rädda Östersjön

Äventyrarna som ska rädda Östersjön från mikroplaster

14 oktober, 20192 juni, 2015 av Gustav Morin

Hela 40 ton mikroplaster släpps ut i Östersjön varje år. Nu ska ensamäventyrarna Oskar Kihlborg och Sören Kjelkvist, som i samlad erfarenhet bestigit Everest och rott såväl till Ryssland som paddlat runt Norska kusten, tillsammans ståpaddla från Gotland till Stockholm för att uppmärksamma problemet.

En ny undersökning från Stockholms Universitet visar att upp till 40 ton mikroplaster från duschtvålar och skrubbkrämer varje år når Östersjön.

Nu vill forskare att produkter som innehåller plastpartiklarna märks och att de på sikt försvinner ur handeln.

I många miljöfrågor kan det kännas svårt att bli en del av lösningen men i den här frågan kan alla dra ett strå till stacken och sluta använda produkter som innehåller plast. Det är framförallt duschtvål, tandkräm och peelingkrämer som spolas vidare ut i avloppen.

Om det står polyethylene, pe, på innehållsförteckningen till dessa artiklar innebär det att produkten innehåller plast. Enligt den nya rapporten hamnar cirka 130 ton mikroplast i avloppen i länderna runt Östersjön.

Reningsverken klarar att rensa bort en del men mellan 10 och 30 procent fortsätter ut i naturen.

Läs mer om Oskar Kihlborgs tidigare rodd till Finland.

Läs mer om Sören Kjellkvists rodd till Ryssland.

Tar sig genom reningen
De minsta plastpartiklarna ger störst problem. De tar sig enklast igenom reningsverken och blir föda för plankton och musslor. Men de äts även av större djur och då vandrar plasten upp i näringskedjan.

Forskare uppskattar att en europeisk skaldjursätare i snitt får i sig omkring 11 000 plastpartiklar per år. Det finns ännu inga bevis för att plasterna direkt påverkar människans hälsa men man kan konstatera att plasterna fylls på i Östersjön och att det inte finns någon möjlighet för oss att få bort dem därifrån.

Ny app visar innehållet
Det har utvecklats en app som berättar om en vara innehåller mikroplaster. Appen går att ladda ner från www.beatthemicrobead.org. I App Store heter den: Warning: Plastics Inside!

Läs mer om de nya rönen om mikroplaster i Östersjön!

Fortfarande fritt att dumpa skit i Östersjön

11 november, 2014 av Gustav Morin

Under Östersjöländernas årliga sjöfartsmöte inom Helsingforskommissionen (HELCOM) som nyligen avslutats i Riga har Polen, Tyskland och Ryssland meddelat att de inte är beredda att förbjuda dumpning av toalettavfall till havs.

– Det är bedrövligt. Det innebär att kryssningsfartyg och färjor även i fortsättningen får tömma ut allt sitt toalettvatten i Östersjön – kanske utan något slutdatum, säger WWFs generalsekreterare Håkan Wirtén.

Redan 2010 beslöt FNs sjöfartsorganisation (IMO) att förbjuda utsläpp av avloppsvatten från passagerarfartyg i Östersjön från och med 2016. Detta förutsatt att länderna före 2015 meddelat att de har kapacitet att klara detta.

– Östersjöländerna lever inte upp till sina åtaganden. Det är beklagligt att vissa länder inte har lyckats lösa hanteringen av avloppsvatten i hamn under de år som gått sedan beslutet togs. Ett allvarligt misslyckande för Östersjön, säger Mattias Rust, sjöfartsexpert på WWF.

För liten kapacitet
En av stötestenarna är den stora mängden avloppsvatten som kryssningsfartygen behöver pumpa i land under en kort tid. Det rör sig om upp till 300 kubikmeter avloppsvatten per timme under ett helt hamnbesök, vilket kan motsvara i storleksordningen av en olympisk simbassäng. Både vissa hamnar och flera städers reningsverk har svårt att klara av den mängden.

– Ledningar, pumpkapacitet och vattenrening – det här handlar inte om raketforskning utan snarare om att det inte prioriteras, säger Mattias Rust.

Övergödningen är ett av Östersjöns största problem och avloppsvatten är en bidragande orsak. Passagerartrafiken står i dagsläget för en ganska liten del av den totala övergödningen – men utsläppen är koncentrerade till sommarmånaderna då algblomningen är störst. Dessutom ökar trafiken.

