Kite över Atlanten – norska Camilla snart i mål

Hon är enda tjejen i ett lag med sex kitesurfare som är på väg över Atlanten. Starten gick i Fuerteventura den 20 november. Nu närmar de sig målet på Turks- och Caicosöarna sydöst om Bahamas. 
Här en exklusiv intervju direkt från havet:

Det som länge har varit en dröm och en lång tid av förberedelser och sponsorjakt är nu brinnande verklighet. Camilla Ringvold, som är flerfaldig norsk mästarinna i kitesurfing på såväl snö som vatten, närmar sig nu målet efter en dramatisk färd över Atlanten.

Laget består förutom av Camilla, också av fem killar. Kiten är deras stafettpinne och följebåten är en Lagoon 500, en segelförsedd katamaran på 50 fot.

Var och en surfar i två timmar i sträck. Sedan byts man av. Totalt blir det fyra timmar per dygn varav två på natten. Totalt är det 600 landmil som ska avverkas och när Hamnen.se får kontakt med Camilla vid lunchtid på måndagen beräknas de vara i mål om 26 timmar.

Vad händer just nu?
Jag har precis kommit in från mitt tvåtimmarspass. Det har varit mycket byig vind och vinden har pendlat mellan 15 och 35 knop i styrka. Därför har jag varit tvungen att byta storlek på kiten flera gånger. Men jag har också haft sällskap av mer än 30 delfiner. Det är magiskt här ute!

Vad är det mest dramatiska som hänt under de 26 dagar som ni har varit på väg?
Oj, det har varit mycket. Bland annat siktade vi hajar i närheten av Kap Verde. Det var med skräckblandad förtjusning. Sedan var jag tvungen att skära loss mig från kiten mitt i natten efter att ha fått fel på materialet. Det var ruskigt att ligga ensam ute på havet och vänta på att bli upplockad av följebåten. Det dröjde och man vet ju aldrig vad som finns under vattenytan. 
Sedan är det alltid dramatiskt att segla i byiga vindar på natten när vinden vrider 180 grader och ökar med 20 knop på ett ögonblick. Men vi har förberett oss väl och lyckas därför hantera det mesta som dyker upp på ett bra sätt.

Vad är jobbigast?
För mig personligen är det att hela tiden behöva anpassa utrustningen som vi delar på. Jag är mycket lättare än killarna och därför upptäcker jag ibland att jag är överriggad när jag kommer ut på mitt pass. 
När det är lätta vindar blir det många timmar på kiteboarden för mig. För – återigen – jag är lättast och de tunga killarna kan inte surfa om det blåser för lätta vindar. 
Men vi har bra sammanhållning och fantastisk hjälp av Erik Van Vuuren som är skeppare på följebåten. Han är fantastisk på att manövrera katamaranen när vi byter surfare. Speciellt när det båser hårt och går 5–6 meter höga vågor.


Vilka är de största kickarna?

Det är när man surfar på natten. Adrenalinet pumpar när man sätter sig i den 2,5 meter långa jollen för att bli utsläppt från följebåten när man ska gå på sitt pass i totalt mörker och sex meter höga vågor. Då är jag extra fokuserad. När jag väl har blivit utsläppt ungefär 30 meter bakom följebåten kommer kitsurfaren som ska gå av sitt pass och ”landar” i jollen. Det här är en manöver som vi har övat jättemycket på och efter bytet tar det en kvart innan ögonen vänjer sig med mörkret. Eftersom det sitter belysning i såväl brädan som i kiten så är det en ganska spektakulär syn i mörkret. 
När vågbergen är som störst känner man sig väldigt liten där ute. De gånger som det bjuds klart månsken är det också extra magiskt att kitesurfa mitt på Atlanten.


Något att rapportera om livet i havet. Hajar, delfiner flygfisk eller så?
 
Vi får sällskap av delfiner nästan dagligen. Sedan finns det extrema mängder av flygfisk. De kommer flygande i full fart och jag har blåmärken litet här och var på kroppen från krockar med sådana. Och så har vi sett både haj och val.

