Sune Carlsson invald i seglingens Hall of Fame

Åtta SM–guld och tre EM–guld i Starbåt. Det bara några exempel på alla insatser som har tagit Sune Carlsson hela vägen in i Svensk Seglings Hall of Fame.   

Båtbyggaren och Starbåtsseglaren, Sune Carlsson, har utsetts till medlem nummer nio i Svensk Seglings Hall of Fame. Vid en ceremoni i samband med Mästarnas Mästare i Marstrand fick Sune motta den ärofyllda utnämningen.

Sune Carlsson är en levande legend inom segling – och kanske främst inom Starbåtssegling. Men även om han har varit mycket framgångsrik på kappseglingsbanorna så är det kanske ändå som båtbyggare han har nått de största framgångarna.

Modellbåtar i Sundbyberg
Det har ny gått 53 år sedan han tog över Moranäsvarvet i Saltsjöbaden och förvandlade det till Sune Carlsson Båtvarv. Då hade han sedan redan länge ett stort intresse för båtar. Ett intresse som föddes då han i början av 40-talet seglade med modellbåtar i Bällstaån i Sundbyberg.

Sune vann totalt åtta SM och tre EM i Starbåt. Det första SM-guldet kom 1950 och fyra år senare knep han sitt första SM-guld i en egenbygd Starbåt. Två år senare kvalade Sune in till OS i Melbourne men någon på Seglarförbundet eller i Sveriges Olympiska Kommitté tyckte att Sune och hans gast, Olle ”Bull” Carlsson, var för unga, så de fick aldrig åka.

Under den här tiden fortsatte Sune att bygga Starbåtar i Jakobsberg. Riggarna köptes i Västerås sedan satte de riggen mellan två cyklar och cyklade hem – en sträcka på närmare tio mil.

Stöd åt Sundelinarna
Till OS i Rom 1960 kom han dock iväg och slutade på tionde plats. Åtta år senare försökte han på nytt kvala in till OS, då i 5.5-metersklassen. Men bröderna Sundelin blev för svåra i det svenska kvalet och fick representera Sverige. De gjorde det så bra att det blev OS-guld i båten WASA 4 – byggd av Sune Carlsson. Sune var själv på plats i Acapulco, som reserv och ”båtmeck” till Sundelinarna, och fick uppleva framgången på plats.

Tidigare samma år hade Sune seglat final i Guldpokalen mot självaste Kronprins Harald av Norge (senare Kung Harald V av Norge). Sune förlorade med en poäng men denna regatta är en av de som ligger honom varmast om hjärtat.

Hjälpte Fredrik Lööf
Under sina aktiva år har han byggt närmare 300 starbåtar. Och med sin seglarglädje och kunskap är han fortfarande en stor inspiration för många seglare. OS-mästaren Fredrik Lööf vände sig självklart till honom för att få tips om hur en Starbåt ska seglas.

Sitt senaste SM i Starbåt seglade Sune för två år sedan – 84 år gammal.

Nu är de nio
Medlemmar i Svensk Seglings Hall of Fame är: Pelle Pettersson, Marit Söderström Nord, Magnus “Mange” Olsson, Jörgen Sundelin, Peter Sundelin, Ulf Sundelin, Göran Marström, Anders Bringdal och Sune Carlsson.

Minnet av Mange i filmform

Magnus ”Mange” Olsson – en av världens mest meriterade och beundrade havskappseglare, dog mitt i livet när han agerade coach åt det kvinnliga VOR-teamet SCA. Se videon om Mange och läs om minnesfonden som ska ge stipendier till svenska seglarungdomar och hylla internationella stjärnor.

Seglingssporten har äntligen fått ett stort årligt pris som ska ges till en väletablerad person, organisation eller projekt på högsta internationella nivå. Priset är uppkallat efter en av de största seglarna, och utan tvekan den mest färgstarke, svensken Magnus ”Mange” Olsson och delas i år ut för första gången.  

Pristagare i år är brasilianaren Torben Grael – en av världens mest meriterade seglare. Grael kommer att motta priset vid en ceremoni i Stockholm 26 juni.

Mange älskade havskappsegling och efter hans bortgång bildades Mange Olssons Minnesfond med syfte att uppmuntra och stödja personer och organisationer som likt Mange Olsson optimistiskt arbetar för att uppnå eller främja framgångar på högsta nivå inom seglingssporten. Gärna i Manges anda, dvs. med glädje och entusiasm. Fonden stöds av flera av Manges vänner och av företag som han jobbade med eller kom i kontakt med under sin seglingskarriär

Stipendier till unga
Minnesfonden ska förutom att uppmärksamma etablerade stjärnor dela ut ett eller flera stipendier till unga seglare i Sverige. Dessa syftar till att uppmuntra pågående eller kommande aktiviteter.

