Pac-Man summerar Sandhamn Open

Sandhamn_Open_Pac-Man_2

Sandhamn_Open_Pac-Man_2De inledde med sprängda segel, spräckt rullsystem och orättvis tjuvstart. Sen kom revanschen. I frisk undanvind fick Pac-Man sträcka ut och kunde ta sin första line-honour i SRS (folkrace)-klassen. Jimmy Hellberg summerar.

Jag är lite förvånad över att det inte är fler båtar som seglar Sandhamn Open för formatet för oss som kör SRS (folkrace) är perfekt tycker jag: Några banseglingar på lördagen och ett havskör på söndagen, grymt kul! Kanske är det KSSS som tar ute lite väl höga startavgifter, 1700kr plus CAT 3 säkerhetskrav med livflotte osv sätter säkert käppar i hjulen för många, framförallt för mindre sportiga båtar likt Ulf Brändströms Pacer 27 som var ensam sportbåt bland alla stora ”husvagnar”.

Lördagen började med stora vågor och ganska mycket vind, vi såg en hel del båtar med rev men att reva är dock inget man gör i första taget på Pac-Man som är ganska underriggad. Första racet kunde inte börjat bättre,  stor läfördel på linjen och med en perfekt start i lä följt av ett tidigt slag för att passera framför hela flottan. Fri vind gör seglingen enkel och vi ledde hela vägen runt. Exalterade som vi var över får fina ledning så missade vi att gå i mål efter varv två och fortsatte istället upp på en tredje kryss.

I race två gick focken i två bitar så vi var tvugna att bryta. Till race tre hade vinden mojnat rejält och tävlingsledningen ropade ut på VHF:en att SWE 38 PAC-MAN hade tjuvstartat, bara att vända tillbaka, vilket tog oss en god stund i den superlätta vinden. Vi kände oss rätt orättvist behandlade för vi tyckte inte att vi var över för tidigt men domarn dömer som det heter i fotboll. Under racet så vred vinden såpass att vi kunde bära vår planaste gennaker (Code 1) upp på kryssen och planen var att börja med den även på länsen tillbaka, som nu var mer en halvvind. Men utrullningen efter rundningen tjärvade och sedan small det till och rullen gick i två bitar med följden att halshornet släppte från peket och hela seglet stod rätt ut som en stor fin flagga, men inte så snabbt! Vi fick dock senare gottgörelse för vår tjuvstart då det visade sig att tävlingsledningen hade tagit fel ”38” då det fanns två båtar med nr 38 i storseglet…

Efter dagen hade vi serien 17, DNF (36), 7 vilket var allt annat än smickrande. Bara ladda och ta nya tag inför söndagens havskör och Sandhamn är ju ett bra stället om man vill göra det!

Söndagens prognos var sydvästligvind och 7-9 m/s, eventuellt ökande. Detta passar Pac-Man perfekt. Återigen gjode vi en tavla och började med att segla med lite slack i skoten då vi hade läst banbeskrivningen ”Almas grund” och trodde att detta var ”Almagrundet” dvs den stora fyren men så var inte fallet! Dock var vi inte ensamma om detta utan minst hälften utav den 32 båtar stora flotta gjorde samma misstag. Vi hade nu tappat lite distans i höjd till våra återkommande referensbåt, Aspect 40 “Effect”. Efter första benets kryss var det en kort läns och vi knaprade sakta in på ledarbåtarna och fick lite kontakt. Därefter följde en lång kryss igen och vinden var stadigt runt 8 m/s. Vi hade kommit ikapp en annan Aspect 40 ”Perfect”, och vi kunde se hur de hade en hel del backvind i storen vilket är ett tecken på att de var lite överriggade, vi har som sagt inga problem med detta utan skotar vår fathead så hårt vi kan i centrum på båten!

Efter den långa kryssen var det sedan en ännu längre undanvind, hela vägen in till målgång i Sandhamn. Första delen av länsen låg vi och kämpade med M34 SCHKVAL men efter ett rundningsmärke så blev det brantare och de kunde inte längre bära sin gigantiska länsgennaker. Samma sak var det för Aspect 40 Effect. Båda båtarna satte istället någon typ av Code segel medan Arcona 430 Zelma och vi körde vidare med våra största undanvindssegel. Vi pumpade upp vår vattenballast och gasade så mycket vi vågade med loggen pendlande mellan 14 och 15 knop. Lagom till sista rundningsmärket var vi ikapp och förbi hela flottan inklusive Sindney 40 ”Cramo Sailteam” som legat i ledning hela racet. Nu blev det ännu brantare och vi var tvugna att ta ner vår gennaker. Det var också för mycket vind för vår plana Code 1 så vi avvaktade tills vi kom in i lite lä bakom sandhamnsön innan vi rullade ut den och några minuter senare skar vi linjen först av alla, Pac-Man tog därmed sin första spik! Ett stort ögonblick för oss och en bra uppladdning inför ÅF Offshore Race!