Vad är det som driver dig till detta äventyr?
Det är att leva ut en dröm som först kan verka ouppnåelig. Men bara det i sig gör drivkraften ännu större. Det är otroligt vad man kan åstadkomma som ett lag.

Vad är det första du ska göra när du kommer fram om drygt ett dygn?
Då ska jag ge min käraste, min mamma och min lillasyster en stor kram var. Sedan ska jag ringa till pappa som också har seglat över Atlanten och berätta allt som jag har varit med om under resan. Jag hoppas att han är stolt över mig.

Är det här en engångsgrej eller har du fler galna projekt i kikaren?
Jag har fler projekt som är på planeringsstadiet. Exakt vad det blir går jag inte in på nu men jag älskar äventyr och att dela upplevelserna med ett team. Nu gäller det bara att hitta samarbetspartners till mina nya utmaningar. Samarbetspartners som kan dra nytta av det jag håller på med. På så sätt kan man få till så mycket.

Här är trailern inför resan. Vi återkommer asap om mer info om resan och så snart mer videomaterial kommer ut.

Läs mer om äventyret dag för dag på enablepassion.com/blog.

Kitesurfing med krokodiler

Extremt höga hopp och galna farter gör kitesurfing till en av världens ballaste sporter. Men som om spänningen inte vore nog tar här ett gäng australienare sig ut i bushen och surfar bland ormar och krokodiler.

I Queensland högst upp i nordöstra Australien ligger Daintree National Park med världens äldsta regnskog. Här huserar några minst sagt spännande djur men det finns också några härliga plattvattenplatser, närhet till havet och stadig hård vind.

Även om jag alla gånger i veckan skulle föredra att surfa runt på Nya Zeeland eller på Hawaii där man går någorlunda säker från farliga djur, så skulle jag heller inte banga på att få köra jeep genom Queenslands djungel till perfekta platser för både vind- och kitesurfing.

Här för ni bland annat följa Ewan Jaspan och Will Smallacomb, en del av världseliten i kitesurfing.

Tack till Mikkel Thommessen på norska Seilas för tips om videon.

Kiteracing och vindsurfing i Stockholms skärgård

Det är sista dagen på Torvar Mirskys och Gustav Morins surfresa i Stockholms skärgård. Inget snack, bara galet rolig segling i fantastiskt väder och vindar på 3 till 6 m/s och en del knäppa manövrar…

Se också del 1 när Torvar kör kiteracing i full fart och del 2 när vi kappseglar på platt vatten och Torvar sätter toppfart på nästan 33 knop i bara 7 m/s.

Över 30 knop på bräda i Stockholms skärgård

Här är filmen från dag två när jag och australiensiska kitesurfaren Torvar Mirsky letar härliga surfplatser i Stockholms skärgård, allt för att avgöra vad som är bäst av kite- eller vindsurfing. 

Se också filmen från dag 1 när Torvar förevisar hur man sjösätter en kite direkt från en liten båt. Läs också artikeln och se bilder.

Fartfylld kitesurfing i Stockholms skärgård

Vad är bäst av kitesurfing och vindsurfing? Gustav Morin och Torvar Mirsky drar på ett par dagars testtur i Stockholms skärgård. Här är filmen från dag ett.

I ett tidigare inlägg berättade jag om när jag och australiensaren Torvar Mirsky testade kiteracing-utrustning mot vindsurfing. Men vi hade videokamera med ombord också och här kommer filmen från första dagen.

Vi lastade redaktionsbåten, en Beneteau Barracuda 7, full av prylar och uppskattade återigen möjligheten att kunna surra fast det mesta på taket, precis som på en surfbuss.

Målet var Sandhamn, där skulle vi ha vårt basecamp. Men redan på utfärden från Stockholm började det att blåsa och Torvar ville gärna visa hur enkelt det är att starta direkt från båten. Detta var ju en kamp mellan kite- och vindsurfing och detta blev rond ett.

På en liten båt är det bökigt att rigga upp vindsurfingsegel och att fixa med relativt stora och otympliga brädor. Kitebrädan är mindre och själva kiten mjuk i formerna.

– Bara att pumpa upp den, kasta i vattnet och låta den flyta iväg tills linorna är spända och dra upp den i luften.

