Nu upprättar militären en skyddszon på 10 000 meter kring sina fartyg. Det gällde lyckligtvis inte i lördags när ett gäng F18-seglare dånade förbi militärflottan under årets sista raidsegling.
I helgen genomförde Stockholms F18-seglare Raid Noir – årets sista och i mångas ögon den häftigaste så kallade Raiden. I år blev det ett ovanligt rafflande äventyr på flera sätt. Seglingen i sig blev fantastisk med fina vindar båda dagarna och svårslagna naturupplevelser, men det som hörde till ovanligheterna var att de check-points som seglarna skulle ta sig till hamnade i centrum av jakten på den förmodat ryska ubåten.
Dramatiken började redan vid lunchstoppet på lördagen då vindprognosen för söndagen var så frisk att några team tog ett klokt beslut att vända hem. Allt för säkerhetens skull.
Det blåste redan rejält och de återstående sex båtarna drog ut genom passagen vid Gillinge för en fantastisk halvvind i nära 20 knop. Men där tog det stopp för ett av teamen. Alla utom en båt följde nämligen ledaren som tog en ytterst riskfylld väg. Sista båten i flottan smällde så det gjorde ont i både båt och själ. Båda skroven började ta in stora mängder vatten. Lyckligtvis var följebåten i närheten och kunde komma till undsättning inom ett par minuter. De lyckades bärga båten precis innan ena skrovet sjönk.
Strax senare bröt ytterligare en båt på grund av ett trasigt försegel.
Nu återstod bara fyra båtar som rundade fyren Skötrökan för den sista gennakerspurten mot målgången vid utsidan av Kymmendö. Planen var att landa och sova på Huvudskär.
– Men Sjöräddningen avrådde oss stark. De meddelade att det skulle gå “fruktansvärt hög sjö” där under söndagen. “Inget för små katamaraner att försöka tackla”, berättar tävlingsledaren Lars Linder
Lördagen var alltså en otrolig seglingsdag och förutom den galna grundstötningen och ett söndrat försegel var allting toppen.
Natten till söndag skulle bli desto mer dramatisk.
– Det blåste kuling vilket ledde till att en bojkätting gick av och följebåten, som jag skulle sova på, drev iväg. Det var ganska spännande där ett tag men på morgonen hade vinden lyckligtvis mojnat, säger Lars Linder.
Race mellan ytstridsfartyg Sista racet bestod av en tio sjömil lång undanvind i perfekta förhållanden rakt genom ubåtsjaktområdet ner mot Franska stenarna där fyra båtar rundande inom loppet av en minut.
– Det var en skön syn att se fem F18 sick-sacka fram i 18 knop med stridsbåtar till vänster och ytstridsfartyg till höger, berättar Lars Linder.
Fick ni inga avståndsvarningar? – Nej, till vår stora lycka inte, men det förvånade mig lite. Jag låg själv i lumpen på slutet av 80-talet som båtchef i Kustartilleriet och var med på en ubåtsjakt en gång. Om man skulle trilla i vattnet samtidigt som någon släpper en sjunkbomb så är man rökt, säkerhetsavståndet är ganska stort. Jag tror att de var måttligt förtjusta i vår närvaro.
Det blev också en spännande slutspurt längs Ingaröfjärden mot målgången i Saltsjöbaden. Mathias Söderström och Thomas Westergren vann till slut Raid Noir och vandringspriset Raidugglan med minsta möjliga poängmarginal.
Fartig segling i fantastick vackra miljöer. Det är Raid Revenge. Årets upplaga dominerades av solgassande lättvind men avslutades med regntunga moln och kraftiga vindbyar. Adrenaliet sprutade ikapp med fartvattnet och flera besättningar slog runt. Se stort bildspel!
