Ronald Rybbe | Hamnen.se

Jakten på den perfekta begbåten del 3

10 oktober, 20194 juni, 2013 av Gustav Morin

Helt klart är det svårt att hitta en bra motorbåt i 9-metersklassen utrustad med dieselmotor, toalett och septiktank, bra sovutrymmen och ett fullt fungerande pentry för 300 000 kronor.

Detta har också framgått på ett tydligt sätt av de två föregående artiklarna om Bengan och hans vedermödor. Självklart är det ingen omöjlig uppgift, bara lite tidsödande och trägen vinner ju till slut och även Bengan.

Så här gick det till:

För tredje gången plingade det in en rad mail och i facket för bifogade filer var det som vanligt fullt av fotografier och utrustningslistor, men denna gång även ägardata. Ja, detta var en Coronet och många Coronetägare är med i märkesklubben och här hade Bengan snokat upp lite historik, vilket såklart är värdefullt.

När jag läst och lyssnat på all information blev det dags för motfrågor. Jag bad honom närmare förklara det där med att han visste att säljaren omgående hade bytt motor i Coroneten efter det att han köpte den.

– Jo, det var så här, sa Bengan, att när säljaren köpte Coroneten med 2st VP AQD40 var en av motorerna dålig. Men hans gamla båt var osåld och den båten hade en djäkla bra motor av precis samma sort, så han växlade motorer i båtarna.

– Jaha, så nu är det två bra motorer i den här båten?

– Just precis, sa Bengan.

– Så han sålde iväg den gamla båten med en sjuk motor, eller…?

Det blev en stunds tystnad.

– Bengan! Var det så det var…?

– Jaa, just det.

– Jaha, sådant kallar jag bedrägligt beteende, och honom tänker du köpa en båt av för 340 000 kronor. Nu får du nog också om möjligt kolla upp all historik om motorerna som du kan få fram. Det hör till saken att Bengan har hög moral och tror gott om folk. Han kan inte ens tänka sig att det finns folk som gör så här. När detta blev klart för honom tog han kontakt med killen som skött motorerna och drog ur honom all information och lite till. Sen kontaktade han säljaren beträffande besiktning. Men det där med besiktning tyckte säljaren var onödigt, ”för han visste ju alla felen på båten”.

Men Bengan stod på sig och det blev avtalat en tid.

Två dagar innan besiktningen ringde Bengan och berättade att det blir ingen besiktning, säljaren hade sålt båten.

Sista fyndet som Bengan ber besiktningsmannen att titta på är en Fjord 815.

Ytterligare ett fynd
– Vet du, sa han. Jag tror inte att den är såld, han ljög säkert. Du skall veta att han gillade inte alls det där med besiktning. För fjärde gången plingade det in mail. Denna gång en något mindre båt, en Fjord 815 men med en helt nyrenoverad AQAD41 DP som var till salu för 390 000 kronor, hos en båtmäklare.

Det var ingen tvekan om att Bengan var en bildbar man och att han nu också lärt sig en hel del vid våra besiktningar. Efter några dagar ringde han och berättade glatt att nu hade han fått ner priset till 345 000 kronor och var mycket nöjd med det, och att han köper båten efter det att jag besiktigat den.

– Nöjd med priset? Tror du inte att jag hittar några fel på båten?

– Jo, jo, men det går inte att komma lägre, jag vill bara veta vad hon har för fel, så att jag kan koncentrera mig på dem fram i tiden. Det fanns papper på hela motorrenoveringen och den hade kostat rejält med slantar, inte mindre än 93 000 kronor.

En ansenlig delsumma av totalsumman alltså, och någon gång måste ju Bengan hitta sin båt, så det var bara att krypa i blåbyxorna för tredje gången. Det blev en lång och utdragen besiktning som tog 5 timmar med sliptagning och provkörning, och med mig hem hade jag 139 st bilder som jag skulle studera i flera timmar.

