minsveparen M 20

I höst är det 80 år sedan tusentals danska judar räddades över Öresund i en operation där den svenska minsveparen M 20 var en av hjältarna.

Minsveparen M 20, sjösatt 1941, är idag det enda svenska kvarvarande örlogsfartyget som deltog i det riskfyllda räddningsarbetet 1943. Fartyget ägs av Sjöhistoriska museet men den ideella föreningen M 20 ansvarar för drift och underhåll.

Se också:
Minsveparen M 20 – krigshjälte mot nya mål
M 20 – krigshjälte på jubileumsresa
Heroiska svenska minsveparen åter i bruk efter ideella insatser

I augusti seglar M 20 från sin hemmahamn vid Sjöhistoriskas fartygspir i Stockholm längs kusten till Göteborg med ett dussintal anlöp på vägen för att berätta om händelserna 1943 och högtidlighålla minnet av alla involverade. I varje hamn välkomnas allmänheten att gå ombord för att få en inblick i vad som egentligen hände.

Vill sprida kunskap

Flykten över Öresund är en för många bortglömd del av Sveriges historia. Den svenska minsveparen M 20 deltog dag och natt i denna mirakulösa räddning av Danmarks 7 000 judar.

DEN DRAMATISKA RÄDDNINGSAKTIONEN PÅ ÖSTERSUND:

Klockan 07:10 lördag morgon den 2 oktober 1943, när andra världskriget pågått i fyra år, kastar den svenska minsveparen M 20 loss från kajen i skånska Limhamn för en rutinpatrullering i Öresund mellan svenska kusten och danska ön Saltholm.

Besättningen på tio man med Emil Lilienström som fartygschef har inte en aning om att det fruktade Gestapo, i det av Nazi-Tyskland sedan 1940 ockuperade Danmark, under den gångna natten genomfört en landsomfattande razzia, koncentrerad på Köpenhamn bara 20 km från M 20, för att gripa, fängsla och deportera landets 7 000 – 8 000 judar till tyska koncentrationsläger.

Dramatiskt i Köpenhamn

När M 20 efter tre timmars patrullering klockan 10:25 förtöjer i Malmö är besättningen fortfarande ovetande både om razzian, att den misslyckats samt, allra viktigast, att de danska judarna gått under jorden strax innan razzian. Men också att judarna, i samma stund som M 20 lagt till i Malmö, börjar lämna sina gömställen för att försöka fly till friheten och tryggheten i Sverige, vilket bara kan ske tvärs över det Öresund som är M 20:s hemmavatten.

Gestapo i hälarna

Efter att i några dagar ha gömt sig hos vänner, grannar, bekanta och obekanta, i sommarstugor, på små hotell och värdshus, i skjul, båthus, lagerlokaler, på vindar och i källare, alltså varhelst man kunnat undgå Gestapos dörrknackande poliser, beger sig nu nästan alla judar i små grupper till Själlands många kustsamhällen för det avgörande steget att rädda sina liv – genom att ta sig över Öresund till Sverige.

Från tjogtals hamnar, bryggor och båtplatser seglar den första veckan i oktober – och därefter varje natt under hela oktober – en kaotiskt oorganiserad, sällan skådad armada av stora och små fiskebåtar, motorbåtar i alla storlekar, även roddbåtar och enstaka kanoter, alla med högsta fart rakt ut i Öresund, med kurs på närmaste skånska hamn på andra sidan.

Skräckslagna flyktingar

Alla båtar är fyllda av skräckslagna, hungriga, utmattade och frusna passagerare, och utgör den första vågen av judar som, på desperat flykt från den nazityska ockupationsmaktens ökända Gestapo-agenter, kommer att lämna sitt hemland Danmark under ett antal ångestfyllda höstveckor.

I en oupphörligt pågående riskabel skytteltrafik, ofta i dåligt väder, skeppas nästan alla judar över till Sverige, merparten från 30-talet fiskhamnar på Själland, från Gilleleje i norr till Dragör i söder, till de skånska hamnarna från Kullen i norr till Falsterbo i söder.

Vissa av de danska båtarna går direkt över till skånska hamnar och vänder snabbt tillbaka efter att flyktingarna hjälpts i land av trygga svenska poliser, tullare och militärer. Många båtar möts ute i Öresund av svenska örlogsfartyg eller fiskebåtar som rekvirerats av svenska flottan för att göra militärtjänst som så kallade hjälpvedettbåtar.

Oväntat uppdrag

Bland de hundratals deltagande fartygen och båtarna finns alltså den svenska minsveparen M 20, sjösatt så sent som 1941 och under 1943-45 stationerad i Öresund för minsvepning, patrullering, eskorttjänst och bevakning av sjöfarten genom sundet, dag som natt. Men som helt oväntat i oktober 1943 ges en ny, lika viktig uppgift, nämligen att delta i den gigantiska och, mot alla odds, mirakulöst framgångsrika räddningsoperation som kommit att kallas Flykten över Öresund.

M 20 möter de danska flyktbåtarna vid den dansk-svenska territorialvattengränsen mitt i Öresund, där besättningen tar ombord och snabbt transporterar de ofta genomblöta, stelfrusna och sjösjuka flyktingarna till de skånska hamnarna.