Sista chansen i december
Världsnaturfonden har förespråkat ett förbud mot utsläpp av avloppsvatten i nästan tio år. Enligt Östersjöländernas plan skulle beslutet slutgiltigt avgjorts i år. Sista chansen i år att få ett tidbestämt beslut är vid Östersjöländernas möte i HELCOMs högsta beslutande organ i mitten av december. Misslyckas det skjuts förbudet mot avfallsvattentömning troligen upp på obestämd tid.

– Världsnaturfonden uppmanar alla Östersjöstater att säkra fullgoda mottagningsanläggningar för avloppsvattnet och spika ett datum så snart som möjligt då förbudet kan träda i kraft – de har en möjlighet redan i december, säger Mattias Rust

Sören Kjellkvist rodde ända till Ryssland

7 november, 20194 juli, 2014 av Redaktionen

För drygt tre månader sedan rapporterade Hamnen.se om en svensk äventyrare som planerade en rodd till Ryssland. Nu är den genomförd och målet nått.

Hur känns det i kroppen efter att ha rott 67,2 (land)mil från Stockholm till ryska gränsen?
– Jag känner mig starkare nu än någonsin. Har haft problem med ryggen tidigare men nu är det borta. Rodd är väldigt bra när man ska träna upp musklerna i ryggen. Sedan är händerna väldigt slitna och det kommer ta upp till tre veckor innan de repar sig. Men det är okej.

Vad var det mest njutbara som hände under resan?
– Det var hela naturupplevelsen. Skärgården mellan Åland och Finland är helt fantastisk. Det är så glest mellan båtarna och naturen är praktfull. Jag hade nästan daglig kontakt med säl, havsörn och tordmule.

Några farligheter?
Det kunde bli dramatiskt ibland när det blåste hårt. Speciellt en dag när jag befann mig precis innan Finska viken. Det blåste nordligt riktigt hårt och jag var nära att driva ut till havs. Jag spanade in tre öar lite längre ut som jag tänkte att jag skulle kunna rädda mig till om det skulle behövas. Men jag klarade det ändå med nöd och näppe.

Du sade när vi talades vid i våras att du kanske skulle ro hela vägen hem igen om det gick någorlunda smärtfritt på vägen dit. Hur blir det med det?
– Jag hade bestämt att jag skulle paddla hem igen om jag klarade resan dit på 22 dagar. Men det tog 25 dagar så då fick det vara. Jag vill vara hemma till frugans första semesterdag.

Förra året paddlade du hela Norges atlantkust. Vad är det som driver dig till sådana strapatser?
– Det finns inget bättre än att vara ensam i naturen en längre stund. Den ultimata friheten finner man i friluftslivet.

Har du något nytt äventyr i sikte?
– Ja, jag har planer men inget är spikat. Det är fyra alternativ. Ett äventyr handlar om jakt och fiske. Det andra gäller kanot. Det tredje handlar om cykel och det fjärde är ett familjeäventyr. Mer vill jag inte säga ännu.

Mer om Sören Kjellkvist här.

Svensk äventyrare ror till Ryssland

7 november, 20191 april, 2014 av Redaktionen

Förra året paddlade han längs hela den norska kusten, 287 mil på 83 dagar, utan mat eller pengar och blev nominerad till årets äventyrare. I sommar byter Sören Kjellkvist paddel mot åror och tar sikte på Ryssland.

Att paddla längs hela Norges atlantkust räckte inte för att tillfredsställa Sören Kjellkvists törst efter äventyr. I sommar tar den 39-årige svensken sikte på Ryssland i roddbåt. Och till skillnad från puddingen i Norge så kommer han nu att ha proviant med sig.

– Helst skulle jag återigen vilja bevisa att man klarar sig utan att ha mat med sig om man lever av och med naturen. Men tyvärr är det inte möjligt. Fisken i Östersjön är så förstörd av gift och tungmetaller, säger han. Och fortsätter:

– Mina äventyr handlar om att ta sig fram i med minimalt miljöavtryck med mina egna och naturens krafter.

