Princess V50 – brittisk lyx på skaplig svenska

Princess V50 Open är ett ärligt försök av det engelska varvet att forma en lyxbåt för våra nordiska förhållanden. Se inslaget!

Så här ska en Princess se ut för att passa båtfolket i Norden. Åtminstone om man får tro varvets egen personal som dessutom får medhåll av de svenska återförsäljarna.

Så vad är det då som är så Nordenanpassat, kan man fråga sig? Eller så kan man fråga tillverkaren som då hävdar att vi Nordbor gillar att sitta ute i det fria när vi åker båt.

Stäng fort!
Men det är mer än så. Fär med tanke på hur våra somrar somrar ser ut så måste vi också kunna stänga om oss snabbt och ordna med tak över huvudet i ett huj.

Vidare gillar vi – fortfarande enligt Princess Yachts – IPS–drev, stora akterkabiner, och väl tillvaratagna innerutrymmen.

För att nämna en del…

Se inslaget!

The Transat – soloseglare krockade med fraktfartyg

Den stentuffa ensamkappseglingen The Transat blev extra tuff för fransmannen Maxime Sorel som krockade med ett containerfartyg.

The Transat beskrivs som en av de tuffaste utmaningarna i seglarvärlden. Dels för att det är en ensamkappsegling på mer än 3 500 sjömil från Plymouth till New York.

Men också för att de lågtrycksystem som sveper över Nordatlanten bjuder på extra utmanande förhållanden i motvind.

Fransmannen Maxime Sorel låg i tätklungan när han krockade och kvaddade bogsprötet samt riggen. 

Första gången som racet arrangerades 1960 så vann legenden Francis Chichester över sina fyra motståndare och klarade sträckan på 40 dygn, 12 timmar och 30 minuter.

I år deltar ett 40-tal moderna kappseglingsmaskiner och de snabbaste klarar av sträckan på runt åtta dygn.

Video med deltagarna strax efter starten i Plymouth.

Starten för årets upplaga gick den 2 maj kl 14.30 och redan andra dygnet tvingades fransmannen Maxime Sorel, som låg i tätklungan, att bryta efter att ha krockat med ett containerfartyg.

Sorel är oskadd men bogsprötet och riggen på båten är illa tilltygade. Kollisionen inträffade i bästa tänkbara sikt i fullt dagsljus men i farvatten som trafikeras tätt av handelssjöfarten.

Hjältemodig veteran
I årets upplaga deltar också veteranen och seglarlegenden Loick Peyron som vann tävlingen 1992, 1996 och 2008 och som dessutom innehar Jules Verne Trophy som ett bevis på att han har seglat snabbare runt jorden än någon annan.

Eric Tabarly seglar Pen Duick II utan moderna hjälpmedel. 

Hans upplägg och målsättning är dock annorlunda i år. Den här gången siktar han inte på seger utan seglar sträckan utan moderna hjälpmedel som GPS och internetuppkoppling och får sålunda inga väderrapporter utifrån.

Han förlitar sig helt på gamla metoder och bestämmer sin position med hjälp av sextant och miniräknare. Och så hoppas han kunna göra effektiva vägval med fördelaktiga vindar med hjälp av en klassik barometer.

En hyllning till Tabarly
Båten han seglar är en annan seglarhjältes, nämligen landsmannen Eric Tabarlys Pen Duick II, som kom först i mål i detta race race 1964.

Loick Peyrons deltagande i The Transat är alltså i mångt och mycket en hyllning till salig Tabarly.

Mer om The Transat här.

Fairline räddat i sista skälvande stund

Efter en minst sagt svajig tillvaro på randen till konkurs kliver nu två ryska investerare in och räddar det anrika engelska Fairline Boats.

Det är inte mer än ett halvår sedan som Hamnen.se rapporterade om engelska Fairlines senaste storsatsning.

Då flaggade det anrika varvet för inte mindre än tre nya friska modeller som skulle stöpas i en och samma skrovform. Mer om det här.

Men Fairline har också brottats med stora problem och har därför tvingats att genomgå en så kallad rekonstruktion.

Så sent som för ett par dagar sedan verkade hoppet vara helt ute och konkursen oundviklig.

Men nu erfar Hamnen.se att två ryska investerare ger sig in i leken med motsvarande fyra miljoner engelska pund för att rädda varvet och därmed räddas ett stort antal jobb.

