Krönika: Livsfarliga båtförare – dags för en lektion!

Skärmavbild 2024-01-30 kl 123918
Skärmavbild 2024-01-30 kl 123918
Omedvetet omedvetna båtförare utsätter lika omedvetet sina passagerare och sin omgivning för stora faror.

Omedvetet omedvetna. Så kallar vi de farligaste människorna till sjöss. Båtförare som är övertygade om sin egen förträfflighet men som varken ser eller förstår vidden av sin inkompetens. Det är dags för en avhyvling och en lektion.

Först har vi de medvetet omedvetna – eller nybörjarna om man så vill. Ett charmigt släkte som gör sina första sjömil på egen köl och som är ödmjuka, observanta, fulla av nyfikenhet och medvetna om sina begränsningar. Till er vill jag bara säga – välkomna till båtlivet! Ni står inför många spännande, soliga, roliga och fantastiska upplevelser. Vi ses där ute!

Sedan har vi den andra kategorin – de omedvetet omedvetna. De som underskattar konsten att köra båt. Skräckexemplen är många och vi ser det hela tiden. Båtförare som glada i hågen har bänkat sig i sin djupt skålade förarstol med två händer på ratten för att vissa sina passagerare vad han (det är nästan alltid en han) går för. Ett lika fruktansvärt men tydligt exempel såg vi vid Sandhamn för ett par år sedan  och där föraren öppet berättade för oss kring sitt resonemang i en senare inspelning.

Där och då spelar det ingen roll hur många båtutbildningar han har gått. Eller om han är gudabenådad i eget tycke och i teorin. Han kommer ändå aldrig haja vad detta egentligen handlar om.

Tal för döva öron

Här är ett försök att rikta mig rakt till dig Herr Övermodiga Båtförare. Oklart varför – då du redan är övertygad om din egen förträfflighet och knappast mottaglig för råd och tips – men ändå. Här kommer det:

När stora krafter är i rörelse är olyckan ett ögonblicks verk. En olycka som du kommer att skylla på än det ena och än det andra. Att du blev distraherad, att passageraren inte höll i sig, att en plötslig uppgrundning orsakade oförutsedda brottvågor, att andra båtar drog upp svall. Ja du fattar – eller förresten – förmodligen inte.

Den bistra sanningen ska dock uppenbara sig när olyckan är ett faktum. Att felet ligger hos dig och din skeva världsbild i din komfortabla förarstol. En plats där din enda oro är att spilla ut din nyöppnade Trocadero Zero (det finns som bekant också alkoholhaltiga alternativ) i knät.

Har inte fattat ett jota!

Frågan är bara om du ser och förstår det viktiga? Vågorna, avdriften, strömmarna, väjningsreglerna och framför allt – passagerana som alltid ler stelt överseende när du kör. Och ännu viktigare – som har lagt sitt förtroende i dina händer. Min gissning är att du fattar rent teoretiskt. Men att du inte har fattat jota i praktiken.

Omedvetet omedvetna. Så kallar vi de farligaste båtmänniskorna till sjöss. Båtförare som är övertygade om sin egen förträfflighet men som varken sig ser eller förstår vidden av sin inkompetens.

Därför, bäste Herr Övermodiga Båtförare, är det hög tid att du reser dig upp ur din komfortabla förarstol och överlåter körandet åt vem som helst av dina passagerare. Bara för en stund och för säkerhets skull, så att du kan prova någon av de andra sittplatserna ombord. Sittplatser som i de allra flesta fall är ergonomiska katastrofer i jämförelse med vad du är van vid i tryggheten bakom ratten.

“Bär av för helvete!”

Nästa lärdom är att utsättas för ett – aldrig så litet – men likväl ett plötsligt, tanklöst och omotiverat gaspådrag när du tror att nio bara ska glida fram i krypfart. Eller att uppleva en forcerad och prestigeladdad tilläggning när det är ditt jobb att hoppa iland och bära av krafterna.

Viktigast av allt är dock att du får testa att med liv och lem parera vågor när du inte har en stadig ratt att hålla dig i, eller själv har makten över situationen. Då står ditt enda hopp till att föraren inte är allt för upptagen med sin nyöppnade Trocadero Zero.

Video och stilstudie – omedvetet omedvetna båtförare utsätter helt omedvetet sina passagerare och sin omgivning för stora faror. Av Youtube-kanalen Boat Zone.

I allt detta finns det dock en hake. Att den som villigt kan tänka sig att överlåta styrandet till någon annan sällan är den som allra mest skulle behöva det. Om du, omedvetet omedvetna förare, ändå skulle göra det skulle du märka att man kan lära sig märkligt mycket om båtkörning från passagerarplatserna.

Lågt hopp om bättring

Det troliga är dock att du fortsätter ditt båtliv som gjuten bakom ratten och kör som du alltid gjort. Allt medan omgivningen ser det du inte ser – att olyckan hänger i luften.

