renovering

Micke Leijnegard – hjälp jag har fått en träbåt!

av
Micke_Leijnegard_batrenovering_Inl

Micke_Leijnegard_batrenovering_InlEtt rop på hjälp? Med glimten i ögat i sådana fall – men framför allt är rubriken ovan arbetsnamnet på en ny TV-serie om träbåtvård som sänds i SVT i höst. Hamnen får ett snack med TV-profilen och båtmänniskan Micke Leijnegard.

Journalisten, programledaren, konferencieren och TV-profilen Micke Leijnegard må vara väl känd för de allra flesta. Mindre känd är dock båtmänniskan Micke Leijnegard som är i full färd med att rusta sin ruffade snipa – en Kvarken byggd av Johansson & Son Båtbyggeri i Holmsund. Ett projekt som också kommer att mynna ut i en serie om båtar och renovering i SVT senare i höst.

Se också:
Träbåtvård – unik chans att lära sig av de bästa

Det ska visa sig att Micke är träbåtsentusiast ut i fingerspetsarna. Ett intresse som tog fart lika oväntat som plötsligt då han och en kollega på Sveriges Radio Västerbotten tog en bilutflykt, på vinst och förlust, för att leta efter träbåtsbyggare.

– Och ja, vi hittade en gubbe som byggde båtar i Täfteå (tätort i Umeå reds. anm.) av alla ställen och jag blev helt kär. Framför allt i själva hantverket.

Så du rusade iväg och köpte en Kvarken-snipa?

– Nej, så fort gick det inte. Kvarken-snipan är en helt färsk och slumpartad historia. Jag har en öppen snipa sedan tidigare men så grodde en tanke om att skaffa något liknande, fast med ruff.

Micke fortsätter:

– Då fick jag höra om en man på Muskö som med ålderns rätt förberedde sig på att runda av båtlivet och kliva iland för gott. Till saken hör att han först ville sänka båten då den var så starkt förknippad med hans fru som hade gått bort. Men să fick jag köpa den för fem kronor mot löfte att vårda den ömt. På den vägen är det.

TV-profilen och båtmänniskan Micke Leijnegard leder ett program om träbåtvård i SVT i höst.

Fint skick

Det visade sig att båten var i väldigt gott skick. Gubben som skänkte den  hade köpt den begagnad 1964. 1977 renskrapade han den och preparerade den med 32 lager kokt linolja som gjorde den väldigt tålig. Men som alltid när det gäller träbåtar så finns det ju ändå behov av löpande underhåll.

Så nu blir ska du leda en serie TV-program om båtvård?

– Ja, och det är med begränsade kunskaper, mycket ödmjukhet och framför allt god hjälp av kunniga människor som jag bland annat byter däcksduk. Jag var livrädd innan jag började men det gick bra till slut. Nu är jag supernöjd.

Har du några bra tips redan nu i ämnet?

– Ja, man måste vara lugn och ha tålamod. Speciellt om man som jag har begränsade kunskaper i träbåtvård. Viktigast är dock att vara prestigelös och att våga fråga någon kunnig om råd och tips.

Serien om Micke Leijnegards båtäventyr i SVT (6 X 15 minuter) är planerad till september och kommer även att kunna ses på SVT-play.

M/Y Alba II – vårdad, älskad, sänkt och återuppstånden

av
Alba_inledningsbild

Alba_inledningsbildBlotta tanken på att någon annan en dag skulle äga M/Y Alba II ledde till ett drastiskt beslut. Att helt sonika slå ett spett genom botten och sänka henne på okänd plats.

När disponent Westerdahl började bli för gammal för båtlivet fattade han ett drastiskt beslut. Ingen – absolut ingen – skulle få äga Alba efter honom. Därför fanns det bara en sak att göra. 1964 beordrade den åldrige skepparen Westerdahl sänkning av yachten på ett hemligt ställe någonstans i Östersjön. Den unika Schubertyacht försvann, ströks ur alla register och föll så småningom i glömska.

Se också:
M/Y Raket – “världens vackraste Petterssonbåt”
Kreugers värstingbåt Loris med 24 liter cylindervolym

Efter nästan 30 år på havsbotten lyckades ett gäng båtentusiaster, som fått Alba till skänks av Westerdahls dotter, finna fartyget på 100 meters djup på marinens ammunitionstipp ute på Kanholmsfjärden i Stockholm. Tack vare en avancerad släpsonar- utrustning lokaliserades båten och med hjälp av marinen kunde hon efter ett omfattande undervattensarbete bärgas.

