Gotlänningen som renoverat och målat om otaliga byggnader i tv ska nu ge sig i kast med en utsatt fyr.
Att renovera en gammal fyr, eller snarare ett fyrvaktarhus, är en sak. Att renovera detsamma med finess är en annan. Det vet Johnnie Krigström som är aktuell i byggprogrammet “Stugdrömmar” i Kanal 5.
Slitna stugor på utsatta platser. Det är temat i den nya byggprogrammet “Stugdrömmar” där Johnnie Krigström, Sofia Wistam, Mattias Särnholm och Gustav Ovland renoverar allt från små fiskestugor till fyrvaktarbostäder.
Gemensamt för dem är att de inte är helt enkla att ta sig till. De har också varit hårt ansatta av väder och vind. Som i fallet med fyrhuset på ön Svangen i Bohusläns yttersta havsband till exempel (avsnitt 3).
134 år gammalt hus
Huset har stått på ön Svangen sedan 1889 och slitits hårt i västkuststormarna. Familjen som sedan 50-talet äger huset har skött om det men behöver hjälp med att rusta husets norra vägg.
Det gamla huset har stått på ön Svangen sedan 1889 och slitits hårt i västkuststormarna.
Johnnie Krigström, Sofia Wistam, Gustav Ovland och Mattias Särnholm.
Johnnie Krigström renoverar stugor i “Stugdrömmar”.
Det gamla fyrhuset har stått pall för väder och vind på ön Svangen ända sedan 1889.
– Det var ju inte tänkt som bostad från början och man kan säga att naturen hade kopplat sitt grepp om hela byggnaden. Det blev en riktig utmaning, inte minst när det gäller logistiken, men det gick till slut, säger Johnnie Krigström.
Vad är viktigt att tänka på när man renoverar?
– Jag tycker att man ska försöka se värdet i det man redan har. Det kan vara allt från gamla prylar som man har på vinden eller i uthuset som kan komma till pass. I det här fallet hittade vi till exempel skiffer som vi klädde den öppna spisen med. Det blev verkligen ett lyft.
På väg till jobbet på Svangen i TV-serien Husdrömmar.
Fyrplatsen Svangen i Bohusläns yttersta havsband.
Johnnie Krigström som är aktuell i byggprogrammet “Stugdrömmar”.
Programledarna och familjen på Svangen.
Johnnie Krigström och hans gäng besöker och renoverar tolv slitna stugor på utsatta platser i byggprogrammet “Stugdrömmar”.
Är vi dåliga på att ta till vara på det vi har när vi renoverar?
– Det finns en slags rivningskultur och ofta tycker jag att vi river och köper nytt alldeles i onödan. Egentligen behöver man bara se sig omkring innan man till exempel köper hem svindyr och dålig och spröd sten från Italien. Den bästa stenen är som bekant den svenska graniten.
Och detta sätt att tänka är förstås genomgående i “Stugdrömmar”?
– Ja, och det är något jag gärna skickar med till alla som ska renovera sina sommarstugor ute i skärgårdarna. Det gäller att anpassa sättet man renoverar huset på och försöka se vilka skatter man har i närheten. På så sätt behåller man också själen i huset, avslutar Johnnie Krigström.
… men också Sveriges lyxigaste bastuflotte, båtliv på vintern, räddningen för förorenade hav och mycket mer. Se Hamnen Studio ep.24!
Trenden är lika tydlig som skrämmande och fascinerande. Späckhuggarna blir allt mer närgångna och aggressiva. Hamnen har vid ett flertal tillfällen rapporterat om den ena obehagliga attacken efter den andra. Inte minst när en svensk barnfamilj attackerad av späckhuggare utanför Spaniens kust.
Raskt vidare till ett inslag om det största som hänt inom området båtshakar sedan begynnelsen. Ett unikum när det gäller enkel förvaring då den rullas ihop (!) när den inte används. Därtill kan den användas som skurborste, selfie-pinne, VHF-antenn, och mycket mer.