Utan lanternor i bäckmörkret

För att inte upptäckas av tyskarnas flyg och patrullbåtar sker transporterna oftast nattetid, i sig ett högriskprojekt för alla inblandade eftersom de danska båtarna att inte vågar köra med tända lanternor, med risk för kollisioner i mörkret. De är dessutom av ockupationsmakten strängt förbjudna att lämna danskt vatten för att fiska eller, självfallet, gå till Sverige med flyende judar.

Av M 20:s bevarade loggboksanteckningar framgår att fartygets besättning på 10-11 man bidrog i räddningen av sammanlagt över 100 judar. Enbart mellan den 7 och 9 oktober räddade man vid sju olika nattliga möten sammanlagt 55 flyktingar, som ute i Öresund togs ombord från danska fiskekuttrar, motorbåtar eller enstaka lastfartyg, och som därefter landsattes i Limhamn, Malmö, Barsebäck och Landskrona.

Snopna agenter

Men redan på förmiddagen den 2 oktober, dvs lördag morgon efter Gestapos iscensatta men misslyckade nattrazzia för att gripa de danska judarna, var M 20 – under sin patrullering mellan Limhamn och Malmö – nästan inom synhåll från ett tyskt lastfartyg, Wartheland, som Gestapo anlitat för transport av upp till 5 000 av de judar man så säkert hade räknat med att gripa under razzian natten innan. Men med endast 202 äldre judar plus 150 tidigare fängslade kommunister ombord, avseglade Wartheland, med Gestapos snopna agenter stående på kajen, från Köpenhamn klockan 10, med destination till tyska Swinemünde och därifrån till ett koncentrationsläger.

Ovetande om detta fartyg med sin sköra, sårbara last slutförde M 20 – enligt loggboken endast ett tiotal sjömil från de första deporterade danska judarna – sin då händelselösa patrullering innan hon förtöjde i Malmö. Men de följande veckorna skulle det dittills relativt fridsamma sundet mellan Danmark och Sverige komma att trafikeras av ett osannolikt antal helt annorlunda slags farkoster med tusentals människor på flykt för sina liv än vad detta farvatten någonsin upplevt.

Order av Hitler och Mimmler

Samtidigt balanserade räddningen av de danska judarna bildlikt talat på en knivsegg. Under flera veckor hade nämligen den tyska hemliga polisen Gestapo, på order av chefen för SS i Berlin Heinrich Himmler, högste ansvarig för massmorden i de tyska koncentrations- och förintelselägren, och med godkännande av Adolf Hitler själv, i det tysta förberett att deportera alla danska judar i den nattliga razzian mellan den 1 och 2 oktober. Efter att Gestapo vid ett inbrott i den judiska församlingen i Köpenhamn lyckats få tag i ett judiskt adressregister, gick drygt 1 300 poliser, assisterade av frivilliga danska SS-män, till verket på fredagkvällen den 1 oktober klockan 21.

Razzia blev fiasko

När razzian avslutats vid 3-tiden på natten tvingades den tyska polisledningen konstatera att den noggrant planerade aktionen resulterat i ett svidande bakslag: Av de omkring 7 000 judar Gestapo räknat med att arrestera kunde endast 202 gripas, samtliga alltför gamla, sjuka eller svaga för att orka fly undan Gestapos patruller.

Razziafiaskot skakade den tyska ockupationsmakten, som inledningsvis inte kunde fatta hur nästan hela den judiska befolkningen, som genom ett trollslag, gått under jorden i sista stund före razzian.

Räddades av rykten

Tilläggas kan att rykten om en förestående aktion mot judarna hade florerat under både augusti och september månad, vilket medfört att delar av den judiska befolkningen börjat planera för en eventuell flykt ur landet. Merparten togs emellertid på sängen, eftersom de inte velat tro på alla lösa rykten. Till skillnad mot alla andra Europas länder som ockuperats av Nazi-Tyskland 1939-41 hade de facto alla danskar, inklusive judarna, i stor utsträckning kunnat leva vidare som före ockupationen, både regering och riksdag och t o m den danska polisen tilläts fortsätta arbeta, dock med de tyska ockupanternas artiga men övergripande kontroll och, vid behov, maktutövning.

Sladdrande marinattaché

Vad tyskarna inte visste, eller kunde ana, var att en av deras egna, marinattachén på Nazi-Tysklands ambassad i Köpenhamn, Georg Ferdinand Duckwitz, två dagar före razzian på ett hemligt möte med ledande danska socialdemokrater – bland andra partiordföranden Hans Hedtoft och tidigare statsministern Vilhelm Buhl – hade avslöjat Gestapos omedelbart förestående razzias tidpunkt och omfattning.

Fristad i Sverige

Utan läckan från denna tyska (!) landsförrädare (Duckwitz avslöjades aldrig så länge kriget varade) och dessutom mångårig medlem i nazistpartiet, hade de danska judarna med säkerhet gått ett helt annat öde till mötes än den fristad som det neutrala Sverige erbjöd.