Så lät förklaringen från Torvar om hur detta skulle gå till. 

Det var nästa så enkelt. Förutom att linorna trasslat sig rejält. Dem ska man tydligen helst reda ut och förbereda innan man ger sig ut på en sju meter kort båt….

GPS kitesurfingTorvars toppfart första dagen i cirka sju m/s.

Både Formula vinsurfing- och kiteracingutrustningen är gjorda för att ta sig snabbt runt en kryss/läns-bana, alltså att kunna gå högt på kryssen och lågt på undavinden. Men siktar man bara på fart och struntar i vinkeln är kiteracinggrejerna svåra att slå.

Vindsurfing vs kiteracing

Formula vindsurf foilDe två vindsporterna som ger mest fart för pengarna, överlägset alla båtar som finns, är nya raceutrustningen för kite och Formula vindsurfing. Här kör Gustav Morin och australiensiske Torvar Mirsky dragrace. Resultatet är slående. Se bildspel!

Kitesurfing har i mina ögon till för cirka två år sen bara varit ämnat för hopp- och leksugna vattensportare som gillar att göra uppseendeväckande trix och konster för strandliggande solbadare.

Men nu finns en racinggren för drakflygarna och utövarna vill en gång för alla täppa till truten på alla seglare som tycker att kitesurfare inte har på kappseglingsbanorna att göra.

Vindsurfing har ju länge funnits som kappseglingsgren och den mest extrema grenen i kategorin är Formula vindsurfing.

Brädorna är hela 100 cm breda men bara ca 230 cm långa. De har 70 cm djup fena och upp till 12 kvm stora vingliknande segel. Fram till att kiteracingutrustningen kom var detta den snabbaste lättvindsseglingen man kunde syssla med, möjligen med lite konkurrens från de bärplansflygande Mothjollarna.

Den ultimata seglingskänslan
Jag köpte en Formula vindsurfing-utrustning för ett par år sedan och fastnade direkt. Känslan att dra iväg i full planing och direkt kunna nå över 20 knop i bara 5 m/s och samtidigt kunna kryssa med närapå samma vinklar som kölbåtar är fantastisk. Man hänger bara några centimeter över ytan och känner vågorna smattra förbi under fötterna.

Lasersegling i full fart kan kännas häftigt om det blåser satan, att stå i trapets på en 49er eller Formula 18-katamaran likaså. Men inget kan jämföras med att vara direkt kopplad till seglet och brädan. Varje våg och varje liten vindpust talar till alla sinnen och minsta justering med tår eller armar kan resultera i flera knops fartökning. Och vinden behöver alltså inte vara starkare än att den orkar att lite lätt rufsa kalufsen.

I mycket vind blir känslan om möjligt ännu häftigare. Den övergår bara från mysnjutning till ren adrenalinpump.

Kiteracing kommer till
Jag trodde alltså att jag hade hittat den ultimata seglingsupplevelsen.

Nu börjar jag för första gången att tveka.

Jag hade förnekat alla kitesurfarpredikares högljudda hyllningar, tagit dem för freestylelirare utan fokus på fart. Jag hade ju inte blivit omseglad av en enda kitare.

Det skulle min kompis Torvar Mirsky från australien ändra på.

När han var i Sverige förra sommaren åkte han på storpisk av mig. Han ställde upp med sina kiteprylar och jag på min Formulabräda. Efter det kunde jag segla ett helt år till med formula vindsurfinggrejerna utan att ägna ens en liten tanke åt att jag var på fel spår.

Till årets besök hade han bytt prylar, siktat på kappsegling och tränat i solen när jag frös i mörka Sverige. Det var ju fram till i våras meningen att kiteracingen skulle ta över vindsurfingens plats som OS-gren och Torvar siktade på att bli australiens representant.

Surfbåten
Vi packade Hamnen.ses redaktionsbåt, en Benetau Barracuda 7, full av prylar och siktade mot Sandhamn. Stadiga vindar på havet var målet.
Nordsidan av Stora Alskär har en fantastisk långgrund strand där man kan glida in med båten, i lä av vind och vågor från syd.

