Han gav tusentals intervjuer under sitt rika skådespelarliv om högt och lågt. Men ytterst få lärde känna båtmänniskan Sven Wollter – ett starkt kapitel för sig.
Det är ett minst sagt innehållsrikt båtliv som Sven Wollter målar upp när vi träffas på Stockholms Stadsteater.
Jag som nybliven och märkbart nervös journalist på Båtnytt. Han lugn, överseende och van med situationen. Men ändå inte.
För det visar sig snart att detta är första gången som en journalist har stämt träff med båtmänniskan Sven Wollter. Därför går det också fortare än vanligt.
Så fort att han med stor inlevelse redan har kastat loss och börjat måla upp sitt rika båtliv, sin kärlek till havet och sin första båt, medan jag fortfarande famlar efter anteckningsblocket i väskan.
Som politiskt aktiv långt ut på vänsterkanten anklagades Sven för dubbelmoral.
Året är 1998 och trots att vi befinner oss på Stockholms Stadsteater så känns landbacken avlägsen när Sven skotar hem, faller av, styr och gestikulerar oss genom långa nattliga sträckbogar, smala sund, trånga hamnar och till och med ett par grundsmällar. Mer om det ena, som sedan kom att heta “Wollters grund”, lite senare.
Pettersonare och Folkbåt
Båtlivet började dock 1967 tillsammans med den dåvarande fästmön Evabritt Strandberg som ärvde en vacker Petterssonbåt som gick under namnet Fru Pettersson.
Fru Pettersson var för övrigt en av ett fåtal båtar som klarade den svåra stormen 1968, då hon lyckligtvis låg förtöjd med nosen precis i vindögat och kom undan med ett skrapmärke.
Efter tre decennier fick Sven syn på båten igen, ett kärt återseende.
– Jag kände igen henne direkt, vacker som en dag och skrapmärket fanns fortfarande där, berättade Sven.
Efter Fru Pettersson blev Sven delägare i en Folkbåt i trä tillsammans med några vänner. Därefter följde en klinkbyggd J10:a, en båt som Sven har väldigt speciella minnen av.
Änglagård öppnade upp för lyxbåt
– Den var liten och enormt charmig. Jag minns speciellt hur jag var ute med min son Kalle. Vi seglade runt i Bohuslän ända upp till Grebbestad, levde spartanskt och bekymmerslöst med tält, trangiakök och så vidare. Ofta lekte vi sjörövare som var jagade av arabiska galärer. Vi var hjältarna som skulle försvara landet, berättade Sven.
I början av 90-talet skaffade Sven Wollter en Malö 38, en drömbåt och ett långväga mål att köpa. Tidigare hade han inte de ekonomiska förutsättningarna men filmen Änglagård gav en knuff.
Med Malö 38:an blev det många seglatser från hemmahamnen på Orust upp till Stockholms skärgård och tillbaka.
Vid den tiden lärde Sven känna Göta Kanal utan och innan. Men han drog sig inte heller för att segla den långa vägen där det gavs tillfälle till en av båtlivets verkliga höjdpunkter – långa sträckbogar nattetid.
Det var också under en sådan långsegling som det blev extra dramatiskt.
Sven seglade, som så ofta, med sonen Magnus som då var fem år gammal. Vinden tilltog och snart visade vindmätaren 17 m/sek. Hela Kattegatt låg på och sjögången var svår.
– Något började dunka och slå hårt i båten. Vi beslutade att korta vår tänkta etapp och söka hamn i Halmstad. När vi närmade oss mötte vi ett stort lastfartyg med en man som vrålade och gestikulerade. Det visade sig att det var bogankaret som hade hoppat ur sitt fäste och höll på att slå sönder skrovet, berättade Sven.
Händelsen ledde till namnet Wollters grund.
En annan händelse som bjöd dramatik var i slutet av 80-talet när Sven var på väg till Fårö för inspelning av filmen ”Husbonden”. Det blev dimma och stiltje. Mörkret föll, bränslemätaren föll och det bar sig inte bättre än att det blev bränslestopp.
Bärgad av en fiskargubbe
Men vinden kom tillbaks och Sven kunde fortsätta för segel. Väl inne i Lauterhorns hamn var hamnbelysningen ur funktion. Det blev svårt med orienteringen. Sven gick på grynnan som låg mitt i viken och blev sittandes tills nästa morgon då en fiskargubbe drog loss honom.
En grynna som efter denna händelse kom att kallas ”Wollters grund”.
Att Svens båtliv har varit rikt, inte minst i Malö 38:an, är tydligt. Men det har inte bara varit lätt.
I början var det många som retade sig på att Sven, som var politiskt aktiv på vänsterkanten, kunde köpa en sprillans ny segelbåt i lyxklassen.
Eller som Sven själv sade.
– Tidvis fick jag fan för det!
Men han lät sig inte påverkas nämnvärt då båten för Sven var något helt annat än en statussymbol. Det var “bara ett uttryck för den starka längtan till havet”.
Med tiden verkade omgivningen förstå att Sven tyckte som han tyckte, med eller utan båt, och de värsta anklagelserna om dubbelmoral ebbade ut.
Det starka intresset för båtar och hav följde Sven hela livet och i slutet av intervjun för 22 år sedan var jag ändå tvungen att fråga:
Har du hittat din drömbåt nu eller sneglar du på något annat?
– Jo, drömbåtar finns alltid. Jag seglar och jag sneglar.
Nu har som bekant Sven seglat vidare…
Ingångsfoto: Wiki.
Övriga foton: Malö Yachts.