Kungen av bastuflottar
Nästa inslag handlar om den sobraste, snyggaste och på alla sätt lyxigaste bastuflotten som skådats. Ett verk av Sandellsandberg arkitektur som förtjänar en närmare titt. På tal om detta kommer vi också in på fler sätt att göra det behagligt för sig till sjöss där vi blickar tillbaks på kända Hamnen-reportage som “Skärgårdsäventyr i enkelhetens tecken” och “Rawcat – en sjövärdig året-runt-villa” och “Sommarbåtliv långt in på hösten“. Den annan som har förmågan att bädda för sig till sjöss är YouTubern Johan Olofsson Överkalix.
Ocean Cleanup ska rädda världshaven
Nästa ämne gäller våra förorenade hav och att det har tänts ett hopp för att komma till rätta med, eller åtminstone motverka, problemet. Återigen är det Boyan Slat, en man som Hamnen har rapporterat om vid ett flertal tillfällen, som gör en hjälteinsats för miljön. Projektet går under namnet Ocean Cleanup och verkar gå¨från klarhet till klarhet. Inte minst tack vare uppfinningen Interceptor som är en högeffektiv skräpinsamlare i flera olika varianter.
Yrvinds bästa knopar
Återkommande på Hamnen är också Sven Yrvind som alltid har tänkvärda ideer i stort och smått. Vi tittar in i Yrvinds verkstad där han delar med sig av sina mest användbara knopar. På samma tema rytmer Gustav Morin till om otyget att förtöja sin båt slarvigt och uppmanar till bättring. Inte minst när det gäller en sådan till synes enkel sak som att lägga en tamp på en knap.
Båtliv på vintern
Vi hinner också med en tur till Grinda Wärdshus i skärgårdsvintern med Svenska Sjös Force 10 och passar på att tipsa om hur man bäst lägger till när isen ligger tjock mellan Y-bommar. Sist men inte minst får vi en uppdatering i hur det går med Hamnens båda renoveringsprojekt fortskrider.
En livbåt! Det verkar vara grejen om vill utgå från något riktigt säkert, stabilt och beständigt i ett renoveringsprojekt. Var detta kommer att landa vet dock ingen.
Livbåtar ska klara ett fall från 47 meters höjd för att bli godkända och certifierade. Därtill ska de vara rymliga, självrätande och stå emot allt av påfrestningar som man kan tänka sig till havs.
Oändliga möjligheter
Kanske är det också därför som just livbåtar har legat till grund för några riktigt spektakulära ombyggnationer. Vi tänker inte minst på när två gamla kurskamrater från arkitekthögskolan byggde om en gammal livbåt till energisnål bobåt för långturer (se videon).
Ett riktigt kap?
Den här gången gäller det dock en driven eldsjäl, sportfiskare och YouTuber från södra USA som snokar upp en livbåt långt upp torra land i vildaste Alabama. Och ja, båten verkar hålla tätt och motorn spinner. Den senare visar sig dessutom ha ett obetydligt antal gångtimmar. Med detta konstaterat framstår kärvande luckor och en hoper skönhetsfel som ganska små problem.
Del 1. Om att snoka upp och slå till på en nio ton tung 64-personers livbåt som helt otippat har hamnat på en gård i Alabama.
Del 2. Dags för sjösättning och en första provtur – med allt vad det innebär av spänning, förväntan och nervositet.
Tung transport
Här är alltså storyn om hur en nio ton tung livbåt, som har tillhört en oljerigg i Mexikanska golfen, kom att mellanlanda hos en charmig lantis i Alabama i ett okänt antal år för att till sist transporteras hem till sin nya ägare. Samtidigt är detta en story om hur lätt det är att köpa ett renoveringsprojekt utan att ha en tydlig plan. I det här fallet finns det dock ingen egentlig anledning till oro då den nya ägaren är känd för att ha rott iland de mest märkliga projekt tidigare
Dags för sjösättning
Se också den andra videon då det dags för sjösättning och en första provtur – med allt vad det innebär av spänning, förväntan och nervositet. Hamnen kommer att återkomma till detta projekt med jämna mellanrum.
Ett unikum när det gäller att elektrifiera redan befintliga båtar. Det är den korta beskrivningen av Rikard Wildare och frågan är om inte hans sagolika Petterssonbåt tar priset. Se när han gästar Hamnen Electric boat Show!
