Svenske propellerkungen vinner VM i F1

F1 RolleRätt propeller är halva segern. Det vet alla som kör båtracing. Och det vet den svenske propellerkungen Roland Sjögren. Här är den helt osannolika historien om hur han kammade hem segern i VM-finalen i F1.

I tävlingskretsar är den lika avgörande som mytomspunnen – propellern. Att skapa snabba propellrar är en hantverkskonst som i princip enbart bygger på känsla. En känsla som få har.

Vanligtvis behöver man utföra timvis av tester för att sen ta in propellern i verkstaden, slipa och banka, känna och tänka. Och sen testa igen. Och igen.

Att som Roland ”Rolle” Sjögren leverera en propeller direkt till ett race som inte testats och utan att någon i teamet ens sett, är något utöver det vanliga.

Att sedan vinna lär knappast ha hänt förr.

Det hela utspelade sig i den 19 dec 2014 i Sharjah. Men historien började egentligen långt tidigare. Låt oss återkomma till det.

Först med titan
– Vad händer om propellern går sönder? Rolle får frågan över telefon från franska föraren Philippe Chiappe som länge tampats i toppen av F1-serien men som inte nått hela vägen upp till högsta podieplatsen. Nu vill han testa Rolles egenproducerade titanpropeller. Han har tur, Rolle har slutligen bestämt sig för att någon ska få köra den.

– Det enda jag vill ha är flyg och hotell till en kille som kan leverera ”proppen” till er. Sen får det gå som det går, svarar Rolle.

Christian Lundin från LundinF1racing, ett svenskt lag som Rolle just börjat samarbeta med, åker ner med sin son Philip Lundin med den unika propellern inlindad i en handduk och tryggt förvarad i en ryggsäck.

Chiappe gör i ordning båten som han alltid gör och testkör med sina propellrar, för att se att motorer och båt fungerar som de ska. Sen sätter han på titanpropellern.

Efter att han kört två varv får Rolle ett sms hemma i Sverige: ”Phillipe har kört snabbare än någonsin tidigare!”.

– Jag visste att den skulle vara snabb men inte om den skulle hålla för ett helt race, kommenterar Rolle.

”Tidernas tid!”
På den så kallade tidsträningen, som också avgör pole position, sätter den största konkurrenten Alex Carella en fantastiskt bra tid. ”Det här är tidernas tid”, utropar kommentatorerna i livesändningen. Direkt därefter slår fransmannen till med en varvtid som är en hel sekund snabbare.

Under racet dominerar sen Philippe Chiappe från start till mål och kommentatorerna pratar lika imponerat som förundrat om ryktet kring den okände svensken som levererat en propeller i titan.

– Rolle glädjegormar så att taket lyfter hemma i sitt hus i Österåker.

150314f1raceUBE003Bilden ovan länkar till livesändningen från racet. Spola fram till 40:40 och 70:00 för att höra kommentarerna om Rolle.

Självklart är propellern inte det enda som avgör. Det är en laginsats där alltifrån motor, båt, förare, mekaniker och propeller med mera måste stämma. Utan det ena eller andra går det inte att vinna. Men propellern har ofta en avgörande roll.

– Går man in i detalj ser man snart att ingen har åkt så fort på ett kval i F1 någonsin som Philiipe Chiappe gjorde den här dagen med en snittfart över 170 km/h. Och då är banan i Qatar inte ens den snabbaste, berättar Rolle.

Här får ni hänga med Rolles nya lag över säsongen 2014.

Upptäcker sin förmåga
Rolle är i grunden en idrottsman som bland annat tävlat aktivt i mountainbike och med brinnande intresse testat den ena galna sporten efter den andra. Det stora genombrottet i båtracing fick han i klassen Thundercat där han också upptäckte sin speciella förmåga att finna ny fart genom att slipa sina propellrar. Han lyckades förutom att vinna VM också att sätta världsrekord i fart.

Här besöker Rolle Hamnen show och berättar om sitt fartrekord och om sina tankar kring propellrar (klicka fram till 18:18 för att komma till intervjun).