Värde tio miljoner

Efter mer än tre års arbete och 25 000 arbetstimmar var så återuppbyggnaden av “Sveriges vackraste veteranbåt” klar våren 2000. Vid sjösättningen värderades hon till 10 miljoner kronor och historien om ett av Sveriges märkligaste fartygsöden lever vidare.

Men egentligen börjar historien 1912 i Stockholm. Då ritar den legendariska konstruktören Hugo Schubert en 18,5 m lång motoryacht i stål med däck i finaste oregeonpine och överbyggnad i mahogny.

Glänste på OS 1912

Den eleganta kryssaren byggdes vid ingenjör Schuberts varv i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Ingen möda sparades – fartyget skulle användas av konstruktören själv som visnings- och representationsbåt vid 1912 års Olympiska seglingar.

Det magnifika fartyget, döpt till m/y TOSCA, ägdes efter Hugo Schubert av bankiren Alfred Berg som gav henne namnet WIJK. 1915 övertog den amerikanske ministern J N Morris fartyget och döpte henne till AMERICA, vilket var ett passande namn på ett fartyg tillhörande en amerikansk ambassadör.

Flitigt använd

1919 förvärvade Handelsbankens dåvarande VD, bankdirektör Mauritz Philipsson yachten. Det var han som gav henne namnet M/Y Alba II. Philipsson nyttjade henne flitigt till 1927 då hon övergick i disponent Nils Westerdahls ägo.

Källa: Motor Yacht Societys arkiv där man fritt kan gå in och läsa om över 600 av landets vackraste klassiker.

Träbåtvård – unik chans att lära sig av de bästa

av
batvardslager-Bobby_Cyrus

batvardslager-Bobby_CyrusVad sägs om veckolångt träningsläger i träbåtsvård i sommar? MYS arrangerar en intensivkurs i renovering av landets flytande kulturskatter. 

Motor Yacht Society, MYS, håller som bäst på att planera inför ett båtvårdsläger i Karlskrona i augusti. Ett arrangemang i samarbete med Carlskrona Veteranbåtsförening. Allt med syfte att bibehålla och utveckla gamla hantverkstraditioner.

Renovering av Forslundaren SKUM

Deltagarna kommer att få arbeta med MYS egen projektbåt SKUM. En klassisk runabout i mahogny konstruerad av Owe Forslund och byggd 1952 vid Forslunds Varv på Kungsholmen, Stockholm. Lägret välkomnar alla intresserade medlemmar och inga förkunskaper krävs. Verktyg och maskinell utrustning finns till hands på på plats. En av de drivande krafterna bakom arrangemanget är Bobby Cyrus (bilden ovan) som senast figurerade på Hamnen i samband med renoveringen av Sk30:an Jolly som låg övergiven på Gryts Varv.

Föredrag av Sjöhistoriska museet

I kursavgiften, 5 200 kronor, ingår kost och logi i direkt anslutning till varvet samt säker guidning av två erfarna båthantverkare. Vidare utlovas “fritidsaktiviteter under ett par av kvällarna med bland annat föredrag av representanter från Sjöhistoriska museet”.

Som deltagare kan man också förvänta sig en intensiv vistelse med arbetsdagar på åtta timmar med såväl teoretiska och praktiska moment.

Teori och praktik

– Som deltagare kan man också förvänta sig en intensiv vistelse med arbetsdagar på åtta timmar med såväl teoretiska och praktiska moment. Målet är att ge deltagarna en lärorik, trivsam och unik upplevelse samtidigt som de är med om att bevara ett kulturarv, säger Bobby Cyrus.

Populär föregångare

MYS båtvårdsläger är en variant av Byggnadsvårdsföreningens byggnadsvårdsläger som man har arrangerat i 30 år och som har blivit mycket populärt. För deltagande krävs medlemskap i MYS. Som medlem får man också en inbjudan till träningslägret när det börjar närma sig.

Lyxikonen Maltese Falcon renoveras – se bilderna inifrån

av
Maltesefalcon-Maltese-falcon-renovation-renoveras
Maltesefalcon-Maltese-falcon-renovation-renoveras
Maltese Falcon i torrdocka på den italienska väsktkusten.

På knappa sex månader ska det Italienska varvet Lusben ta sig an en totalrenovering av ikonen Maltese Falcon. I artikeln kan du se de bilderna inifrån renoveringsprojektet som är ett minst sagt ambitiöst sådant!