Fotnot: Spaningarna till ovanstående krönika är hämtad ur skribentens (Elias Johansson Rimsbys) 51-åriga båtliv varav 27 år som båtjournalist och båttestare i alla möjliga sammanhang med alla möjliga slags båtar och båtfolk. För tydlighetens skull har Elias ingenting emot Trocadero Zero i sig. Snarare tvärt om.

Fler krönikor av Elias Johansson Rimsby:
Analys – är du båtmänniska eller bara båtägare?
Naturens lagar har inga paragrafer
Elias analys – dragspelsböter?

Den ideala segelbåten för moget båtfolk

Den ideala segelbåten för moget båtfolk.

Antalet rutinerade fritidsskeppare med många säsonger bakom sig är stort och med ålderns rätt ökar kraven på lätthanterlighet och komfort. För att nämna en del. Här är Bernt Lindquists bild av hur en bra segelbåt för moget båtfolk ska se ut.

Hur ska en segelbåt se ut för att vara optimal för oss som kommit upp i åren? Här finns det förstås inget givet svar och åsikterna är minst lika många som konstruktörerna.

Säkert är dock att denna grupp till stor del består av erfarna seglare med höga krav. Utmaningen för konstruktören är alltså att skapa något som är bättre än den båt som de redan seglar. Mer seglingsglädje och mer komfort.

Erfarna seglare tenderar dock att känna att den båt de redan har är svårslagen. Därför krävs det mycket för att övertyga dem om att det faktiskt finns många nya möjligheter till ett bättre båtliv.

Vad ska då till för att man ska ta steget att byta till en ny båt om man har fyllt 60 år? En ny båt är som bekant en stor investering och då gäller det att den erbjuder något mer.

Mina personliga krav på en modern båt att satsa på ser ut så här i en rak jämförelse med en äldre:
Bättre fartegenskaper som gör att jag känner mig komfortabel med att att segla långa distanser.
Mer seglingsutbyte.
Enklare hantering.
Bättre komfort och ett trevligare liv ombord.
Bättre anpassning till segling i skärgård såväl som längre havssegling.
Bättre och smartare lösningar i detaljer, konstruktion och totalplanering, som ger mervärde i jämförelse med tidigare båt.
Båten får gärna också signalera att jag tänker ungt, trots min ålder.

En modern båt behöver inte vara stor för att kunna svara mot mina krav, här ett exempel på 34 fot. Det gäller bara att den är optimerad för sitt användningsområde.

Segling och hantering
Moderna skrovformer, effektiv rigg och köl i kombination med nya material och konstruktionsmetoder ger en rolig och samtidigt trygg båt att segla. På den punkten ligger 10-15 år gamla båtar ordentligt i lä i jämförelse med nya. Självslående fock på rulle, rullstor och nya undanvindsegel är exempel på innovationer som avsevärt underlättar hanteringen. Precis som att alla funktioner är dragna till rorsman.

Likaså är ankringssystem med som styrs med en knapptryckning närmast en självklarhet numera. Moderna båtar av större modell har som bekant ofta också bogpropeller fram och bak. Moderna skärgårdskryssare har i regel också ett moderat djupgående, en starkt infäst och stöttålig köl samt en smidig lösning för landstigning.

För att inte tala om en trygg och behaglig och effektiv gång i sjö i alla vindförhållanden.

Så här kan en modern båt på ca 40 fot som har stort fokus på komfortabel cruising se ut.

Utseendet
Här kan jag ha ett problem. Trots min ålder vill jag inte segla omkring i en båt som med omvärldens ögon stått stilla i 20 år. Många är nog betydligt konservativare i sin smakuppfattning. För mig styr funktion och seglingsegenskaper och det ger vissa ramar när formen ska skapas. Målet är moderna rena former med funktion i fokus.

Storleken
Hur stor båt behöver jag för att mina krav ska tillgodoses? Det diskuteras ofta. Många tycks leva i föreställningen att båtägandets utveckling består i att skaffa sig större och större båt. Kan det möjligen handla om statusjakt? Bättre då att fokusera på funktion och nytta!

En modern båt på 33 fot kan segla lika bra som en gammal på 40 fot. Jag lovar att 33-fotaren är extremt mycket lättare att hantera. Tror man att man måste ha en 46-fotare för att ge sig ut på havet så kan en modern lätthanterlig 40-fotare vara en revolution i enkel hantering.

Baltic 42 och RM 1260 vid bryggan hos Yacht Center Orust i Henån.

Från mitt västkustkontor i Henån har jag fem meter till bryggan där det bland annat ligger en vacker Baltic 42 DP från 1984 och en fransk RM 1260 med ungefär samma längd. De ligger bredvid varandra och 30 års utveckling blir väldigt tydlig.

Baltic 42:an har till synes halva volymen mot den moderna RM. Med all säkerhet seglar RM 1260, om inte dubbelt så snabbt så i alla fall minst 20 procent snabbare.

Stor viktskillnad
En annan iakttagelse är att Baltic 42:an har tolv vinschar mot RM 1260:ans sex. Dessutom är den sistnämnda båten säkert ett ton lättare.