– Folk trodde att jag åkte med titanpropeller i Thundercat. De trodde att vi hade bättre teknologi. Men det var bara påhitt, ett rykte. De kunde inte slå mig och var tvungna att hitta på en ursäkt. En vinkelsnurra och slipband har väl alla tillgång till, säger Rolle.

Rolle sliparDet finms alltid något man kan förfina på en propeller, anser Rolle som slipat och testat otaliga varianet. Men det är få som kan se eller ens känna skillnaderna mellan en bra och dålig propeller.

År 2011 tog började Rolle, med sin känsla för propellrar och båtracing, att samarbeta med det svenska esset i F2 – Erik Stark – som coach och som propellermakare.

De vann tre VM. Men båda ville mer. F1 var målet.

Rolle hade levererat ett par propellrar till ett arabiskt team i F1 som på träning visat sig otroligt snabb. Men när den ivrige föraren, mot Rolles rekommendation, använde den ena i ett race skar motorn. Därefter kom F1-propellrarna att ligga i träda. Rolle drabbades av hjärnblödning och tog ett sabbatsår från racingen.

Hösten 2013 frågade Erik om Rolle ville vara med i F1. Svaret var ja.

Första gången blev en flopp
I mars 2014 åkte de till Qatar och ställde upp i sin första F1-tävling tillsammans. Men det blev en flopp då motorerna inte fungerade som de skulle.

Nästa race skulle gå i Kiev men blev inställt på grund av oroligheterna i Ukraina.

– I all tragik passade det mig ändå bra. Jag ville få hem F1-båten och för första gången kunna testa fritt och hur mycket som helst, säger Rolle.

Men då vände teamet till att återigen tänka på F2. Erik ville bli världsmästare en fjärde gång, samtidigt som han satsade i F1.

Det blev inga testkörningar med F1. Istället ville Erik att Rolle skulle skapa propellrar till F2.

– Då tappade jag sugen. Är det viktigare att åka F2 än att verkligen få ordning på F1-båten, resonerade jag retoriskt utan medhåll.

Rolle slutade i Starkteamet GeTel Racing som nu fortsätter att satsa i F1.

Propellerprojektet
Hela tiden från december 2013 jobbade Rolle i bakgrunden för att ta fram en propeller i titan och en ny i rostfritt, bara för att se hur bra han skulle kunna göra dem.

– Det var min dröm att få designa en propeller från grunden. Jag älskar ytterligheter och att bli utmanad och investerade pengar själv bara för att testa.

Banka och slipa
Om man inte kommer från ett enormt förmöget team, låt säga arabiska Victory team, så är det svårt att få tag i riktigt bra propellrar då det finns få leverantörer. 

– Alla sitter i knäet på leverantörerna men med olika stort inflytande… Och problemet är att jag alltid fått skitpropellrar och varit tvungen att ägna enormt mycket tid på att banka och slipa. Jag behövde bättre råmaterial för att uppnå ett bättre slutresultat.

141113dohaUBE029Rolle ingår nu i Kines/franska laget CTIC China Team som har bra resurser och stor vilja att testa och ta utvecklingen framåt – något som passar Roland Sjögren perfekt. 

Rolle ställde frågan att få gjuta en propeller från grunden till Marine Jet Power i Österbybruk och Österby gjuteri som levererar världens kanske bästa vattenjetaggregat med kraftiga impellerpropellrar.

Bygga propeller från grunden
– Jag fick träffa ingenjörerna och bolla mina idéer om acceleration och toppfart och erbjöd mig att göra om en av deras impellrar. De hade en superprodukt men sa: ”om du skulle göra om vår impeller skulle du kanske kunna öka verkningsgrad från 93 % till 97 %. Men det är för stor risk för oss att ändra produktionen”. Men de ville ändå hjälpa mig för att se vad som var möjligt.

Rolle ägnade två veckor åt att designa bladet.

– Jag skapade ett blad och kopierade resten. Därefter fick jag hjälp av Ulf Nilsson, expert på CAD hos Hamek i Göteborg, med att ta bort alla skanningsfel så att slutprodukten skulle bli perfekt.