En magnet och det självklara samtalsämnet i gästhamnarna. Så beskriver Rikard Wildare sin egenhändigt renoverade och elkonverterade Petterssonbåt och fattas bara. Som Hamnen har rapporterat tidigare så är Rikard något av en kändis inom elektrifiering och det som arbetet har resulterat i är inget mindre än ett mästerverk. Må vara att självaste Carl Gustaf Pettersson lade grunden.
Enkelt beskrivet handlar det om att dra nytta av det lättdrivna skrovets fördelar. Något som var nödvändigt i början och mitten av förra seklet – då det inte fanns så mycket motorkraft att laborera med – men också idag om man vill uppnå en acceptabel fart och räckvidd med eldrift.
Inte bara båt
Så långt teorin. Resan mot Rikard Wildares mål var desto svårare då han knappast valde den enkla vägen. Drivlinan byggde han själv långt innan båten köptes men det rådde aldrig några tvivel om att den skulle installeras i ett Petterssonskrov. Förutom elbåtar så har han en lång historia av elektrifieringsprojekt bakom sig med bland annat e-foilbrädor, fyrhjuling och en Fiat 500 från 1973. Fler bilder från renoveringen på Wildares instagram.
Nyckeln till elektrifiering ligger i ett lättdrivet skrov.
Rikard Wildare i full färd med sin renovering och elektrifiering av en Pettersson-båt.
Rikard Wildare berättar om hur båtlivets framtid bygger på båtlivets dåtid.
CG Petterssons lättdrivna skrov och modern eldrift är bevisligen en lyckad kombination.
Här gästar Rikard Wildare Hamnen Electric Boat Show och berättar om hur renoveringen såväl som elektrifieringen gick till. Men också om hållbarhet, hur han använder sin båt och framför allt – om att vi måste börja anpassa våra båtar till användarens specifika behov istället för att försöka vara bra på allt.
Eldrift är framtiden
Sist men inte minst förutspår han en boom av elkonvertering av redan befintliga båtar där vi antingen gör hela eller delar av jobbet själv – eller överlåter hela jobbet till en företag. Oavsett vad så är det eldrivna båtlivet framtiden.
Vi har uppmärksammat Sailing Magic Carpet tidigare och gör det igen. Fattas bara när ett ungt par tar säkra kliv mot sitt stora mål via världens kanske största reservdelslager. Se videon!
Stor målmedvetenhet, skickligt hantverk och en jätteportion ung entusiasm. Lägg därtill välgjorda videor så är det inte konstigt att YouTube-kanalen Sailing Magic Carpet har en trogen och ständigt växande följarskara.
Det hela började med stora äventyr i en liten båt, närmare bestämt en 28 fotare, när det var dags att höja ribban och upptäcka världshaven i en båt som inte sätter några begränsningar.
Sagt och gjort. Det fick bli en Cape George 36 som inhandlades osedd på andra sidan jordklotet. En båt med stora renoveringsbehov.
Vi kommer in i handlingen när paret återupptar renovering efter ett långt uppehåll. Men först ett besök på en minst sagt imponerande stor båtskrot. Lynden Sailboat Wrecking Yard i Washington är på 60 000 kvadratmeter och har allt vad man kan tänkas behöva av delar till renovering av segelbåtar.
Del 8. Att kapa bort och slita ur är en sak. Att bygga upp är en annan. Här påbörjar vi momentet med att bygga ett nytt centerbord med tillhörande centerborsdstrumma. Häng med!
Ett nytt centerbord var det ja. Men tro för all del inte att vi är klara med bantningen. Icke! Speciellt inte som sprayhood-lösningen och ruffluckan plötsligt väldigt tunga ut.
“Den som sågar får se”
Sagt och gjort. De ska bort och utan att ha någon egentlig plan – ännu – så går Gustav Morin lös med sticksågen. Allt enligt devisen “den som sågar får se”.
Vaccumbakning av centerbord till en Dragonfly 26.
Gustav Morin kapar bort ytterligare vikt på sin Dragonfly 26 i serien “Banta för fart”.
Vaccumbakning av centerbord till en Dragonfly 26.
Kolfibermattor ligger till grund för lätta och starka båtar.
Vaxholm Komposits mannar kan sin sak när det gäller kolfiberbygge.
