nödsituation

Tapios båt sjönk i Södra Oceanen – räddad av ensam kvinna

av
Tapio-Lehtinen-Golden-Globe

Tapio-Lehtinen-Golden-GlobeFinländske 64-årige ensamseglaren Tapio Lehtinens gamla segelbåt började att ta in vatten och sjönk på fem minuter. Han befann sig 460 sjömil söder om Sydafrikas spets. 

Tapio Lehtinen är knappast en vilsen seglare som hamnat lite snett. Han deltog i Golden Globe Race för andra gången och var alltså återigen på väg non-stop runt jorden i sin klassiska Benello Gaia på 36-fot. Båten heter Asteria och är en föregångare till den första och väldigt välkända Swan 36 Tarantella.

Swan 36:ans föregångare

Det är en Sparkman & Stephens designad klassiker från 1965 som alltså redan tagit den otroligt erfarne kappseglaren ett helt varv runt jorden och otroligt många fler sjömil därtill dessförinnan.

Se också:
Klassisk Swan 36 genomgår fantastisk renovering

Förra Golden Globe-racet avslutade Tapio 2018 och han klarade det på 322 dagar. Det här racet startade han fjärde september i franska Les Sables d’Olonne. Tapio hade just äntrat Södra Oceanen och var på väg mot Australien när något gjorde så att båten började ta in vatten.

Tapio Lehtinen med sin klassiska segelbåt Asteria, en Gaia 36 från 1965, deltog i sitt andra Golden Globe Race när båten plötsligt sjönk i Södra Oceanen.

Hela förloppet gick på fem minuter.

– Jag tog mig ner i livflotten och gjorde en sista honnör när hon sjönk ner i Södra Oceanens djup, meddelar Tapio.

Fick inte med sig glasögonen

Han hade redan skickat ut en nödsignal och fått kontakt med ett fraktfartyg 250 sjömil bort. Han fick dock inte med sig sina glasögon ombord på livflotten och hade en utmaning i att få iväg ett textmeddelande till alla oroliga själar.

Till sist fick han kontakt med medtävlaren Kirsten Neuschäfer,39, som fått meddelandet om räddningsaktionen. Hon befann sig 105 sjömil bort och kunde vara på plats inom ett dygn.

Väderförhållandena i Tapios zon var hanterbara med svaga vindar och 2,5 meters dyning.

Efter ett gott glas rom gick Tapio tillbaka ner i livflotten

 

Kirsten uppdaterades regelbundet om väderinformation samt Tapios position av Race Office för att optimera rutten mot honom. Under tiden var Tapio uppdaterad om Kirstens framsteg och ETA. Hans kommunikation visade att han var vid god vigör under hela natten.

Med fart över 7 knop var Kirsten först på plats kl 0510 UTC 19 november, väderförhållandena då var 20 knop SSE-vind med 2 till 3 meters dyning och dagsljus.

Kirsten Neuschäfer från Sydafrika kommer till undsättning med sin Cape George 36 – “MINNEHAHA”. Hon körde i full fart mot Tapio Lehtinen (FIN) så fort hon fick nödsignalen. Foto: Nora Havel / GGR 2022. Hon kunde ta ombord Tapio som sedan kunde ta sig vidare ombord på ett stort fraktfartyg. 

Det var dock ingen lätt uppgift. Tapio fick tidigt syn på Kirstens båt men hon kunde inte se hans livflotte i dyningen. Kirsten hörde honom på VHF:n men Tapio kunde inte höra hennes röst. GGR Crisis Management Team kunde ge henne Tapios exakta position tills de var tillräckligt nära för att se och höra varandra. Först då kunde de sinsemellan planera hur själva räddningen skulle gå till.

Drog upp Tapio med räddningslina

Kirsten ringde GGRs ledningsgrupp kl 0805 UTC för att bekräfta att hon hade klarat att ta ombord Tapio från livflotten med hjälp av en räddningslina.

Efter att ha delat ett gott glas rom fortsatte de sedan med att sätta Tapio tillbaka i flotten och att ta sig mot fraktfartygen som närmade sig.

Tapio kunde strax senare via en räddningsstege ta sig ombord på fraktfartyget M.V. Darya Gayatri som avbrutit sin rutt mot Singapore för att undsätta den nödställde.

Tillräckligt nära havet

Det här var ett av Tapios meddelanden från livflotten under natten av väntan på hjälp:

– Man kan inte komma mycket närmare havet än såhär. Jag älskar det men det här är helt klart tillräckligt nära. Tack för att ni ser efter mig.

Skeppsbrutne skepparen berättar i stark intervju

av

TVW 141015 carlin PB0A5101En skakad och stundtals darrig Chris Nicholson, skeppare på Team Vestas, berättar om att lämna sitt fartyg på ett rev ute i Indiska Oceanen. Han rapporterar från mörkret på en liten ö som tillhör Mauritius.

“ALICANTE, Spain, November 30 – Australian skipper, Chris Nicholson, spoke on Sunday night of his immense pride at the way his Team Vestas Wind crew came through the ordeal of being grounded and being forced to abandon their boat in complete darkness on a remote Indian Ocean reef.

