Masten är på plats och riggen ska spännas. Riggexpert Henrik Löwing visar vägen och ger tipsen som underlättar arbetet.
Häng med!
Se också:
Riggskolan del 1 – expertens bästa tips.
Riggskolan del 2 – konsten att masta på.
Att rigga på är en konst och det finns mycket som kan gå fel. Här delar riggexperten Henrik Löwing med sig av sina bästa råd och tips som sparar massor av tid, pengar och energi.
Häng med.
Se också:
Riggskolan del 1 – expertens bästa tips.
Riggskolan del 3 – ställ in riggen rätt.
Henrik Löwing jobbar som riggare på Arcona Yachts och räknas som en av Sveriges främsta experter på området. Här delar han med sig av sina bästa tips inför påmastningen.
Se också:
Riggskolan del 2 – konsten att masta på.
Riggskolan del 3 – ställ in riggen rätt.
Saltsjöbadssegel har varit med länge, både med att bevara det genuina hantverket och att utveckla nya produktionsmetoder.
Seldén Mast kommer på höstens mässor att lansera ett komplett produktsortiment av däcksutrustning. Block, linlås och svirvlar gör Göteborgsföretaget numera själva.
– Detta är en breddning av vårt sortiment och ett svar på många kunders önskemål att reducera antalet leverantörer, säger Mats-Uno Fredrikson, marknadschef på Seldén.
Seldéns nya produktgrupp kommer att bestå av kullagrade och glidlagrade block, wireblock, spärrblock för jollar, “High load” block, linlås, “Valley-cleats” samt svirvlar med linlås för jollar och kölbåtar.
– Varje år förbrukar vi själva ca 100 000 block för våra egna riggsystem så visst har vi en anledning att bli vår egen leverantör. Flera av de båtbyggare vi levererar riggsystem till använder redan dessa produkter och om införsäljningen går bra till övriga varvskunder kommer vi på sikt att ha goda möjligheter även på eftermarknaden, säger Fredrikson.
Hur har då Seldén tänkt rent tekniskt? Kullagerblocken är tänkta för låga dynamiska laster och kulor samt lagerbanor är i rostfritt stål. Kulorna är placerade i en kulhållare i acetalplast för att hålla isär kulorna och minimera friktionen. Valet av rostfria kullager gör att arbetslasten är så hög som 50% av brottslasten. Man utnyttjar alltså en stor del av blockets potential.
De glidlagrade blocken är tänkta för högre laster. Ett rostfritt band tar upp belastningen vilket är en säkerhetsdetalj. Blocksidorna är tillverkade i Grivory® komposit bestående av 50% glasfiber samt 50% polyamid. Detta material gör sidorna vridstyva för att förhindra att linan kommer i beknip mellan sidan och trissan.
Däcksvirveln, öglesvirveln samt mastsvirveln för jollar kännetecknas av att de kan riktas i en mängd olika vinklar för att passa seglarens behov.
Utvecklingsarbetet har pågått i flera år och produkterna har testats i bland annat match racing sammanhang.
En smyglansering till Seldéns varvskunder ägde rum redan 2007 men nu står den stora eftermarknadslanseringen för dörren.
Några engelsmän ligger startklara för att slå hastighetsrekord i segling. Deras SailRocket har fått ny rigg och engelsmännen räknar därmed att öka topphastigheten från 31 till över 50 knop. Lyckas de blir de först i världen med att segla i över 50 knop.
– Det blir ingen lätt resa, det har vi redan förstått. När farten ökar så mycket kommer det in en mängd variabler som vi kanske inte har räknat med, säger en av teammedlemmarna för SailRocket.
SailRocket har testseglats två gånger utan större missöden. Båten seglas av en man, men det behövs tre personer för att göra den startklar på vattnet.
Utvecklingen av det nya vingseglet har tagit 18 månader. Ytan är 16 kvadratmeter, väger 50 kg och får en arbetslast motsvarande ett ton när vinden trycker på. Enligt teoretiska värden ska båten kunna nå farter på över 50 knop redan vid cirka 10 sekundmeter.
SailRocket har redan klarat av 58 försök i Weymouth, Portland Harbour, Det var med den gamla riggen, ett mjukare segel från Doyle/Compotech. När farten kom över 30 knop hade den riggen svårt att hålla formen och teamet bestämde sig då för att utveckla ett nytt vingkoncept.
18 månader senare är de klara och ligger nu stand by för att försöka spräcka 50 knops-vallen och därmed slå nytt världserkord i hastighetssegling.