Motorn ser näst intill ny ut. Men slangar och kablar är inte bytta. Märkligt. Men det finns en anledning.

Motorn var klart frisk och varvade ut 3 700 rpm, men det var ändå något som inte stämde för all kringutrustning på motorn var orörd dvs från 1987. På 18 år var heller inget gjort på drevet.

Dyrt småfix
När man renoverar en motor passar man ju oftast på att byta ut torkade eller svullna och mjuka kylslangar, dåliga elkablar, torkade bränsleledningar mm. Men av detta var inget gjort. Den gröna färgen lyste bara på motorblock och topplock och allt runt detta såg trist och gammalt ut. Men jag skulle få en förklaringen av ägaren strax innan affären gjordes upp. Över 40 stycken olika fel, en del allvarliga men de flesta mindre allvarliga uppdagades och jag började tycka synd om Bengan. För han, precis som de flesta båtköpare, graderar felens art och betydelse efter kriteriet ”vad kan jag fixa själv”.

I Bengans fall betyder ju detta inte värst mycket, det blir ett varv som får laga, och det kostar mycket pengar. Småfixet runt motorn bestod av partiell böldpest, vibrationer och läckage i duoproppdrevet, översyn av elsystem, stora glapp i hydraulstyrningen. Allt detta var helt klart varvsjobb, medan smått ruttnande durkar, dynor, tapetsering, fernissa och en rad andra mindre jobb som han kunde fixa själv.

– Du måste pruta, ansåg jag.

– Ja men det går inte! Jag har prutat från 390 000 kronor till 345 00 kronor, mäklaren är stenhård och säger att ”de här reparationskostnaderna har du redan prutat bort”. Vidare säger mäklaren att i annat fall kan ägaren reparera allt själv och sen säljer han den nästa vår för minst 450 000 kronor.

– Var inte så säker, förmodligen är ägaren så jäkla trött på båten att han inte orkar se den. Troligen är det också så att han redan beställt en ny båt som kommer till våren och det är därför som han lämnat bort den till försäljning. Nu gör du som jag säger och kallar till ett möte mellan alla tre parter och tar med dig rapporten på fem sidor och all dokumentation med fotografier. Sen kör du högläsning med bildbevis för dem, då var det väl fasen om de inte begriper att det här inte bara skall kosta pengar ur din ficka.

Bengan gjorde som jag sade, vilket resulterade i att ägaren ringde mig personligen och undrade om han kunde få en kopia av rapporten. Jag förklarade att det går inte för sig, för det är en värdehandling som tillhör den tänkte köparen och som han betalt nästan 7 000 kronor för. Han får som ägare ta del av den tillsammans med mäklaren vid mötet.

Drevet var i behov av en översyn.

Ägaren ringer upp
När jag hade ägaren på luren passade jag på att fråga om den inre renoveringen av motorn och då berättade han följande: Först hade en ventil gått av och då blev det bogsering till varvet som lagade detta. Sen när båten hämtades och kördes från varvet så skar motorn, skälet var att varvet glömt att fylla på olja. Ny bogsering tillbaka till varvet och då repareras motorn för 93 000 kronor, men detta betalades av varvets försäkring. Försäkringsbolag åtgärdar inte en skruv mer än det som är skadat, det var därför som allt på utsidan var ogjort. Men visst, motorn gick ju mycket bra och båten var ganska snabb. Förhandlingarna svängde nu rejält och slutade bra. Ägaren var inte alls intresserad av att renovera och förbättra, vilket innebar att Bengan bekostar själv. Detta medförde i sin tur ytterligare prutning på priset med 50 000 kronor, som därmed sjönk från ursprungliga 390 000 kronor till 295 000 kronor.

Och Bengan? Ja, han var ganska nöjd.

Läs också:
Jakten på den perfekta begbåten del 1.
Jakten på den perfekta begbåten del 2.

