Efter timmar i hård motsjö känner vi oss varmt välkomnade på Östersjöns mest vindpinade draghål Jurmo – en väldigt annorlunda ö med tydliga regler.
Östersjön
Äventyrarna som ska rädda Östersjön från mikroplaster
Hela 40 ton mikroplaster släpps ut i Östersjön varje år. Nu ska ensamäventyrarna Oskar Kihlborg och Sören Kjelkvist, som i samlad erfarenhet bestigit Everest och rott såväl till Ryssland som paddlat runt Norska kusten, tillsammans ståpaddla från Gotland till Stockholm för att uppmärksamma problemet.
En ny undersökning från Stockholms Universitet visar att upp till 40 ton mikroplaster från duschtvålar och skrubbkrämer varje år når Östersjön.
Nu vill forskare att produkter som innehåller plastpartiklarna märks och att de på sikt försvinner ur handeln.
I många miljöfrågor kan det kännas svårt att bli en del av lösningen men i den här frågan kan alla dra ett strå till stacken och sluta använda produkter som innehåller plast. Det är framförallt duschtvål, tandkräm och peelingkrämer som spolas vidare ut i avloppen.
Om det står polyethylene, pe, på innehållsförteckningen till dessa artiklar innebär det att produkten innehåller plast. Enligt den nya rapporten hamnar cirka 130 ton mikroplast i avloppen i länderna runt Östersjön.
Reningsverken klarar att rensa bort en del men mellan 10 och 30 procent fortsätter ut i naturen.
Läs mer om Oskar Kihlborgs tidigare rodd till Finland.
Läs mer om Sören Kjellkvists rodd till Ryssland.
Tar sig genom reningen
De minsta plastpartiklarna ger störst problem. De tar sig enklast igenom reningsverken och blir föda för plankton och musslor. Men de äts även av större djur och då vandrar plasten upp i näringskedjan.
Forskare uppskattar att en europeisk skaldjursätare i snitt får i sig omkring 11 000 plastpartiklar per år. Det finns ännu inga bevis för att plasterna direkt påverkar människans hälsa men man kan konstatera att plasterna fylls på i Östersjön och att det inte finns någon möjlighet för oss att få bort dem därifrån.
Ny app visar innehållet
Det har utvecklats en app som berättar om en vara innehåller mikroplaster. Appen går att ladda ner från www.beatthemicrobead.org. I App Store heter den: Warning: Plastics Inside!
Läs mer om de nya rönen om mikroplaster i Östersjön!
Fängelsestraff för dem som skiter i sjön
År 2015 träder ett generellt förbud mot att släppa ut toaavfall från fritidsbåtar i kraft. Alla båtar måste då ha en tömningsbar toalettinstallation. Här berättar vi varför och om hur man kan installera ett godkänt toasystem.
Den nya regeln säger att alla fritidsbåtar ska ha en fast toalettinstallation med tank som kan tömmas i land. Enda sättet att slingra sig är att få sin båt K-märkt. Eller att helt enkelt kasta ut toan och bara göra sina behov på en potta och kasta eftergifterna över bord. Det är nämligen tillåtet, och det är förmodligen vad större delen av Sveriges båtmänniskor gör. Alternativt att de håller sig tills de kommer i land. Av Sveriges drygt 880 000 fritidsbåtar är det nämligen bara 108 000 som har en toa ombord.
Av de 880 000 båtarna har bara 50 000 moderna toalettsystem som tillåter tömning i land. Cirka 38 000 båtar har septiktank som bara kan tömmas i havet. Antalet fritidsbåtar med toa utan septiktank är cirka 20 000. Det är alltså många som antingen behöver ta beslut om att slänga ut sin toa eller se till att montera en ny tömningsbar tank. Det sägs kosta runt 2 000 kr att bygga om en redan installerad hålltank och 5 000 kr och uppåt för den som redan saknar tank. Hur man gör kan man läsa på batmiljo.se. Lagen kräver tömningsstationer
För att den nya typen av tömning i land ska kunna efterlevas kommer också lagen kräva att fritidsbåtshamnar ska tillhandahålla mottagningsanordningar som klarar belastningen för antalet båtar som normalt angör hamnen under en säsong. Det är behoven som styr vilka möjligheter som ska finnas i en viss hamn. De som definierats som fritidsbåtshamnar får inte ta ut en separat avgift för toalettömning. Däremot kan avgiften ingå som en del av en allmän hamnavgift, till exempel årsavgift eller dygnsavgift. Syftet med den nya regeln är att hämma övergödningen i svenska och internationella vatten och minska utsläppen av kväve och fosfor. Så här säger Transportstyrelsen om upprinnelsen till de nya reglerna:
“Sverige har genom konventioner inom ramen för FN-samarbetet, genom EU-förordningar och genom avtal med övriga östersjöländer förbundit sig att minska utsläppen av bland annat fosfor och kväve. Ett exempel är att vi som en av medlemsstaterna i HELCOM kommit överens om att förbjuda utsläpp av toalettavfall från fartyg i Östersjön. Genom förbudet från toalettavfall från fritidsbåtar bidrar vi till att vi i Sverige kan uppnå vårt åtagande om minskade utsläpp av kväve och fosfor samtidigt som vi bidrar till en östersjö som mår bättre och därmed ett attraktivare båtliv. Transportstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att genomföra det.