Vanligtvis när man optimerar en propeller utgår man från en grov grund, sätter fast den i en jigg och bankar på ena sidan – trycksidan.

– När jag nu fick designa bladen från grunden kunde jag justera båda sidorna, både tryck och sugsida. Vi kunde skikta bladet och se att det var slipat och se de olika mönstren i bladet. Kort och gott kunde jag för första gången överföra min fingertoppskänsla till digital form.

Förbud mot titan
Propellern blev som ni redan förstått en succé. ”Det gick inte att slå honom”, var kommentaren från de närmaste konkurrenterna som direkt hade invändningar mot titanpropellern. Kontroversen gick het och nu när jag skriver artikeln, ett par månader senare, har titanpropellrar förbjudits på grund av att ”kostnaderna inte får bli för höga”.

– Det är faktiskt ganska roligt. Jag skapade propellern i titan och fräste den i ett stycke på ett sätt som ingen tidigare gjort. Men faktum är att den inte är snabbare. Jag har nu skapat stålpropellrar som är lika snabba. Skillnaden är att titanpropellern gör båten mer lättkörd eftersom det är mindre vikt som snurrar. Den sliter därmed mindre på växelhuset, vilket i det långa loppet lär få ner utgifterna i F1. Men det är en annan historia, säger Rolle.

Direkt efter att Philippe Chiappe vann VM med Rolles propeller blev Rolle anställd i det nyblivna världsmästarlaget och har nu resurser och förtroende att köra och testa vad och hur mycket han vill. En drömsits för denne finurliga man som alltid testat, kört och känt mer än de flesta.
Nu ligger titanpropellern hemma i en låda.

– Nu när jag har den i handen så vet jag att jag kan göra den ännu bättre, avslutar Rolle.

Rolle F1 2Rolle med sitt nya team ( i solglasögon längst upp till höger).

 

Hamnen show – avsnitt 8

Vi träffar propellermästaren Rolle Sjögren som berättar om hur man ökar sin båts prestanda med tio knop och om att bryta sex revben i jakten på fartrekord. Claes träffar halländska fiskegubbar men kan inte förstå vad de säger. Yrvind svarar på frågor och vi följer med på Sveriges första solokappsegling som blev en braksuccé.

Test: Hysteriska Thundercat – racingens räddare

 

Den 4,2 meter korta rib-katamaranen klarar extrem havssjö, kan uppnå 2,5 G i svängarna och är nu världens största klass inom motorbåtsracing. Tack vare kickarna den ger och sitt låga pris är den racingsportens räddare. Vi teståker med världsmästaren och trotsar Atlantvågor.

Co-piloten Tim Solsvik trycker fast sin ena fot i stroppen på sidan av gummipontonen. Fattar krampaktigt tag om relingens tamp och klistrar sig fast på durken i fören. Förbereder sig för fart. Jag gasar fullt. Tim trycker sig hastigt framåt för att kompensera lyftkraften och båten planar direkt, nästan utan tröskel. Ögonblicket efter kastar vi oss akterut för bästa viktfördelning. Skrovet balanserar nu perfekt med bara aktre delen av skroven dansandes på ytan. Tohatsumotorn på 50 hästar når toppvarv och 45 knop.

Allt sker inom loppet av tre sekunder.

Det är inte konstigt att accelerationen är bra. Båten väger futtiga 75 kg och motorn 70, vilket innebär ett vikt/hästkraft-förhållande i klass med värsta Lamborghinin. Att Zapcaten därtill bara mäter 4,2 meter på längden och 2,1 på bredden samt har två skrov, vilket gör motståndet minimalt, borgar för fartupplevelser utöver det vanliga.

På pappret är Zapcaten en övermotoriserad flugviktare som borde vara farlig att köra i stiltje. Absolut inget man ger sig ut på havet med. Konstigt nog sägs den tåla det mesta. Och jag tvekar inte att testa.

