Att ro är en konst. Att sitta med ryggen mot färdriktningen, hålla kursen med ett par åror och med kraft ta sig fram genom vattnet är många gånger en tjusning. Men allt har sitt pris, som blåsor i händerna. Det fick britten Anthony Taylor erfara efter 79 dygns roende från Kanarieröarna till Antigua, Västindien.
Anthony Taylor hade en dröm att ro över Atlanten. Inte skulle han skulle bli den förste, inte heller skulle han slå något rekord utan han ville bara prova på grejen att ro över Atlanten.
I januari i år gav han sig iväg och 76 dygn senare anlöpte han English Harbour på ön Antigua i Västindien.
– När jag började planera resan och jobbade med båten frågade min mamma varför jag ville göra det nästan varje dag. Hon försökte förstå men jag kunde se att hon hade svårt med det.
– Rädsla. Det var framför allt rädsla som drev mig. Rädslan att bli 90 år, sitta i gungstolen med en kopp the i handen och titta tillbaka på mitt liv. “Jag sumpade chansen och nu är det för sent”.
– Sen har jag alltid älskat havet. Många av mina bästa barndomsminnen är när jag fick sitta i en roddbåt och ro. När solen gick ner över land och havet skimrade ville jag bara fortsätta rätt ut och inte komma tillbaka till hamnen. Nu har jag gjort det, bara rott och rott i 76 dagar.
Före…
… och efter.
– När jag startade från Kanarieörna vägde jag 81 kg, väl framme i Antigua hade jag tappat 13 kg och vägde 68 kg. Men jag är klart på väg upp igen. Goda köttbitar, såser glass, många kalla öl och att bara sitta still gör sitt.
https://www.soloatlantic.co.uk/