När det gäller segel hänger mycket på riggen. Ska segeltrimmet lyckas gäller givetvis att riggen står rätt. Det är den som används för att justera både bukdjup, bukplacering och twist, och som dessutom till stor del bestämmer båtens grundbalans.
Nu är det inte mastlutningen som mest påverkar båtens balans, lovgirighet och rodertryck. Storseglets form och skotning har en mycket större roll, vilket betyder att lovgirigheten från ett utseglat storsegel aldrig kan kompenseras med minskad mastlutning. Det betyder däremot inte alls att mastlutningen är något ointressant som man kan bortse ifrån.
Det har nästan aldrig hänt att vi sett en mast med för mycket bakåtlutning. En masthead rigg ska luta ungefär en mastbredd bakåt, medan en partialriggad båt ska ha cirka två till fyra mastbredders lutning vid förstagsinfästningen, ofta mer. Ingen av riggtyperna får någonsin luta framåt! Tänk på att mastlutningen måste ställas in med båten liggande utmed sin seglande vattenlinje om resultatet ska bli riktigt.
Ett annat vanligt fel är att riggen är för löst ansatt. Många tror att detta minskar lasterna på båt och rigg, men i verkligheten är det tvärt om. Chockbelastningarna när en lös rigg sträcks upp i t ex hård sjögång, frestar mycket mer på mast, vantskruvar, röstjärn och infästningar än den jämnare belastningen från en hårdare ansatt rigg. Det är däremot riktigt att släcka på akter- och backstagsspänningen när båten ligger i hamn, så att båt och rigg inte tröttas ut.
Eftersom stagen töjer sig, särskilt när de är nya, är det viktigt att kontrollera och justera fintrimmet flera gånger per säsong. Riggtrim handlar inte bara om effektivitet, det är också en fråga om säkerhet.
Mastheadrigg med raka spridare och dubbla undervant. En liknande variant förekommer med enkla undervant och babystag.
Partialrigg med raka spridare och enkla undervant. Denna rigg är ofta kompletterad med backstag.
Partialrigg med svepta spridare och enkla undervant.
Målet med allt masttrim är att få masten att stå i centrum av båten och rak i sidled. I vissa fall kan man behöva starta igång mastböjen nere vid däck med klossar i mastens akterkant, men för de flesta båttyper är det viktigt att man inte alls klossar masten i däck förrän grundtrimmet är inställt. En felaktig klossning kan medföra att man aldrig får ordning på masten.
Börja med att bestämma mastens lutning med hjälp av förstagets längd. Hissa upp en segeltravare och en tunn stum lina till förstagsinfästningens höjd. Häng en lodtyngd i linan, och mät mastlutningen vid bommen. Master som står på däck, måste kilas om de står snett på sin fot med rätt mastlutning, annars komprimeras de lättare, med minskad förstagsspänning som följd.
Mastlutningen ska ställas in så att båten på dikt bidevind, med korrekt sytt och trimmat storsegel, seglas med en lätt lovgirighet i mellanvind.
När mastlutningen är bestämd ska masten lodas i sidled. Behåll travaren med linan vid förstagsinfästningen. Dra ut linan till en fast punkt, till exempel röstjärnen, och markera linans längd. Gör sedan samma sak på andra sidan. Kontrollera att linan går rakt, och inte tar i någonstans på vägen. Justera toppvanten tills masttoppen är centrerad. Går båten olika på olika bogar beror det nästan alltid på asymmetriska köl- och roderprofiler. Att försöka luta masten på ena eller andra hållet för att kompensera denna ojämnhet är meningslöst.
Vantspridarna utsätts för oerhörda krafter. Det är därför ytterst viktigt att kontrollera att de delar vinkeln på vantet i lika delar. På de flesta båttyper ska toppvanten vara ordentligt ansatta. Riggtypen med bakåtsvepta spridare kräver mycket hårda toppvant för att fungera. Slackar toppvanten i lä blir förstagsspänningen helt okontrollerad. Tänk på att ta lika många varv på bägge sidor så att centreringen bibehålls.
Innan toppvanten tas hem måste spridarnas vinklar kontrolleras. De ska vara vinklade något uppåt, så att vinkeln till vanten är lika stor på ovansidan som på undersidan, och naturligtvis lika mycket på bägge sidor. Med rätt vinkel får man uteslutande kompressionskrafter på spridarna. Nedåtvinklade spridare kan leda till masthaveri.
