna i farkoster ? från kanoter och ekor till snabba motorbåtar och väldiga färjor ? som motiverar en sådan nyansering, utan också de vitt skilda platserna för trafiken, och skilda och växlande funktioner ombord.

Det vet lagutskottet, som avstyrkte ändring av dagens regel. Men om domstolarna inte utnyttjar den nuvarande sjölagens möjligheter är det fara värt att lagstiftaren ändå kommer igen med regler som blir mycket sämre anpassade för ändamålet än dagens.