Hur Alexander Volov och Igor Glyanenko, som de heter, hade tänkt sig att ta ut kursen härnäst återstår att se.

Se också:
Fairline 53 – tre lyxbåtar på ett skrov.
Fairline Targa 48 GT – med nordisk touch.

Princess 68 – rymligare, ljusare och snabbare

Princess fortsätter att pumpa ut nya modeller i jätteformat. Den senaste heter Princess 68 och är rymligare, ljusare och snabbare än sina motsvarande föregångare.

Större fönster och rymligare utrymmen under tak. Det är det engelska Pricess-varvets recept till framgång i storbåtsklassen. Den senaste nyheten, Princess 68, är sålunda både bredare och högre än sina föregångare i motsvarande storlek. Därför upplevs inte minst salongen som särdeles rymlig.

En källa, som i skrivande stund tar sig en närmare titt på Princess 68 under premiärvisningen på båtmässan i Southampton (pågår till och med den 21 september), bekräftar att innerutrymmena är ovanligt stora och att de kan jämföras med betydligt större båtars diton.

Bidragande till den rymliga känslan är också de ovanligt väl tilltagna fönstren. Känslan av att sitta i en glaskupol ska inte vara långt borta. Båtar på 68 fot anses för övrigt vara gränsen för vad man kan hantera själv utan att anlita en professionell besättning.

Ett nytt grepp är att Princess har placerat pentryt, eller barköket som man kallar det, längst bak i salongen och inte en trappa ner längre fram i båten som brukligt är. En annan ny lösning är sittgruppen på fördäck.

Sist men inte minst är denna nyhet förhållandevis snabb. Det första exemplaret har begåvats med dubbla MAN-dieslar på vardera 1 400 hk som ger en toppfart på svindlande 37 knop.

Om det sedan är förnuftigt att köra en båt på närmare 40 ton i den farten är en annan sak. Nöjer man sig med att kunna åka i 30 knop som mest så räcker det med 2 x 1 150 hk under motorluckan.

Princess 68
Längd: 21,25 m
Bredd: 5,38 m
Djupgående: 1,58 m
Vikt olastad ca: 37 500 kg
Motor: 2 x Yanmar Diesel (2 x 1 400 hk)
Bränsle: 3 400 liter
Vatten: 700 liter
Pris: från ca 24 000 000 kr
Mer info: https://www.princessyachts.com

Racing, vurpor och krockar – America’s Cup i Plymouth

Americas Cup fleet racing Plymouth

Americas Cup fleet racing PlymouthDelsegling två i America’s Cup World Series gick i Plymouth och avslutades spektakulärt i söndags. Hårda förhållanden skapade ett antal kapsejsningar och krockar och genom en mediasatsning som det satsas miljarder på skapades fantastiska bilder. Totalsegrare blev James Spithill från Team Oracle. Läs mer och se de bästa videoklippen.

Det har varit många diskussioner om det är rätt att gå från kölbåtar till flerskrov i America’s Cup. En av de positiva rösterna har kommit från Svenska seglarförbundets sportchef som har seglat två America’s Cup själv som taktiker i Victory Challenge. I
Plymouth fick han chansen att följa racingen ombord på “svenskbåten” Artemis.

– Det här var riktigt grymt häftigt. Jag blev själv enormt sugen på att ge mig in i detta igen men jag tror jag skulle behöva vara lite yngre, säger den vältränade 43-åringen och fortsätter:

– Målet har ju varit att göra seglingen till tv-vänlig och extrem idrott. Jag tycker att det är helrätt, men efter att ha sett det live undrar jag nästan om de dragit ambitionen för långt. Seglarna ligger stadigt på 85 procent av sin maxpuls under racingen och det är enormt svårt att fatta rätt beslut hela tiden. Enormt erfarne Terry Hutchinson, som är skeppare på Artemis, hade svårt att hinna med. Jag tror att de gamla rävarna har svårt att vänja sig vid farten och tempot, vilket förvisso öppnar upp för nya förmågor, vilket är super.
S_Rahm

Stefan Rahm (bilden) tycker också att vingseglet är ett stort steg framåt eftersom det minskar skillnaderna mellan teamen.

