Sjövett ur två perspektiv enligt Erling

Seglare är ett jävla skit.
Vinglar och styr både hit och dit.
Erling är seglare sen 50 år tillbaka men också motorbåtsåkare. Här tycker han till om sjömanskap.

Jag sitter på flybridge, kör och grötrimmar. Jag kör den slingriga och smala skärgårdsleden ner genom Gryts skärgård. Det är mitten av juli och det vimlar av segelbåtar. Att köra motorbåt hänsynsfullt är inte möjligt. Det skulle betyda fyra knop och ett evigt väjande. Det är då jag rimmar och minns förre finansministern Kjell-Olof Feldts grötrim om löntagarfonderna:

“Löntagarfonder är ett jävla skit.
Men nu har vi baxat dom ända dit”.

Låt mig först bekänna: Jag är inbiten seglare sedan femtio år. Jag tillbringar tre, fyra månader om året i segelbåt. Både i Sverige och i varmare vatten. Men, och det är viktigt, jag kör också motorbåt då och då och därför vet jag:

Motorbåtar är ett jävla skit för segelbåtar.
Och…
Segelbåtar är ett jävla skit för motorbåtar.

Motorbåtar gör svall, går fort och väjer ofta i sista stund. Jag tror det beror på att så många kör på autopilot. Segelbåtar går långsamt, kryssar och har rätt till väg. Häri ligger en olöslig konflikt. Och vad ska vi göra åt det? Jo, det handlar om sjömanskap.

Sjömanskap handlar, som jag ser det, inte om konsten att slå knepiga knopar eller att ha erfarenhet av all världens hav och världens väder. Det handlar inte heller om att ha skepparmössa, skägg och röka pipa.

För en god sjöman behöver inte se ut som en usel oljemålning – ett väderbitet ansikte i en fuktig sydväst. Och det handlar naturligtvis inte heller om att ha kaptensmössa med märke från något kungligt sällskap.

Sjömanskap = hänsyn
Men sjömanskap handlar faktiskt inte heller om kunskap. Nej, det är enklare än så. Sjömanskap handlar om att ta hänsyn till andra båtfarare, till den egna besättningen och till väder och vind. Det betyder i sin tur att en helt oerfaren båtägare kan visa prov på minst lika gott sjömanskap som en mycket erfaren. Låt mig ta några exempel:

Du ska köra din daycruiser från Stockholm till Sandhamn. Ombord har du fru och lilla Ulrica, 3 år. Ni tänker gå på Värdshuset i Sandhamn och äta en trevlig lunch. Du har inte lyssnat på väderrapporten, men när ni kommer ner till båten vid Biskopsudden ser du att det blåser rätt rejält från nordost. Ni ger er iväg. Ute på Lilla Värtan piper det i och det blir slagit och besvärligt. Lilla Ulrica börjar gråta.

Frågan är: Ska ni fortsätta mot Sandhamn och tampas med Saxarfjärden och Kanholmsfjärden på vägen ut. Du säger nej! Istället lägger ni till vid Fjäderholmarna och äter en utmärkt lunch på krogen. Det är gott sjömanskap.

Med andra förutsättningar hade beslutet kunnat bli ett helt annat. Hade t ex besättningen bestått av tre Sandhamnssugna, båtvana ungdomar var det lika rätt att dra gasen i botten och flyga mot Sandhamn i fyrtio knop.

Så olika kan det vara. Sjömanskap är ingenting fast bestämt och definierat. Sjömanskap är omdöme.

Pest och kolera
Och hur kommer då sjömanskapet in i den klassiska konflikten mellan seglaren och motorbåtsföraren? Konflikten är som sagt olöslig. En seglare är pest för motorbåtsföraren. Motorbåten är kolera för seglaren. Att segla så att den som kör motorbåt inte blir störd är lika omöjligt som att köra motorbåt utan att göra svall – om man inte kör fyra knop och då kan man lika gärna ro eller paddla.