För att undvika att vantskruvarna på övervanten skär, måste man avlasta dessa innan man börjar sätta an dem. Efter det att mastlutningen bestämts med förstaget, sätts akterstaget an rejält så att masten böjer ordentligt. I detta läge har vantfästena förflyttas ett antal millimeter närmare däcket, och övervanten kan sättas an hårt. Kontrollera att undervanten inte hindrar att masten böjer sig på mitten. A>B.
Undervanten sträcks upp, de främre om det är en rigg med dubbla undervant, så att masten blir rak i sidled. För partialriggar med bakåtsvepta spridare är en tumregel att undervanten ska vara hälften så hårda som toppvanten när akterstaget är löst (lättvindsläge), och ungefär lika hårda när akterstaget är sträckt. På mastheadriggar ska de vara ungefär lika hårda som toppvanten. Det lättaste sättet att kontrollera om masten blivit rak är att titta utmed mastrännan.
När masten är centrerad ska den klossas i däck. Det är viktigt att klossningen inte tvingar masten bakåt, eftersom den då utsätts för stora påfrestningar när akterstaget är löst, klossa därför alltid akterkanten först. Tänk också på att masthålet inte alltid sitter i mitten, det är inte alls säkert att det ska vara lika mycket klossat på båda sidor.
För att underlätta storsegeltrimmet, och för att masten ska stå stadigare och inte kunna böja bakåt på mitten under belastning, ett problem som är särskilt stort vid revning och på branta spinnakerbogar, ska den ställas in med en viss förböj. På genomgående master är förböjen den kurva masten tvingas till när den passerar hålet i däck. Ett längre förstag och mer klossning i akterkant ger mer förböj, och tvärt om. Riggar som står på däck justeras med hjälp av förhållandet mellan de främre och de aktre undervanten, eller med babystag.
Synkroniserad utplaning -När övre backstagen sätts an böjs masten och storseglet planas ut, samtidigt som förstaget spänns och även förseglet planas ut.
Kraftiga mastheadriggar ska bara ha en svag förböj, medan partialriggar och moderna tunna mastheadriggar ska ha betydligt mer. Det viktiga är att förböjen stämmer med storseglets mastkurva på ett sätt så att utplaning av både genuan, med hjälp av ökad förstagsspänning, och storseglet, med hjälp av ökad mastböj, sker samtidigt och lagom mycket, vid justering av backstag eller akterstag. Att uppnå detta i hamn är nästan en omöjlighet varför grundinställningen alltid blir en uppskattning som måste justeras efter segling.
De aktre undervanten och de undre backstagen är till för att hindra mastens mitt från att röra sig för mycket framåt när man tar hem på akterstaget. Utan dessa hade man aldrig fått tillräcklig spänning på förstaget. Om mastens mitt tillåts röra sig framåt, flyttas masttoppen neråt istället för akterut vid ökad akterstagsspänning, och förstaget förblir löst. Undervanten / backstagen ska också hindra masten från att pumpa i hård sjögång.
Master med dubbla spridare är utrustade med mellanvant som ger ytterligare kontroll på sidledstrimmet. Det vanligaste misstaget är att dessa spänns för hårt vid grundtrimmet. De ska bara vara ansatta för hand, och alltid så löst att de slackar i lä under segling.
För att få bättre kontroll på den annars ostagade kaltoppen på partialriggade master, utrustas dessa ibland med fioler. Fiolstagen ska normalt vara ganska löst ansatta.
Fioler stagar upp en annars ostagad masttopp
Ska masten kunna ställas ordentligt måste den belastas under segling. Målet är fortfarande en mast som är rak i sidled, men det är för det mesta omöjligt att uppnå eftersom stag och skrov töjer sig. Man får därför sträva efter en svag, jämn böj åt lä. Att läböjen ökar ovanför förstagsinfästningen på en partialriggad båt kan man inte göra något åt, om man inte har fioler.
En svag läböj under belastning, särskilt i en ostagad masttopp, är oundviklig.
Slackar toppvanten i lä innan båten kränger ca 20 grader, måste de spännas ytterligare, särskilt på partialriggar med svepta spridare utan backstag.
För att vantskruvarnas gängor inte ska utsättas för onödigt stora påfrestningar sker allt fintrim på den mer avlastade läsidan. Kontrollera utmed mastrännan hur masten böjer. Uppskatta hur mycket justering som behövs, och ändra på läsidan. Gå över stag, och kolla igen. Ta hem eller släck lika mycket på nya lä, och eventuellt mer om det behövs. Kom bara ihåg att slå och ta lika många varv på andra sidan så att inte lodningen förstörs. Eventuella mellanvant justeras samtidigt, på samma sätt. De ska dock alltid slacka i lä.