Hur detta kommer att arta sig är med andra ord högst oklart och i väntan på att en genial lösning ska ta form så ger vi oss i kast med uppbyggnad av centerbordtrumman i kolfiber. Allt under ledning av Vaxholm Komposit som kan sin sak när det gäller just detta.
Ett pund. Det var köpeskillingen när Folkbåten “Swift” räddades från en säker död. Här är storyn om hur man kan “bli vid” ett renoveringsprojekt “såsom av en händelse”.
“Jag letade inte efter ett projekt. Jag letade inte heller efter en båt. Men jag såg något speciellt i denna Folkbåt från 60-talet.”
Så börjar storyn om renoveringen av Folkbåten “Swift” som räddades från ett båtvarv på Isle of Wight och som var riktigt illa däran.
Snyggast i Storbritannien
Ett år senare var hon i fullgott skick och idag är hon troligtvis den mest välhållna Folkbåt som finns – åtminstone på Brittiskt farvatten.
Här här är storyn från My Classic Boat om en den omfattande renoveringen och om hur man kryddar en redan kritikerrosad klassiker ytterligare med smart förvaring och sluga finesser.
Bilden talar för sig själv – Skärgårds 95:an Margas resa från vrak till pärla har varit något alldeles extra. Efter 49 år på land är hon idag starkare än någonsin. Allt tack vare familjen Widstrand och en minst sagt omfattande renovering.
Margas hopp om ett nytt liv började sålunda när Henrik och Mia Widstrand fick höra talas om henne. Ryktet gick att den dåvarande ägaren, en snickerifirma hade gått i konkurs under fastighetskrisen och nu låg Marga IV “lite risigt till” på allmän mark.
Paret åkte dit bara för att titta.
Innerst inne vet man hur det kommer att sluta.
– Fast egentligen förstår jag inte vem vi försökte lura. Att “bara åka och titta” på en Skärgårdskryssre är som att “bara åka och titta” på en kattunge. Innerst inne vet man hur det kommer att sluta, säger Henrik.
49 år på land, 19 års renovering
Det var också inställningen som räddade Marga IV från en säker död och efter “titten” tog renoveringen inte mindre än 19 år.
Skärgårds 95:an Marga torrsattes 1967 och stod sedan på land i 49 år.
Skrovet är långt och smalt och har nu förstärkts med glasfiber och epoxi.
Marga är ett 20 meter långt spjut. Hon var ett tomt skal när Widstrandfamiljen tog hand om henne.
Marga fraktades från Göteborg till Stockholm.
Marga köptes utan mast och rigg.
Skärgårds 95 Marga torrsattes 1967 och förblev på land i 49 år. Henrik och Mia Widstrand hittade henne 1997.
Så hur håller man motivationen uppe under alla dessa år?
– Det gäller att jobba bara när det är roligt och inte sätta upp någon stressande deadline eller liknande. Om man sedan, som vi, har en annan båt att segla med under somrarna så håller man också motivationen uppe. Min åsikt är att man ska segla, inte renovera, på somrarna. Sedan tog vi en rejäl paus på fyra år under småbarnsåren, säger Henrik.
Och så hjälper det väl till om man vet vad man gör när man renoverar?
– Ja, jag var ju finsnickare när jag vi köpte Marga IV. Men jag har glidit över till att bli mer och mer renodlad båtbyggare med åren.
Mia Widstrand slipar på Marga.
Däcket är av oregon pine
Epoxi och glasfiber styvar upp konstruktionen, förlänger livet och underlättar underhållet på Marga. Skrovet är i grunden av mahogny.
Marga byggdes för att seglas på västkusten och byggdes stark med 48 cm mellan spanten.
Henrik och Mia Widstrand har lagt otroligt mycket tid på att förstärka och förfina Marga. De har bland annat bytt ut bottenstockar och kölplanka och förstärkt med glasfiber och epoxi.
Den 10 juni 2016 var det så dags för den efterlängtade sjösättningen som, av förståeliga skäl, följdes av en hektisk tid med mycket mediafokus och jämförelser med systerbåten Britt-Marie som byggdes samma år (1920).
Marga har kappseglats och semesterseglats flitigt sedan sjösättningen 2016. Foto: Philip Karlberg.
Men nu undrar vi – hur Marga IV mår idag?