Alternativen är egentligen bara två: Att hytta med näven eller att acceptera, fördra och visa omdöme. Och att visa omdöme betyder då inte att segelbåtar ska sluta att kryssa i farleder eller att motorbåtar alltid måste dra ner på farten så snart de kör om en segelbåt. Nej, att acceptera varandras särart är det enda rätta. Det är gott sjömanskap.

Ytterligare ett exempel:

För ett par somrar sedan seglade jag ner genom skärgården, från Stockholm till Västervik, sen till Gotland, Bornholm och hem igen. Sju veckor tog det. Inte långt från Väderskär, norr om Västervik, förtöjde en segelbåt mot land. Ankare i aktern och två tampar med bergskilar. Då kom en stor halvplanande motorbåt i leden. Det gick väl i tjugo knop och han drog upp rejäl sjö. Den förtöjde seglaren fick en rejäl omgång. Bergskilarna rycktes loss, ankaret släppte och båten fick en rejäl kyss mot strandstenarna. Ägaren hoppade, skrek och förbannade.

Men vems var felet? Vem visade bristande sjömanskap? Skulle motorbåten ha dragit ner på farten. Nej, jag tycker inte det. Att förtöja alldeles intill en tät trafikerad farled är däremot dåligt sjömanskap. Det var seglaren som visade dåligt omdöme inte motorbåtsföraren.

Piraterna släppte danska seglare

Den danska seglarfamiljen som togs tillfånga av somaliska pirater tidigare i år (2011) har släppts fria och är på väg hem. Enligt det danska utrikesministeriet har de sju danskarna förts i säkerhet, de mår efter omständigheterna bra och de väntas till Danmark inom kort.
Danska medier uppger att en lösensumma på cirka 19 miljoner betalats till piraterna.

Danskarna har suttit som gisslan hos de somaliska piraterna sedan den 24 februari i år. Piraterna övermannade den danska segelbåten som var på väg mot Suezkanalen. Ombord fanns ett danskt par och deras tre barn samt två vänner till familjen.

Enligt uppgifter till danska medier och nyhetsbyrån Reuters ska anhöriga till gisslan ha betalat en lösensumma på tre miljoner dollar, ungefär 19 miljoner svenska kronor, till piraterna. Enligt den danska tidningen Ekstrabladet har pengarna släppts från ett litet flygplan.

Enligt det danska utrikesministeriet hålls fortfarande sex sjömän, två danskar och fyra filippiner, från fraktskeppet “Leopard” som gisslan av pirater.

Segerintervju med Björn Hansen efter vinsten i Korea Match Cup

Hansen vinner världscuptävling i Korea

Hansen vinner världscuptävling i KoreaBjörn Hansen är seglaren som aldrig ger upp. Här ger han en intervju om hur han upplevt de senaste regattorna och hur det känns att just ha vunnit den bäst betalda kappseglingen på World Match Racing Tour. Därtill ett svenskt filmklipp från sista seglingen!

 

https://www.youtube.com/watch?v=0nY22lxjFOE

Det såg till en början ut att bli en dyr kappsegling i Korea för Björn Hansen. Första dagen fastnade en tamp i propellern på väg in i hamn och Hansen var nära att bli betalningsskyldig för att lyfta båten och lösa problemet. Han kom undan tack vare ett par duktiga dykare. Sedan följde inte mindre än tre kollisioner.

– I en match i början av kvalificeringsserien kolliderade vi med Damien Iehl efter en pressad situation i starten. Domarna ansåg att vi orsakat det hela och gav oss skulden, vilket i praktiken blev 1 000 dollar i “böter” för oss, berättar Hansen.

Men det var inte slutet på detta destruction derby. Tredje dagen smällde det ordentligt.

– Det blev en riktig T-bone som vi också dömdes skyldiga till och blev av med hela depositionen på 2 000 dollar.

Sista kraschen var med en domarbåt som var väl nära båtarna i sin jakt på att se situationerna och göra rätt bedömning. 
Jeongok Harbour i Hwaseong City är en aningen märklig plats att segla på. Vattnet är brunt och tidvattnet kraftigt. Det är egentligen en hamn för fiskebåtar och när de flyttat sig för att göra rum för racingen lämnar de sina ankarlinor på botten.