Maltese Falcon är onekligen det fartyg som satte tonen för vad segeldrivna lyxjakter kunde vara. När hon först såg dagens ljus 2006 var designen banbrytande. Skutan kunde segla knappa 20 knop utan att det alls kändes speciellt dramatiskt. Att förflytta de 88 meterna av total lyx från ena sidan av Atlanten till den andra tar knappa 10 dygn med rätt vind i seglen.

Hennes kanske mest uppseendeväckande kännetäcken är de tre masterna. På nära 60 meter vardera rullas 2 300 kvadratmeter segel fördelat på 15 segel in i spridarna. Trimningen görs helt genom hydraulik som får de jättelika masterna att vrida på sig efter de rådande vindförhållandena.

Men nu, efter 16 år av charter och atlantkorsningar, är det dags för en totalrenovering.

Renovering med hänsyn till jakten historia

Det är hos varvet Lusben på den italienska västkusten som hon ska få sin nya lack. Men arbetet är inte ett som görs i all hast. Då Maltese Falcon blivit något av en ikon och ett livslång dröm för Tom Perkins, visionären bakom designen vidtar varvet, vidtar varvet största varsamhet för att behålla de ursprungliga idealen.

– Detta är inte en jakt som Perkins planerade under sex månader. Den följde med honom under flera, flera, år. Allt vi ersätter, behöver ändra, måla eller uppdatera är något som vi måste ge samma omtanke som han gjort, säger Pierfrancesco Cafaro, som idag skeppar Maltese Falcon, till tidningen Boat International.

Det är inget litet åtagande att renovera en lyxjakt av denna storlek på endast sex månader men enligt ägare och skeppare är Maltese Falcon i de bästa av händer.

Arbetet påbörjades i november och väntas stå färdigt i slutet av maj. Men det krävs mycket manskraft för att få det färdigt i tid, ett team på 40 personer jobbar så gott som konstant på att färdigställa renoveringen.

Alterationerna är många och ofta små. Något som däremot kommer att få jaktens ihärdiga följare att spärra upp ögonen är hennes nya färg. De tidigare svarta friborden får nu en fräsch strykning av midnattsblått.

Resten av ändringarna görs i hopp om att vara mer tilltalande den växande chartermarkanden. Hon hyrs ut av superjaktmäkaren Burgess för den blygsamma summan av 490 000 euro i veckan – innan omkostnader!

Renovering – så skrämmer de liv i en skrotfärdig snurra

av
Renovering_tvåtakts_utombordare

Renovering_tvåtakts_utombordareTålamod, list och kunskap. Det verkar vara receptet när två gamla utombordare i sämsta tänkbara skick ska skrämmas igång. Se den lärorika videon!

Skrota din gamla tvåtaktare och investera i en ny! Det är Transportstyrelsens uppmaning i en kampanj som syftar till att få båtfolket att minska sitt klimatavtryck. Ingen orimlig uppmaning då gamla tvåtaktsmotorer (utan direktinsprutning) lär släppa ut så mycket som 20-30 procent av bränslet helt oförbränt i havet.

Se också Hamnens utombordarskola i sex delar!

Kommuner och ideella sammanslutningar kan ansöka om LOVA-bidrag (Lokala vattenvårdsprojekt) för minskning av spridning av miljöfarliga ämnen. Exempel kan vara en  båtklubb som startar ett projekt för att lämna in gamla motorer. Ansökan och mer information på Havs- och vattenmyndighetens webbplats.

Nytt liv i “hopplösa fall”

I den här videon går man dock stick i stäv med Transportstyrelsens uppmaning. Istället för att skrota sin utombordare skrämmer Youtube-kanalen Wildling Sailing liv i två mer än lovligt slitna Suzuki 9.9-hästare. För tydlighetens skull ska det inte ses som en uppmaning från Hamnens sida att rädda gamla tvåtaktare. Ej heller är detta någon gör det själv video hur det går till steg-för-steg.

Med hjälp av tålamod, list och lite kunskap kan man få igång de flesta gamla motorer.

Lärorik underhållning

Likväl finns det mycket kunskap att hämta för den som står inför renovering eller underhåll av sin utombordare – förslagsvis en litet nyare fyrtaktare alternativt en tvåtaktare med insprutning.

Se videon!