Varje stipendium består av ett diplom samt ett eller flera stipendier om minst 10 000 sek per stipendium. Stipendiaten kommer även under ett års tid få möjlighet till mentorsstöd från mottagaren av Mange Olsson-priset, dvs av Torben Grael. Vilka som får motta stipendier avslöjas på Skeppsholmen torsdag 26 juni.

Internationell stjärna
Torben Grael är från Brasilien, men med danskt påbrå. Han är 53 år och har vunnit fem OS-medaljer. (Guld i Aten 2004. Guld i Atlanta 1996. Silver i Los Angeles 1984. Brons i Sydney 2000. Brons i Seoul 1988). Som skeppare har han vunnit Volvo Ocean Race (2009 med Ericsson 4) och han har vunnit Louis Vuitton Cup (utmanartävlingen i Americas Cup).

Tvåfaldige olympiske guldmedaljören och CNN- programledaren Shirley Robertson kommer att leda ceremonin på Skeppsholmen. Tillsammans med medlemmar från Manges familj kommer hon att dela ut Mange Olsson Priset och stipendierna.

Stiftelsens ordförande Carl-Henric Svanberg kommer också att delta i ceremonin och tillsammans med Torben Grael och Shirley Robertson samtala om ledarskap och topprestationer inom seglingssporten.

Se praktvurpan från Raid Revenge

Världsstjärnor och svensk Ocean race-legend i svenskt katamaranrace


De startade i fredags från Saltsjöbaden och sedan dess har det varit enormt skiftande förhållanden och i stort väldigt underhållande segling. 
Till skillnad från gårdagens generellt lätta vindar har lördagen bjudit på fantastiska hårda undanvindar med farter över 20 knop, groteska vurpor och fantastiska vyer genom Stockholms södra skärgård.


Leder gör australiensaren Darren Bundock som är en av världens mest erfarna och meriterade F18-seglare.


Sveriges meste havskappseglare och legend Magnus Olsson deltar för andra året och är nöjd med kappseglingen så här långt.


– Vi är inte bäst men har enormt kul i den här fartiga klassen! säger han.


Redaktören på Hamnen.se, Gustav Morin och rorsman John Bäck, deltar med sitt Garmin Sailing Team. De hade det trögt i gårdagens lättvind men har gått bra under dagens hårdvind. 
Imorgon väntar skiftande förhållanden i vad som ser ut att bli ett maratonpass innan målgången i Saltsjöbaden. En längre videoproduktion kommer att släppas inom kort. Så länge… håll till godo med ett par ord från Mange Olsson och DAGENS HÄFTIGASTE VURPA!

Alla stillfoton: Love Strandell
Videofoto: Oscar Morin

Raid_R_4
Darren Bundock från Australien är snabbast i fältet och tycker att Stockholms skärgård är fantastisk. 

Raid_R_2
John Bäck och hamnen.se-redaktören Gustav Morin hänger med bra i hårdvind. 

Fler bilder och videor kommer inom kort. 

hamnen.se på Kap Horn

Kap Horn

Kap HornHasse Bauer, redaktör på hamnen.se, seglade år 2004 vid Sydamerikas berömda sydspets Kap Horn. Han gjorde det bland andra med tillsammans med Magnus “Mange” Olsson. Väl där klev de i land på den för sjöfarare mytiska platsen.

Claudia Castellano hälsar välkommen. Hon bjuder på ett glas saft och ler. Hennes engelska är knackig och vår spanska obefintlig. Men hennes varma leende gör att vi känner oss hemma i stugan.

Claudia bor på Kap Horn, eller Cabo de Hornos som Sydamerikas sydligaste utpost heter på spanska.

Hon bor här tillsammans med sin man Jose och tvåårige sonen Alex. I bakgrunden hörs VHF-radion spraka till och utanför stugan brummar dieselgeneratorn som ger ström åt fyren och familjen Castellanos hem.

Vi sitter i vardagsrummets soffa och försöker göra oss förstådda. Blickar vi ut genom fönstret åt höger ser vi Södra Oceanen, blickar vi till vänster Syd-atlanten. Bortom horisonten, knappt 500 sjömil, ligger Antarktis.

Oftast är här ett fruktansvärt oväder. Storm eller styv kuling var tredje dag, regn eller snö 361 dagar om året. Vågor höga som femvåningshus rullar in från Södra Oceanen och skummet från de brytande sjöarna blandas med yrande snöbyar.

Sommartemperaturen ligger mellan någon minusgrad och upp till max 12–13 grader. Värmen i havet går sällan över 5-6 grader.

“The roaring forties”, de rytande fyrtionde breddgraderna är ett begrepp. Nu är vi ännu längre söderut.