Jakten på den perfekta begbåten del 2

22 juni, 202022 maj, 2013 av Gustav Morin

Efter föregående besiktning med Bengan, kändes det extra angeläget att studera Kierkegaards filosofier lite extra, för jag visste att det skulle inte dröja särskilt länge innan han hade hittat ett nytt objekt.

Därför hade jag också låtit honom förstå att det bästa är om han kan hitta en båt som säljs av en person på goda grunder. Jag hade muntligen och med en artig pedagogisk tonart också varnat honom för att det inte alltid är så att det är de finaste båtarna som säljs via mäklare. Men vad hjälpte det, en pensionerad överstelöjtnant strax över sextio har otroligt mycket krut över kan jag lova er. Han hade betat av alla hemsidor som förekommer på den begagnade båtmarknaden och nu hade han hittat ett nytt objekt.

Återigen plingade det in en rad mail från Bengan. I facket för bifogade filer var det fullt av fotografier, utrustningslistor, motordata, och till och med bilder på en hink med smörjolja från drevet som jag skulle analysera per dator. Den här båten var en Nomad III från 1972 och den hade en nyrenoverad och uppgraderad Volvo Penta AQAD 41. Enligt uppgift försedd med ny och större turbo, så att man med lite vilja skulle betrakta den som en 42:a och enligt samma uppgifter lämnade den nu 200 hk.

Praktiskt inredning med med plan durkt är bra. Men man måste syna båten närmare i sömmarna.

Nomaden har också nästan samma planlösning som den förra båten där vi avbröt besiktningen (läs Jakten på den perfekta begbåten del 1). Just detta, att det var plan durk från salongen i fören och ända bak till akterhytten, var en stor fördel. Vidare så var det stora öppningsbara luckor både till fördäck och ut till akterdäck och det här var mycket praktiskt, inte minst för Fido. För Fido, som väger gott och väl över 40 kilo, var det att betrakta som värdefullt då han själv kunde gå på alla sina ben utan att husse behövde lyfta honom.

Mäklaren begärde 279 000 kronor för båten och hastigt betraktat var det uppenbarligen mycket båt för pengarna, om man bedömde det hela bara mot bakgrund av produktpresentationen och fotografierna. Men samtidigt är det något galet när en 9-metersbåt med nyrenoverad och uppgraderad motor av den här kalibern inte kostar mer. Vidare hade den varit till salu under hela säsongen och då till ett betydligt högre pris. Jag var också skeptisk därför att fotografier alltid ser mycket bättre ut än verkligheten. Och texten går det aldrig att lita på för den har bara syftet att lura dit presumtiva köpare, så är det bara.

Vid det här laget hade Bengan lärt sig att när motorn sitter där bak så kallas det som sitter utanför akterspegeln för drev. Han hade också provkört båten som uppfört sig mycket väl, vilket jag inte hade någon anledning att betvivla. Det hade ändå varit någon form av problem för båten gick inte att backa åt styrbord, berättade han. Han kunde inte förklara detta närmare, men det var kanske inget större problem trodde han, för mäklaren hade sagt det var bara ett litet plåtbleck i drevet som var osmord. Tjena. Nu börjar det igen, måtte det vara en vettig båt, tänkte jag när vi bokade tid för besiktning.

Nomaderna är vanligtvis fina byggen och brukar vara gula, men den här var ljust grå. Vid närmare betraktelse så var den ommålad och killen som hållit i färgsprutan måste tyckt att det här var skitkul, för det var färg över allt där det inte skulle vara färg och någon spackling av tomma skruvhål före målningen var väl inte nödvändigt.

Hemmabyggen kan ibland ha vissa egenheter och något annorlunda lösningar. Här sitter t ex spisen utanför modulen.

