Full gas. Hela tiden. Oavsett vad som kommer i vägen. Det är Roslagsloppet.
Jag blev inbjuden att köra i “kändisklassen” (hör och häpna) tillsammans med vildhjärnan, världsrekordhållaren och världsmästaren Roland “Rolle” Sjögren och fick en upplevelse utöver det vanliga.
Vi är omringade av båtar. Väntar spänt på vår tur att starta. Snart ska den så kallade masterbåten tända en gul lampa och påkalla uppmärksamhet, varpå alla startande ska följa efter tills den gröna flaggan visas. Då ska jag fälla gasreglaget max och inte fälla upp det igen förrän första sträckan är avklarad. Det är nycklen till framgång. Det och att hålla extremt rak kurs för att köra så kort väg som möjligt.
Övriga båtar runtom oss är åskådare. De som samlats här är såväl inbitna entusiaster som inte skulle missa ett båtlopp, allra minst detta, årets höjdpunktsrace, om så frun var på väg att föda. Andra ser nog ansamlingen hjälmprydda besättningar med tajta grenband som en underhållande del på denna vackra solbadardag.
Hur som helst är både humör och stämning på topp.
Vi är sex båtar i den så kallade kändisklassen och fyra till som körs av återförsäljarna av rib-båtarna som snart ska få visa vad de går för.
På linjen har vi världsmästare av olika slag, överladdade gladiatorer, en rutinerad racingräv och så jag, en seglare med stor svaghet för spänning och fartiga farkoster som inte förstår bättre än att ge järnet i alla typer av flytetyg jag beträder. Vid min sida har jag Roland ”Rolle” Sjögren som är precis likadan, fast värre. Att han dessutom kan dagens bana lika bra som kopplingsschemat i en sprängladdning (han är en av Sveriges främsta bergsprängare) gör inte saken sämre.
Starten går
Gröna flaggan upp. Båtarna skjuter iväg. Även om de här 6,25 meter långa ”ribarna” ser lite klumpiga ut känns de helt plötsligt fjärderlätta. Suzukin på 150 hk trycker snabbt upp dem i 45 knop. För att åka fortare krävs fintrim. Vi ligger på linje och siktar rakt in mot publikhavet vid Gräddö där första rundningsbojen ligger.
Vi märker direkt att vi verkligen inte har något övertag fartmässigt. Tvärtom. Här gäller det att ge allt vid rundningarna för att ha en chans.
Mycket riktigt. Jag siktar rak på bojen vi ska runda, starkt påhejad av Rolle. Det strider ju helt mot all segling jag lärt mig, där gäller det att ta ut svängen och sen komma tajt inpå märket.
Drar aldrig av på gasen
Rolle gasar och jag har båda händerna på ratten. Precis innan märket trimmar Rolle in motorn så att skrovet sätter sig i vattnet. Direkt därefter girar jag för allt vad tygen håller. För en halv sekund sedan kändes skrovet som ett fladdrigt flygplan, nu sätter det sig i vattnet och giren går som på räls. Under hela manövern har vi full gas. Riktigt bra betyg till skrovet för det.
De flesta konkurrenterna verkar ha dragit av en del på gasen och tagit ut svängen mycket, vilket gör att vi vinner ett par hundra meter på manövern.
Men glädjen är kortvarig.
Vi gör allt vi kan för att krama ur mer fart.
Det dröjer inte många minuter in på rakan innan konkurrenterna tuggat sig ikapp. Vår båt är markant långsammare.
Vi hoppas på att rundningarna ska bli vår räddning.
Uppe vid rundningen av Simpnäs fyr är de flesta båtar ikapp oss. Vi siktar rakt mot fyren och när vi har den tvärs girar jag max, nästan så att det känns som att vi ska krocka med den. Men båten ”driftar” ju lite i sidled , vilket man måste väga in, och vi får en riktigt fin rundning. Återigen i full fart och än en gång vinner vi distans. Vi lämnar större delen av båtarna bakom oss och kommer upp jämsides med Johan Rheborg som ledde ganska stort innan.
Men efter kanske en sjömil till med bara raksträcka är konkurrenterna återigen ikapp. Frustrationen är stor.
Vid målgången för första etappen har hela tätklungan kört om oss. Vi kommer in ett antal sekunder efter.
Alla i “kändisklassen” körde samma typ av båt, Capelli 625 Extreme med Suzukimotorer på 150 hk. De gick riktigt bra i sjön och satte sig väl i girarna.
Efter en trevlig paus i Väddö kanal med påfyllning av både magar och bensintankar är det dags igen. Vi fokuserar på att lägga upp en plan b för hur vi, trots vår långsamma båt, ska ha en chans.
Sista sträckan in mot mål testade vi att ha mig som ballast i aktern, hängandes i targabågen bakom båten. Då ökade vi toppfarten från 45,3 till nästan 46 knop. När vi frågade runt hade nästan alla loggat ett par tiondelar mer, men det här kändes ändå hoppfullt.En liten fartökning tillsmmans med vår stora stöt – en extrem genväg – skulle kunna räcka för vinst.
Rolle hade noga gått igenom sjökortet och kommit fram till att det bara fanns en plats på hela banan där man navigationsmässigt verkligen skulle kunna göra ett ryck. Det handlar att gå emellan land och en stor grynna, där också vattnet emellan är i grundaste laget. En blick på sjökortet och vilken vettig båtåkare som helst hade sagt nej. Men Rolle stod på sig, detta hade han koll på.
Kaos vid omstarten
Proceduren vid omstarten är att man får ett tidskort med en starttid och utmaningen ligger i att korsa startlinjen i full fart just på den tidpunkten.
När vi plockade ut vår tid rådde en sekundlång förvirring. Alla båtar i klassen var på väg att plocka upp sina tidskort men vi var först fram. På kortet stod det 12.57. Klockan var ju 13.07!?
– Kör ropade tävlingsledningen på plats i korus med Rolle!
Jag stegade snabbt bak till targabågen och vi fick upp farten rejält.
Underbart publikstöd
Det var en fantastisk känsla att dåna fram genom kanalen och genom trånga passager runt öar i full fart med hejande publikbåtar överallt. Det finns verkligen ett stort intresse för båtracing!
Vi blickade inte bakåt. Jag kunde helt enkelt inte från min position hängandes och slängandes på motorn. Vi hade ju ledningen, det visste vi, men kände ändå att vi ville ta genvägen.
Brunt vatten, land och ett gäng stenar, där dånade vi in. I 46 knop.
Det var en kick. Och vi tjänade mycket på det. Vi kom i kapp en båt i klassen ”Classic” och en Thundercat som vi inte sett röken av tidigare.
– Detta måste ha varit en vinnare, gormade vi till varandra genom fartvinden.
Mycket riktigt. Efter några riktigt aggressiva girar runt bojarna utanför Öregrund gick vi i mål som vinnare.
Det skulle dock visa sig att strulet vid omstarten ställt till det ordentligt. Vi vet fortfarande inte riktigt vad som gick fel men att vi kom iväg först var ju inte meningen från början, även om vi helt enligt reglerna startat efter vår utsatta starttid.
Avgörandet fick istället gå på beräknad tid. Och även efter den uträkningen visade det sig att vår genväg och vårt idoga jagande efter fart lönat sig.
Se fler videoklipp från Roslagsloppet och intervjuer med kändisar.
