Kölbåtarnas fart har fyrdubblats på 40 år!

Här djupdyker vi i tekniken bakom de flygande kölbåtarna som snart ska ensamkappsegla non-stop runt jorden.

Vendée Globe är en världsomsegling för ensamseglare i IMOCA-klassen – som är en 60-fots kölbåt byggd för racing.

Det är en klass som ger yachtkonstruktörerna stor designfrihet och som gjort sig känd för att tillåta tekniska experiment och radikala innovationer, såsom de enorma så kallade mustasch-bärplanen eller “foilsen” som de kommit att kallas de senaste åren.

Förr var utmaningen att få båtarna att hålla fören ovan ytan på hårda undanvindar. I samma förhållanden med en modern båt är situationen omvänd – de har nosen i vädret och liknar i mångt och mycket en hund som just gjort ifrån sig och som frenetiskt släpar rumpan i backen för att torka sig ren. Anledningen till detta är att båtarna fortfarande inte får ha foils på rodren.

Allt handlar om foiling

Nu handlar plötsligt allt om de spektakulära bihangen som sticker ut från skrovsidorna och som ger otroligt lyft och minskar motståndet genom vattnet.

Resultatet är att IMOCA-båtarna nu flyger över ytan i hastigheter som en gång var otänkbara. Den nya generationen gentemot den förra kan vara upp till 8 knop snabbare i vissa förhållanden. Generationen dessförinnan kanske var en knop snabbare än sina föregångare, vilket då ansågs som mycket. I dagens snabbaste båtar är hastigheter över 30 knop inte ovanligt.

De nya båtarna seglar likt en hund som frenetiskt släpar sin smutsiga rumpa i backen.

 

På två decennier har den moderna IMOCA kapat tiden det tar att segla non-stop runt jorden med nästan 40 dagar.

Här berättar Loïck Peyron om konstruktionen, materialen och framstegen i IMOCA-klassen.

Peyron hävdar att dagens IMOCA är lättare, snabbare och mer pålitlig än förr. Tillverkningsmetoderna för dessa båtar liknar mer de för flygplan än för vanliga segelbåtar.

– Vi använder samma termer, samma matematiska formler och samma simuleringsverktyg som de som används i flygplan, betonar Loïck Peyron. Generellt sett har båtarnas hastigheter multiplicerats med fyra på bara fyrtio år. Det finns inget annat traditionellt fordon som utvecklat sin fartpotential lika mycket, säger han.

Charal är en av de segertippade båtarna inför årets race. Inte minst tack vare att de kommit långt i utvecklingen av sina foils.

– Med vår förra generation foils kunde vi segla i 35 knop och tvärbromsa till 10 knop. Det är enormt påfrestande över tid att segla så. Nu har vi fokuserat på att istället hålla en hög jämn fart, säger Charals skeppare i videon ovan.

Risk att saker går sönder?

Vi på Hamnen.se håller med Charals skeppare och Loïck om allt, förutom möjligen att de nya båtarna skulle vara mer pålitliga än förr. Systemen utsätts för enorma laster och ryktet säger att båtarna är fulla av larmmekanismer som löser ut när lasterna blir för stora. Det låter i våra öron som att det finns risk att saker går sönder.

Foto: GauthierLebec/Charal

The Transat – soloseglare krockade med fraktfartyg

Den stentuffa ensamkappseglingen The Transat blev extra tuff för fransmannen Maxime Sorel som krockade med ett containerfartyg.

The Transat beskrivs som en av de tuffaste utmaningarna i seglarvärlden. Dels för att det är en ensamkappsegling på mer än 3 500 sjömil från Plymouth till New York.

Men också för att de lågtrycksystem som sveper över Nordatlanten bjuder på extra utmanande förhållanden i motvind.

Fransmannen Maxime Sorel låg i tätklungan när han krockade och kvaddade bogsprötet samt riggen. 

Första gången som racet arrangerades 1960 så vann legenden Francis Chichester över sina fyra motståndare och klarade sträckan på 40 dygn, 12 timmar och 30 minuter.

I år deltar ett 40-tal moderna kappseglingsmaskiner och de snabbaste klarar av sträckan på runt åtta dygn.

Video med deltagarna strax efter starten i Plymouth.

Starten för årets upplaga gick den 2 maj kl 14.30 och redan andra dygnet tvingades fransmannen Maxime Sorel, som låg i tätklungan, att bryta efter att ha krockat med ett containerfartyg.

Sorel är oskadd men bogsprötet och riggen på båten är illa tilltygade. Kollisionen inträffade i bästa tänkbara sikt i fullt dagsljus men i farvatten som trafikeras tätt av handelssjöfarten.

Hjältemodig veteran
I årets upplaga deltar också veteranen och seglarlegenden Loick Peyron som vann tävlingen 1992, 1996 och 2008 och som dessutom innehar Jules Verne Trophy som ett bevis på att han har seglat snabbare runt jorden än någon annan.

Eric Tabarly seglar Pen Duick II utan moderna hjälpmedel. 

Hans upplägg och målsättning är dock annorlunda i år. Den här gången siktar han inte på seger utan seglar sträckan utan moderna hjälpmedel som GPS och internetuppkoppling och får sålunda inga väderrapporter utifrån.

Han förlitar sig helt på gamla metoder och bestämmer sin position med hjälp av sextant och miniräknare. Och så hoppas han kunna göra effektiva vägval med fördelaktiga vindar med hjälp av en klassik barometer.

En hyllning till Tabarly
Båten han seglar är en annan seglarhjältes, nämligen landsmannen Eric Tabarlys Pen Duick II, som kom först i mål i detta race race 1964.