Det finns förstås delade meningar om vilken som är vackrast. Traditionalisten röstar på Baltic 42:an och framhåller också att den klarar sig bättre i storm över Biscaya. Här slulle säkert Fransmännen protestera högljutt. Själv tycker jag detta är ett tydligt exempel på båtutveckling. RM 1260 må vara extrem. Men den visar tydligt att med dagens teknik skapar vi betydligt snabbare, smidigare och komfortablare båtar. Och skam vore det ju annars!

I denna 34-fotare finns det jag behöver för att tillbringa mycket tid på sjön.

Boende
Komforten behöver heller inte bli lidande i en mindre båt. Det handlar, återigen, om att optimera den för sitt ändamål. I en 34-fots båt som är planerad för ett par med gäster kan jag skapa en utmärkt komfort.

Ska jag sedan tillbringa lång tid ombord ställs naturligtvis extra höga krav på funktionerna. Bland annat så måste kök, matplats, våtutrymmen, sovkomfort och stuvutrymmen vara väl genomarbetade.

Hög komfort
Vidare är en rejäl ägarhytt med komfortabla sängar ett måste. En bekväm sittplats i hytten för av- och påklädning eller för att dra sig tillbaka till med en god bok är också ett krav. Skyddade uteplatser är ett annat exempel på mervärden som jag vill se i min nya båt. Och allt detta för att öka komfort och trivsel ombord.

Ytterligare en detalj som jag tycker är extremt viktig på en bekväm segelbåt för mogna är kontakten med omgivande natur. Man ska kunna se ut när man är i båten, såväl ståendes som sittandes och gärna i alla riktningar. En lyx som jag blev bortskämd med efter några semesterdagar i en motorbåt. Det skapar ett sommarhem man trivs att leva i och något jag kan sakna i konventionella segelbåtar.

Alternativ till motorbåt
Den moderna segelbåt som svarar upp till min kravlista med komfort och enkel hantering kan vara ett hett alternativ till att skaffa motorbåt på äldre dagar. Kanske kan det också vara något för yngre familjer som har motorbåt men som vill segla utan att pruta på komforten.

Då kan de unga familjerna också få lyxen att färdas långa sträckor med bara vinden som ekonomisk och miljövänlig drivkälla. Inget hindrar dem ju heller från att starta upp en rejäl motor som jag tycker skall finnas till hands när den behövs.

Konsten att segla över torra land

Att segla i tidvatten ger båtlivet en ny dimension. I Bretagne åker du upp och ner tolv meter två gånger varje dygn. Och strömmarna drar iväg med upp till tio knop – och i varierande riktning. Sånt bör alla seglare prova någon gång.

Hyr båt eller segla dit med din egen. Det är inte svårt – men du måste hålla koll på tidvattentabellen.

Kolla inseglingen till Paimpol i Bretagne här ovan. Jag tog bilden fem timmar efter att vi anlöpt den lilla hamnen och slussat in. Vattnet på bilden är fotknölsdjupt. Inseglingsbojarna har förvandlats till sorgsna flöten uppspolade på en sandstrand.

Bara några timmar tidigare guppade de stolta i mörkblått vatten och visade den säkra vägen in. Då kom vi seglande och hade fem meter vatten under kölen enligt ekolodet. Enligt plottern gick vi över torra land. Färgen på plotter och sjökort var ljusgrön.

Jag har alltid hävdat att den som kan segla från Stockholm till Sandhamn eller från Göteborg till Marstrand klarar sig på världens alla vatten. Det stämmer vad gäller navigation. Men att segla i tidvatten tillför ytterligare en dimension. Du måste hela tiden ta hänsyn till ström, ebb och flod. För en svensk är det spännande, intressant och exotiskt.

Att i svag vind dansa förbi The Needles, väst Isle of Wight, med fem knops medström bör varje seglare få uppleva. Att göra det i motström och kuling är en mardröm som alla bör undvika.

Men att lära sig segla i tidvatten i Engelska kanalen är inte bara tidvattentabeller, högvatten, lågvatten, kartdatum (CD), Mean High Water Springs (MHWS), Standard Ports, Secondary Ports och allt det andra.

En upplevelse är också att förtöja i hela världens seglar- centrum, Cowes på Isle of Wight och släntra upp till puben Duke of York. Eller att köpa ett dussin huître (ostron på franska) och en flaska kyld Petit Chablis i Cherbourg efter tio timmars segling över Engelska Kanalen.

Erlings krönika: Livsfarliga livbojar!

LIVBOJ_puff_2

LIVBOJ_puff_2“Släng livbojen i sjön! Eller hellre i grovsoporna. Om någon ramlar över bord – vilket självklart är en fasansfull upplevelse men tack och lov extremt ovanligt – är en livboj med stor sannolikhet mer till problem än till hjälp.” Erling har testat och tycker också till om olika flytvästar…

Båttidningar älskar reportage om sjösäkerhet. Djärva redaktörer hoppar i uppvärmda bassänger och testar olika typer av flytvästar – och har sedan bestämda uppfattningar om vilken som är bäst och sämst. Eller provar i en vågbildningsbassäng, också med temperarat vatten. Värdelöst!

