Hardtop? Daycruiser? Walkaround? Inombordare? Utombordare? Bensin? Diesel? Elmotor? Ny? Begagnad? Plast? Plåt? Gummi?
Hamnen.se visar vägen i motorbåtsdjungeln.
Daycruiser
Daycruisern är havets sportbil/cabriolet. Man sitter ute i det fria och kör och boendekomforten oftast lägre prioriterad.
Den har hög “cool-faktor”, har oftast större motorer än andra planande båttyper i samma storleksklass. Men man får en stor portion körglädje.
Äldre modeller har ofta smala skarndäck som kan vara vanskliga att balansera på när man ska ta sig iland och ombord.
Moderna diton har en lucka i framrutan för passage till fördäcket. De passagerare som sitter i aktersoffan får en blåsig och ibland blöt resa.
Daycruiserägare ägnar mycket tid åt att knäppa kapell.
Walkaround/centerkonsol
Walkaround är precis som det låter en båt som är enkel att röra sig på.
Walkaround är ett praktisk båtkoncept med stora utvändiga ytor. Såklart är det på bekostnad av utrymmet under tak men varför satsa på stora invändiga utrymmen när man tillbringar 90 procent av tiden ute i det fria?.
Walkaround-båten är lätt att borda, lasta och röra sig ombord på. Finns i alla varianter med breda och bobara ruffar till smala vindrutor med ett litet stuvutrymme under. Den är också ett mellanting mellan en bruksbåt och en fritidsbåt.
Mycket populär bland sportfiskare som behöver mycket svängrum för agn, spö och krok.
Passagerarna sitter ganska oskyddade från väder och vind.
Hardtop/kabinbåt
Enligt många ger en båt med hardtop det bästa av två världar – inne och ute i samma paket. Många menar att det är den perfekta lösningen för det svenska sommarvädret. Andra tycker att lösningen är varken eller och att man helt sonika ska bestämma sig för en öppen båt eller en hyttbåt istället.
Ht-båtar är nordiskt påfund som passar alla som vill kunna färdas under bar himmel eller under tak – det som passar för stunden.
Konceptet ger betydligt bättre boendekomfort och skydd från väder och vind än daycruisern och walkaroundbåten.
Båttypen är ett klart tänkvärt alternativ för den som åker båt tidiga vårar och sena höstar. De flesta är överens om att hardtop-båten är mer praktisk än snygg.
Mycket av det som kan sägas om hardtop-båten gäller också kabinbåten.
Styrpulpetbåt/bowrider
Eftersom de flesta styrpulpetbåtar eller bowriders är under sju meter långa brukar man säga att de gör sig bäst på någorlunda skyddade vatten.
En renodlad dagtursbåt. Den som prompt vill övernatta får ta med sig tält. Sportfiskare gillar den variant som har pulpeten placerad i mitten med fria passager runt om, alltså en walkaround eller centerkonsol som de kallas i USA.
Den som satsar på en variant med sidopulpeter med en kapelldörr emellan för betydligt bättre vindskydd. Den här båttypen kallas Bowrider.
Ny båt
Den som köper en sprillans ny båt får garantier och har bättre odds för ett mer krångelfritt båtliv. Seriösa båthandlare är rädda om sina kunder och därmed måna om att de ska vara nöjda även efter köpet. De borde alltså vara behjälpliga om någonting skulle krångla eller gå sönder.
En ny båt är förstås dyrare i inköp och dyrare att försäkra än en begagnad båt. Dessutom tappar den mer i värde.
Rådet till nybörjare och förstabåtsköpare är därför att först satsa på en begagnad båt för att verkligen känna efter vad det är för båttyp som passar bäst.
Nya båtar har betydligt sämre andrahandsvärde idag än för femton år sedan då man i stort sett lika gärna kunde investera i en båt som att ha pengar på banken.
Begagnad båt
Utbudet av begagnade båtar är stort och det är lätt att gå vilse i djungeln. Här finns i praktiken inga garantier.
Man bör vara påläst och provköra båten ordentligt. Speciellt om man köper sin begagnade båt av en privatperson.
En säkrare väg är att handla båt av en båtfirma. Men låt dig inte luras av firmor som vill skriva in en eller ett par månaders reklamationsrätt i kontraktet.