När det är som värst är risken överhängande att match racing-båtarnas kölar fastnar i dem. Just detta hände ett antal gånger under Hansens 

kvartsfinal mot fransmannen Mathieu Richard.

Bjorne_Korea_web_2_

– Trots alla märkliga händelser hade vi en bra känsla genom hela regattan och i kvartsfinalen mot Richard fick jag en del flashback från 2007 då vi vann Match Cup på Marstrand. Det var enormt tajt då men vi drog det längsta strået. Vi kände att “nu kan vi gå långt”.Det har suttit långt inne för Björn den här säsongen. Första regattan i Marseille låg de i bottenskiktet, likaså i Tyskland.

– Vi har lite nya grabbar ombord och det tar ett tag innan allt fungerar i världstopp. Jag tror att Koreas seglingsarena var bra för vår del då det till skillnad från de andra platserna inte bara är horisont runt banan. När det går att ta landmärken är det lättare för mig att ta ett större ansvar med landmärken och känna mig säkrare i bland annat starterna, berättar Björn Hansen.

Bjorne_Korea_web_3

Italienaren Francesco Bruni har seglat riktigt bra den här säsongen och var ganska säker på att ta hem finalen mot Björn.

– Det blev 2-2 i matcher och det blev en femte och sista avgörande segling. Vi hade rejält hög puls med gjorde en kanonstart där vi var först över linjen och dessutom lyckades sätta ett straff på Bruni. Det var oerhört skönt att vinna och känna att vi är med i matchen.

Detta var också den bäst betalda regattan på World Match Racing Tour. Team Hansen kammade hem 75 000 000 Koreanska riksdalen vilket blir cirka 350 000 Sek.

Nästa vecka går tourtävling i Portugal, efter det blir det träning i Danmark och sen Stena Match Cup Sweden på Marstrand.  
Totala resultat 2011 Korea Match Cup:

1 Bjorn Hansen (SWE) Mekonomen Sailing Team

2 Francesco Bruni (ITA) Bruni Racing

3 Ian Williams (GBR) Team GAC Pindar

4 Peter Gilmour (AUS) YANMAR Racing

5 Mathieu Richard (FRA) French Match Racing Team

6 Torvar Mirsky (AUS) The Wave Muscat

7 Johnie Berntsson (SWE) Berntsson Sailing Team

8 Paul Campbell-James (UK) Dream Team

9 Phil Robertson (NZL) WAKA Racing

10 Damien Iehl (FRA) French Match Racing Team

11 Sung Wook Kim (KOR) Busan Match Team

12 Reuben Corbett (NZL) AON Racing Team

Resultat totalt på touren efter tre genomförda regattor:

1 Francesco Bruni (ITA) Bruni Racing – 59pts

2 Peter Gilmour (AUS) YANMAR Racing – 48pts

3 Damien Iehl (FRA) French Match Racing Team – 41pts

4 Torvar Mirsky (AUS) The Wave Muscat – 31pts

5 Jesper Radich (DEN) Adrian Lee & Partners – 28pts

6 Bjorn Hansen (SWE) Mekonomen Sailing Team – 27pts

7 Phil Robertson (NZL) WAKA Racing – 27pts

8 Mathieu Richard (FRA) French Match Racing Team – 24pts

9 Bertrand Pace (FRA) Aleph Sailing Team – 22pts

10 Ian Williams (GBR) Team GAC Pindar – 21pts

Gobius – idén som föddes på en fest

Gobius tankmätare

Gobius tankmätareEller snarare dagen efter. Anders Meiton, seglare sedan barnsben och entreprenör, var på fest och skulle hålla tal. Två tal. Som brukligt är klingade han i glasen, det ena tomt och det andra fullt. Det blev olika klang. Dagen efter funderade han vidare på det och om man kunde mäta nivåer genom vibration. Och om det kunde vara så enkelt att lösa ett mångårigt problem med krånglande tankmätare.