– Hon mår alldeles utmärkt, används som familjebåt och till seglingar med vänner. I somras gick vi bland annat Göta kanal. Men så kappseglar vi också en del i race som Ulvöregattan och Airisto Classic regatta. För att inte tala om Sandhamnsregattan som är årets verkliga höjdpunkt.
Efter fyra år av hopp, förtvivlan och hårt slit är skrovet klart. Dags för nästa utmaning – att få till en inredning värdig den 111 år gamla segeljakten.
Hamnen har följt renoveringen och valt ut det mesta av det bästa av videos under resans gång. Den som vill se allt besöker bara den mycket populära YouTube-kanalen Sampson Boat Co.
Resan har varit lång skrovet och utsidan är klar och nästa utmaning står för dörren. Nu handlar det om att planera för båtens inredning. Leos gäng rivstartar med att skaffa douglasgran, eller oregon pine som det också kallas, till skotten.
Inredning är konsten att utnyttja ett begränsat utrymme på bästa möjliga sätt.
Sedan måste ett viktigt beslut fattas. Följa originalritningarna från 1909 eller modifiera inredningen efter eget huvud?
Efter 59 års frånvaro kom denna fantastiska träjakt åter till Sverige. Hon renoveras nu minutiöst av ideella krafter. Planen är att sjösätta henne till sommaren 2022.
Dagarna före KSSS:s 100-årsjubileum stod hon klar. Den ståtliga och vackra Princess Svanevit.
Något krut hade det inte sparats på, vare sig sett till kvalitet, satsat kapital eller storlek.
Den nästan 22 meter långa skönheten var när hon sjösattes – och är fortfarande – världens längsta 12mR. Med henne ville den förmögne förläggaren och entreprenören Erik Åkerlund sätta Sverige på kartan som kappseglings-, båtbyggar- och konsthantverksnation.
Princess Svanevit byggdes på Neglingevarvet utifrån tanken att endast det bästa är gott nog. Dåtidens stora namn, bland andra Estlander, Plym, Dahlskog och Knöppel, såg alla till att förverkliga Erik Åkerlunds dröm.
Den här texten är ett samarbete mellan Magasinet Båtklassiker och Hamnen.se. Läs mer om Princess Svanevits historia i magasinet Båtklassiker, som just nu säljs på Liljevalchs konsthall.
Erik Åkerlund seglade sin prinsessa fram till 1936. Då sålde han henne till Ernhold Lundström, som döpte om henne till Irene. När Lundström dog 1954 vinterförvarades båten på Holms båtvarv i Gamleby. Båten förvaltades under två år av Lundströms dödsbo innan Nils Gäbel tog över henne som ny ägare och döpte om henne till Silvervingen IX.
Gäbel bodde i Saltsjö-Duvnäs och hade gjort sig en förmögenhet på fastigheter, bland annat i Spanien och Frankrike. Familjen Gäbel gillade att segla och bestämde sig 1957 för att segla ner båten till Medelhavet och Palma de Mallorca.
Förmögen engelsman faller pladask
1958 råkar den mycket förmögne engelsmannen Harry J. Hyams passera förbi Princess Svanevit där hon ligger i hamnen. Hyams hade tack vare lyckade fastighetsaffärer i London blivit miljonär redan innan han hunnit fylla 30 år och skulle komma att sluta som en av Storbritanniens rikaste personer. Dessutom hade han ett öga för konst och hans samling saknar motstycke i brittisk historia.
– Med hamnens längsta mast fångade Princess Svanevit Harry Hyams blick, berättar Bobby Cyrus. Det måste ha funnits många vackra båtar till salu vid den tiden, och jag var nyfiken på varför han ville köpa just Princess Svanevit, så jag frågade honom. Han svarade: “It was the most beautiful yacht I’d ever seen.” Det blev en snabb affär och båten kom att vara hans ögonsten.
En av originalritningarna på Princess Svanevit.
Den i seglarkretsar välkände båtbyggaren Bobby Cyrus är mannen som tillsammans med ägaren till Stockholmsbåtsnickeri, Andreas Millde, ligger bakom både det enorma detektivarbete som krävdes för att spåra upp den försvunna prinsessan och sedan allt jobb med att få hem henne till Sverige igen.