Jag har testat man över bord seriöst två gånger. Ingen av gångerna i skarpt läge tack och lov. Men ändå betydligt mer realistiskt.

Först: Det var under en segling i Turkiet. En 45-fots båt och sex, sju båtvana i besättningen. Läns. Kanske 7-8 meter i sekunden. Jag ropade: MAN ÖVER BORD! Och hoppade i. Bara för att kolla. Båten försvann snabbt bortåt. Efter några sekunder. Rorsman svängde runt – men åt fel håll. Gipp. Storskotet for över sittbrunn och träffade en treåring på armen och i bröstet. Han flög som en trasa i famnen på sin mamma.

Jag låg i vattnet och undrade vad jag ställt till med. Tack och lov blev treåringen inte skadad – och jag kunde ta mig tillbaka ombord efter så där en kvart. Trots en kass badstege i aktern som var alldeles för kort och sånär klämde av mig fingrarna. Tänk om det hade gått ordentlig sjö!

Sen. Hanöbukten i oktober. 15-22 meter per sekund och åtta grader i vattnet. Jag hoppar över bord i sjöställ. Ingen torrdräkt eller annat trams. Ska det vara på riktigt så ska det. Det känns förvånansvärt bra. Inte skräckinjagande kallt och det går att simma. Relativt enkelt kunde jag simma fram till en räddningsstege och klättra ombord igen. Jag gjorde det fyra gånger och låg i vattnet i ungefär en timme.

1. Utan flytväst. 2. Med seglarväst. 3. Med uppblåsbar flytväst. 4. Med räddningsväst.

LIVBOJ_Erling_puffEnklast och tryggast kändes det i seglarväst. Näst bäst utan flytväst. I båda fallen gick det att simma och enkelt ta sig upp för räddningsstegen. Prov tre och fyra var rena katastrofen. Du förvandlas till ett på rygg flytande kolli, kan inte simma effektivt ens några meter och har mycket stora problem att klättra upp för en räddningsstege.

Och vad kan man då dra för slutsats av detta? Först: Det jag talar om är beboliga segelbåtar. Motorbåtar, små snurrebåtar, segeljollar och roddbåtar kräver ett helt annat säkerhetstänkande.

Beboliga segelbåtar används i huvudsak för familjesegling: kvinna, man, kanske barn. Och det är familjesegling detta handlar om. Barn ska alltid ha flytväst på sig ombord och på bryggor och vid stränder – i alla lägen och långt upp i tonåren! Små barn ska ha räddningsväst, tonåringar seglarväst.

Om de vuxna ska ha flytväst är, som jag ser, det ett personligt val. Känns det tryggare – självklart ska du ha flytväst. Annars beror det bland annat på båttyp, vindstyrka, vattentemperatur, tid på dygnet, seglingsvana…

Men, och det är inget personligt val – välj seglarväst. En uppblåsbar flytväst kan vara hur trendig och chick som helst ombord men är kass i vatten. Och hur man kan sätta på ett barn en uppblåsbar flytväst är obegripligt!

Blåser det rejält och sjön är grov är säkerhetssele annars bäst i kombination med seglarväst. Det gäller att till varje pris hålla sig kvar ombord! Och skulle ändå det förfärliga ske gäller det för den ensamme vuxne ombord att fatta rätt beslut. Att släppa rodret, börja trassla med en livboj fastsatt i en flytande livlina, kasta livbojen i sjön och sedan försöka segla i ett invecklat mönster för att fånga den nödställde. Glöm det! Det är metoder uppfunna av teknikmuppar som ritar vindpilar och strömtrianglar hemma vid skrivbordet men inte kan hantera en segelbåt i grov sjö.

Gör istället så här: Tryck direkt på man över bord knappen på plotter eller GPS och stå sen till rors. Vänd tillbaka. Starta motor och gå rimligt nära den nödställde – inte för nära och se till att ha honom i lovart. Om han eller hon då har en seglarväst eller ingen flytväst alls räcker det med några simtag fram till stegen, som förhoppningsvis inte är för kort eller placerad där båten rör sig som mest – alltså i aktern!

Om den nödställde har en uppblåsbar flytväst eller räddningsväst är det oändligt mycket svårare och riskablare. I hög sjö i värsta fall omöjligt. Han är då lika hjälplös som en medvetslös. Då är det sjöräddningen som gäller. De har resurser och kunskap om hur man plockar upp folk ur sjön. Men då ska den ensamme ombord larma, ge en säker position, hålla koll på den nödställde tills hjälp anländer.

Undvik det. Använd seglarväst och livlina. ”Räddningsväst är livsfarlig” sa en gång storseglaren Paul Elvstrøm. Liksom uppblåsbar flytväst och livboj skulle jag vilja tillägga.

Se filmen när Hamnen.ses Claes Olivecrona testade flytvästar. Bland annat utsatte han dem för “firehose-conditions” som seglarna i Volvo Ocean Race beskriver hårt väder till havs.

Om bryggbasar och onödiga regler

BryggbasVåren är vitsippornas tid, tranornas tid, lekgäddornas tid och bryggbasarnas tid. Vitsipporna doftar vidunderligt, tranorna dansar graciöst och lekgäddorna är storkäftade – precis som bryggbasarna.