Utmaningen som Anders Meiton såg framför sig var att skapa en produkt som skapar vibrationer bättre än hans finger och kan lyssna bättre än hans öra.
– Till slut fick jag kontakt med ett företag som var duktigt på akustik, tog med mig en tank och sa; det här är mitt problem, kan ni lösa det? berättar Meiton.
Jodå, det gick att lösa. Anders Meiton kontrollerade om det fanns någon annan som hade tänkt i de här banorna. Men det verkade som att han var först med idén.
– Jag hittade inga liknande produkter eller patent. Jag gjorde då en affärsplan, frågade statliga Almi som utvecklar innovativa idéer, och fick bland annat ekonomiskt stöd där. 
År 2007 bildade Meiton bolaget och utvecklade själva metoden och redan samma sommar prototyptestades produkten på fem båtar. 
– Idén fungerade och under hösten 2007 började vi konstruera och tillverka vår tankmätare, berättar Meiton.
Redan på hösten 2007 ställdes en prototyp ut på den stora båttillbehörsmässan METS  i Amsterdam för att undersöka intresset och för att få distributörer. Samma år blev de även nominerade i den stora innovationstävlingen Dame. 2008 kom produkten syntes produkten på båtmässan i Göteborg. 
– Det var lite nervöst innan vi fick kundernas reaktion och fick bekräftat att den fungerade i deras båtar. Vi ställde ut på flera mässor i Europa och USA, blev nominerade i tre innovationstävlingar men vi vann inte. Lite surt. Men drivkraften har hela tiden varit att utveckla. Vinsten kommer längre fram.

Gobius

Gobius mäter nivån från utsidan och därmed är den enkel att installera. I toatanken, bränsletanken eller vattentanken. Varje sensor består av två aktiva delar, en shaker och en accelerometer. Shakern skapar en vibration i tankväggen som acceleratorn mäter. Den kan med exakt noggrannhet tala om ifall vätskenivån passerat sensorn eller ej.
Först utvecklades tankmätaren för fritidsbåtar, senare för fritidshus med slutna avfallstankar. Det finns 750 000 sådana runt om i Sverige och många har ingen aning om när tanken är full. En effekt som har konstaterats är att de fritidsbåtar som har installerat Gobius inte tömmer toatanken lika ofta eftersom man vet exakt när den blir full. En skön vetskap nuförtiden då man enligt lag måste uppsöka en avfallsstation varje gång man ska tömma.
Idag installeras Gobius som standard av flera småbåtsvarv och produkten säljs även i övriga Europa, USA och Australien.
Inte så illa pinkat för en produkt baserad på en idé som föddes på en fest. Eller ja, dagen efter.

Möt Magnus Woxén

Seglarprofilen Magnus Woxén.

Seglarprofilen Magnus Woxén. Magnus “Bagi” Woxén har hav, skärgård och båt i blodet. Det verkar som om hela hans släkt är eller har varit båttokiga, från far och mor, till faster och farmors farmors bror. Men Magnus är släktens värsting, i alla fall när det gäller mångsidigheten i sitt förhållande till båtar och båtliv.

 

 

 Text: Hasse Bauer
Foto: Oskar Kihlborg, Gustav Morin/ERT

Semesterseglare, högfartsnavigatör, expertkommentator i TV4, proffsseglare, matchracingseglare, modellbåtsmästare och konstruktör är bara några av de epitet som Magnus “Bagi” Woxén lever upp till.

– Mitt liv kretsar mycket kring båtar. Jag blir inte rik på det, men jag blir rik på upplevelser, säger Magnus, 37 år som bor på Älgö vid Saltsjöbaden.

Förra våren, strax före lövsprickningen, satte sig Magnus vid årorna på sin fars gamla segelkajak.

Han och kompisen Henrik Almstedt gav sig ut på en veckas tur i Stockholms ytterskärgård. De rodde och seglade, från Utö till Huvudskär och vidare till Grönskär och det yttre havsbandet.

De bodde i tält, riggade upp spritkök på kala hällar, öppnade en burk ravioli som sköljdes ned med en pilsner.