Raid Revenge börjar bli allt mer av en kär tradition för våra svenska Formula 18-seglare, men också för mer långväga besättningar. När årets raid arrangerades den 1-3 juni fajtades totalt 20 båtar om såväl etappsegrar som tredagars-totalen. Dominerade gjorde besättningar från Sverige, men några också tappra utmanare från Norge, Finland och Nederländerna gjorde sitt bästa. Trippelpremiär var det för det turkiska teamet ombord på inlånade australisk registrerade, AUS 888. Edlem Dirvana och Can Bayülken från södra Turkiet, gjorde sin Raid Revenge-premiär. Samtidigt var det första gången de såväl seglade F18 som besökte Sverige. Nu är deras nästa mål att sätta Turkiet på världskartan som en extremseglingsnation.
Första dagen bjöd på svaga vindar och en hel del regn. Efter cirka 40 seglade distans, serverades efterlängtad grillmiddag i stora tältet på Rånö. Kvällen avslutades med bastu och bad i havet för de hågade.
Morgonen därpå gick starten vid 10.00 och gänget seglade ut mot horisonten och Landsort. Störst dramatik bjöd den ena norska besättningen på efter att ha hittat en grynna med läckande ponton som följd. Vindarna avtog allt mer under eftermiddagen och majoriteten av seglarna valde att efter målgång bli bogserade tillbaka till Rånö. Här väntade frikostig middag, ännu mer bastu och mycket seglingssnack.
Måndagen började i solsken och måttliga vindar. Efter en minst sagt solgassande lunch vid Schweizerbadet på Dalarö gick startskottet för raidens sista etapp. Plötsligt ökade vindstyrkan kraftigt och ute på Ingaröfjärden välte flera båtar inom loppet av bara någon minut. I piskande regn, dubbeltrapets, farter runt 20 knop och sprudlande adrenalin nåddes sedan målet utanför Saltsjöbaden.
Årets totalsegrare blev Thomas Ekefalk och Niklas Nordblom, följda av bröderna Arvid och Oscar Claeson. På tredje plats kom Casper Seifert och Henrik Almstedt.
Resultat Raid Revenge 2013:
1 SWE 81 Thomas Ekefalk- Niklas Nordblom
2 SWE 76 Arvid Claeson – Oscar Claeson
3 SWE 768 Casper Seifert – Henrik Almstedt
4 SWE 777 Petter Karlberg – Robert Albinsson
5 SWE 70 Fredrik Karlsson – Magnus Lövden
6 SWE 100 Jonas Frii – Olof Lundqvist
7 SWE 2 Leff Dahl – Johan Fischer
8 SWE 104 Olle Berensson – Oscar Wersäll
9 NOR 1 Ole-Petter Pollen – Pål Kirkebö
10 FIN 007 Dan von Weymarn – Nicolas von Flittner
11 SWE 336 Claes Röjning – Lasse Olsson
12 SWE 73 Lars Linder – Erik Brunnberg
13 NED 36 Kees Wiersema – Gerard Nakken
14 AUS 888 Edlem Dirvana – Can Bayülken
15 NED 195 Jerom van Beuzekom – Tjalko Reedijk
16 NOR 15 Håkan Dahl – Robert Haugen
17 SWE 401 Bengt Lindefeldt – Lars Heden
18 SWE 60 Olov Collste – Roman Pixell 19 SWE 97 Andrea Ahlenius – Oscar Wetterling 20 SWE 314 Niklas Hjelm – Stefan Mattsson
“Meningen med livet” säger vissa, “stenhård kappsegling” säger andra. Hursom är Raid Revenge sveriges mest actionfyllda skärgårdssegling. I år med ett stjärnspäckat startfält. Här följer bildspel, vacker video och livsnjutaren Petter Karlbergs egna ord från racet.
Sist in med bara en vecka till start så meddelade Darren Bundock, regerande F18 Världsmästaren med Jeroen Van Leeuwen, (och regerande Raid Revenge mästarna), att han fått en lucka i sitt Americas Cup engagemang och gärna ville delta igen och kompletterade vårt redan surrealistiska startfält till att då innefatta både världsettan och regerande världstvåan, Mischa Heemskerk med Bastian Tentij.
Världsmästaren i Tornado Iordanis ”Dany” Paschalidis” deltog för andra året i rad tillsammans med Gustaf Dyrssen. När jag sa till Dany att det var kul att han kommit tillbaka igen så fick jag svaret med varm röst; “Petter… I will always come to Raid Revenge as long as it exists!”.