Konsumentköplagen gäller. Punkt!
Förstagångsköpare gör rätt i att satsa på en begagnad båt för att inte förlora så mycket pengar om de märker att båtlivet trots allt inte var rätt grej.
Satsa på ett känt båtmärke. Okända begagnade båtar är svårare att sälja.
Plastbåt
Plast är lätt att forma och därför kan konstruktören ta ut svängarna och skapa en snygg och praktisk båt.
Plastbåtar är lätta att underhålla och reparera om det skulle gå hål eller uppstå en repa.
Ur miljösynpunkt kan plastbåten dock diskuteras.
Aluminiumbåt
Aluminiumbåtar, eller plåtbåtar som man säger till vardags, är stryktåliga och kräver mycket lite, om ens något underhåll. Det är iallafall ofta vad som sägs i marknadsföringen. “Spola av den med en högtrycksspruta ett par gånger om året. Eller så strunta i det”. I praktiken handlar det om att vita plastbåtar kräver mer tvättarbete för att se fina ut än en aluminiumbåt. Vissa förklarar det med att aluminiumbåten är ful redan från början.
Aluminiumbåtens stryktålighet och det faktum att den är grovt tillyxad och fulsnygg redan från början öppnar möjligheter.
Man kan till exempel köra upp den på en strand utan att den tar stryk och skulle den ändå bli en repa så brukar aluminiumbåtägaren ta det med en axelryckning. Men nuförtiden har flera modeller en behandlad yta som skadas vid repor.
Aluminiumbåtar är dyra jämfört med båtar i samma storlek och äldre modeller ger ofta ifrån sig ett irriterande plåtslammer i vågorna. Nuförtiden är de flesta modeller isolerade med ett skum eller mattor mellan ytter- och innerskrov som effektivt dämpar oljud.
RIB
Tack vare sin låga tyngdpunkt och ofta vassa v-skrov så går RIB:en mycket tryggt och bra i sjön. Bidragande till de svårslagna sjöegenskaperna är också att gummipontonen fungerar som ”stödhjul”.
Pontonerna gör att RIB:en kan ha en mycket vass V-botten utan att den för den skull är rank.
En RIB vars pontoner också sticker ut en bit bakom akterspegeln har dessutom ofta en obefintlig planingströskel och kan därför köras i alla farter utan att fören står rätt upp i vädret.
De stora pontonerna stjäl mycket plats och därför är lastytorna så väl som stuvutrymmena mycket begränsade. Man sitter oskyddat från väder och vind och andrahandsvärdet är ofta lågt då tuberna ofta kräver en noggrann ägare för att inte förfalla.
Träbåt
En träbåt är för de flesta inte bara en båt utan en livsstil. Förespråkarna menar att den har en själ.
Den doftar gott och många ägare vårdar sina båtar som de vore deras barn. Om man inte vårdar den ömt och intensivt så ökar snabbt behovet av renovering.
Inombordare bensin/diesel
En båt med inombordare har en lägre tyngdpunkt än en båt med utombordare. Dessutom är tyngdpunkten längre fram.
På så sätt får båten lugnare rörelser på ett stökigt hav.
En inombordare är i regel dyrare att serva och kräver därtill noggrannare och tätare kontroller. En stor fördel är att den är svår att stjäla och därför är försäkringspremien ofta mycket lägre än motsvarande utombordare. Moderna inombordare är också mycket mindre miljövidriga då de är försedda med katalysatorer.
Om man jämför en bensin– och en dieselmotor av samma kaliber är den senare betydligt dyrare i inköp. Men den har högre andrahandsvärde och går snålare än en bensinmotor.
Bensinmotorn har återigen ökat i populäritet efter en lång tids svacka då dieselmotorn ansågs vara det enda raka att ha i båtar.
Utombordare
En stor poäng med utombordaren är att den har ett vikt/effektförhållande som inombordaren inte kommer i närheten av.
Den sitter som bekant på akterspegeln och inte inne i båten med allt vad det innebär av sparad plats ombord.
Baksidan är att utombordaren är lätt att stjäla. Därför är en båt med utombordare ungefär dubbelt så dyr att försäkra än motsvarande båt med en inombordare.