Båten var ett otroligt bedrövligt hembygge från fören till aktern, faktiskt av värsta tänkbara sorten, det vill säga nummer 5 på min skala. Produktpresentationen med alla superlativer var bara floskler och överdrifter, det enda som var bra och snyggt var den nymålade gröna motorn som gick mycket fint. Takgarneringen höll på att ramla ner. Hela pentrymodulen på styrbords sida var lös, men vad gjorde det, den var ett exempellöst amatörbygge och bara att riva ur. Toalettstolen såg ut som om den stod fastskruvad på en huggkubbe och något handfat existerade inte. Spisen, som hängde halvvägs över styrbords förpikskoj, vilade tillfälligt på en lös ohyvlad entumfyra. Elsystemet hade fått en skata lycklig och en elektriker att säga upp sig.

En ung mekaniker tillhörande marinan förklarade att det nog bara var ett enkelt elfel som gjorde att kylskåpet stannade ideligen. Mina tidigare år i kylbranschen sa mig något helt annat. Det var så mycket trasigt, galet, felaktigt, skitigt och rent ut sagt osmakligt att jag omgående gick in för att få ut Bengan ur båten. Men Bengan satt envist kvar på salongssoffan och studerande min bistra uppsyn när jag snokade runt. Menar du på allvar att det är dags att åka hem igen?

Spartanska toaletter får man kanske finna sig i till sjöss. Men någon sorts krav på funktion och finish får man ändå ställa.

– Ja men bäste Bengt, ser du inte vad jag ser. Titta här, det är ju fullständigt otroligt hur någon kan skapa något så bedrövligt som detta. Du kan ju inte ens ta ner dina vänner i den här båten.

–Nä, OK. Men om jag bjuder 100 000 kronor?

– Men snälla du, du skall ju åka båt och inte stå med den på ett varv. Men motorn då, försökte han med.

– Javisst är motorn snygg och låter bra, men kolla här på den nysnickrade motorkåpan. Killen som gjort den här kan inte stava till ordet passform och han har inte ens haft tid att fernissa plywooden.

Bengans fullständiga och mentala vändning kom, när jag under styrbords madrass fiskade upp ett par gamla trosor. Då blev måttet rågat. Oj … djävlar … stönade Bengan, vilken tur att frugan inte är med, för då hade hon fått ett permanent psykologiskt motstånd mot den här båten.

– Bra, sa jag, då ringer jag henne så får du order att följa med mig här ifrån.

– Nej, nej för fa-an. OK, vi bryter.

Bengan hade ändå inte gett upp helt, för när mäklaren dök upp på bryggan och med ett trevligt leende ställde frågan. Hur går det? Du får 100 000 kronor. Mäklarens leende blev bara bredare varpå han sa, jag har en kanonfin båt här borta som jag är säker på att du kommer att gilla, kom med här skall du få se…

Läs också:
Jakten på den perfekta begbåten del 1.
Jakten på den perfekta begbåten del 3.

Jakten på den perfekta begbåten del 1

10 oktober, 201915 maj, 2013 av Gustav Morin

Det är verkligen köpläge på begagnatmarknaden. Men det finns många farhågor. Nu startar en serie artiklar där vi får följa “Bengans” problemkantade resa i jakt på den perfekta båten. I släptåg har han besiktningsmannen och artikelförfattaren Ronald Rybbe.

Bengan är verkligen en mycket trevlig person, om än lite forcerad och entusiastisk. Han har varit seglare under många år av sitt liv. Men problemet var att frun så sakta fått nog av ett långt liv i en öppen sittbrunn.

Det här var ju inte kul, men samtidigt insåg Bengan att skulle det bli något mer båtliv, så måste det bli i en motorbåt.

Barnen var utflugna för länge sedan. Den nya bebisen hade fyra ben och vägde minst 40 kg, så det fanns också specifika utrymmeskrav. Andra krav var också att det skulle vara en driftsäker båt, gärna med dubbla dieselmotorer och låg bränsleförbrukning och med en marschfart som översteg 10 knop, men det var fullt tillräckligt med 15 knop. Inte några särskilda faciliteter, bara det fanns toalett med septiktank, spis med ugn och bra värme ombord.