Plötslig vändning
– Det var kanske inte så konstigt att Hyamns föll direkt för Princess Svanevit, som han för övrigt döpte om till Barranquilla, fortsätter Andreas Millde. Däremot lär han inte ha seglat henne så mycket. Det rörde sig om kanske två, tre seglatser per år. Ett mastbrott 2003 gjorde att hon ställdes upp på land och där blev hon stående.
Det första tecknet på framgång, efter decenniers sökande i arkiv, läsning av dokument och förfrågningar runt om i seglingsvärlden, kom i början av år 2000. Då fick Bobby Cyrus höra talas om att Princess Svanevit kanske låg på ett varv i södra England. Han skrev ett brev till Harry Hyams där han berättade vem han var och artigt frågade om båten möjligtvis var till salu. Hyams tackade nej med vändande post. Bobby kunde inte släppa tanken, utan fortsatte att brevväxla med Hyams och gav honom olika fakta om båten.
Intarsian är gjord av Ewald Dahlskog och har nu varsamt restaurerats.
För att få till en jämn kurva använder Adam Sohlström långa böjbara trästavar som avslöjar alla ojämnheter.
Diskussion och resonemang kring bottens form. Lika viktigt som själva hyvlandet.
Ett otroligt utmanande arbete för Stockholms Båtsnickeri där arbetsglädje och envishet tillsammans med kunskap och samarbete är framgångsfaktorer. Foto närbild: Mattias Lindbäck, övrigt Niclas Skärlund.
Efter nästan tio år vände det plötsligt. Bobby och Andreas blev inbjudna till England för att titta på båten. Två år senare avled Harry Hyams fru och han meddelade nu att han var redo att sälja sin båt. Efter några års förhandlingar var båda parter nöjda och affären skulle avgöras. Men då blev Hyams sjuk och hann avlida innan papperen var påskrivna.
Eftersom paret Hyams inte hade några barn, testamenterades all egendom, som uppgick till ett värde av flera miljarder kronor, till engelska staten. Enligt testamentet skulle hans konstsamling genom en stiftelse göras tillgänglig för allmänheten. Däremot stod det inte mycket om Princess Svanevit, varför Bobby och Andreas gjorde enträgna försök att förmå advokaten som skötte stiftelsen att sälja henne.
Ett svårlagt pussel
– Det kändes rätt kört ett tag trots att vi påpekade att båten riskerade att vittra sönder. När sedan Harry Hyams sekreterare kände igen oss släppte det plötsligt och så fick vi köpa henne, säger Andreas Millde.
Tack vare Bobby och Andreas kom Princess Svanevit år 2017 – efter 59 års frånvaro – åter till Sverige. Närmare bestämt till Fisksätra, bara fyra kilometer fågelvägen från platsen där hon en gång byggdes. Sedan dess har flitens lampa lyst starkt på Stockholms båtsnickeri, där den återfunna prinsessan omsorgsfullt renoveras.
Ett minst sagt grundligt arbete. Balkvägarna är bytta, spanten likaså och även merparten av brädorna i friborden. Skrovsidorna har lackats i många lager och snart ska inredningen återmonteras. Foto: Niclas Skärlund.
Svartvita foton på Princess Svanevit från 1930- och 1940-talen har samlats in, ritningar har granskats och gamla skrifter har lusläst. Allt för att få en så exakt bild som möjligt av hur hon såg ut när hon sjösattes.
Vill återställa till original
– Vår strävan har hela tiden varit att återställa henne så mycket som möjligt till hur hon såg ut vid sjösättningen 1930, berättar Andreas. Hela arbetet kan liknas vid ett enormt pussel där varje bit måste passa in exakt, och det är inte alltid så lätt.
– Vi har Princess Svanevits originalritning, men den stämmer inte med utförandet, vilket förmodligen beror på ändringar som gjordes i sista sekund när hon byggdes. Ritningen är från 1929, men så sent som i februari 1930 var varken inredningen eller layout helt spikad. Allt detta arbete gjordes från februari och framåt och makalöst nog kunde hon levereras redan till midsommar. Ofattbart hur de som byggde henne hann med allt på den korta tid som de hade på sig!
Även om snickeriet använder sig av moderna metoder är det genuina hantverksarbetet, med bland annat handhyvling, en viktig del i ordningställandet av Princess Svanevit. Här handhyvlas en av nedgångsluckorna.