 

Klassiska segelyachten elektrifieras för framtiden

av
alisman-elektrifiering-elektriskdrivlina-klassiker-torqueedo3

alisman-elektrifiering-elektriskdrivlina-klassiker-torqueedo3

Med segel av plastflaskor, motor driven och hållbart odlade trädetaljer är Talisman en hundraåring designad för framtiden. Efter en omfattande renovering ska den klassiska segelyachten spendera åtminstone 100 år till på sjön.  

Bland dagens båtar är varvet Abeking och Rasmussen mest kända för sina mastodontbåtar på en bra bit över 200 fot. Men redan ett århundrade tillbaka konstruerade varvet med sin bas utanför Bremen superyachter av slående skönhet.

En av dessa är Talisman. Hundraåringen som sett världen och nu förbereds för en eldriven framtid.

Berättelsen om Talisman tar sin början den 28 september 1928 när hon sjösattes med det generiska namnet #944 under övervakning från båtbyggarikonen Henry Rasmussen själv.

Resan därifrån har som för många träbåtar varit brokig. När hon 1999 upptäcktes av Rickard Berg och Carl Wachtmeister på Mallorca var stålkonstruktionen i sorgligt skick. En totalrenovering behövdes för att Talisman skulle återfå sin forna glans. Efter renoveringen gick hon i medelhavet med bas i La Spezia under ett antal år tills dess att hon seglades hem till Stockholm.

In på varv igen

2019 såldes Talisman vidare och har fram tills i fjol varit under en totalrenovering. Parolen under arbetet har varit ”Varför bygga en ny båt när du kan få samma komfort och spara miljö med ursprunglig design?”.

Som en del av detta enorma arbete har varvet HCC i Danmark åtagit sig att totalt byta ut och modernisera båtens drivsystem. Istället för en tung och smutsig gammal dieselmotor har det danska varvet gjort något som de blivit experter på – elektrifiera.

Drivlinan bygger på en 100 kW motor och för förenklad manövrering i trånga hamnar har varvet installerat en bogpropeller. Allt går på litiumjonbatterier som tar sin laddning från solpaneler och hydrogenerering genom propelleraxeln vid segling. Även om en extra dieselgenerator finns som back-up är tanken att Talisman ska kunna klara sig långt på egen hand. Närmre bestämt 189 sjömil i cirka sex knop innan batterierna behöver laddas.

Miljöarbetet slutar dock inte där. Seglen som ska vara den huvudsakliga drivkraften är tillverkade av återvunnen plast och för att de träslag som pryder däcken inte ska ha en väsentlig miljöpåverkan är virket både certifierat och spårbart.

Mer historia bakom Talisman hittar du här!

Sk30:an Jolly – renoverad och räddad från brasan

av
Bobby Cyrus hittade en Sk30
Bobby Cyrus hittade en Sk30
Bobby Cyrus har en svårslagen sökblick för renoveringsobjekt.

Föga anade Bobby Cyrus och Mats Arrhenborg att en kort paus och en snabb bensträckare under arbetet med klassikern S/Y Refanut skulle bli räddningen för Sk30:an Jolly.

Gryts Varv i november 2020. Tiden var knapp och uppdraget omfattande. Nu gällde att få den kända svenska, bermudariggade havskappseglaren S/Y Refanut redo för start i Fastent Race. Ett uppdrag som kräver precis den typ av den kunskap som vännerna Bobby Cyrus och Mats Arrhénborg har samlat på sig under ett helt liv med träbåtar.

Se också:
Princess Svanevit – sjösatt efter den otroliga renoveringen

Därför är det heller ingen överraskning att S/Y Refanut kom till start och klarade en av den tuffaste upplagorna av Fastnet Race sedan stormen 1979 med den äran. Mer överraskande är det som hände under en paus och en bensträckare på båtvarvet den där hösten.

Sk30:an Jolly äntligen åter i sitt rätta element. Foto: Johan Granath.

Oväntat möte

– Vi stötte på det som senare skulle visa sig vara Sk30:an Jolly som låg övergiven ut i ett hörn och som man kan tycka förtjänade ett bättre öde. Speciellt som att hon låg helt otäckt och slarvigt uppallad på oljefat säger Bobby.

Mats fyller i:

– Man kunde se att den var ditlyft av en truck utan lyftsling. Man hade helt enkelt bara kört in gafflarna under båten på ett sätt som är högst ovärdigt en skärgårdskryssare. Eller vilken båt som helst för den delen.

Ett genuint intresse för att bevara det flytande kulturarvet. Det var vad som räddade Sk30:an Jolly.