Nicholson, 45, said he had to make ‘the number one toughest decision of my life’ to leave the stricken Volvo Ocean 65 in the small hours of the morning after it was effectively beached on the reef on an archipelago of islands called St. Brandon, 430 north-east kilometres from Mauritius. He was interviewed by volvooceanrace.com on Sunday night as he surveyed the idyllic, but remote, island of Íle du Sud, where he was transported with the rest of his crew to safety as day broke following a night of drama.

“It’s the most beautiful night I’ve ever seen,” he said. “And last night was one of the worst nights that I have ever seen.”

Nicholson, from Lake Macquarie, New South Wales, continued:

“We’re kind of literally shipwrecked It’s a unique experience going through it.”

He told how the boat had run into the reef at around 19 knots and yet astonishingly, none of the nine on board suffered even minor injuries. Nicholson was also amazed that the boat survived the impact without breaking up immediately.

He said his plan had been to keep the crew on board until daybreak, before being rescued, but had practised a drill for abandoning the boat 15-20 times, ‘never with the intention of having to do it’, he explained. However, the ‘massive pounding’ of the waves eventually told and Nicholson decided he had no option but to abandon ship, the most dreaded words a skipper can utter.

He and his crew then waded across the reef in knee-deep water in their boots before finding a mercifully dry spot where they waited for a coastguard RIB to take them to Íle du Sud and safety.

Nicholson, who at times struggled with his emotions during the 20-minute long interview, said the spirit of his crew after such a blow had stunned him.

“I always believed that we were a strong team. “We made a mistake, which led to what happened last night, but I’ve been blown away by the way the guys dealt with the situation, trying to make things as right as possible today. They make me so proud.”

He now plans to meet up with shore crew chief Neil Cox (AUS) and assess the chances of salvaging the boat. “We have a pretty unique group of people to get as good an outcome as possible,” he said.”

Ombord på Team Alvimedica som assisterade under ödesnatten.

Navigatören på Team Alvimedica pratar med tävlingsledningen.

Knut Frostad, VD för Volvo Ocean Race, rapporterar direkt efter att han fått meddelandet om grundstötningen.

Läs mer: www.volvooceanrace.com.

“Fören slås mot revet”

av

VOR Vestas dramaDramatiken fortsätter för Team Vestas Wind som nu har vecklat ut två livflottar då fören på båten slås mot revet där de sitter fast. Här är senaste uppdateringen.

Fören på båten pekar ut mot öppet hav. Laget meddelar också att de håller flottarna cirka 15 meter från båten och att de kan nå dem om det skulle behövas.Det finns inga planer på att förflytta sig till livflottarna ännu men de har vecklats ut eftersom det skulle kunna bli svårt att genomföra detta senare.

Planen är fortfarande att överge båten vid gryningen på söndagen (runt klockan 03.30 svensk tid) med assistans från kustbevakningen från Íle du Sud och Team Alvimedica.

Vi kommer att ge er mer information så fort vi vet mer.

Blixten slog ner i ensamseglarens båt

av

Franske Pierre Antoines stångade sig fram på Atlanten, ensam i sin 50-fots trimaran Olmix, när blixten plötsligt slog ner så kraftigt att det gick hål i båten. Ytterligare en båt som deltar i Route du Rhum har nu tappat masten.

Pierre Antoine är en av de äldre deltagarna i Route du Rhum – en ensamkappsegling över Atlanten – och i år deltog han med sin rejäla trimaran. Men trots att den ser ut att vara riktigt kraftigt byggd stod den alltså inte pall för blixtneslaget.

Båten befann sig 120 sjömil norr om Kap Finistere när incidenten inträffade. Blixten slog ner i masttoppen och brände hål på mittskrovet som delvis är gjort i trä.

– Jag släckte branden och trodde att allt var under kontroll men när jag gick under däck stod jag plötsligt i en halvmeter högt vatten. Fören började att sjunka, berättar Pierre Antoine.

Pierre förstod snabbt att han inte skulle kunna lösa situationen på egen hand och ropade på hjälp.

Det rådde riktigt tuffa förhållanden med vågor på fyra meter och stormstarka vindar. Det blev ett stort räddningspådrag där spaningsflyg direkt sattes in för att lokalisera den nödställde, två fraktfartyg lade om sin rutt och en räddningshelikopter lyfte för att plocka upp den nödställde.

Olmix är en robust trimaran på 50 fot, byggd för att stå pall för värsta tänkbara förhållanden.

En medtävlare, Sébastien Rogues på båten GDF Suez, hade också uppfattat nödsignalen och eftersom han befann sig inom räckhåll seglade han fram till den nödställde, tog ner sina segel och väntade tills hjälp hade anlänt och Pierre var utom fara.

Sébastien ledde racet när nödanropet kom och föll till trea under väntandet. Något han ska få kompensation för av tävlingsledingen.

Det är inte bara flerksrovsbåtarna som drabbas av skador. Två Class 40-båtar har tappat kölen och nu har Conrad Humphreys Cat Phones tappat masten.

I samma veva föll masten ner på engelsmannen Condrad Humphreys Class 40, då cirka 380 sjömil från Azorerna. Han sitter säkert inne i sin båt och har kontakt med räddningscentralen.

Conrad Humphreys tar skydd inne i sin båt och planerar hur han ska ta sig till land.

Båtarna utsätts ideligen för smått osannolika påfrestningar. Här är en bild från starten.