Carolinj Brower seglade med skäggiga raidfarborn Thomas Ekefalk (regerande SM-mästare med Magnus Lövdén). Carolinj har bland annat deltagit i tre OS, seglat Whitbread och blev nyligen historisk när hon vann Round Texcel Race (35:e upplagan) som första kvinna någonsin.
Från vårt grannland Norge kom Nordiska Mästaren och OS-medaljören Ole-Petter Pollen, som seglade med Pål Kirkebø.
Helgen bjöd på fantastiska förhållanden med goda vindar på dagarna och fina soliga kvällar till middagarna och bastubaden. Vi kunde inte ha bett om mer och alla var härligt “raidmosiga” när vi kom i hamn på söndagen efter 150-200 seglade distans över tre dagars studsande bland grynnor o skär och 21 tim konstant racing i Stockholms vackra södra skärgård!
Dag 1:
Starten på fredagen var planerad till 10.30 men fick skjutas fram en timme i väntan på vinden.
Vinden kom och byggde upp till att bli en stadig och fin dubbeltrapetskryss hela vägen ner till Rånö – årets basläger.
Under vår framfart så fick vi ett något oväntat hinder i vår bansträckning – en ubåt som verkade mindre förtjust över att få 25 framrusande F18-katamaraner runt sitt bogvatten kors o tvärs. Men vi uppskattade mötet, förutom att den var lite i vägen kanske.
Tim Shuwalow med Charlie Begemann spikade båda fredagens etapper och jag tror att uttrycket “underdog” skulle kunna användas i sammanhanget med tanke på det minst sagt respektingivande startfältet.
Vi vet att Tim är snabbare än vinden normalt, och ackompanjerad av Charlie (3:a på Dutch Open 2012), så visade de sig vara snabbare än både världsettor, världstvåor och diverse OS-medaljörer.
Väl framme på Rånö blev det grillning och “barhäng” med vacker kvällssol i goda vänners lag. En perfekt start på en perfekt helg.
Dag 2:
Lördagen startade med regn och friska vindar. Skönt busväder med stadiga 8-9 m/s. Superförhållanden för en spännande raid helt enkelt.
Mysingen bjöd på fina vågor som det gick att få till lite sköna surfar på i undanvindarna. Underbart!
Dagens stora utmaning blev en smitväg som de flesta inte kunde motstå och tyvärr skördade detta tiotalet centerbord och en hel båt… Det var finländarna Mikko o Matti Nieminen som tyvärr blev tvungen att bryta tävlingen efter att deras centerbord slagit rakt bakåt in i skroven. De fick hjälp att få in sin båt till fastlandet och anslöt senare igen på kvällen till vår middag och hälsade glada att “vi kommer igen nästa år, utan tvekan!”.
Efter ett lunchstop på vattnet vid Nynäshamn gick dagens andra ben upp till norr om Muskö och med specialtillstånd för passage vid Musköbasen för våra utländska team så blev det ett knivigt vägval. Antingen den klart kortare vägen förbi Musköbasen inomskärs eller det längre benet ute på Mysingen i ostörd vind.
Jag och Robert Albinsson, min kära soulmate och gast, valde yttre vägen och det blev en fantastisk lång härlig halvvindsbog med tjutande daggerboards i alla möjliga oktaver. Robban stod längst bak i dubbeltrapets med dryga 20 knop på GPSen surfandes utför “mysiga” vågor som gav lite extra adrenalin till upplevelsen.
När man hänger längst bak i trapets och flyger fram och allt bara tjuter, så slås jag ofta av att det är en svårlagen upplevelse av välbefinnande man infinner sig i. Man känner att man verkligen lever 100 procent i nuet. En superboost för själen. En meningen-med-livet-känsla!
Lördagens första ben spikade återigen Tim och Charlie och andra benet spikades av Darren Bundock och Jeroen Van Leeuwen.
Väl i hamn igen på Rånö så blev det en del meckande med diverse vingklippta daggerboards med mera. Och senare en välförtjänt middag. Enligt uppgift så intog vi glada seglare dryga 30 kilo kött, ca halvkilot per person.