Bengan ringer då och då och frågar om motorbåtar som han hittat på webben. Som besiktningsman är man tacksam när man har att göra med en praktiskt lagd köpare. Då blir det enklare att förklara ett tekniskt dilemma, så att kunden förstår vidden av problemet.

Med Bengan är det precis tvärt om. Han är mycket långt ifrån en praktisk person, vilket han påtalar för mig gång på gång: “Det är därför vi behöver dig”, brukar han säga.

Faktum är att han inte kan skilja på rak axel eller drev, så jag brukar fråga om motorn sitter i mitten eller där bak och oftast vet han det. Däremot är han en utbildad strateg med stor kunskap och fallenhet för planering och ekonomi. Detta sköter han med stor entusiasm, bravur och papper och penna. Det låter kanske som om Bengan och jag har känt varandra länge, men så är det inte alls, det är bara så att det har varit lite intensivt den senaste tiden.

Bengan hittar “drömbåten”
Nu har jag hittat ”båten” förkunnar mailet från Bengan. I facket för bifogade filer vimlar det av fotografier, utrustningslistor, kopierade motordata på en Iveco dieselmotor, samt ett tjugo år gammalt besiktningsprotokoll från Biskopsuddens Marina, där det är ett stort kryss i rutan för ”Varvsbyggd”. Båten var från –77 och man hade bytt motor –83, 6 cylindrar och 160 hk och säljaren skulle ha 300 000 kronor.

Mailet följdes upp av flera telefonsamtal. ”Vad tycker du?” ”Vad vet du om båttypen?”

– Inte ett dugg, blev mitt svar.
– Har du aldrig hört talas om den? Jaha, men den lär ha byggts i Västervik.

Bengan var klart entusiastisk och pratade på:

– Ja inte vet jag, men vi tycker om planlösningen, för Fido kan springa från ena änden till den andra utan att vi behöver lyfta honom och frugan tycker om alla varma textilier.

– Ok, då besiktigar vi.

Går kalkylen ihop?
Ägaren var utan tvekan en mycket sympatisk och trevlig person som bjöd på både kaffe och bullar medan Bengan satt med block och penna i högsta hugg och förkunnade högt hur hans ekonomiska kalkyl såg ut de närmaste femton åren. Båten skulle nämligen maximalt få kosta 5 000 kronor per säsong i rena reparationer, exkluderat övriga kostnader. Tjohej du, tänkte jag. Säljaren såg lätt ansträngd ut och jag kände med honom. För det var mot bakgrund av den kalkylen, som jag som besiktningsman skulle avgöra om det här var rätt båt för Bengan och hans fru.

Jag vet inte varför jag åtog mig uppdraget, men det påminde mig om att jag på kontoret har en text på väggen skriven av den Danske filosofen Sören Kierkegaard som är mycket tänkvärd. Texten börjar med:

“Om jag vill lyckas med att hjälpa en människa mot ett bestämt mål, så måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon så bör jag förstå mer än vad hon förstår, men framförallt förstå det hon förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte om jag kan mera och vet mera…”

Hemmabygge
Frun hade rätt, det var textilier överallt från durken och upp till rufftaket. Det var inte många kvadratcentimeter av annat material som var synligt på kabinsidor, skott, eller bordläggning. Jag vek undan olika tygstycken runt fönster och bordläggning medan jag tuggade på bullen och kunde konstatera att här fanns bara oljad smutsig teakplywood. Att båten var ett rejält hemmabygge av värsta sorten anade jag redan då jag klev ombord och såg det amatörlagda teakdäcket från 1977, dito avbärarlist, pulpit, vindruta mm.

Vid det här laget förstod jag att inte heller ägaren var någon praktisk person, men han hade varit nöjd med båten i 20 år.

– Jag startar motorn, så får du höra vad tyst den är, sa han stolt.

– Nej, vänta lite med det, vi tittar i motorrummet först.

En enda röra med olja och bråte döljer sig under ett antal gummimattor.