Kap Horn ligger på 55 grader 59 minuter syd och mer än 300 landmil söder om Afrikas sydspets Goda Hoppsudden och långt söder om Australien och Nya Zeeland.

Här finns bara hav. Inget land stoppar vind och vågor utan att de ostörda kan rusa jorden runt. Lågtryck från Antarktis sätter fart på västliga vindar. Det var därför de stora segelfartygen ofta hade sådant besvär att runda från ost till väst. Det hände att skepp kryssade utanför Hornet i veckor utan att kunna runda. Till slut gav de upp och seglade hela jorden runt för att komma till Chile.

I dag är de båda haven lugna, solen skiner om än genom ett svagt täcke av cirrusmoln. Det är en ovanlig dag på Kap Horn.

“Vi bor här i drygt ett år, sedan kommer nästa familj och tar över. Min man jobbar för chilenska marinen. Vi bor här för att sköta om fyren, VHF-trafiken och rapportera vilka fartyg som passerar Kap Horn”, säger Claudia.

Markera närvaro är en annan anledning till varför familjen Castellano bor på Kap Horn. Chile och Argentina har under många år legat i fejd om hur nationsgänserna skall dras i Eldslandet, det vill säga området med Kap Horn i syd, Argentinska Ushuaia i nord, Magellans sund i väst och ön Los Estados i öst.

Kap Horn har militär strategisk betydelse och naturrikedomar som olja och gas sägs ligga gömda under det vackra och ödsliga naturreservatet.

På 1880-talet sökte sig lycksökare hit för att gräva efter guld. Många lyckades, men någon större guldrush blev det inte. Krasst uttryckt skulle det vara en enkel match att automatisera fyren och ta kål på sjöromantiken.

Familjen Castalleno och andra chilenska fyrvaktare skulle få stanna hemma på fastlandet och söka andra jobb. Men så länge Chile och Argentina inte kommer överens är det bara att ta tillfället i akt och njuta av att sitta i den chilenska stugan på Kap Horn.

Och skulle någon tveka till vilket land stugan hör är det bara att titta på taket. Stor och dominant lyser den målade chilenska flaggan.

 

Stugan, fyren, ett kapell och två monument över alla de seglande sjöfarare som rundat Hornet ligger på en udde strax intill Kap Horn-klippan.

Själva Cabo de Hornos är en ogästvänlig bergsformation som sticker upp 464 meter ur havet. Även om någon skulle få för sig att klättra upp på toppen är det förbjudet. “Naturreservat” är den officiella förklaringen.

Och nog är det vackert, mäktigt och skrämmande med den berömda klippan vars topp även idag är insvept i låga moln.

Tusentals skepp har genom åren blivit vrak utanför Kap Horn. Trafiken runt Hornet och även antal förlista skepp var som mest intensiv under senare delen av 1800-talet. Det var då vete och thé skulle hem till Europa på kortast möjliga tid.

Kaptenerna på klipperskepp som “Cutty Sark” pressade sin båtar och besättning till det yttersta för att komma först och därmed få bästa pris i de europeiska hamnarna. Rutten gick från Australien ner i Södra Oceanen, runt Hornet och in i Syd-Atlanten. Att runda Hornet och sätta kursen mot norr i Atlanten var i praktiken att redan känna sig som hemma.

Andra berömda rutter runt Hornet är den som skedde under guldruschens glada dagar, även den under senare delen av 1800-talet. Någon Panama-kanal fanns inte så det gällde att snabbast möjligt segla från New York, ner runt Hornet och upp till San Fransisco.

Klippern “Flying Cloud” har rekordet tillsammans med “Seminole”. 89 dygn tog sträckan New York ? San Fransisco för “Flying Cloud” 1854. Sex år senare tangerade “Seminole” rekordet.

Men långt ifrån alla klarade Kap Horn. I januari 1958, det vill säga när det var sommar på södra halvklotet, slörade klippern “John Gilpin” i god fart i en västlig storm mot Kap Horn. Kaptenen Ropes med besättning och 15 passagerare var på väg från Honolulu till New Bedford.

Vid Kap Horn blev vågorna så höga att kapten Ropes hade svårt att hålla kursen. Fartyget rände rätt in i ett isberg och frontalkrockade. Trots att “John Gilpin” förvandlades till kaffeved hann Ropes och hans besättning att gå i livbåtarna tillsammans med de 15 passagerarna. Samtliga räddades av det brittiska fartyget “Herefordshire”.

Till de mer berömda vraken vid Kap Horn hör “Dreadnought” som spolades upp på klipporna och förliste 1869. Kapten Mayhew och hans besättning gick i båtarna strax före förlisningen och tillbringade 14 dygn i öppen sjö och kyla innan de mirakulöst blev räddade.