För dem som är lite mer seriösa ”race heads” så kördes det uteslutande banseglingar för ORCi och i entypsklasserna F18, J/80, Farr 30 och X-35. J/80 har jag ingen koll på men i Farr 30 klassen, som kommer köra VM i båstad senare i år, så var favorittippade Barking Mad från USA på plats och de tog också hem segern. Men skåningarna på Farrbar 2 var inte långt efter så det kan nog bli ett tajt VM!
I X-35 klassen var det återigen Team Matrisen som tog segern och sedan måste jag ju nämna att Hamnens egen Gustav Morin var trea i den spektakularä F18-klassen, starkt att knipa en pallplats!

Sandhamn_Open_Pac-Man_1

Foto: Sahra Lindgren

Ornö Runt med udda snabbseglare

Helgens Ornö Runt bjöd på paradväder och utmanande vindar för de 231 deltagande båtarna. Jimmy Hellberg gled genom trånga sund, sträckte ut med gennakern i 13 knop och fick hjärtat i halsgropen när han luffades upp mot land – kölen är tre meter djup. Se filmen och läs ingående story.

Ornö Runt blev en härlig segling med underbart seglarväder. Kappseglingsmässigt så började det dåligt för oss. Kryss i lätt till mellanvind i trånga vatten med massor av båtar som gjorde luften extremt turbulent och det var svårt att få fart i båten. I början blåste det så vi körde med fyllda vattenballasttankar men vi har nu lärt oss att det inte fungerar när det är trångt och man måste kunna ta blixtsnabba beslut om att slå. De ca 15 sekunderna som det tar att flytta vattnet är för lång tid och då har luckan, vridet eller vindbyn redan dragit förbi. Detta gjorde att vi många gånger kom ur fas med vindvriden som var både många och stora så vi hamnade på rejäl efterkälke. Vår största konkurrent, Aspect 40:an ”Effect” var näramre en sjömil före oss innan det var dags för rundning vid norra Ornö.

Del två av seglingen bjöd på undanvind, i början platt läns. Vår gamla gennaker från -97 är inte gjord för läns så vi skar som dårar med 90 grader skenbar vindvinkel och det verkar Pac-Man gilla. Vi gippade in närmare Ornölandet medan de flesta som låg i vår närhet gick utanför Gjusböte och Långholmen. Teorin säger ju att det borde vara mer vind närmare Ornölandet då vinden som bromsas upp där vrider vänster. Jag vet inte om vi hade bättre tryck än övriga men vi hade flyt med vriden som gjorde att vi fick bra skärning ut på Lång Tarmen. Nu hade vi ryckt ifrån ordentligt och vi seglade om båtar på löpande band då det tillfälligt vred emot och många hade problem med att bära sina spinnakrar.

Sedan blev det trångt i passagen mellan Landsätta och Krogen med rätt aggressiv segling från vår sida, för att inte fastna allt för mycket bakom plattlänsade spinnakerbåtar. Det blev lite hetsigt ombord när Hans Samuelsson i SK30 ”Deidre” svarade blixtsnabbt på vår skärning och luffade oss bra nära land vilket gjorde att åtminstone jag fick hjärtat lite i halsgropen då Pac-Man sticker 3m djupt. Då vill man inte in allt för nära land, även om Hans tyckte att ha lämnade oss gott om plats…

Nästa utmaning var att ta sig igenom den södra rundningen som också är en tajt passage mellan Österbåden och grynnorna norr om Västerbåden. Här blev det platt läns och vi var tvungna att bromsa för att inte köra in i båtarna framför som hade bildat en effektiv mur. Direkt när det öppnade upp började vi skära aggressivt igen.

Nu började vinden vrida emot och en bit fram började båtarna ta ner sina spinnakrar. Vi pumpade upp fullt med vatten för att stå emot den branta skärningen och stundtals hårda vindbyarna. Vi toppade som mest 13 knop och vår fördäckare Martin Heidendahl satt och jublade som ett barn på Gröna Lund, själv var jag mest orolig för masttoppen som inte är fullt stagad… Men både den och den gamla gennakern höll!

Sista delen upp mot mål var det kryss i 6-7 m/s och då gick vi rätt bra jämfört med båtarna runt omkring oss och till vår glädje hade vi nu kapat avståndet till Aspect 40:an rejält, som nu inte var mer än ett par hundra meter framför oss. Här var det hyfsat öppet vatten och vi hade inga problem med att tajma slagen med vattenballasten. Vi kom aldrig ikapp Aspecten helt men tillräckligt för att slå dem på beräknad tid, vilket är ett stort ”fall” i rätt riktning för oss.

Återigen slutade vi på en sjunde plats i vår startgrupp, vilket vi inte är helt nöjda med. Men vi vet att vi har mycket att lära om hur båten skall seglas. De gamla seglen ska ju också bli utbytta så småningom. När vi väl har listat ut vad Pac-Man behöver så finns det hopp om bättre båtfart och topplaceringar framöver.

Nästa äventyr blir Watski 2Star som börjar redan på onsdag!

Se resultat från Ornö Runt här.