Jag hade en stjärnbåt. En gullig klinkbyggd liten båt, 5,50 lång, 1,60 bred. Varvsplats och bryggplats på Söder i Stockholm. Alla gamla klinkbyggda båtar sjunker vid sjösättning – nästan alla i alla fall.  Så också min. Inget konstigt med det. Några kraftiga tag med paddeln sekunderna efter sjösättningen. Mot land och kölen mot botten. Där fick hon stå och gå ihop ett par dygn.

Några hundra vattenpytsar senare och hon flyter och kan paddlas till anvisad bryggplats. Fendra av, förtöja och faran över – trodde jag.

Två dagar senare sitter ett gigantiskt rött papper fasthäftat på förtöjningstampen. Inplastat för säkerhets skull.

”STYRELSEN HAR I DEMOKRATISK ORDNING BESLUTAT ATT ALLA BÅTAR SKA HA MINST TRE FENDRAR PÅ VAR SIDA AV BÅTEN. ÅTGÄRDA DETTA OMEDELBART!!!!! ANNARS UTKRÄVS BESLUTAD STRAFFAVGIFT. HAMNKAPTEN.”.

Jag hade två fendrar på var sida, egentligen för stora för lilla Stjärnan men de var kvar sedan Mälar 30:an. Två fendrar på var sida på en 5,5 meter lång båt blir ungefär en fender var 1,8:de meter.

Vid samma brygga låg en 45 fots motorbåt – med reglementsenliga tre fendrar. Det blir en fender på var 4,5:te meter. Knappt hälften så bra avfendrad som min  – men ingen röd lapp. Ty den följde reglerna.

Människor med makt men utan vett finns i båtklubbar, bostadsrättsföreningar, vägsamfälligheter, villaföreningar ja, överallt när människor slår sig samman kring ett gemensamt intresse. Maktmänniskorna försvarar sig med att beslut fattats i demokratisk ordning och att demokratiska beslut ska följas.

Struntprat! Demokratiska beslut kan vara djupt odemokratiska. En massa klåfingriga beslut fattats alldeles i onödan och borde aldrig ha fattats. Det är en urgammal kunskap. En grekisk saga handlar om rövaren Prokrustes. Han bodde vid ett vägskäl och alla som kom gående längs vägen tvingar han ner i sin säng. De som var för långa för sängen högg han av. De som var  för korta drog han ut.  Alla dog. Ingen utom Prokrustes själv passade in.

Det finns för många Prokrustes i Båtsverige.
Erling Matz

En Sverige i tiden

Rekordbåten Sverige har gjort succé på Allt för sjön.

Rekordbåten Sverige har gjort succé på Allt för sjön.Det blir alltid ett tomrum efteråt. När mässan stängt och allt arbete som jag lagt ned sedan nyår bara går in i ett vacuum. Vad göra nu? Vad ska jag syssla med? Vad vill jag syssla med? I dag är det enklare än förr om åren. Efter att ha haft årets båt i montern är det enklare än någonsin att ladda om.

Den dragningskraft och det engagemang som vi i Museihusets monter känt efter att ha presenterat den nybyggda rekordbåten “Sverige”, överstiger allt vi tidigare varit med om.

Det har varit en 10 dagars wow-existens. Ett dagligt intag av kroppsknark som skickat mig och gänget runt Sverige mot nya höjder.

"Sverige" lockade många besökare på mässan Allt för sjön.

“Sverige” lockade många besökare på mässan Allt för sjön. Foto: Anders Vaernéus

Men egentligen inte så märkligt. Sug bara på data som 2 000 hästkrafter, 9 meter mahognyskrov, V12-motorer och en uppsyn lika kaxig som Paolo Robertos pubertetsår.

"Sverige" imponerar med 2 000 hästkrafter och V12-motorer.

“Sveriges” motorkraft imponerar.

Helt enkelt WOW!

Nu är det som sagt över. Åtminstone tills vidare. “Sverige” lyfts nu på lastbil för att åter andas Norrlandsluft. 14 dagars arbete kvarstår innan hon är så färdig att det där premiärdoppet ska kunna närma sig. I viken uppe i Holmsund smälter isarna i den bleka vårsolen och snart så…

Att vara heltidsarbetande inom den svenska klassiska båtvärlden är en ynnest dagar som denna.

För övrigt sailors: ni har väl inte missat att anmäla er till 100-årsjubileet av OS 2012? Det blir en klassisk båtfest av rang i framför allt Nynäshamn. Datumen är den 19–24 juli och anmälan görs på Classic Boat Meets sajt.

Anders Værneus

 

Erlings krönika: Om fegisar

Erling Matz skriver om anonyma kommentarer i sin krönika.

Erling Matz skriver om anonyma kommentarer i sin krönika.Du som brukar kommentera krönikor och bloggar på Hamnen.se eller andra sajter och som gömmer dig bakom en fånig signatur eller bara förnamn kan sluta läsa här! Du kommer i alla fall inte förstå, inte vilja förstå eller också bara strunta i att förstå.