Loick Peyrons deltagande i The Transat är alltså i mångt och mycket en hyllning till salig Tabarly.

Mer om The Transat här.

54-åring slog transatlantiskt rekord

RoutedurhumBPVIII måndags morse blev den franske flerskrovslegendaren Loïck Peyron först att korsa mållinjen i Guadeloupe efter att ha avverkat ensamkappseglingen på rekordtid.

Han äger rekordet med full besättning non-stop runt jorden och har en meritlista inom havskappsegling som få kan matcha.

Bland annat seglade han sitt första Route du Rhum som 22-åring för 32 år sedan. Sedan dess har han kommit femma två gånger och brutit tre gången med sina Orma 60-trimaraner 1990, 1994 och 2002.

Inför årets upplaga hade han egentligen tänkt att gå tillbaka till seglingens rötter och göra något han inte gjort förr. Att ensamsegla på en äldre trimaran, blott 11,5 meter lång, helt utan digitala hjälpmedel.

Men två månader innan starten fick han frågan om att istället segla den 31,5 meter långa Maxi Solo Banque Populaire VII som vunnit racet två gånger tidigare men som egentligen kort och gott är ett fartmonster som ingen människa egentligen ens borde överväga att segla ensam. Den ordinarie skepparen – landsmannen Armel Le Cléac’h – hade skadat sin hand.

Den starke 54-åringen antog utmaningen och lyckades alltså, efter sex tidigare försök, att vinna racet, nota bene framför världens största trimaran Spindrift 2.

Här får vi se hur vinnarbåten hanterar vågor och vind.

Loïck lyckades hantera de extremt tuffa inledande väderförhållandena bäst. Han ledde efter första natten och lät sen aldrig någon komma om. Istället gjorde han ständigt smarta vägval, tog sig ur lättvindsområden snabbast och lyckades segla båten säkert och väl – nästan hela tiden.

– På en så här stor och snabb båt går det inte att släppa koncentrationen i många minuter. En gång somnade jag vid rodret och var på väg att kapsejsa, säger han.

Yann Guichard seglade världens största trimaran. Men att vara störst är inte alltid snabbast, åtminstone inte när det gäller ensamsegling. 

När Loïck väl passerade mållinjen vid Pointe-à-Pitre, Guadeloupe, så ledde han med 180 sjömil mot tvåan Spindrift 2. Sluttiden blev 7 dagar, 15 timmar, 8 minuter och 32 sekunder, vilket är en förbättring av det tidigare banrekordet med 2 timmar, 10 minuter och 32 sekunder.

Trots alla sina framgångar klassar Loïck Peyron denna som en av sina största segrar.

Fågelvägen mellan starten i Saint-Malo i Bretagne och Guadeloupe är 3 542 sjömil. På den teoretiska sträckan snittade Loïck 19,34 knop. Men i praktiken seglade han hela 4 199 sjömil med en snittfart på 22,93 knop.

Loïck framhäver att det är en lagseger. Han har varit i ständig kontakt med den ordinarie skepparen och Marcel van Triest som guidat honom genom vädersystemen.

Resultat bland de största trimaranerna:
1-Loick Peyron (Maxi Solo Banque Populaire Sol VII): 7d 15h 08 ’32
2-Yann Guichard (Spindrift 2): 8d 05h 18 ’46
3-Sébastien Josse (Edmond de Rothschild): 8d 14h 47 ’09
4-Lemonchois (Prince de Bretagne): 8d 17h 44 ’50
5-Sidney Gavignet (Musandam, Oman Sail): 8d 19h 15 ’24
6 Francis Joyon (IDEC Sport): 9d 5h 48’ 15sec‏
7-Yann Elies (Paprec Recycling)

Spindrift 2 – världens största racingtrimaran

Fartvidundret Spindrift 2 får verkligen bekänna färg när hon snart går in på sitt andra dygn i solokappseglingen Route du Rhum.

Det blev en riktigt stökig första och andra natt i solokappseglingen på havet för Spindrift 2 och de andra 90 deltagarna. Vid rodret på detta monster står fransmannen Yann Guichard, 40, som har en imponerande meritlista med stora framgångar inom såväl matchracing som fleetracing och havskappsegling.

Men hjärtat klappar ändå mest för flerskrovssegling och Yann Guichard gör ingen hemlighet av att siktet är inställt på seger i årets upplaga av Route du Rhum. Han har den största och snabbaste båten vilket i kombination med hans kunnande bådar gott inför slutresultatet. Men i skrivande stund och efter ett mycket dramatiskt dygn med hårda vindar och hög sjö så finns det inga garantier.

– Det känns som att båten håller på att falla samman, rapporterar Yann Guichard i ett pressmeddelande från Atlanten.

I skrivande stund, efter 1 dygn, 18 timmar och 17 minuter på väg från franska Saint-Malo till Guadeloupe i den västindiska övärlden, ligger Yann Guichard och Spindrift 2 på en andra plats och 56 sjömil efter den ledande och levande legenden inom flerskrovssegling – Loick Peyron på trimaranen Banque Populaire.

Spindrift 2 är 40 meter lång, 23 meter bred och helt igenom optimerad med tanke på prestanda. Därför är den också avskalad från allt som må bidra till komforten men som också innebär extra vikt och lägre fart.

En lite annorlunda lösning är “motionscykeln” som gör att Yann Guichard kan skota storseglet och pumpa upp hydrauliken med benmuskelkraft.

Spindrift 2
Längd: 40,00 m
Bredd: 23,00 m
Djupgående: 5,10 m
Masthöjd: 41,00 m
Vikt: 21 000 kg
Krysställ: 650 kvm
Undanvindsställ: 804 kvm
Liveresultat: www.routedurhum.com