Däcket är konat och består av 1 100 meter ribbor.
Även skotblocken är specialtillverkade för Princess Svanevit och framtagna på Stockholmsbåtsnickeri.
En halvmodell av Princess Svanevit tillverkad av modellexperten Niclas Stjärnlund.
Ett avancerat arbete krävs för att återställa Princess Svanevit till sitt ursprungliga skick. Det konade däcket består av 1 100 (!) meter ribbor och skotblocken har specialtillverkats.
Tack vare att Princess Svanevit tidigare hade renoverats genom att ett nytt däck hade lagts ovanpå det gamla, kunde Andreas och båtbyggarna på Stockholmsbåtsnickeri lista ut hur det ursprungliga däcket hade sett ut. Men även sittbrunnen och ruffnedgången – liksom mycket annat – var kraftigt ombyggda varför mycket tid måste läggas på att med gamla ritningar som stöd försöka klura ut hur originalutförandet hade sett ut.
Vi har lagt 1 100 meter nya ribbor…
Att Princess Svanevit är världens längsta 12mR märks inte minst när Andreas Millde berättar om arbetet med att lägga hennes nya däck – ett däck bestående av 1 100 meter (!) ribbor. Snickeriet hade tur och fick på nära håll tag på en stor mängd förstklassig oregon pine. 5-6 kubikmeter valdes ut och av denna ansenliga mängd blev det till slut totalt 1,6 kubikmeter däcksribb.
Glasyr på tårtan – det måste se bra ut
– Anledningen till att det gick åt mycket material är att vi har lagt däcket koniskt, precis som det var i original. För oss innebar det mycket jobb att anpassa och forma alla ribbor, men vi vill följa traditionen så långt det bara är möjligt. I ett sådant här stort däcksprojekt blir minsta småfel snabbt tydligt, men om det blir rätt – ja då blir det riktigt bra! Vår arbetsledare, Adam Sohlström, sa när vi började nåta däcket: ”Nu ska vi lägga glasyr på tårtan. Det som spelar roll är inte hur god tårtan är, utan hur den ser ut!”, säger Andreas med ett leende.
Såväl utvändigt som invändigt är stora arbeten nu slutförda. Nu ska sittbrunnen byggas färdigt och sedan ska hela däcket lackas i minst 14 lager och friborden målas vita.
För att få den exakt formen och den rätta ytan före slutbehandling långklossar Andrejs Ljunggren Princess Svanevit hela vägen ner till kölplankan.
Många av de stora arbetena är genomförda. Nu siktar man på sjösättning under sommaren 2022.
När däcket väl var lagt väntade en minutiös dammsugning. I ett par veckor låg personal på knä för att jaga dammkorn och spånrester. Därefter tog ett omsorgsfullt tejpande vid inför själva nåtningen. Totalt gick det år mer än 2,2 kilometer tejp.
Oerhört mycket arbete
– Det tar sin tid att nåta 1 100 meter. Fyra man jobbade tillsammans och höll på i fjorton timmar i sträck för att nåta babordssidan och därefter ytterligare lika lång tid för att nåta styrbordssidan. Vi lade cirka 112 arbetstimmar bara på nåtningen – och nästan 100 tuber Sikaflex.
Stockholmsbåtsnickeri jobbar enigt filosofin att noga ta till vara allt material så långt det är möjligt. De delar som blev över när däcket var utskuret har bland annat använts till att bygga Princess Svanevits däcksbalkar.
Modern datateknik
För att räkna ut måtten på alla däcksbalkar använde Stockholmsbåtsnickeri modern CAD-datateknik.
– Eftersom Princess Svanevit är byggd med däcksbalksbukt, är höjden på mittlinjen avgörande för måtten på övriga balkar, som alla har olika mått. Samtidigt måste allt stämma exakt. Måtten får man fram antingen matematiskt och mekaniskt, eller som vi gjorde genom att göra själva utslaget i datorn, precis som alla moderna ingenjörer skulle ha gjort, slår Andreas fast och fortsätter:
Däcket ska lackas i minst 14 lager…
– Hon är 21,96 meter lång och har 50 däcksbalkar samt 32 stålspant. Alla har olika kurvor – samma radie eller cirkelbåge existerar inte på någon av dem. Vi hade stor hjälp av att kunna göra utslaget i datorn och sedan tillverka mallar med hjälp av en robot. Därefter tog det klassiska, genuina handarbetet vid.