Enligt detta lagrum kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet att släppa ut avfall dömas till böter eller fängelse i högst två år. Detta lagrum kommer också att omfatta utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar. “
Fråga app om var
Det finns även en “app” till både Android, IPhone samt IPad där de mottagningsanordningar som är öppna för allmänheten finns utsatta. Sök på “båtmiljö” i Market eller Appstore.
Här kan se ett seminarium om förbudet mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar som Havs- och vattenmyndigheten och Skärgårdsstiftelsen höll på båtmässan Allt för sjön i våras.
Kihlborg klarade rodden till Åbo – ser fram emot nästa äventyr
Oskar Kihlborg nådde sitt mål – att ro från Stockholm till Åbo och uppmärksamma saknaden av ett forskningsfartyg i Östersjön.
– Efter 75 000 årtag, många möten med härliga öbor och fantastiska naturupplevelser är jag riktigt nöjd och laddad för nästa äventyr, säger han.
Sist Hamnen.se pratade med Oskar låg han inblåst på Kumlinge i den finländska skärgården och förblev så i ett par dagar. Äve om han trivdes väl där (läs tidigare artikel) var han stressad över att inte hinna till Åbo inom den satta tidsramen. Han trotsade friska vindar och gav sig av.
– Det blåste 10 m/s nordväst och det var riktigt jobbigt och stökigt att ro. Men jag ville verkligen ta igen förlorad tid. Förutom en lunchpaus på 20 minuter rodde jag i 13 timmar i sträck innan jag landade på en klippa i mörkret. Det var ojämt och obekvämt men jag sov som en stock.
Nästa dag vaknade han till stiltje och satsade på ytterligare en maratondag. Allt för att slippa stundande dåligt väder. Det blev 11 timmars rodd. Ytterligare en timme och han hade nått målet, men han hade en dag till godo för tidsramen och lät målgången vänta.
När han angjorde Åbo nästa dag möttes han av en hord människor, vissa från radio, TV och tidningar. Men den som stod ut från mängden var en knotig äldre man som var enormt exalterad och imponerad över bedriften.
– Det var enormt kul med den mannen. Han hade rott samma sträcka flera årtionden tidigare till minne av postroddarna som gick precis den rutten på 1800-talet, alltså Åbo – Åland – Stockholm. Mannen hade gjort det enligt historien och använt en ganska stor allmogebåt med 14 man i besättningen. De rodde i skift och sov ombord. Han var mycket imponerad av att jag gjort det hela ensam, berättar Oskar.
Hur känner du dig nu?
– Jag mår oförskämt bra och är glad att folk uppmärksammat mitt äventyr. Om folk tänker till tror jag de inser hur mycket ett forskningsfartyg behövs för Östersjön.
Vad blir nästa äventyr?
– Det finns massor av kul saker att göra men jag har inte bestämt något. Jo, förresten, jag vill segla i Stockholms, Ålands och Finlands skärgård i sommar. Men det blir inget direkt äventyr, utan bara trevligt. Man ska inte stressa sig fram i den oslagbart fina miljön.
Kihlborg startar rodden mot Finland
Oskar Kihlborg har lagt ut från Kastellholmen och ror nu mot Finland för att skapa uppmärksamhet kring saknaden av ett modernt forskningsfartyg i Östersjön.
– Idag har vi mer info om ytan på Mars än om botten i Östersjön, det måste vi ändra på, sa han precis innan avfärd.
Läs mer om äventyret – rodden för att rädda Östersjön
Äventyraren Kihlborg ror för att rädda Östersjön
Äventyraren och fotografen Oskar Kihlborg besteg Everest för 21 år sedan. Förra året åkte han longboard från Stockholm till Göteborg. Nu ska han ro från Sverige till Finland.
– Jag gör detta för att uppmärksamma att Sverige inte har något modernt forskningsfartyg i Östersjön, säger han.