Det första årtaget på resan tar han i Stockholm den 7 juni i samband festivalen Stockholm Outdoor. Därefter har han 70 mil framför sig som han räknar med att vara framme vid den ryska gränsen efter 4-6 veckor beroende på väder– och vindförhållanden.

Årets äventyrare
Efter sin paddeltur längs den norska kusten förra året blev Sören nominerad till priset Årets äventyrare 2013. Då genomförde han sitt äventyr med ett tydligt budskap om vikten att bevara miljön och att hotet mot Östersjön som ett levande ekosystem är överhängande. Även denna gång har äventyret ett budskap.

– Jag har reagerat starkt mot alla de rättegångar mot våldtäktsmän som har lett till friande domar bara för att offret inte har gjort fysiskt motstånd. Detta trots att det är en naturlig reaktion att man blir paralyserad när man utsätts för övergrepp. Den här gången ror jag alltså för att folk ska få upp ögonen för att det krävs en lagändring och att vi måste få igenom samtyckeslagstiftningen.

Nu med drygt två månader kvar till avfärd ägnas mycket tid till träning och förberedelser. Ena dagen blir det ett pass i roddmaskinen. Nästa är det löpning som gäller. Den tredje dagen är det simträning på schemat och sedan börjar det om igen.

Drömmen för framtiden är att kunna försörja sig som äventyrare och att genomföra ett större äventyr om året. Gärna med ett hedervärt budskap för en god sak.

Ror även tillbaka
Vad säger din fru, din dotter och ditt bonusbarn om att du sticker iväg på långa äventyr som är allt annat än riskfria?
– De tycker att det är tufft när jag är borta men står ändå bakom mina äventyr, säger Sören Kjellkvist, och avslutar med ett avslöjande:

– Om förhållandena är perfekta och allt flyter som jag hoppas så kan jag klara av rodden till Ryssland på tre veckor eller så. I sådana fall ror jag även hela vägen hem igen, avslutar han.

Läs om hur det gick – nådde Sören målet i Ryssland?

Sörens roddbåt
Längd:	4,71 m
Bredd:	1,15 m
Vikt:	46 kg
Lastkapacitet:	1 pers + 100 kg
Pris:	52 650 kr
Mer info:	www.rowgeneration.se

Kihlborg klarade rodden till Åbo – ser fram emot nästa äventyr

22 september, 2011 av Gustav Morin

Kihlborg lyckades att ro från Stockholm till Åbo

Oskar Kihlborg nådde sitt mål – att ro från Stockholm till Åbo och uppmärksamma saknaden av ett forskningsfartyg i Östersjön.
– Efter 75 000 årtag, många möten med härliga öbor och fantastiska naturupplevelser är jag riktigt nöjd och laddad för nästa äventyr, säger han.

Sist Hamnen.se pratade med Oskar låg han inblåst på Kumlinge i den finländska skärgården och förblev så i ett par dagar. Äve om han trivdes väl där (läs tidigare artikel) var han stressad över att inte hinna till Åbo inom den satta tidsramen. Han trotsade friska vindar och gav sig av.

– Det blåste 10 m/s nordväst och det var riktigt jobbigt och stökigt att ro. Men jag ville verkligen ta igen förlorad tid. Förutom en lunchpaus på 20 minuter rodde jag i 13 timmar i sträck innan jag landade på en klippa i mörkret. Det var ojämt och obekvämt men jag sov som en stock.

Nästa dag vaknade han till stiltje och satsade på ytterligare en maratondag. Allt för att slippa stundande dåligt väder. Det blev 11 timmars rodd. Ytterligare en timme och han hade nått målet, men han hade en dag till godo för tidsramen och lät målgången vänta.

När han angjorde Åbo nästa dag möttes han av en hord människor, vissa från radio, TV och tidningar. Men den som stod ut från mängden var en knotig äldre man som var enormt exalterad och imponerad över bedriften.

– Det var enormt kul med den mannen. Han hade rott samma sträcka flera årtionden tidigare till minne av postroddarna som gick precis den rutten på 1800-talet, alltså Åbo – Åland – Stockholm. Mannen hade gjort det enligt historien och använt en ganska stor allmogebåt med 14 man i besättningen. De rodde i skift och sov ombord. Han var mycket imponerad av att jag gjort det hela ensam, berättar Oskar.