Efter att ha skrivit krönikor någon månad på hamnen.se har jag gjort en upptäckt. Det finns två typer som kommenterar:

Typ 1. Vanliga hederliga medborgare som har åsikter, precis som jag. När de kommenterar presenterar de sig med förnamn och efternamn och framför sin åsikt. De kan tycka att det jag skrivit är bra och de kan tycka att det är rena skiten. Men de står för vad de säger och vågar visa vem de är.

Typ 2. Det är de hemlighetsfulla som gömmer sig bakom en fånig signatur eller skyltar bara med ett förnamn. Typ 2:orna har uppenbara läs- och skrivsvårigheter som det hette förr i tiden. Om jag skriver att jag ogillar okunniga byråkrater klagar Tobias: ”Jag förstår inte din krönika förutom att du inte tycker om byråkrater.” Men vadå, jag har ingenting emot byråkrater, jag har själv varit en. Krönikan handlar om enfaldiga byråkrater, precis som det står i rubriken. Det finns massor med dugliga byråkrater. Men det jag ogillar är alltså odugliga byråkrater – och det är en väldig skillnad. Dugliga byråkrater fattar dugliga beslut, de odugliga odugliga. Så enkelt är det, om man inte har läs och skrivsvårigheter.

Och signaturen Martin hänger på: ”Ännu en tjatig gubbe som raljerar över ’byråkrater’.”

Eller Peter: ”Patetisk läsning, och hgelt osakligt. Skall inte läsa dens ’skit’ mer.”

Lars Forssell, poeten, författaren och ledamoten av Svenska Akademien var rädd om orden. Så här uttryckte han det i en dikt:

Jag måste använda ord
när jag talar till er!

Tänk er kaptenen
på en galeas, en hukarejakt,
en skonare, en brigantin,
en fregatt, en korvett, en snau
med molnet av segelduk över sig:
gaffel – och bomsegel,
toppsegel, stagsegel,
skothorn, fallhorn, halshorn.

När det blåser till storm
kan han väl inte bara peka med handen
och ropa: Ta ner dom där!
Det skulle se ut.

Snickaren har en låda med fackord
Muraren sina
och den som ska styra en stat
kan väl inte bara gasta i stormen:
Dom där sitter fel! Reva dom där!

Jag måste använda ord
när jag talar till er
Ni måste lära er ord.

I all kommunikation människor emellan handlar det om ord. Vid skriven kommunikation som i artiklar, böcker eller på internet handlar det till etthundra procent om ord. Vid möten handlar det kanske om sjuttio procent. Då spelar också tonfall, mimik och gester in.

Minskar viljan att läsa, lyssna och försöka förstå är vi illa ute. På internet finns en sådan tendens. Alltså läs noga och stig fram ur mörkret med för och efternamn. Om vi sen har olika åsikter spelar ingen roll. Det är fegt att gömma sig och skjuta från bakhåll. Och passa samtidigt på att kolla vad Lasse Forssell menade med hukarejakt och snau. Förhoppningsvis vet du redan vad skothorn, fallhorn, halshorn är för något. För det är viktigt med ord. Du måste lära dig ord!
Erling Matz

 

Erlings krönika: Skål

Erlings krönika handlar om nykterhet till sjöss.

Erlings krönika handlar om nykterhet till sjöss.“Det är kultur att dricka sprit till sjöss”. Det var rubriken på en artikel jag skrev en gång. Vilket liv det blev!
Idag skulle jag aldrig våga formulera mig så provocerande – även om det är sant… 

Jag skulle bli orolig för att huliganerna i nykterismlobbyn skulle lura i mörkret med ett avslaget helrör och göra köttfärs av min stackars kropp. Köttfärsen skulle inte ens kunna klassas som ekologisk eftersom jag inte är uppfödd enligt ekologiska normer. Har till exempel ända sedan jag var liten haft insjögädda med beurre blanc sås som favoriträtt – i vuxen ålder dessutom med ett par glas örtig röd sancerre till. Och sånt är onyttigt enligt riksdagens nykterhetsgrupp.

Sprit i måttliga doser sägs dock vara nyttigt. Hur som helst med det. Till sjöss är det förbjudet att dricka alkoholhaltiga drycker sedan den 1 juni 2010.  Trots att det är en gammal sedvänja alltså. För när du rundade Kullen, seglade förbi Barrskär, Mansörn och en massa andra namngivna öar både på ostkusten och västkusten var det en sup som gällde. Och en rejäl hutt brännvin ingick som löneförmån i svenska flottan ända till början av 1950-talet, om jag inte minns fel. I engelska flottan fick besättningen ett glas rom före lunch fram till 31 juli 1970.

Men nu är det slut med en värmande jamare till sjöss – och alldeles i onödan. Orsaken är okunniga politiker längs hela färgspektrat från blått till rött. Birgitta Rydberg (FP) kan tjäna som representant för politisk okunskap. Om det nu är okunskap? Kanske är det populism – en väljarvinnande flört. Så här skriver Rydberg:

”För mig är det självklart att i princip samma regler bör gälla trafik till sjöss som på land. Även till sjöss utsätter man sig själv och framförallt andra för risker om man kör onykter. Riksdagen har fattat ett klokt beslut som alliansregeringen sett till att lägga fram.”