Zapcat_jump
Det gäller att hålla i sig när tävlingarna hålls på stränder med brytande havssjö. Zapcat och Thundercat är två olika tävlingsserier där båtarna ser likadana ut men reglerna skiljer sig en aning.

Fritt fall
De vågbrytande klipporna svischar förbi som siluetter och Nordsjöns dånande dyningar närmar sig. Vi är iklädda grova räddningsvästar med både grenstroppar och “barnkrage”, samt hjälmar som är specialutvecklade för Zapcat-racing med visir och uppblåsbara kuddar som gör att de passar allas skallar. De är vår säkerhet om det går åt pepparn. Men risken för skador är liten. Båten är helt öppen och det är därför enkelt att komma upp till ytan vid kapsejsning, till skillnad från många andra racingbåtar där man sitter fast i en cockpit. Zapcaten är också enkel att vända tillbaka. Nästan all vikt ligger i aktern och det räcker att ta tag i en tamp som sitter i fören och luta sig ut från aktern för att få den på rätt köl.

– Om båten är på väg att välta är det viktigt att hålla i sig tills den slagit runt helt, annars är det lätt att slå sig på motorn. Skulle vi välta åt sidan är det dock rätt att kasta sig ur direkt, uppmanade Ståle Birkelid vid instruktionen innan start.

I full fart forcerar vi första vågen. Den visar sig vara liten, landningen blir mjuk och jag modigare. Reflexmässigt gasar jag fullt igen. Adrenalinet pumpar. Jag vill ha mer. Vi flyger mellan vågtopparna och håller hög fart mot den öppna horisonten.

Zapcat_racing
På väg ut i vågorna flyttar besättning fram så mycket som möjligt för att inte slå runt. På väg in blir det motsatt.

Motorn är monterad så att propellern precis når ned till ytan och varje gång vi lättar från en stor våg hör jag den piska mot vattnet. Kraften avtar då tvärt för att vid landningen återvända med starkt tryck. Snart tornar riktigt grova dyningar upp sig framför oss och en stickande spänning stöter ut i kroppen. Precis innan den första träffar oss lättar jag aningen på gasen. Dyningen visar sig vara skarp på toppen och vi skjuts mot himlen. Tim klänger sig fram för att tynga ned fören och hindra oss från att slå runt. Gasen är släppt, propellern susar och under en hundradels sekund råder tystnad. Det suger i magen. Kroppen lättar från durken. Fritt fall. Och plask!

Båten har säkert flugit tio meter och vi svävat ovan durken. Körställningen är liggandes med det undre benet böjt och det andra utsträckt och fastsatt i en stropp. Vid landningen är baken och ena handen det enda som tar emot.
En enkel styrpulpetbåt hade förmodligen börjat släppa i fogarna efter ett par liknande hopp och besättningen brutit ett par ben i kroppen. Att vi inte slår oss fördärvade utan fortsätter i samma takt kan vi tacka skroven för. De två är vassa som sylar och skär ytan mjukt. Båten går som på räls och det är en häftig känsla att köra på toppvarv och hålla jämna steg med den sjumeter långa RIBen som följer oss.

De luftfyllda pontonerna skyfflar ut bogvattnet åt sidorna och som på alla andra RIB-båtar fungerar de också som stöd när båten hamnar snett i en våg, samt bidrar till bra bärighet och stabilitet.

Racingsportens räddare
Zapcatens födelse ägde rum i Sydafrika i början av 1980-talet. Tanken var att den skulle klara höga farter på landets lugna fjordar och samtidigt fungera som räddningsbåt för surfare vid de vågkraftiga stränderna. Men inte förrän RIBteknologin (Rigid Inflatable Boat) tog fart på allvar i slutet av 1990- talet kunde Zapcatens egenskaper fulländas och tävlingsklasser startas.

I Storbritannien blev intresset enormt när den kom dit 2001. Folk som tidigare sysslat med motocross, bilracing och andra fartiga sporter fick plötsligt lust på vattensport. Jag förstår dem. Fartupplevelser blir starkare på vattnet, smuts existerar inte och eftersom vatten är mjukare än både grus och asfalt är skade- och haveririsken mycket mindre.