Äventyraren och fotografen Oskar Kihlborg ska ro från Sverige till Finland. Den tretton dagar och 175 sjömil långa roddturen. Han vill uppmärksamma att Sverige inte har ett modernt forskningsfartyg i Östersjön men passar samtidigt på att göra observationer åt forskare vid Stockholms universitet.
– De forskare vid Stockholms universitet som jag pratat med säger att vi har bättre information om hur ytan på Mars ser ut än Östersjöns botten, säger Oskar Kihlborg.
Under resan till Åbo som går genom Stockholms, Ålands och Finlands skärgårdar kommer Oskar att passa på att göra observationer på uppdrag av forskare vid Stockholms universitet.
– Ett välutrustat fartyg för forskning i Östersjön är oumbärligt för att ge forskningen mer kunskap och en möjlighet att rädda detta känsliga innanhav, säger Martin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet.
Avfärden sker den 6 september kl. 10.00 från Briggen Tre Kronors hemmahamn på Kastellholmen i Stockholm. Oskar Kihlborg planerar att anlända till Åbo den 19 september tillsammans med segelfartyget Briggen Tre Kronor som då avslutar seminarieserien ”Hållbara Hav” – ett samarbete mellan näringsliv, forskare och organisationer för att gemensamt verka för hållbara lösningar för Östersjön.
Foto: Malin Lauterbach
Djupens ljud ska upp till ytan
Havs- och vattenmyndigheten satsar 11,5 miljoner kronor på studier om hur ljud påverkar fisk och däggdjur i Östersjön och Västerhavet.
– Sverige är ett av få länder inom EU som studerar ljudbilden till havs, säger Peter Sigray, forskningschef på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, som ska göra undersökningen.
Foto: Nicklas Liljegren
Nere i havet är fiskarnas syn begränsad och hörseln är därför viktig för att de ska kunna orientera sig, kommunicera med varandra och hålla koll på faror i omgivningen och undvika att bli uppätna.
Fiskar har visserligen öron, men de saknar trumhinnor och hör i stället med ett speciellt organ som kan uppfatta rörelse i vattnet och tryckförändringar.
Det finns forskning som visar att höga ljud i havet kan skada, till och med döda, fiskar och däggdjur. Därför ska nu ljud som skapas av människor studeras ytterligare.
Ljud skapade av människan stör fiskar och däggdjur i haven. Foto: Nicklas Liljegren
– Det finns flera exempel på att fisk och andra djur i haven undviker fartygstrafik och dör eller skadas allvarligt på grund av de höga ljudnivåer som byggen till havs kan medföra, säger Bertil Håkansson, enhetschef för havsförvaltning vid den nya Havs- och vattenmyndigheten som startade den 1 juli i år.
– Än så länge vet vi alltför lite inom det här området, men vi har stora förhoppningar om att projektet ger oss ett bra underlag som kan vara till hjälp vid framtida havsplanering, säger han.
Enligt Peter Sigray på Försvarets forskningsinstitut, FOI, är Sverige ett av få länder inom EU som studerar ljudbilden till havs.
– Eftersom sikten under vattenytan är dålig är ljudet den främsta kommunikationskanalen mellan många djur. Starka ljud kan till exempel störa torskbeståndets fortlevnad om torskhonan inte kan uppfatta hannens grymtande, säger han.
Gå till botten – helt torrskodd
Vattnet runt Dalarö i Stockholms skärgård är känt för sina många skeppsvrak, här finns några av de bäst bevarade vraken i Östersjön. Sjöhistoriska museets arkeologoer har dykt på dessa vrak under flera år – och nu har en mindre utställning öppnat med smakprov på vad som till hösten 2011 ska bli en världsunik dykpark.
Dalarövraket från 1600-talet. Foto: Jens Lindström/SMM
Dalarö marinpark, som dykparken ska heta, blir den första i världen i sitt slag. Här blir även de mest känsliga vraken tillgängliga från land för både dykare och landkrabbor i “nära-dyk-upplevelser”.
Redan nu har Showroom Dalarö slagit upp portarna, en mindre utställning där fynd som gjorts i området visas upp och där arkeologerna berättar mer om arbetet med Dalarö dykpark.
Siluett av “Björns vrak” i Stockholms yttre skärgård. Vraket har preliminärt daterats till 1700-talet. Foto: Patrik Höglund/Sjöhistoriska museet
Här får besökarna lära sig mer om Dalaröområdets kanske mest kända vrak: Anna-Maria, Jutholms- och Dalarövraket som alla tre har dykförbud.
Utställningen pågår fram till den 21 augusti. Läs mer om Showroom Dalarö.
Ostindiefararen “Götheborg” i filmroll
Ostindiefararen “Götheborg” är aktuell som segelfartyg i filmen “Kampen om Östersjön”. Där spelar Götheborg rollen som det svenska örlogsfartyget Hedvig Sophia, befälsfartyg 1715 under det stora nordiska kriget.