Här var det inte är fråga om någon sportprestation utan bara att försöka ta vara på livet och njuta av våren i Stockholms skärgård.

Solen sken hela veckan och Magnus minns turen i den 4.5 meter långa jaktkajaken som hans pappa lät bygga på Lunds båtbyggeri i Ekenäs, Ljungbyholm 1985.

– Det var min bästa båtupplevelse på länge. Jag gör det gärna igen, säger Magnus.

I år blir det inte av, det är en sak som är säker. När jag träffar honom i början av februari har det just blivit klart att han ska ut på de stora haven. Igen.

Han är i full färd med att packa seglarbagen för att flyga till Kina och kliva ombord på Ericsson 3 i Volvo Ocean Race. 12 000 sjömil från Qingdao i Kina till Rio de Janerio väntar honom.

Start i vinterklimat, ner till tropisk värme över ekvatorn, förbi Nya Zeeland, hämta upp de kalla stormvindarna i Södra Oceanen, runda Kap Horn och till slut om allt går bra upp till värmen och målgången i Rio.

“Bagi” till rors under sin fjärde jorden-runt-kappsegling och sin tredje rundning av Kap Horn. Foto: Gustav Morin/ERT

En liten nätt seglats på sisådär 35–40 dygn, ibland med en fart på 0,05 knop, andra gånger surfandes i 30–35 knop.

– Om vi kommer runt Hornet blir det tredje gången för mig, säger Magnus som har deltagit i fyra jordenruntkappseglingar Whitbread/Volvo Ocean Race, men som med SEB i 2001 års tävling bröt masten något dygn innan det var dags att runda Hornet.

Några problem med att på kort varsel bli kallad till en 12 000 sjömil lång och tuff segling har han inte. Tvärtom. Han ser fram emot att komma ombord och visa vad han går för, i synnerhet bakom ratten som rorsman.

Någon extra fysträning före avresan är det inte tal om, en god grundfysik i kombination med hockeyträningar två gånger i veckan samt längdåkning är tillräckligt, menar han.

Mycket är det som ska fixas på hemmaplan dygnet innan det är dags att ge sig iväg från Stockholm.

– Måste iväg till tandläkaren och gå en sjukvårdskurs, sen måste jag få ordning på mina personliga saker min bas här hemma.

I huset på Älgö har han vuxit upp och han övertog det efter sin far Harald. Harald Woxén är ett känt namn i båtkretsar, minst lika inbiten båtentusiast som sin son och en nestor vad gäller kunskap om fritidsbåtar. Pappa Harald jobbade bland annat som båtbesiktingsman under många år.

På några träpallar bakom huset ligger något som påminner om att Magnus är gränslös i sitt båtintresse. Det är en motorbåt, en Smuggler 28 närmare bestämt.

– Det är ett renoveringsobjekt som jag inte har hunnit komma igång med. Motor och hytt saknas men skrovformen är den bästa och det är därför jag hoppas att någon gång få tid till en renovering. Båten är min dröm om den perfekta motorbåten för skärgården. Om jag blir klar så kommer det att finnas många av mina egna idéer förverkligade i den båten.

Gillar motorbåtar? “Ja.” Gillar segelbåtar?” Ja.” Men Magnus gör ändå skillnad mellan de två sätten att ta sig fram på sjön.

– Med segelbåtar är jag mer noggrann att det både ska vara snyggt, praktisk och funktionellt. Med motorbåtar är det viktigaste att de fungerar. Jag har till exempel aldrig ägt en fin bil utan jag ser det som ett transportmedel för att ta sig från en plats till en annan. Samma med motorbåt, där är det målet som är det viktiga inte, som i segling, själva upplevelsen att ta sig till målet.

Det finns ett undantag från det påståendet. Likt pappa Harald är Magnus en duktig navigatör och ju fortare det går desto roligare och mer spännande tycker han att det är att navigera. Sedan behöver det nödvändigtvis inte vara på riktigt.

– Ett av mina jobb är att vara lärare åt Sjöfartsverket i deras högfartsutbildning för stora båtar. Vi kör mest på riktigt,  men ofta sitter jag tillsammans med blivande båtsmän i en simulator och kör i 40 knop.