Rena snurren! Vägar och vatten är två helt skilda saker, även om de börjar på samma bokstav – alliteration heter det i poetiken. Båtar är långsamma, bilar snabba. Vattnen är vida, vägarna smala.

Och det viktigaste – det finns inga som helst belägg för att det skulle vara farligt att glida fram med en segelbåt om du har 0,2 promille i blodet – även om båten är över tio meter lång. Och en motorbåt i 15–20 knop är inte heller ett dödligt hot efter det att du druckit ett par glas vin. Det finns ingenting i statistiken över olycksfall till sjöss som motsäger detta. Att vara aspackad och sitta och meta i en båt som ligger för ankar kan däremot vara livsfarligt – men det är å andra sidan inte straffbart!

Det fanns en tidigare lag. Den sa ungefär att det är straffbart att med alkohol i kroppen framföra en båt på ett sätt som är farligt för en själv och för andra. Det är en lag som finns i de flesta andra länder. Den borde räcka i Sverige också.

Den nya sjöfyllerilagen ska utvärderas sägs det. Framkommer det att lagen räddat liv och minskat antalet olyckor kommer jag att hurra och försvara den i alla lägen. Handlar utvärderingen om att fler gripits i kontroller med 0,2 promille i blodet och att detta anses vara en framgång är det ett oanständigt slöseri med skattepengar.

Då borde vi alla bli rasande, till exempel vi som ser de grisiga oljeresterna på öarna utanför Orust. 85 000 liter drev iland. Det mesta skrapades upp så småningom men en del finns kvar. De ligger där för att Kustbevakningen inte lyssnade på den danska varningen om ett oljeutsläpp utanför Skagen i september 2011.

”En del av förklaringen ligger i att vi inte letade tillräckligt noga”, konstaterande Filip Lundgren, Kutbevakningen region Sydväst i en utvärdering. Jaså! Kustbevakningen hade väl annat för sig. I dag prioriterar Kustbevakningen meningslösa alkoholkontroller. Oljeåret 2011 gjordes 3 200 kontroller meddelar myndigheten stolt.

Sjömansvisor handlar ofta om sjöslag. Lyssna och se själv:

https://www.youtube.com/watch?v=7dwUw0qIlwE

Läs också mer om lagstiftningen kring sjöfylleri på www.båtfolket.se eller på www.polisen.se

Erling Matz

 

Erlings krönika: Norge invaderar – krig i norra Bohuslän

Norrmän på Västkusten.

Norrmän på Västkusten.Inte sedan Karl XII virrade kring i norra Bohuslän och anföll Norge har det varit så dålig stämning mellan oss svenskar och brödrafolket i väst. Och det var nästan trehundra år sen.
Så här låter det i dag: “Norrmännen invaderar skärgården från Fjällbacka till Strömstad. Det norska båtfolket saknar båthyfs. De brer ut sig i naturhamnar, kånkar upp en massa stolar och bord och för ett jäkla oväsen.”
Vår krönikör Erling Matz, döpt efter en norsk motståndsman, håller delvis med, men ger också en kulturhistorisk förklaring.

En stämningsfull bild. Solnedgång i norra Bohuslän – Trinisla närmare bestämt. Stämningsfull om det inte vore för stolarna. Jag visar bilden för en västkustseglare. ”Det måste ligga en norsk båt nedanför”, säger han, som om det vore en självklarhet. Sånt är ryktet. Norrmän släpar upp vilstolar på bästa platsen så fort de förtöjt. Stolarna får sen stå där tills det är dags att segla vidare dan därpå. Stolarna mutar in ett område och markerar som en pitbull: Kom inte hit! Det här är mitt!

Och visst var det en norsk båt som låg nedanför. Och stolarna stod där timme efter timme – oftast utan båtägaren i närheten. Visst finns det svenskar som är lika egoistiska och som tar för sig på samma snaskiga vis. Men i norra Bohuslän är det krig i juli och början av augusti.

Många svenska båtfarare tycker i dag genuint illa om den norska båtkulturen – eller ska vi säga bristen på kultur och allmänt båthyfs. Skärgården är trång, särskilt i norra Bohuslän, och förtöjningsplatserna begränsade. Då gäller det att dela med sig och ta så liten plats som möjligt. Att inte bre ut sig. Så är det alltför sällan i dag – tyvärr.

Men låt oss se på grannfejder i ett lite vidare perspektiv. Grannbyar, grannstäder, grannländer har alltid konkurrerat och fabulerat. Det finns alltså också en kulturell förklaring till animositeten. Orust och Tjörn har alltid legat i luven på varandra. Ökända är slagsmålen mellan Orust och Tjörns kompanier när de marscherade till Backamo för att öva. Att slå ihop de två till en kommun är otänkbart än i dag. Och vi är inte bättre på ostkusten. Stockholmarna har i århundraden berättat taskiga historier om tokarna i Södertälje. Och det finns massor med andra exempel på grannosämja i svensk kulturhistoria.