En stor tävlingscirkus startade, media följde upp med häftiga tv-reportage från tävlingsserien varje vecka och snart blev Zapcat-racing världens största klass inom motorbåtracing.

Nu ska den lilla tvåskrovaren rädda den utdöende motorbåtsporten i Skandinavien.

– Tävlingarna ska köras på publikvänliga platser inne i städer och på attraktiva stränder där vädret kan vara tufft. Variationen gör utmaningen större för förarna och showen bättre för publiken, säger norrmannen Dag Finn Haarbye som är importör för Zapcat i Skandinavien.

Svensk motorbåtracing har det sista årtiondet urholkats rejält. Främsta anledningen kan vara att reglerna inte är tillräckligt strikta. Det finns kryphål för att förbättra och trimma vilket gör att racen avgörs i garaget – dyrast utrustning vinner.

Mest rättvist skulle det bli om varje förare köpte en andel i en flotta från vilken båtarna sedan lottades ut innan varje race. I Zapcat – racing har man kommit en god bit på väg. Klassen är strikt entyp och ingenting får ändras. Något som både gör racingen roligare och billigare. Alla kör med standard Tohatsu 50-hästare. De är av enklaste slag med tre cylindrar i stället för två för att enkelt kunna handstartas. Förgasare i stället för insprutning för att motorn inte ska gå sönder om den hamnar under ytan.

– För att få igång en dränkt motor behöver man bara skruva bort tändstiften och dra i startsnöret ett par gånger så att vattnet som kommit in i cylindrarna försvinner. Sedan monterar man dit stiften igen, pumpar fram bensin och så ska motorn starta. Vi fick igång vår efter bara sju ryck, berättar Per Bostedt som driver företaget Sotra extrem sport och har fyra Zapcats för uthyrning i Solsvik utanför Bergen.

Zapcat_vagor
Zapcat och Thundercat fungerar både på plattvatten och i vågor. Man tävlar i rundbana men också i distanslopp.

2,5 G
Efter havsturen provar jag en kort bojbana inomskärs och Zapcaten visar sig vara häftig att köra också på platt vatten. Inte minst för att det går att vända på en femöring i över 40 knop. Att uppnå 2,5 G i svängarna, vilket jag får höra att den ska klara, är säkert möjligt men det kräver mod, benstyrka och platt vatten. Främst det förstnämnda. Jag provar självklart. Med tvärspända benmuskler och max gas skjuter jag styrstången snabbt ifrån mig och min co-pilot Tim hänger sig raklång över inre pontonen för att hålla båten på rätt köl, precis som i motorcykelracing med sidovagn. Skroven biter tag direkt och tack vare Tim tvärvänder vi utan att kränga det minsta.

Under tävling är samarbetet mellan besättningen avgörande. Efter ett par varv har pulsen stigit rejält och mjölksyran trängt sig på. I de flesta fall anser jag att motorbåtar är till för lata soffliggare som inte vågar sig på att utmana naturens element, men med Zapcat är sitsen en annan. Den är tillräckligt liten för att färden ska bli häftig och naturens krafter påtagliga. Den ringa storleken och fartegenskaperna gör den också till den mest fysiskt krävande motorbåt jag kört. Zapcat passar alla som gillar fart och om de strikta reglerna får fortsätta att råda kommer den definitivt att locka nytt folk till båtracingsporten även i Skandinavien. Frågan är om det nuvarande båtracingfolket vågar satsa i en klass där lika villkor råder?

Data: Zapcat/Thundercat
Längd: 4,2 m
Bredd: 2,1 m
Skrovvikt: 75 kg
Max motor 70 hk (tävling 50 hk)
Max antal personer: 5 st
Fart 50 hk och 2 pers ca 45 knop
Bränsleförbrukning i
racekörning: ca 20 liter/tim
Pris inkl 50 hk Tohatsu: ca 100 000 kr
Pris inkl 30 hk Tohatsu: ca 70 000 kr

Mer info:

www.zapcat-racing.com
www.zapcat.no
www.speedcats.se