Kontrollera också mastens böjning i långskeppsriktningen på olika bogar och med olika akterstagssträckning. Det är viktigt att masten inte kan böja på fel håll, t ex vid branta spinnakerbogar med släckt akterstag eller vid revning. Kan den, det måste förböjen trimmas om.
Akterstagets uppgift är, förutom naturligtvis att hindra masten från att falla framåt, att justera förstagsspänningen och mastböjen i längsled, och därmed seglens form. För att kunna utnyttja akterstagets trimfunktioner måste man ha det enkelt och effektivt justerbart. Med vantskruv missar man en av möjligheterna att få bättre driv i lättvind och minskad krängning och lovgirighet i hårdvind.
På partiella racingmaster har man mer eller mindre rakt utskjutande spridare, och undervanten i linje med masten. Förstagsspänning och mastböj kontrolleras av övre och undre backstag och till viss del av akterstaget. Detta är den mest flexibla och trimbara av alla riggtyper, men också den som ställer störst krav på besättningen.
På den i Norden så vanliga partialriggen med bakåtriktade spridare och undervant, ska mastens mittparti fixeras i längsled genom att spridarna trycker det framåt och undervanten drar det bakåt. Tanken är att man ska få tillräcklig förstagsspänning med hjälp av toppvant och akterstag, och därmed kunna utnyttja partialriggens fördelar med stora storsegel och små lätthanterliga försegel, utan att använda backstag. Vill man ha riktig kontroll på förstaget, och därmed få bättre form i olika vindstyrkor och mindre påfrestningar på ett eventuellt rullsystems lager, är det ändå lämpligt att montera backstag.
Även de undre backstagen är en trimfunktion som används för att justera seglen. Hårdare undre backstag ger rakare mast och djupare storsegel, lösare ger mer mastböj och planare storsegel.
1. Akterstag. Kontrollerar böjen i mastens toppsektion. Påverkar i viss mån även förstagssagget på partialriggade båtar. Har samma effekt som övre backstaget på mastheadriggade båtar.
2. övre backstag. Kontrollerar förstagssagget och mastböj nedanför förstaget. Bör användas tillsammans med undre backstag.
3. Undre backstag. Motverkar/kontrollerar övre backstagets böjande effekt. Förhindrar att mastens mittsektion “pumpar” i grov havssjö.
4. Aktre undervant. Fyller samma funktion som undre backstag men går oftast ej att trimma under segling.
5. Främre undervant och Babystag. Arbetar tillsammans med undre backstag eller aktre undervant. Böjer mastens mittsektion. Babystaget kan göras trimbart under segling.
6. Förstag. Reglerar mastlutningen. Påverkar med olika sagg förseglets form i framkant.
Det är viktigt att gå igenom riggen ordentligt efter varje säsong. Det räcker oftast med en visuell inspektion för att upptäcka skador på beslag och stag, skador som, om de inte åtgärdas, kan leda till både stora kostnader och mycket obehag.
Rörliga delar som falltrissor och vantskruvar, måste rengöras och smörjas, liksom alla fall- och skothakar. Wiredelen av fallen bör torkas rena från olja, smuts och oxider, och haländarna tvättas i sötvatten. Då håller de längre, och blir dessutom betydligt trevligare att handskas med. Görs allt detta på hösten är det enklare att rigga när våren kommer. På våren är det så mycket annat som måste göras med båten att det är svårt att få tiden att räcka till. Smuts och annat elände sitter dessutom mycket hårdare fast om det fått sitta kvar hela vintern.
Förutsatt att allt detta är gjort, är det enda som behöver kontrolleras innan riggning att alla riggbultar är kvar, och att det finns nya saxsprintar. Begagnade saxsprintar är utan tvekan till större besvär än kostnaden för nya. Kontrollera också en extra gång att alla vantskruvar är vända åt samma håll. Det är besvärligt, och en källa till fel, om vantskruvarna är vända åt olika håll, eftersom man lätt glömmer hur många varv som tagits hem eller släppts innan man förstår vilket håll skruven går åt.
Glöm inte att låsa alla vantskruvar när fintrimmet är klart.
Till kapitel 1: Vindsförvaltning
Till kapitel 2: Effektivare vindförvaltning
Till kapitel 3: Trimningcykel, verktyg och effekt
Till kapitel 4: Undanvindssegling
Till kapitel 6: Växellådan
Till kapitel 7: Segelvård
© Copyright Gransegel AB