Att vår bloggare Jimmy Hellberg lider av båtfeber råder det inga tvivel om. Här beskriver han årets uppgraderingar såsom kapning av kölen, riggmodifiering, byta batterier och knep för att suga ut ballastvatten.
Det har varit hektiska månader med galet mycket båtmek på B&R 38 ”PAC-MAN”, så mycket så jag nu är rätt less på att meka båt. Men de stora jobben är avklarade; kölkapning och ombyggnad av rigg och finjusteringar på vattenballastsystem.
Kölkapningen var den största biten där jag tog bort ca 20 procent av kölvikten. Varför då kan man fråga sig? Det är flera orsaker som drivit fram detta radikala beslut. Det främsta var att båten inte kryssade vidare bra i lätt- och mellanvind, dvs när vinden var för lätt för att behöva använda vattenballasten. Målet var att sänka båtens ”sweet spot” som tidigare låg i 7-8 m/s. Att lätta kölen innebär lättare båt och att vattenballasten måste pumpas upp tidigare. Vattnet ger rätande moment direkt utan att båten behöver kränga, vilket är betydligt effektivare än att frakta runt en massa bly.
Dock måste en kölbåt ha en viss mängd tyngd i kölen för att vara självrätande för att uppfylla de säkerhetskrav som finns i ”Offshore Special Regulations”, annars får man inte vara med i havskappseglingar som tex ÅF Offshore Race. Båten stack från början ca 3 m djupt och i dag sticker hon dryga 2,8 m, dvs 20 cm bly är bortkapat. I rätande moment motsvarar det ungefär två lätta personer på kanten (eller en tung).
Det här är resultaten av kölkapningen, det krävdes en hel del spackling och slipning för att återskapa profilen.
Eftersom vikt på kanten ger mer rätande moment än vikt i kölen, grovt räknat med en faktor på 1,5 vid lite större krängningsvinklar, så innebär det att båten nu är styvare vid samma totala deplacement. Dock är det maximala rätande momentet minskat, men det lär inte bli ett problem eftersom båten kunde seglas med fulla ställ och storen maxskotad med travaren i mitten ända upp till 8m/s, då har de flesta andra båtar revat för länge sedan, eller åtminstone bytt till mindre försegel och travat ner storen rejält. Skulle jag mot förmodan vilja komma upp i samma rätande moment igen, ja då är det bara att plocka ombord en tung besättningsman till.
Riggen var nästa svåra beslut. Det krävs en del övervägande innan man sätter sågen i en kolfiberrigg! Riggen är en rätt komplex historia av B R-modell, byggd av Marström i mitten av 90-talet, en tid då få hade hört talas om kolfiberriggar, framförallt på ”cruisingbåtar” som ”PAC-MAN” faktiskt är.
B R-riggen har varken häckstag eller backstag, den förlitar sig på en bred spridarbas och 30 grader svepta spridare, samt internstagning med omvända diagonalstag. Problemet som jag ansåg med min rigg var att de övre spridarna, av någon anledning, var alldeles för korta i förhållande mot de undre. Effekten blev att det var svårt att få till en jämn mastkurva, då masten böjde som mest runt de undre spridarna.
Visst, det går att tvinga masten att få vilken form som helst med hjälp av stagningen, men det innebär onödig kompression i masten och således är krafter som kan distribueras om effektivare till tex högre förstagsspänning i stället.
Christian Björnegren är en kille som jag vågar påstå ”kan allt” om att jobba i kolfiber. Han gjorde CAD-ritningar på insticksbitar till förlängningen som han sedan fräste formar till, på vilka hansedan kunde laminera ihop skarvbitarna i kolfiber. Sedan satt han sågen i spridarna och skarvade. Ett klart avancerat jobb men det går fort och lätt när man är bra!
Allt jag behövde göra var lite finspackling i slutet, otroligt!
Dock är riggen inte riktigt klar än, att få vantlängder att stämma och att trimma in en B R-rigg är inget man gör på en eftermiddag. Jag håller fortfarande på att finjustera, men i det stora hela är jag väldigt nöjd med modifieringen!
Genomskinliga inspektionsluckor är en av uppdateringarna.
Vattenballasttankarna har också fått sig en översyn, mest detaljer men det är ju detaljerna som gör skillnad. Inspektionsluckorna är bytta till grövre varianter med transparant glas, vilket innebär att jag nu lätt kan kontrollera nivån i tankarna. Tidigare har det inte funnits så stort behov av att köra med halvfulla tankar men jag inbillar mig att det kanske kan bli lägen då man nu vill kunna göra det, i och med att kölen blivit lättare.
Den här manicken har löst problemet att få ur ballasten ur rören.
En annan liten mod som gjordes var att sätta en liten ”scupper”, en slags kåpa, över det 50mm stora uttömningshålet. Tidigare har det alltid stått kvar en massa vatten i rörsystemet under undanvindssegling, trots att jag tömt ballasttankarna. Med hjälp av denna enkla pryl skapas ett baksug och allt vatten kommer sugas ut, vilket ger en lite lättare båt på undanvindarna.
På lättningstemat kan även nämnas att jag slängt ut hela batteribanken av blysyrabatterier och ersatt dessa med ett 90Ah lithiumbatteri, en viktbesparing på 40kg! Rapport om hur detta fungerar i praktiken kommer efter utvärdering.
Hela bränslesystemet med tank, slangar etc också bytts ut och där sparade jag in 12kg. Båtens totala deplacement ligger nu på 3 030kg, vilket väl får anses hyfsat för en fullt inredd 38-fotare.
På segelsidan har det inte hänt så värst mycket. Fock och Code 1 var nya förra året och till i år har PAC-MAN fått en ny gennaker. Den är lite större och ska gå bättre på djupa bogar, en ”svaghet” som vi lidit av.
Det kommer sannolikt ta ett tag att utvärdera förändringarna och lära sig segla båten. Det blir en spännande tid framöver!
Vissa struntar helt i att behandla botten och superhottar istället sin båt med enorma segel…