Ett annat av mångsysslaren Magnus jobb är att vara vaktkapten ombord på amerikanska 90-fotaren Rambler. Några gånger per år de senaste åren har han lämnat sitt hus på Älgö för att kappsegla regattor som Middle Sea Race, Voile les St Tropez, Newport–Bermuda Race.

Senast var det i januari då det var dags för Cape to Bahia Race, en kappsegling på 3 400 sjömil från Kapstaden i Sydafrika till Bahia i Brasilien.

– Den skönaste av alla långa seglingar i världen. I år var det behagligt hela resan, inga stormar, varmt och skön stämning ombord. “Champange-segling” brukar vi kalla sådana förhållanden. Sen att vi vann var ett ytterligare plus.

När Magnus seglade i mål i Bahia kom han till samma hamnstad som en släkting till honom också la till vid för ungefär 150 år sedan. Magnus farmors farmors bror hette Axel Hägg och med honom känner Magnus att han har mycket gemensamt med.

– Jag borde sätta nålar på världskartan på de platser där både han och jag har varit.

Utan någon större efterforskning kan Magnus pricka in Bahia, Rio, Kapstaden, Baltimore, New York, Sidney, Kap Horn, Godahoppsudden och nu när Magnus är på väg till Kina även någon nål där.

Men vem var han, denne Axel Hägg? Förutom att han var släkt med den kände marinmålaren Jacob Hägg så var han framför allt en sjöman, en ganska vild sådan.

– Han gick till sjöss som ung och seglade på världshaven i tolv år. Under den tiden hann han uppleva helt otroliga saker; blev jagad av ett brittiskt örlogsfartyg mitt på Atlanten när han som besättningsman seglade med slavar i lasten till USA, såg Napoleon III på parad i Marseille, smugglade opium utefter Kinesiska kusten och deltog i amerikanska inbördeskriget ? på bägge sidor.

– Sen tog han en vända runt Hornet när han seglade från New York till San Fransisco. Jag är en vekling i jämförelse med vad han upplevde. Det var så mycket tuffare då så att det känns löjligt att jämföra. Nu seglar vi visserligen på tid men även då var det viktigt att komma fram snabbt för att lossa lasten.

– Men visst finns det likheter. Havet, vågorna och vinden. När man väl är därute slåss man mot vädrets makter. Jag känner igen det. Det är samma sak för mig.

Känslan av att äntligen komma i land efter en lång tid till sjöss är också något Magnus har gemensamt med sin farmors farmors bror. Sen kommer förhoppningsvis Magnus berättelser inte vara lika dramatiska som de i det bevarade släktbrevet skrivet av Axel Hägg. Magnus kommer trots den frystorkade, näringsfattiga maten ombord på Ericsson 3 knappast drabbas av skörbjugg.

Så här skrev Axel Hägg hem till sin bror i Sverige när han beskrev hur det var att ha skörbjugg under en sex månader lång seglats:

“…då vi slutligen närmade oss Europa, kröp jag på händer och knän, alla mina tänder voro lösa och armar och ben förfärligt uppsvullna. O! det är en förskräcklig sjukdom, jag talar av erfarenhet. Tre man dogo och blevo begravda stax före vi kommo till England. Det dröjde sju veckor innan jag kunde lämna hospitalet i London. Du kan ej föreställa dig vilken förändring en enda veckas föda av mjölk, grönsaker, citronsaft och portvin kan uträtta i ett fall som detta.”

Sedan starten i Volvo Ocean Race i oktober har Magnus på måndagskvällar suttit som expertkommentator i TV4:s veckomagasin om tävlingen.

– Jag vill gärna ge en bättre förståelse för vad segling innebär och innehåller. Som media-ansvarig ombord på tidigare Volvo Ocean Race-seglingar ser jag det som en naturlig utveckling. Det finns så mycket att göra för att öka intresset för segelsporten och jag har några projekt på gång.

– Nej, hinner inte mer nu. Jag måste dra, har hur mycket som helst att göra innan jag åker ut till Arlanda.