Alla var ganska slitna men väldigt glada och nöjda efter dagens krävande förhållanden, så kvällen blev ganska ung för de flesta som prioriterade att vila upp sig och samla krafter inför söndagens respektingivande vindrapporter på 11-14 m/s och ökande till 13-15 m/s…
Dag 3:
På söndagsmorgonen hade vindrapporterna tagits ner till måttlig vind och det såg ut som det skulle kunna spricka upp och bli sol fram på dagen och med lite mer tryck, som en dröm!
I dis och ganska måttlig vind drog vi iväg och fältet spreds ut över Mysningen ganska snabbt. Allt gick nu ut på att söka tryck.
Vänsterkanten mot Muskö visade sig vara fördelaktig och båtarna på den kanten började dra ifrån och vi kände att det var rätt tungt att ligga på högerkanten just då.
Väl över på “rätta” sidan började vi pina på och avancera i fältet till våra stora glädje, och 200 procent fokus.
En parantes; för en tid sedan så gjorde jag en veckas träning med katamaranlegenden Helge Sachs (GER), för att försöka förbättra mina seglingskunskaper. Det som fastnade mest under den veckan var Helges stenhårda tyska uppmaning, “PETTER! YOU ARE NOT FOCUSING!. För första gången på senare år så kände jag nu, under pressen att försöka ta mig bort från den dåliga vänsterkanten, att jag faktiskt fokuserade. UTAN Helges fantomröst ständigt spökandes i huvudet.
Vi höll oss i trycket som flyttades över mot högerkanten och någon “där uppe” gav oss ett rejält lyft och vi kunde segla en klassisk “bananböj” upp mot målet. Hux flux befann vi oss på tionde plats, framför båtarna i lovart på vänsterkanten som tappat trycket och gick långsammare.
Efter att kommit upp på utsidan av södra Ornö tilltog vinden och vi fick återigen en härlig låååång tokhalvvindsbog med tjutande centerbord upp mot första etappens målgång.
Precis innan starten för andra benet var det rejält tryck med rätt mycket vita gäss och minst en båt som slog omkull på vägen ner till startlinjen. Jag tänkte att “nu jäklar är att bara hålla sig på rätt köl som blir det vinnande konceptet”.
Men vinden satte sig och det blev en superhäftig kryss hela vägen upp till Saltsjöbaden som var slutmålet för vårt äventyr.
Tim Shuwallow och Charlie Begemann seglade fantastiskt stabilt och tog hem segern, dock med den minimala marginalen en poäng tillgodo över fjolårets vinnare av Raid Revenge – Darren Bundock och Jeroen Van Leeuwen.
STORT GRATTIS till Tim o Charlie som nu kan njuta av den stora äran och kan stoltsera med att ha en Guldbuddagroda på finaste platsen i prismontern.
Det är få kappseglingar som skapar lika starka minnen som Raid Revenge. Darren Bundock, världsmästaren i F18 och ny rorsman för Oracle i America’s Cup, var med. Likaså världsmästaren i Tornado – Iordanis Paschalidis. Båda var lyriska över upplevelsen.
Kappsegling genom skärgård istället för runt bojar är enormt exotiskt och både svenskar och utlänningar älskar konceptet. Darren Bundock (bilden), världstoppseglare i F18-klassen, och tidigare Tornadostjärnan Dany Paschalidis sprider nu ordet.
“Raid Revenge var grymt häftig segling och fantastiska miljöer men att ta del av bastutraditionen och tränga in oss i ett kokhett litet rum med 40 karlar klarade vi oss utan”, skriver Darrens gast Jeoren Van Leeuwen.
Foto: Love Strandell & Oscar Morin.
Redigering: Love Strandell.
Så här kommenterade Tornadoseglaren Dany Paschalidis Raid Revenge:
“Det här var det bästa racet jag upplevt under min 30 år långa seglingskarriär!”.