– Nu har nystartade Team Korea chans att slå jättarna Oracle och Team New Zealand eftersom att man inte behöver lägga enorma resurser på att utveckla segel. Det är bra för sporten.

America’s Cup World Series seglas nu i så kallade AC 45:or – 45 fots extrema katamaraner med vingsegel. Nu seglar de en förserie till utmanarserien Louis Vuitton Cup där utmanarna gör upp om en plats i den riktiga America´s Cup finalen som kommer att gå i 72-fots katamaraner 2013 i San Francisco.

Upplägget i förserien “World Series är att seglarna, domarna och mediateamet ska få en chans att träna och lära sig segla de här helt nya båtarna inför “Louis Vuitton Cup”. Samt att tittarna ska få en försmak om vad som väntar, vilket i sin tur ska underlätta teamens arbete i jakt på sponsorer.

I World series ingår både både match racing, som America’s Cup historiskt handlar om, samt fleetracing. Det handlar om korta och väldigt landnära race i både fleetracingen och match racingen.

Förutom sista dagen då man seglar ett längre fleetrace som också avgör hela regattan. Försvararen av Cupen – Team Oracle har två båtar med i AC 45-serien. Den ena styrs av unge men erfarne James Spithill och den andra av legenden Russel Coutts. Den förstnämnde vann totalt i Plymouth som var andra delen i World Series.

Seglingen är verkligen extrem, vilket tydligt förmedlas genom alla tv-bilder som produceras. All racing har också sänts live via America’s Cup-kanalen på Youtube.

Sista dagen svepte vinden in med styrka upp emot 15 m/s och det var en stor utmaning att genomföra en kappsegling utan att kapsejsa eller kollidera. Energy Team kapsejsade när de försökte hålla undan för Team Korea. Ett ögonblick senare kolliderade Artemis med spanska Green Comm Racing, så att skepparen Vasilij Zbogar föll i vattnet och bröt ett ben i sin hand.

De två Oraclebåtarna samt Team New Zealand, som vann match racingen tidigare i veckan, kom iväg bra över startlinjen. I kölvattnet kämpade bland andra Team China som  kapsejsade vid rundningen av toppmärket, vilket är den mest kritiska delen av banan i hård vind. Förarna gräver lätt ner sig när båten accelererar vilket lätt resulterar i en volt. Den här gången fick de snabbt hjälp och kunde välta båten tillrätta igen och avsluta racet innan maxtiden passerat.

I framkant tampades Oraclebåtarna och Team New Zealand vidare och nådde runt 25 knop på undanvindarna, något man snabbt kan se som åskådare då det ständigt filmas från både olika helikoptrar, ombord och från land, samtidigt som man matas med grafik som informerar om avstånd, vinklar och farter. Mediabevakningen imponerar.

Russel Coutts fick till slut ge vika för Nya Zeeländarna och James Spithill tog hem segern.

– Idag handlade det stundtals om överlevnad, berättar Dean Barker, skeppare på Nya Zeeländska båten. Det svåra var egentligen inte vindstyrkan utan att de oförutsedda vindbyarna.

Plymouth stad uppskattar antalet besökare under veckan till 115 000. Nästa event går i San Diego och de första träningsracen startar lördagen 12 november.

https://www.youtube.com/watch?v=_rh0CZN0UHU

 

Se en sammanfattning av veckan och det sista och avgörande fleetracet.

https://www.youtube.com/watch?v=S-FlN97Y3ok

 

Det är tydligt att flera av teamen inte är helt vana vid flerskrovssegling och att träningsserien som går under namnet “America’s Cup World series” behövs. Det blir också tydligt vid kollisionen mellan Artemis och Grren Comm att båtarna är av bra kvalitet (Se 2.32 min i i videon).. Det är härlig underhållning att följa utvecklingen…:

https://www.youtube.com/watch?v=enKUsnPtKv4

 

America’s Cup satsar mycket på media och gör bland annat en serie med bakom-kulisserna-program. I det åttonde och senaste får man bland annat se den enorma kontrasten mellan gammalt båtbyggeri och AC 45-båtarna.

Se träbåtsbyggaren Will Stirling på sitt båtvarv (tid 02:28) och reaktionen när han får testa den totala motsatsen – AC45 (tid 12.00)

Se alla bilder och mer info på: www.americascup.com