Hur känner du dig nu?
– Jag mår oförskämt bra och är glad att folk uppmärksammat mitt äventyr. Om folk tänker till tror jag de inser hur mycket ett forskningsfartyg behövs för Östersjön.

Vad blir nästa äventyr?
– Det finns massor av kul saker att göra men jag har inte bestämt något. Jo, förresten, jag vill segla i Stockholms, Ålands och Finlands skärgård i sommar. Men det blir inget direkt äventyr, utan bara trevligt. Man ska inte stressa sig fram i den oslagbart fina miljön.

Kihlborg sover bland tolv huggormar

13 september, 2011 av Gustav Morin

I sin önskan att uppmärksamma saknaden av ett forskningsfartyg i Östersjön ror Oskar Kihlborg från Sverige till Finland. Hittills har han noterat en maxfart på åtta knop, nästan blivit ormbiten, hälsat på örnar, sälar och Ålands snällaste handelsman.

– Igår nådde jag en ö som heter Seglingen i den åländska skärgården. Det var regnigt och blåsigt och jag var frusen. Skärgården är ganska öde den här tiden på året och jag var ensam i den lilla hamnen. På en anslagstavla hittade jag numret till en lokal handelsbod, berättar Oskar Kihlborg när jag når honom på telefon under onsdagskvällen.

Han fortsätter:
– En man svarade på snärtig åländska:
– Tjena, Nalle här…
– Jo, jag har rott från Stockholm till Seglinge och undrar om det finns en bastu i närheten?

En timmes rodd senare anlände Oskar till Kumlinge där en bastu väntade på honom. Eller ja, två faktiskt. En kvinnlig stugägare hade också fått nys om att roddaren som dagen innan prytt omslaget på Nya Ålands tidningen var i faggorna och hon hade genast satt på bastun. Hon insisterade på att han skulle bruka hennes och inte handelsmannens.

Oskar kontrollerade väderrapporten, “risk för 25 m/s i byarna närmsta dagarna”. Han må vara en gnutta galen men ger sig inte ut på givet självmordsuppdrag. Rastlösheten började snabbt krypa sig på.

Räddningen blev handelsman Björn “Nalle” Krogell. Han ägnar följande morgon fyra timmar till att visa Oskar allt som ön och dess 300 bofasta har att erbjuda.

– När man är ute på sådana här mysiga äventyr på tidiga hösten träffar man så många trevliga människor. “Nalle” är i särklass, han borde bli turistchef för Åland. Men till och med på ön Lågskär, mitt ute i ingenstans, träffade jag folk, en ornitolog som bjöd på middag i sin lilla båt.

Men det verkar ändå vara de naturnära upplevelserna som Oskar är mest exalterad över.

– Rodden har varit fantastisk med mycket medvind och framför allt lätta vindar. Visst har jag lite blåsor i händerna men det här sättet att färdas på är fantastiskt, bättre än paddling. Man är lika tyst men otroligt mycket mer effektiv eftersom man kan använda hela kroppen. På Ålands hav hade jag en toppnotering på 8,1 knops fart när jag fick skjuts av en våg. Längsta etappen i ett sträck hittills har varit 18 sjömil.

På delmålet Lågskär stannade Oskar i två dygn för att vänta på rätt väder. En riktig ormö, visade det sig. När han anlände satt han sig stilla ned på en klippa för att läsa av sin GPS. Han drog upp knäna och lutade sig fram. Plöstligt märker han att en stor tjock huggorm ringlar fram mellan hans stjärt och fötter. Det var den första av de 12 huggormarna han skulle stöta på närmaste dygnet.

Just nu härjar höstvinden och Oskar sitter frustrerat fast på Kumlingen. Tiden för att hinna angöra Åbo tillsammans med Briggen Tre Kronor den 19:e september rinner ut.

– Det är enormt frustrerande men jag ger mig inte ut på några dumheter i den hårda vinden. Jag har enorm respekt för Östersjön. Jag har haft kompisar som seglat runt jorden i små båtar men som sedan omkommit på Östersjön när de kommit hem. Mojnar vinden snart hinner jag. I extremfall kan jag hinna till mål på två dygn, avslutar han.

Foto av Niclas Grunér. Oskar Kihlborg lämnar Lågskär.

Söderarms fyr.

Oskar Kihlborg med Lågskärs fyr i bakgrunden.