Magnus lämnar och artikeln lider mot sitt slut. Då kommer hans halvbror Claes Olivecrona, annonsansvarig för På Kryss och nämner Magnus faster Iva.

– Hon var en riktig vilde på sjön. Inbiten Kryssarklubbare, seglade sin M25:a “Dana” hur många 48-timmars som helst och gärna ensam, säger Claes.

– En gång seglade hon förbi ett lik som låg och flöt på Kanholmsfjärden. Ensam drog hon upp liket och la det på akterdäck. Sen seglade hon till lotsbryggan i Sandhamn för att meddela lotsarna om sitt fynd. “Jaha, det här var ju intressant” sade mästerlotsen vid namn Rune Norman. “Men var ligger liket?” “I min båt, på akterdäcket”, svarade Iva.

Till historien hör att faster Iva och lotsen Rune senare blev ett par och förlovade sig.

Så frågan är vem som är släkten Woxéns värsting? Det finns många att välja mellan. Alla har de hav, skärgård och båt i blodet.

Men ingen har rundat Hornet så många gånger som junioren i sammanhanget – Magnus.

Magnus båtar
Linjett 30 “Agi”, hälftenägare
Ryds 600 hyttbåt
Smuggler 28 renoveringsobjekt
Jaktkajak
Laserjolle
Modellbåt IOM
“Sjögrisen”, transportbåt med aktersnurra

Magnus meriter
3 Volvo Ocean Race, 2 x Ericsson, SEB
1 Whitbread, Swedish Match
1:a Roslagsloppet
1:a Augustimånen
1:a Archipelago Raid, två gånger
Mästarnas Mästare 2006
10 ggr seglat över Atlanten
Flera segrar i Gotland Runt
Deltagit i kappseglingar som Sydney-Hobart Race, Cape-Rio Race, Admirals Cup, Maxi Worlds, Sardinien och Fastnet Race.

(Artikeln är publicerad i tidningen På Kryss nr 3, 2009.)

Vårens nyheter från Sail Racing

Sail Racing visar vårnyheter

Sail Racing visar vårnyheterSail Racing är klädmärket som skapades för 20 år sedan och snabbt föll i glömska. Haussen kring Henri Lloyd tog över det mesta under 80- och 90-talet. Men så dammades det gamla märket av igen. Nu är Sail Racing ett måste för de flesta som vill känna sig som coola seglare. Se vårens nyheter.

Sail Racing har för våren 2007 fokuserat på funktionella modeller i vad som anses högsta seglarmode. Färger som svart, vitt, khakigrönt och klassisk navy. Detaljer som funktionella fickor, dragkedjor och reflex-paneler är viktiga för Sail Racing.

De lanserar även racing-kollektionen 50 KTS Race Edition. Den går helt i svart , har material i extra hög kvalitet och detaljer för mer avancerad segling. Denna kollektion används bland annat av det svenska teamet Victory Challenge, som är en av utmanarna inför Americas Cup 2007.

Ocean Parka i Gore Windstopper®, helt vindtät med hög andingsförmåga. Försedd med tunnare mesh-foder för bättre komfort, praktiska ficklösningar och reflexband på huvan. En något smalare passform med hög modegrad.
Rek utpris: SEK 2995.-
Färger: Vit, svart, navy och khakigrön.

Stormrider Spray Top i Gore-Tex Paclite® Stretch, i Sail Racing´s 50 KTS kollektion. Den är också en av de produkter som används av teamet i Victory Challenge, den svenska satsningen inför Americas Cup 2007. Helt vatten ?och vindtät med mycket hög andningsförmåga. Velcroförsedd neoprenemudd i midja och behandlad gummering i handled och krage för ökad komfort. Vattenavvisande diagonal dragkedja i front samt tejpad ficka med vattenavvisande dragkedja.
Rek utpris: SEK 3495.-

ORCA SHORTS / 50 KTS Race Edition Orca Shorts i Gore-Tex® med stretchkvalitet för bästa komfort och smidighet. Försedd med förstärkning i Cordura för hög slitstyrka. Används av bl.a Victory Challenge inför Americas Cup 2007.
Rek utpris: 2495.-