Under sommaren 2009 har ett tyskt produktionsteam ifrån Spiegel TV varit ombord på Ostindiefararen Götheborg för att göra en film om “Kampen på östersjön” och det svenska flaggskeppet Hedvig Sophia.
– Vi är jättenöjda med resultatet och fick mycket bättre bilder än vad vi någonsin kunnat hoppas på. Att faktiskt kunna vara med och filma när detta vackra historiska skepp seglar på riktigt bidrar mycket till känslan i filmen, säger Spiegel TV:s producent Kirsten Hoehne till Antikvärldens Winston Håkansson
Förutom skeppet Götheborg så har också flera personer ifrån besättningen fått agera skådespelare och statister. Spiegel TV:s producent Kirsten Hoehne var särkilt imponerad av Hans Hoffsten, som till vardags är timmerman ombord på Götheborg, men som nu fick äran att spela 2:e kapten Wachtmeister.
– Jag kunde inte ha hittat en bättre kapten. Hans talang och närvaro gör att han absolut borde satsa på en framtid som skådespelare, säger Kirsten Hoehne.
Enligt produktionsteamet ska filmen senare under året gå i ZDF, vilket är Tysklands näst största TV kanal. Den kommer också troligtvis visas på National Geografic och History Channel.
Kryssarklubbens vackra skolfartyg seglar igen
Under sommaren går “Tibban” till Bornholm, Polen, Baltikum och Finland med en blandad besättning som särskilt har förväntningar på de små hamnarna i Estland och Lettland.
Tibnor var Kryssarklubbens skolsegelfartyg åren 1983-1989 då Seglarskolan ett tag hade fem fartyg.
Tibnor var Kryssarklubbens skolsegelfartyg åren 1983-1989 då Seglarskolan ett tag hade fem fartyg. Gratitude, Gratia och Leader fanns sedan tidigare och 1982 seglade den nybyggda Atlantica för första gången med elever. 1983 kompletterades flottan med den lilla tyska 60 fots stålkuttern Trygvason som var byggd i Västtyskland så sent som 1980-81.
Fartyget fick namnet Tibnor sedan detta ursprungligen norrländska stålhandelsbolag sponsrat köpet.
SXK sålde “Tibban” 1989, eftersom det blev svårt att få ekonomin att gå runt med bara 12-15 elever som fick plats ombord.
Men Tibnor var populär bland både befäl och elever. Hon är lättmanövrerad som en stor yacht och seglades då också med rorkult. Nu har hon hydraulstyrning med ratt.
Mycket segel och stort djupgående gör Tibnor särskilt bra på kryss i svaga och medelstarka vindar. Gamla skeppare säger att hon i sådana vindar faktiskt går både fortare och högre än sina större systrar i Seglarskolan. I hård vind till havs måste hon revas ner och då kanske alla de gamla eleverna kunde vara bra att ha.
Salongen
Salongen
Efter tiden i Kryssarklubben, då hon faktiskt till slut inte var i helt bra skick, togs hon om hand av Tomas Klemming ? inredningsarkitekt, möbelsnickare och båtbyggare ? som på 90-talet satte henne i nytt fint stånd.
På Seglarskolans tid kallades hon faktiskt för “Sopsäcken”, eftersom det enkla däcket läckte som ett såll och eleverna fick sova i sopsäckar för att inte bli genomvåta.
Nu rev Tomas Klemming bort däcket och la 22 mm marinplywood med epoxi ovanpå. Sedan lades 60 mm teak över allt vilket gav ett total tätt 80 mm tjockt däck, skruvat i stålbalkar. Det blev nog lika tungt som ett ståldäck, men kanske mindre benäget att rosta.
Fartyget fick ett nytt fint kök och verkstan blev bastu för charterbruk. En vattentät dörr togs upp i huvudskottet och hela fartyget kunde därmed utnyttjas bättre.
Köket
Under Klemmings tid blev fartyget på Västkusten känt som “marsipanbåten” där hans företag Kutterkonfekt sålde marsipan och julgodis under många år i hamnar från Göteborg till Fjällbacka.
Under några år var hon också i Västindien och Grekland på charter i familjen Klemmings regi.
Nu är Stockholm hemmahamn och hon har återfått sitt ursprungliga namn Tibnor som ju gjorde henne till ett av landets mer kända segelfartyg, där hundratals ungdomar lärt sig båtliv och kanske att veta hut.
Hytt
Storsegel
Den som vill segla med nygamla Tibnor kan gå in på hemsidan www.tibnorsailing.se
Text: Anders Hellberg