Eldlågor
När säljaren fått bort ett antal lösa heltäckningsmattor och ett par tunga gummimattor samt luckorna, så yppade sig bedrövelsen. En Ivecomotor är en modern 90-talsprodukt och den är blåmålad. Den här var grå och det stod Fiat på den med stora bokstäver. Visst finns kopplingen mellan namnen och vissa delar, men det här var sent 70-tal. Kanske var den urplockad från någon distributionsbil som rullat färdigt och sen marinkonverterats och kopplats ihop med ett VP 270-drev. Röran av elkablar, kylvattenslangar, dieselslangar, batterier här och där och all annan bråte var total, på detta var allt under ventilkåpan fullständigt dränkt av olja och sot.

– Skall du ner i maskinrummet så måste jag nog be att få lägga ner en tidning på botten så att du inte smutsar ner där inne sen, sa säljaren och slängde ner en DN.

– Varför har du lindat en massa aluminiumfolie här bak på babordssidan runt styrkablar, el-kablar och vattenslangar? frågade jag.

– Jo, det blir så varmt där.

–Jaha… Har det alltid varit så?

– Nä. Ja. Det har alltid varit jäkligt varmt där, men nu har det blivit mer på sista tiden. Ja, men det måste ju bero på något.

– Ja… kanske det.

Ett stort hål i avgasröret…

Folie som skydd och ett stort brännmärke i plasten.

Jag hittade felet, marinkonverteraren hade efter avgaslimpan svetsat på ett icke vattenkylt avgasrör av vanlig tunnväggigt plåtrör som nu var sönderbränt. Jag intog skyddsställning och bad säljaren starta motorn. Med ett öronbedövande brak slog de blåfärgade eldslågorna ut genom hålet i röret och eldade med 950° på aluminiumfolien, och för övrigt på även allt annat som fanns i omgivningen.

– Stopp, stopp!

Det ringde rejält i öronen och genom svartröken skymtade jag Bengans förvånade min.

Min reaktion däremot blev nu stor lättnad, för det här gjorde saken mycket enklare.

– Bengan! Nu åker vi hem.

– Ja, men det går väl att laga?

– Du, din kalkyl sprack redan när jag såg teakdäcket. Kom nu.

– Teakdäcket… Det som frugan tyckte var så fint, och som är så bra för Fidos tassar.”

Åter for mina tankar till Sören Kierkegaard.

Läs också:
Jakten på den perfekta begbåten del 2.
Jakten på den perfekta begbåten del 3.

Besiktningsman Rybbe

25 april, 2013 av Gustav Morin

Ronald Rybbe är nageln i ögat på alla båtsäljare och samtidigt båtköparnas frälsare. Han har ägnat de senaste av sina 27 arbetsår till att hitta fel på båtar av alla slag för att visa blivande båtägare om de hittat ett kap eller vrak.

Han har kallats Sveriges nestor bland båtexperter och båtbesiktningsmän. Han var med när det begav sig ombord på kungens torpedbåt och var aktiv när svensk kappseglingssport var som störst. Han seglar fortfarande och nystar dagligen fram fel på begagnade båtar som är ute till försäljning. Här kommer han att dela med sig av knep som gör båtlivet bättre och om lärorika upplevelser av begagnatmarknaden.

Om besiktningsman Roland Rybbe:
Ålder: 68 år.
Bor: Villa Edsviken Sollentuna.
Växte upp: Edsvikens Båtklubb.
Familj: Hustru Karin, tillsammans 3 barn och 6 barnbarn.
Båt: Linjett 35:an Inga Kluck.
Drömbåt: Artrosfri Viknes 1080.
Önskepryl: Elwinchar.
Bästa seglingsområde: Stockholms skärgård i maj, juni, augusti och september.
Bästa båtminnen: Storm på Hanöbukten 1965. Vi hoppade och flög med liten torpedbåt, vikt 20 ton. Eller de över 200 starterna i segeltävlingar.
Bil: Subaru Outback 3,0R, Mitsubishi Pajero Pinin.
Ogillar: Skurkarna i båtbranschen som lurar de godtrogna.
Beundrar: Yrkesfolk som tar ansvar för sin produkt eller utförd tjänst.
Egen sajt: www.batbesiktning.se.