Detta och mycket mer om Kap Horns dramatiska historia går att läsa om i boken “Cape Horn” skriven av Felix Riesenberg 1939.

Dessa män, och även kvinnor, är hedrade med två monument på den chilenska stationen vid Kap Horn. Det stora monumentet, det som står närmast själva Kap Horn-klippan föreställer en jättelik, flygande vandringsalbatross. Monumentet sattes upp så sent som 1992 av Amicale Internationale des Capitaines au Long-Cours, Cap-Horniers, i vardagligt tal på svenska – Kap Horn-klubben.

Kap Horn-klubben är en anrik, exklusiv och internationell skara av sjöfarare som har seglat runt Hornet i ett handelsfartyg utan propeller. Det säger sig självt att rekryteringen till klubben är praktiskt taget lika med noll. Det är också meningen. Kap Horn klubben ska gå i graven med dess medlemmar och därför läggs avdelning efter avdelning ner runt om i världen.

När en sjöman dör förflyttas hans själ till en albatross. Så säger sägnen och Magnus och jag är villiga att tro på denna sägnen när vi står på Kap Horn och beskådar Albatrossmonumentet samtidigt som albatrosser glidflyger över havet nedanför.

Tankarna går till en kvinnlig albatross, det vill säga enligt Kap Horn-klubbens gradering en sjökapten som fört ett seglande handelsfartyg utan propeller runt Kap Horn. Nej, om det ska vara riktigt, vilket det ska, så blev aldrig 24-åriga Mary Patten en albatross. Formellt sett blev hon inte mer än en Kapduva eftersom hon inte hade en sjökaptens-examen.

Men historien om Mary Patten är lika sann som den är fantastisk. Felix Riesenberg skrev i sin bok om Kapten Joshua A. Patten och hans unga hustru Mary som ombord på “Neptunes Car” utbildade sig till en framstående navigatör.

I juni 1866 när klippern “Neptunes Car” seglade från New York till San Fransisco var Kapten Joshua Patten tvungen att sätta andrestyrman i arrest efter det att han visat sig oduglig och vägrat lyda order. Vinterstormarna runt Kap Horn var extra hårda denna vinter. Kaptenen blev mer och mer nervös över hur det skulle gå för fartyget, lasten och besättningen. Till slut klarade han inte pressen och var tvungen att bäddas ner i sin koj – av sin unga hustru.

Manskapet propsade på att andrestyrman skulle släppas ut ur arresten och ta befälet. Mary Patten slog näven i bordet och vägrade. Hon tog själv kommandot över “Neptunes Car”, ett klipperskepp på 1 600 ton, och seglade henne säkert runt Hornet och upp till San Fransisco. Hon var inte bara kapten utan även navigatör samt psykolog och sjuksköterska till sin sjuke man. Han dog ett år senare, lugnt och stilla hemma i Boston.

Mary Pattern blev med hjälteförklarad. USA:s nystartade feministiska rörelse använde henne som ett strålande exempel på “kvinnans förmåga att på männens villkor framgångsrikt tävla om yrkesstolthet”.

Det är med en smula vemod som Magnus och jag går runt på Kap Horn. Så mycket dramatisk historia både från själv platsen och den vi bär inom oss själva. Magnus har rundat Hornet fem gånger utan att ha haft förmånen att få gå iland. Under Whitbread och Volvo Ocean Race har man givetvis inte tid med sådant. För mig var det 22 år sedan jag rundade Hornet och har sedan dess varit en dröm att få komma tillbaka, att få gå iland på Kap Horn.

Nu går vi här på trottoarliknande träspångar som förgrenar sig över hedarna på Kap Horn. Solen går i moln och de 361 regndagarna gör sig påminda. Regnet är ett lätt och strilande duggregn, som om Kap Horn vill vara snällt när vi är där. Magnus sätter sig och tittar ut över havet vid ett mindre monument, även det uppfört av Kap Hornare.

Stilla, tyst. Mäktigt.

Vi går in i det lilla kapellet. Fyra-fem bänkrader gjorda i hårdaste arktis-bok, en trälåda med en stor vit duk, två ljus och plastblommor fungerar som altare. Vemodigt och sorgligt.

Inte många kan sitta här och hedra sina nära och kära albatrosser som svävar över vågorna i Södra Oceanen.

Vi går tillbaka till stugan, till Claudia, Jose och Alex. Vi dricker ett glas saft och skriver i gästboken:

“Jag har haft äran att runda dig fem gånger. Nu är jag här och får uppleva hur du har det. Det är inte utan en gnutta stolthet som jag blickar ut över dina hav.” Magnus Olsson

” Det var 22 år sedan sist. En dröm att få komma tillbaka har blivit verklighet. Tack.”

Text: Hasse Bauer