Sjösättning i sommar
Arbetet med att återge Princess Svanevit sin forna glans fortskrider alltså för fullt. Utöver däcket är också två skylight byggda, akter- och förpiksluckorna färdigtillverkade och arbetet med såväl sittbrunnen som ruffnedgången långt framskridet. En ny 27 meter lång mast har börjat ta form, invändigt är hela båten målad och vissa delar av inredningen har börjat monteras. Dessutom ska däcket lackas i minst 14 lager och skrovet målas vitt. Kursen är stadigt satt mot målet: att sjösätta Princess Svanevit till sommaren 2022.
Utställning på Liljevalchs konsthall
– Efter utställningen på Liljevalchs konsthall ska vi slutföra arbetet med inredningen och all den fina intarsian ska monteras tillbaka in i båten. Även här strävar vi efter att Princess Svanevit ska få tillbaka sitt ursprungliga utseende från 1930-talet och vi har lagt mycket tid på att försöka hitta originalritningar, men även teckningar och foton från den här tiden.
Rejäl portion mod
Det är tydligt att det behövs en rejäl portion mod för att våga ge sig in ett så här stort projekt…?
– Lite galen måste man nog vara, eller åtminstone en person som inte backar för utmaningar, tillstår Andreas Millde. För mig personligen handlar Princess Svanevit-projektet om en passion för våra klassiska träbåtar och om glädjen i att se ett sådant här fantastiskt projekt växa fram.
Princess Svanevit ritades av Gustaf Estlander. Hon byggdes och färdigställdes av Carl och Bengt Plym på Neglingevarvet. Inredningen, som är mycket påkostad, består av stora mängder intarsia skapad av Ewald Dahlskog. Beställare var förläggaren, publicisten och entreprenören Erik Åkerlund.
Princess Svanevit ritades av Gustaf Estlander. Hon byggdes och färdigställdes av Carl och Bengt Plym på Neglingevarvet. Inredningen, som är mycket påkostad, består av stora mängder intarsia skapad av Ewald Dahlskog. Beställare var förläggaren, publicisten och entreprenören Erik Åkerlund. Foto: Erik Åkerlund, Sjöhistoriska museets arkiv/SMTM.
Idag ägs Princess Svanevit av Princess Svanevit AB med den ideella Föreningen Svenska Träbåtar som majoritetsägare och förvaltare av en donation från Familjen Burre Hellmans Stiftelse. Det är tack vare denna donation som hela projektet kan genomföras.
– Vi vill öka intresset för och kunskapen om alla klassiska båtar som har ritats och byggts i Sverige, säger Charlotte Hellman, ordförande i Föreningen Svenska Träbåtar och i Familjen Burre Hellmans Stiftelse.
– Vår vision är att Princess Svanevit ska bli ”Hela Sveriges båt”. Tack vare sin spännande historia och ovanliga inredning kan Princess Svanevit göra att fler människor upptäcker Sveriges klassiska båtar, deras skönhet och stora potential.
Princess Svanevit ska turnera och stöjda svensk båtkultur
Som ett led i detta kommer Princess Svanevit att visas upp i hamnar och på kappseglingsbanor längs hela Sveriges kust, men även utomlands. Tanken är att hon ska representera och symbolisera ett svenskt kulturarv och nå ut även till dem som vanligen saknar ett direkt intresse för båtar. Det ska också finnas möjligheter att komma ombord, uppleva atmosfären, se inredningen och även att få följa med ut och segla. Den dag som hon säljs ska de pengar som kommer in slussas vidare till ”Princess Svanevits renoveringspris”.
– Varje krona ska gå till att fortsätta stödja svensk träbåtskultur och utveckling. Renoveringspriset ska gynna branschen och hantverket, fundamenten i bevarandet av de klassiska båtarna, avslutar Charlotte Hellman.
Ett minst sagt grundligt arbete. Balkvägarna är bytta, spanten likaså och även merparten av brädorna i friborden. Skrovsidorna har lackats i många lager och snart ska inredningen återmonteras. Foto: Niclas Skärlund.