Race Hood- bomull/elastane med lackat print på ärm. Finns i färgerna vit, svart och röd.
Rek pris: 1195.-

Prime Tee i borstad bomull med print och applikationer. Finns i färgerna grön, svart, vit och mörkgrå.
Rek pris 595.-

Ray Rugger – klassisk rugbytröja i borstad bomull med print och applikation. Finns i färgerna svart/vit och ljusgrå/vit.
Rek pris: 895:-

Fina utmärkelser till kappseglare

Prisade svenska kappseglare

Prisade svenska kappseglare Sverige har många internationellt framgångsrika seglare, både tjejer och killar, både unga och lite äldre. Therese Torgersson och Vendela Zachrisson, GKSS, blev av Svenska Seglarförbundet valda till “Årets seglare”. Roger Nilson, KSSS, fick utmärkelsen “Årets havskappseglare” på båtmässan Allt för Sjön 2007.

Under en ceremoni på Allt för Sjön 2007 delade Svenska Seglarförbundet ut utmärkleser och priser till de som under 2006 gjort något alldeles extra inom seglingssporten

Årets seglare

Pokalen tilldelas den eller de sgrlare som under året enligt SSF:s styrelse gjort den bästa kappseglingsprestationen.

Therese Torgersson och Vendela Zachrisson, GKSS.

“Under 2006 lyckades de vinna den för-olympiska regattan i Qingdao, Kina, ta medalj på VM, då de efter en fantastisk sista segling gick från sjätte till tredje plats och nå en fin fjärdeplats på EM. 2006 var därmed det fjärde året i rad som paret tog en mästerskapsmedalj. De har nu definitivt en plast bland våra främsta seglare genom tiderna.”

Reimerspokalen

Tilldelas av SSF till den kvinnliga kappseglare som gjort den främsta prestationen.

Sandra Sandqvist, KSSS,

“Sandra vann E-jolle VM i så överlägsen stil att hon inte behövde ställa upp i de två sista seglingarna. Tidigare under veckan hade hon tagit silvret på Open Week. Hon visade också i sin kölbåtsdebut i “Mästarnas Mästare” med en fjärdeplats att hon besitter stora allround-egenskaper i sporten. “

Vingens kanna

Tilldelas den manlige seglare som gjort årets seglingsprestation.

Rasmus Myrgren, GKSS,

“Rasmus gjorde 2006 en fantastisk comeback i Laserklassen efter ett par års uppehåll. Med en bronsmedalj på VM i Jeu jeu, Sydkorea, i den mest spridda och konkurrenskraftiga jolleklassen visar Rasmus att han är en talang utöver de vanliga med förmågan att prestera när konkurrensen är som tuffast. “

Geddapokalen

Delas ut till den mest meriterade junioren.

Emil Cedergårdh, 18 år, Lerums SS och GKSS,

“Emil har på mycket kort tid etablerat sig i Sverigeeliten i Laser. Vid årets ungdoms-VM i Weymoth i England blev Emil tvåa efter att länge ha lett regattan. Med ambition, vilja och stor träningsflit har Emil vad som krävs för en lång karriär inom sporten. “

Nakterhuset

Delas ut till välförtjänta havskappseglare.

Roger Nilson, KSSS,

“Roger har under mycket lång tid havskappseglat med stora framgångar och inte minst som en god navigatör och initiativtagare till nya projekt. Svenska Havskappseglarförbundet anser att Atlantrekordet 2006 gör Roger Nilson till en värdig vinnare.”

Utöver dessa utmärkelser fick Johan Tillander, Jollekappseglarna Västerås utmärkelsen “Lyftet” för bästa utveckling inom seglingen. Victor Bergström, 17 år från SS Kaparen mottog “Halvan” för bästa placering i VM, EM, JVM eller JEM. Victor tog silver vid E-jolle VM i Danmark.

Årets tränare blev Emma Aspington som bland annat gjorde en stor insats inför Ungdoms-VM.