Läs bloggen!

Besiktningsman Ronald Rybbe ger vårrustartips i Hamnen show.

Hamnen show – avsnitt 6

24 april, 2013 av Gustav Morin

Båtbesiktningsmannen Ronald Rybbe ger sina bästa tips om hur man lyckas med vårrustningen. Vi är först ut med att testa nya lyxiga solskensracern Delta 33 Open och den nya kinabyggda Far East 26. Vi får också goda tips av djuphavskaptenen Yrvind och Claes och Gustav snackar lyxbåtar, vattensport och billigt båtliv.

Besiktningsmannen tipsar inför upptagningen

7 november, 20195 oktober, 2011 av Redaktionen

Det är ack så tråkigt, men desto värre sant: nu är det hög tid att planera och göra det bästa av upptagning och vinterförvaring. Ronald Rybbe, båtbesiktningsman sedan 1986, delar här med sig av sina bästa tips.

Tio tips har chefredaktören bett om och då får det bli de allra väsentligaste… Det första jag tänker på inför en upptagning är att tömma båten på all utrustning – och att göra det medan hon fortfarande ligger i sjön.

Båten ska vara helt ren från all form av utrustning. Lämna aldrig kvar dynorna och nej, det hjälper inte att ställa dem på högkant. Det enda som lämnas kvar ombord är fendrar och nödvändigt förtöjningsgods.

Töm båten på all inredning. En pirra eller en dramaten-vagn är bra att ha till hands.

Har båten septiktank så förutsätter jag att den är tömd. Men köp en flaska toalettrengöringsmedel och spola i hela flaskan i toalettstolen samtidigt som du pumpar in sjövatten i septiktanken. Det bör inte bli mer 4 till 5 liter för att få en tillräckligt hög koncentration.

Innan du tar de sista pumptagen för att pumpa torrt i toaskålen häller du i en kaffekopp matolja och pumpar torrt. Det här hjälper mot lukten av urinsyra som tränger genom slangar av låg kvalitet och det smörjer pumpens packningar, pumpcylinder och backventil.

Töm vattentanken, inspektera i manluckan och torka ur sanden som ofta följer med vid tankning. Alla ledningar lossas från filter och pumpar. Kör pumparna med slangarna borttagna. Låt det skvätta, det är bättre än att det fryser sönder sedan.

Glöm inte att torka rent när tankarna är tömda.

Blås ur slangarna, lungkraften brukar räcka. Annars kan man köpa en portabel luftpåfyllare för bilar.

Har du även sjövatten till pentry och handfat så är proceduren ännu viktigare eftersom sjövatten ruttnar och gör både ledningar och pumpar fullständigt obrukbara på grund av lukten. Du kan också skölja genom sjövattensystemet med en blandning av färskvatten och desinfektionsmedel.

Repfria skrovsidor
Det blir allt vanligare på både båtklubbar och marinor att man går upp på land med kran eller gaffeltruck. Det här innebär alltid lyft med ok och två sling och det kan kännas ångestfullt. Inte för misstanken att båten ska dråsa i backen, utan för att det blir repor på skrovsidorna av skitiga och grusiga plastslangar som omsluter wirarna.

Tempot är högt, slingen släpar i backen några sekunder när båten före dig blir avställd. Mitt tips är att hänga trasmattor där slingen ska omfamna skrovet och gör det någon halvtimme före lyftet ifall turordningen skulle ändras.

Få saker retar gubbarna så mycket som när dåligt skötta vaggor och justerbara stöttor gör att uppställningen tar onödigt lång tid. Mitt tips är att borsta och torka rent alla gängor för justeringar och spännskruvar och sedan smörja upp alltihop. Kamraterna i klubben kommer att uppskatta att det går fort att få båten på plats som en följd av din noggrannhet.

