Det finns en bok som alltid finns i vår båt och som jag läst om och om igen, varje sommar i över tio år. Den är skriven av den portugisiske nobelpristagaren José Saramago och heter ”Sagan om den okända ön”. ”O conto da ilha desconhecida” på portugisiska.
Liten. Röd. 38 sidor. Och bland det innehållsrikaste och vackraste som skrivits om båt, hav , kärlek, längtan och alla äkta båtälskares drift att söka nya världar – i skärgården, på världshaven eller kanske inombords.
Första meningen är: ”En man kom och knackade på kungens port och sade, Ge mig en båt”.
Men det var fel port. Kungen var bara intresserad av Gåvornas port, av att motta gåvor, belöningar och uppskattning. Men vår man knackade på Porten för petitioner. Han ville ha, inte ge.
Redan på sidan tio får han träffa kungen. Det berodde inte på att kungen var nyfiken utan för att folk som bodde nära Petitionernas port började klaga över slamret av portkläppen i brons.
Vad är det du vill? Frågade kungen. Ge mig en båt! Sa mannen.
”Och varför vill du ha en båt, kan man få veta det,” sa kungen.
”För att ge mig ut och söka efter den okända ön, svarade mannen. Vad då för en okänd ö, frågade kungen och höll sig för skratt, som om det var en komplett galning han hade framför sig, en galning med mani på segling som det inte vore bra att säga emot så här i början, Den okända ön, upprepade mannen, Nonsens, det finns längre några okända öar, Vem har sagt dig det, kung, att det inte finns okända öar längre, De finns på kartorna allesammans, På kartorna finns bara de kända öarna, Och vad är det för en okänd ö som du vill söka, Om jag kunde säga dig det, då vore den inte okänd, Av vem har du hört talas om den, frågade kungen, som nu var allvarligare, Inte av någon,”
38 sidor, märklig kommaterad och nästan utan punkter och författad till en världsutställning i Lissabon på temat Oceanerna (bara en sån sak).
LÄS DEN!