Den är dessvärre inte särskilt hårt reglerad gällande utsläpp av partiklar och avgaser och har ingen katalysator. Inombordare är mycket renare.
Sist men inte minst är utombordaren praktisk på grunt vatten då den kan fällas upp helt och hållet ur vattnet.
Deplacementbåt
Tumregeln säger att en deplacerande båt gör lika många knop som båten är lång. Det innebär, mycket förenklat, att en nio meter lång båt gör nio knop innan den börjar gräva ner sig och dra massor av bränsle.
Om man då, för att vara på den säkra sidan, nöjer sig med att åka i 7 knop så kommer båten att dra minimalt med svall. Storleken på svallen är ett direkt mått på hur mycket energi som går åt för att driva båten.
Deplacementbåtar, som till exempel snipor, drar sålunda lite bränsle – så länge man kör långsamt. Ett alternativ för den som vill åka litet fortare är den halvplanande båten. En trygg och stabil skapelse som är speciellt populär längs oskyddade kuster och på stökiga farvatten.
Planande motorbåt
Fart är kul. Men fart kostar bränsle. Inte minst när planingströskeln ska passeras. Då går båten mycket ineffektivt med fören rätt upp i vädret och drar upp stora svall.
Att köra en planande båt i farter kring 10-15 knop (som annars är en behaglig fart) är med andra ord miljövidrigt, farligt och på alla sätt olämpligt.
Den som trivs i detta fartregister bör välja något annat än en båt som är byggd för att köras lätt ovanpå vattenytan.
Stor eller liten motorbåt?
Förutom självklarheter som kan sägas om en stor båt i jämförelse med en liten så brukar man tala om en magisk gräns på 6,5 meter i skrovlängd.
Båtar som är 6,5 meter eller mer klarar oskyddade vatten betydligt bättre än de små för att skrovet då når över vågtopparna. Det ger en mycket stabilare gång eftersom man slipper ramla ner i vågdalarna.
Foilande motorbåt (bärplan)
Bärplan är fantastisk för den som vill åka relativt snabbt och otroligt bränslesnålt men också bekvämt. En bärplansbåt svävar med hela skrovet ovanför vågorna och istället för att banka och slå så åker den obehindrat fram. Färden är fantastiskt behaglig och ytterligare ett plus är att båten inte lämnar några svall efter sig, vilket är ett starkt bevis på att den är energisnål. Ju mer vatten man flyttar, desto mer bränsle går det ju åt.
Många menar att bärplan är enda sättet elektrifiera snabba motorbåtar – om man ska få någorlunda bra räckvidd. Ett tydligt minus är att tekniken är dyr och något fragil.
Bränslesnål motorbåt
Med höga bränslepriser och klimatmål är ett grundläggande behov för all transport att effektivisera framfarten. För motorbåtar är detta en stor utmaning. Kan man inte satsa på bärplan så måste man sänka farten ordentligt och helst köra i deplacementfart. Ett mellanting är att satsa på ett skrov som är väldigt bärigt och platt och som snarare åker på vattnet än genom det – trots att det inte planar.
Jakt 12 och Loxo 32 är få exempel på denna fantastiska båttyp som minner om tider då man byggde långt och smalt i brist på starka motorer. Där är Petterssonbåten ett bra exempel.
Katamaran – för långsam färd
Katamaraner är fantastiska på många sätt. Som motorbåtar är de mest kända för att gå oerhört fort men de gör sig kanske ännu bättre i maklig takt. Pol Lux här ovan är ett fint exempel på det. Den är eldriven och drar bara 500 watt (250 watt per motor) i fyra knop, vilket är så lite att den en solig dag kan gå helt och hållet på solcellernas ström. Den klarar ända upp till elva knop om det kniper och är väldigt stabil och bärig. Tolv personer får vistas ombord enligt reglerna.
Halvplanande
Halvplanande båtar är knappast kända som de mest bränsleeffektiva på marknaden. Men vill man ha en behaglig bobåt som ska fortare än deplacementfart men ändå inte ha en tillräckligt stor motor för att kunna plana, så är det här man hamnar.
Fördelen är att man inte behöver så stor motor och att båtarna ofta har generösa ytor ombord jämfört med till exempel de relativt smala båtarna som Loxo 32 och Jakt 12.