Var alltid noga med att båten står i våg både i längsled och framför allt i sidled. Har du vagga fixar du detta långt innan du går upp, annars kanske blir det stressigt.

Ur med oljan
Varmkör ordentligt före upptagningen, gärna i en timme innan och med växeln i framläge. Tappa ur och byt olja och filter omgående efter det att båten står på land. Direkt efter det kör du igenom med glykolblandning 50/50 från kylvattenintaget tills du får rejält grönt eller blått i avgasröret. Personligen tar jag därför aldrig ur varken termostat eller impeller. Nu har också den fräscha oljan spridit sig i motorn och sjövattenkylningen är frostskyddad. Att lämna gammal olja kvar i motorn över vintern är maskintortyr. Trots det förekommer det även hos vissa ”varv”.

Har du motorbåt eller segelbåt med drev så ska du några dagar efter upptagningen försiktigt lossa på dräneringspluggen för växelhusoljan. Oljan och eventuellt vatten har då separerat, och kommer det då ut vatten så vet du att det här måste åtgärdas.

En del kraftigare drev har pluggen gömd bakom duo-propellrarna. Andra saknar tappningsplugg och då gäller det att istället titta i oljebehållaren i maskinrummet direkt efter att du stannat motorn. Är det klar olja är det okej, är det “bearnaisesås” är det illa.

Slarva inte med bränslesidan, det allra mest förekommande motorstoppen beror på stopp i bränslesystemet.

Spana efter gelé
Kolla i manluckan efter en gelé som glider runt på botten av tanken. Byt ut filtret och dränera vattenavskiljaren och också bränsletanken om den har lågt placerad tappkran. Glöm inte att inspektera kylvattenfiltret, du hittar säkert både tångräkor och svart slem om det var länge sen du inspekterade.

Kolla drivremmarna och spänn. Ni anar inte hur mycket skit det far runt i ett maskinrum från drivremmar. Vid en besiktning frågade jag en båtsäljare/ägare hur ofta han gjorde rent luftfiltret. ”Är det den där du håller i handen” blev svaret. Hur länge har du ägt båten? ”Åtta år”. Ridå.

Frilagd metall på propellern skyddar mer mot snäckor än antifoulingfärg!

Demontera propellern och byt redan nu zinkanoderna så slipper du ett stressmoment mindre i vår. Propellern tar du hem och gör ren från snäckor och eventuell ”giftfärg”. Måla den absolut inte med någon antifoulingfärg, det behövs inte. Vad du istället ska göra är att slipa eller polera bort all form av bronsoxid som finns på propellern. Därmed friläggs de metaller som förekommer i brons – koppar och tenn – något som sjöodjuren inte gillar och jag garanterar dig en helt ren propeller nästa höst.

Till sist: det är på hösten du bör informera dig om skrovet genom åren sugit upp stora mängder vatten. Kontrollen görs lämpligen endast med avsedd fuktmätare cirka en till två veckor efter upptagningen. Är det då fortfarande rejält blött så kommer osmos (böldpest) på sikt att uppstå, om det inte redan gjort det.

Mät fuktnivån i skrovet ett par veckor efter höstupptagningen.

Det är nu på hösten som insatsen måste göras genom att slipa ner till gelcoatnivån och sen låta torka över hela vintern. På våren, om det är torrt, appliceras minst det antal lager vattenstoppande epoxiplast som färgfabrikanten anvisar.

Här besöker Ronald Rybbe Hamnen show och ger några brasklappar inför begagnatlköp av båt.

Text och foto: Ronald Rybbe
Båtbesiktningsman sedan 1986.
Marin och Civil utbildning.
Vpl. Sjöofficer Maskinist grad (motortorpedbåtar).
Maskiningenjör inriktat förbränningsmotorer.
Maskinbefäl Klass 8 Chalmers.
Fartygsbefäl Klass 8 Chalmers.
Handhavande av fartyg över 35 knop MCA/Spectre Marine.