Ännu en “tappad sug”

Det luktade sålunda “tappad sug” lång väg och de rutinerade herrarna snabbt skred till verket. Först en snabb okulär besiktning – och ja – det fanns hopp om räddning.

Masten i diket

Snart nog hade man också sökt och beviljats ekonomiskt bistånd genom Skärgårdskryssareförbundets Renoveringsfond. En högst blygsam summa till presenningar och virke för att få båten i någorlunda skydd för väder och vind. Masten, som de hittade i ett dike intill båten, fick återhämta sig från chocken inne i varmhallen alldeles bredvid självaste S/Y Refanut.

“Bara” att rusta

– Nästa steg var att montera bort durkar, luckor och andra lösa delar för renovering. Glädjande nog visade sig vår första snabba okulära besiktning stämma. Resten av arbetet stannade vid att “bara” rusta snarare än att snickra. Det var värre att spåra upp ägaren men det är en annan historia, säger Mats.

Först en snabb okulär besiktning – och ja – det fanns hopp om räddning. Sagt och gjort. Nu seglar vackra Sk30:an Jolly igen.

Så vad är det som driver er till sådana här projekt?

– Grunden, säger Bobby, är ett genuint intresse för att bevara den kulturskatt som gamla klassiska båtar faktiskt är. Men så är jag också båtsnickare med allt vad det innebär av kontakter som kan hjälpa till med en lyftkran när så behövs eller vad det nu kan gälla för stunden.

Efterlyser fler hjältar

– En annan drivkraft är att sprida detta intresse och ju fler som engagerar sig i att värna om vårt flytande kulturarv desto gladare blir jag. Men det är klart, det är lätt att säga när man är båtbyggare till yrket och när man har lokaler, verktyg, maskiner och allt annat som underlättar, avslutar Bobby.

Den brokiga berättelsen om rekordbåten l’Hydroptere

av
Rekordbåt-rekordfarter-trimaran-bärplan-världsrekord
Rekordbåt-rekordfarter-trimaran-bärplan-världsrekord
L’Hydroptere må inte ha varit den första foilande farkosten men en båt av dess storlek hade sällan skådats när hon hade premiär 1991.

Från banbrytande världsrekordhållare till i förfall. Här är historien bakom l’Hydroptere – den franska fartdrömmen som blev verklighet.

Att beskriva ambitionerna för l’Hydroptere när idéen först kläcktes som futuristiska är inte en överdrift. Även om världen sedan innan sett såväl segel- som motorbåtar vars skorv lyftes av bärplan tillhörde detta inte vanligheterna.

Än mer imponerande var den massiva storleken på 60 fot. Men det skulle ta många modeller och prototyper innan den slutgiltiga designen kom till liv under det tidiga 90-talet.

Tidigt olycksdrabbad

Det var också nu sårbarheten i dessa konstruktioner blev allt mer påtaglig. Ett år efter sjösättningen tog l’Hydroptere skada i barbords tvärbalk när hon i 30 knop störtade  ner i vattnet. Båten kunde räddas men det skulle ta hela sex år innan den var sjöduglig igen.

Men med reprationerna kom även uppgraderingar. Uppgraderingar som låste upp ytterligare fartpotential. Något som blev tydligt 2005 när l’Hydroptere seglade över Engelska kanalen med en genomsnittlig fart på nära 40 knop.

Två år senare seglade l’Hydroptere för första gången in i rekordböckerna. Då som snabbast segelbåt över både 500 meter och en distansminut. Men redan då kände sig besättningen säker på att detta var långt ifrån rekordbåtens fulla potential.

Nya rekordförsök

I ett nytt försök under december 2008 uppnådde man enastående 56 knop men olyckan var framme igen.

Ett av bärplanen fick för mycket lyft och tappade kontakten med vattnet vilket i sin tur fick fören att dyka ner och orsaka en så kallad pitchpole, en kapsejsning där båten välter framlänges.

Detta avskräckte dock inte och knappt ett år senare slog l’Hydroptere och dess besättning rekord igen. Då landade den genomsnittliga hastigheten på 51,3 knop över 500 meter. Toppfarten var än mer imponerande på nästan 59 knop!

Lämnad att förfalla

Men här slutar framgångssagan för l’Hydroptere.

Efter flera misslyckade försök att hitta investerare i en båt som blivit allt dyrare att hålla vid och med ett rekordförsök 2015 mellan San Fransisco och Hawaii som gick allt annat än planerat lämnades l’Hydroptere i förfall.