Häromdagen fick jag hem British Cruising Associations tidning. Där stod en lång artikel som handlade om hur usla fransmännen är på att hantera sina båtar.

Den brittiske seglaren Tevor Taylor konstaterar först att fransmän avgudar sina seglande idoler: Eric Tabarly, Bernard Moitessier, Isabelle Autissier och många andra. Men, frågar han sen: ”Hur kan det då komma sig att de är så hopplösa när det gäller att hantera de egna båtarna?”

Taylor tror att det är ”det galliska sinnet”, samma sinne som gör fransmännen till Europas sämsta bilförare. Allt enligt den brittiske seglaren alltså.  Och han konstaterar det utan minsta tvekan. Som om det vore en vetenskaplig sanning. En fransman kan möjligen glädja sig åt att han bara utnämner dem till Europas sämsta bilförare, inte världens.

”Men varför tar fransmännen med sig bilvansinnet till båten?” Frågar han sen. Därefter ger han en färgstark beskrivning av båtlivet i en fransk gästhamn. Här några av hans exempel:

”Att komma glidande lugnt och värdigt existerar inte”, säger han. ”En fransman som ska lägga till kommer infarande för full gas. Strax innan katastrofen är ett faktum drar han på full back. Och sen fram. Och så back. Sen hugger fransmannen tag i närmsta båt, gärna med hjälp av en gammal rostig båtshake. Fendrar, om sådana över huvud taget finns, sitter alltid på fel sida och på fel höjd. Och först vid kaj börjar fransmannen försöka få ordning på sina förtöjningstampar. De är trassliga som kokt spagetti.”

Berättelsen om de klantiga fransmännen upptar ett tätskrivet tidningsuppslag. På senare år har jag seglat ganska mycket både i Frankrike och England och känner inte riktigt igen beskrivningen. Men kanske går det att överföra till kriget i norra Bohuslän. Kanske är det inte fullt så illa utan mera ett uttryck av en gammal folktradition.

Skriv gärna en kommentar och berätta. Och du som vill kan ju alltid lyssna på Hasse och Tages Norgevisa:

https://www.youtube.com/watch?v=m5bGaR2I4bI

Eller på Magnus Ugglas modernare version:

https://www.youtube.com/watch?v=1VicYjk-Fn4

Erling Matz

 

Erlings krönika: Om enfaldiga byråkrater

En byråkrat ger sig aldrig. Aldrig! Aldrig! Även om det handlar om en skitsak. Som toaletterna i våra båtar. ”Det handlar inte om övergödning längre”, sa en superbyråkrat till mig. Det handlar om överlevnad, förklarade han. Du ska se. Om vi inte gör något åt toalettutsläppen från din och andras båtar kommer epidemier att härja i Sverige. Kolera och gulsot.

Eftersom jag skrivit en del om kolera vet jag vad det handlar om. Jag såg ett koleraansikte framför mig. Jo, det heter så! Ansiktsfärgen på en kolerasjuk är blygrå, läppar och naglar blå. Pulsen hastig. Kroppen klibbig av svett. Sextio miljoner européer dog av kolera under 1800-talet.

Se där, en superbyråkrats domedagpredikan. Det är 14 år sedan. Jag gjorde en bandad intervju. Och inspelningen har jag kvar.

Men som du vet. Det blev ingen epidemi. Vare sig kolera eller gulsot. Inte pest heller för övrigt. Det är bara enfaldiga byråkrater som är en pest. Ändå, skitfrågan är fortfarande aktuell. Efter 14 år av utredningar. Jag undrar hur många timmar de har arbetat? Skrivit pm och dagordningar. Suttit i möten. Beordrat utredningar.

Vad kostar en byråkrattimme? Om du räknar in lön, sociala kostnader, resor, telefon. arbetsplats mm. mm. Säkert 2 000 kronor per timmen. Skitfrågan måste ha gått på många miljoner. Kanske tio. Av dina och mina pengar – alldeles i onödan. För det är ett ickeproblem. Och det spelar ingen roll om man lägger etiska, estetiska, hygieniska, epidemiologiska eller miljöaspekter.

Och ännu är det inte över. Just i dag håller ett gäng jurister på att fundera över hur de svenska byråkraterna toatankarna ska kunna harmonieras med EU:s lagstiftning. Vad kostar en EU jurist per timme? 4 000 kr kanske, förmodligen mer. Sen kommer ett förslag.

För 14 år sedan klistrade superbyråkraten upp en bild av mig på väggen i sin byråkratmodul i Norrköping. Han ägnade sen kafferasterna åt att kasta pil. Bilden på mig var måltavla. Varför? För att jag skrev i en tidning precis vad han sa på bandet. Ryktet säger att han blev en skicklig pilkastare. Nu är det länge sen, men skitfrågan maler på.

Bilden på mig är nedplockad sen länge. Men kanske finns hålen kvar i byråkratväggen. Jag hoppas det.

Erling Matz