Här följer brevet från Darren Bundocks holländske gast Jeoren Van Leeuwen:
“Jag vill börja med att ge er en klar uppfattning om hur svår denna är Raid: … Det blåser 10 m/s, spinnakern är uppe och jag hänger i trapets längst bak i aktern med spinnakerskotet i munnen, gps i ena handen, iPad i den andra, och en grynna närmar sig snabbt framför oss ……. Och min satans rorsman gormar; “kan vi gå över eller under ……???!”
Allt detta sker under de första 5 minuterna av racet!
Under första helgen i juni deltog vi i Raid Revenge (www.raidrevenge.com) i den svenska skärgården. Ett riktigt stort äventyr! Ett helt annat raceformat än vad vi är vana vid.
Istället för att bara runda några märken var vi tvungna att navigera oss fram via waypoints, öar och klippor. Racing i den svenska skärgården driver dig verkligen till det maximala för att hitta snabbaste vägen! Ett sätt att segla som ständigt tvingar dig att välja mellan den kortaste eller den säkraste vägen.
Allt handlar om navigering, en aspekt som var helt ny för oss. Men vi klarade det med en enkel GPS (för bäring och distans) och en Ipad som gav oss en överblick över alla öar och klippor, (över och under vattenytan). Vi överlevde faktiskt helt utan skador!
Förutom bra racing får man under Raid Revenge uppleva segling längs en av de vackraste kusterna på jorden.
Nätterna tillbringade vi i små mysiga stugor på ön Rånö. Det fanns inget rinnande vatten och ingen toalett. Behoven gjorde vi i ett 1 kvm stort skjul byggt ovanpå ett hål i marken!
Organisationen ordnade grillfest med mat som med råge räckte till ett gäng stora stora Swedish dudes, några Dutchies, några finska, en grekisk och en Aussie! Efter 10 timmars segling är mycket mat det första man behöver.
Enligt lokalbefolkningen är en stor tradition och en stor del av upplevelsen att avsluta dagarna i en bastu vid havet. Alla skandinaver anammade glatt detta påhitt i den vackra solnedgången. Men tanken på 40 nakna svenska killar i ett glödhett trähus – fick mig och Darren att avstå…
Slutsats: Raid Revenge är en fantastisk regatta till låg kostnad för alla F18-seglare! Vi fick verkligen ta del av den svenska gästfriheten! En otrolig upplevelse som jag inte vill missa. Ses nästa år i Sverige!”
De startade i fredags från Saltsjöbaden och sedan dess har det varit enormt skiftande förhållanden och i stort väldigt underhållande segling. Till skillnad från gårdagens generellt lätta vindar har lördagen bjudit på fantastiska hårda undanvindar med farter över 20 knop, groteska vurpor och fantastiska vyer genom Stockholms södra skärgård.
Leder gör australiensaren Darren Bundock som är en av världens mest erfarna och meriterade F18-seglare.
Sveriges meste havskappseglare och legend Magnus Olsson deltar för andra året och är nöjd med kappseglingen så här långt.
– Vi är inte bäst men har enormt kul i den här fartiga klassen! säger han.
Redaktören på Hamnen.se, Gustav Morin och rorsman John Bäck, deltar med sitt Garmin Sailing Team. De hade det trögt i gårdagens lättvind men har gått bra under dagens hårdvind. Imorgon väntar skiftande förhållanden i vad som ser ut att bli ett maratonpass innan målgången i Saltsjöbaden. En längre videoproduktion kommer att släppas inom kort. Så länge… håll till godo med ett par ord från Mange Olsson och DAGENS HÄFTIGASTE VURPA!
Alla stillfoton: Love Strandell Videofoto: Oscar Morin
Darren Bundock från Australien är snabbast i fältet och tycker att Stockholms skärgård är fantastisk.
John Bäck och hamnen.se-redaktören Gustav Morin hänger med bra i hårdvind.
Fartig segling i fantastick vackra miljöer. Det är Raid Revenge. Årets upplaga dominerades av solgassande lättvind men avslutades med regntunga moln och kraftiga vindbyar. Adrenaliet sprutade ikapp med fartvattnet och flera besättningar slog runt. Se stort bildspel!