Nu väcks däremot nytt hopp. På en auktion under 2019 köptes rekordbåten i syftet att restaureras och återigen bli sjöduglig. Hur det gick till – det kan du läsa om här!

Världens snabbaste segelbåt såld för 90 000 kronor

av
Rekordbåt-rekordfarter-trimaran-bärplan-världsrekord
Rekordbåt-rekordfarter-trimaran-bärplan-världsrekord
L’Hydroptere må inte ha varit den första foilande farkosten men en båt av dess storlek hade sällan skådats när hon hade premiär 1991.

Fallen i glömska och räddad från förfall. Köpt för knappa 90 000 kronor. Nu kan världen snart få se l’Hydroptere och dess banbrytande hastigheter på havet igen.

Motgångarna för rekordbåten l’Hydroptere har varit många. Flertalet kapsejsningar och strukturella skador har gjort att efter så gott som varje rekord som slagits, har en större reperation behövts.

Efter flyende investerare och ett misslyckat rekordförsök mellan San Fransisco och Hawaii lades l’Hydroptere under sommaren 2019 ut för auktion. Då var rekordbåten i förfall liggandes på en boj utanför Honolulus flygplats.

Trots detta väckte auktionen intresse hos flera entusiaster.

Ett lyckligt möte

Kvällen innan den flerfaldiga rekordsättaren skulle klubbas träffades fransosen Gabriel Terrasse och amerikanen Chris Welsh för första gången av en ren slump. Under mötet beslutade de att ta sig an projektet tillsammans.

L’Hydroptere togs tillbaka till San Fransisco där arbetet med att restaurera satte igång. Men oturen var framme igen. När coronapandemin slog till fick projektet sättas på paus, Gabriel Terrasse reste hem till Frankrike och l’Hydroptere torrlades igen.

Läs mer om rekordfarter på havet här:
Rekordåket – 68 knop!
Världsrekordssatsning – segling i 80 knop
Nytt seglingsrekord över 24-timmar – i Södra Oceanen
Comanches otroliga Atlantrekord på film

Rekordbåtens återkomst

Men nu kan vi snart få se ett skifte och ljus vad gäller rekordbåtens framtid. I slutet av februari anlände l’Hydroptere till Frankrike metodiskt uppstyckad i delar.

Här sätter l’Hydroptere världsrekordet på hela 51 knop under segel.

Nu står de nya ägarna framför en omfattande restaurering och uppdatering som väntas ta ett år att färdigställa. I arbetet ingår allt från sammanfogande av de olika delarna till utbyte av teknisk utrustning. När allt väl står färdigt hoppas Gabriel Terrasse kunna sjösätta i Saint-Nazaire, samma plats som l’Hydroptere sjösattes på för snart 30 år sedan.

Vill du läsa mer om den brokiga berättelsen om l’Hydroptere kan du göra det här!

Fräck finsk hydrokopter såld på auktion för 68 000 kronor

av
Hydrokopter_inledningsbild

Hydrokopter_inledningsbildIbland händer det att Hamnen stöter på en säljesannons som är något alldeles extra – och som är värd att dela. Detta är ett sådant tillfälle.

Det blev en lång och segdragen kamp men efter 55 stycken lagda bud så fanns det till slut en vinnare. En vinnare som fick sträcka sig till 68 000 kronor innan övriga budgivare gav sig.

En hydrokopter, för effektiva transporter i skärgården när isen varken bär eller brister, ropades in för 68 000 kronor.

För pengarna fick han denna hydrokopter, närmare bestämt en Amphibian NE 3000 med en V6 Ford-motor vars främsta styrka är transporter i skärgården när isen varken bär eller brister. Hur snabbt det går beror helt och hållet på underlagen men i runda slängar handlar det om cirka 8 knop i vatten, 12 knop i tung blötsnö och även 50 knop på blank is.

Sliten, det må vara men god för 50 knop på isen.

I köpet ingick också “kupévärme, fjädrade axlar och fjädrade stolar för bra åkkomfort”. Men också öglor och vajer för kranlyft samt dragstång för bogsering efter bil.

Hydrokopter med Rover V8:a

Hydrokopter i fråga är för övrigt av samma sort som en mycket uppmärksammad topprenoverad med hydrokopter med Rover V8-motor som Hamnen rapporterade om för 1,5 år sedan.

Se hela annonsen här.