En fördel med kiten visade sig direkt. Redan på Kanholmsfärden tyckte Torvar att det var dags för första färden. Han blåste upp sin kite och slängde den i vattnet. Allt gick superenkelt, sånär som på lite trassel med de 26 meter långa och extremt tunna linorna som mer än gärna trasslarsig. För att jag skulle kunna rigga behövde vi gå iland, vilket blev alltför komplicerat.

Så långt ingen skillnad från vilken kiteutrustning som helst dock. Det häftiga med de nya prylarna är att de klarar väldigt lätt vind och att man kan kryssa förvånande bra. Brädan ser ut som en liten vindsurfingbräda med skillnaden att den har tre djupa fenor.

Avgörandet
Jag är långt ifrån en fulländad vindsurfare och kanske inte den som framställer formulautrustningen i sin bästa dager. Men väl ute på havet med både kiten och vindsurfingutrustningen i full fart hade jag inte mycket att sätta emot.

Ibland kunde jag hålla Torvar bakom mig på kryssen, vinklar och toppfart verkar vara ganska lika. Men på alla andra bogar var jag rökt. Som en liten jämförelse kan jag nämna att Torvar lyckades toppa ca 33 knop när det blåste ca 7 m/s. Jag kunde samma dag max nå 26,5 knop. Förvisso på halvvind, vilket knappast är formulans paradgren, men ändå.

Kanske ännu mer knäckande är att kiten kan plana i bara 3 m/s, och det helt utan ansträngning! Jag kanske kan komma igång i fem m/s och lyckas hålla planingen i vindhålen. Men för att börja att plana krävs en kraftinsats med rejäla pumptag. Torvar kunde bara fälla ner kiten, luta sig tillbaka och dra iväg. Hans händer ser ut som de hanterar ett tangentbord. Mina har blodblåsor…

Nästa imponerande del är att kiten kan segla i full fart genom smala sund bakom öar i skärgården, eftersom den flyger 26 meter över ytan och sällan hamnar i lä. Minst sagt häftigt att kunna surfa rakt igenom sundet på Stora Nassa i full fart.

Vinner på spegelvatten
Kort sagt har jag lite tankearbete att göra. Ska även jag konvertera? I nuläget är det största argumentet mot att jag på vindsurfingbrädan aldrig behöver oroa mig för att behöva simma hem. Brädan flyter även när det blir stiltje.

Ps. alla bilder är skärdumpar från en filmkamera. Snart kommer alltså en video:)!

Draksegla med en båt – här är Kitetender!

 Nu har du som längtar efter att fara fram fort med hjälp av en kite ytterligare en möjlighet. Det fiffiga är att du kan göra det utan att varken bli blöt eller fysiskt trött. KiteTender är en 22-fots, öppen båt som gör att du kan segla – eller kanske snarare surfa – utan såväl mast som ballast.

KiteTender kommer upp i hastigheter runt 20 knop och det utan att kränga.

Kite, eller draksegling som det väl borde heta på svenska, är effektivt. Världsrekordet i segling har satts med hjälp av en kite. Andra fördelar är att man slipper lägga tid på att rigga och att man dessutom kan segla på grunt vatten.

En stor fördel i täta svenska skärgårdar är att draken flyger 25 meter upp i luften. När andra segelbåtar stannar i lä om öarna har kiten ofta fortfarande full kraft.

25 m upp i luften
Att ha ett segel så högt upp i luften kräver dock viss extrakunskap utöver vanlig seglingsteori, för att det ska gå säkert till, och alla rekommenderas att gå en kurs innan avfärd.

Motor för säkerhets skull
Det kan till exempel vara lite bökigt att skicka upp en kite i luften i en hamn. Därför finns en liten utombordare på båten, så att man kan tuffa ut på öppet vatten och sen starta den från vattnet.

Skrovet är tillverkat av vattenfast plywood och epoxi, vilket gör konstruktionen lätt och stark.

MOB
Den öppna akterspegeln är en viktig del i funktionen. Det är lätt att komma upp i båten efter en man-över-bord situation. Det skapar också den mest effektiva självlänsen om båten skulle dyka i en våg.

 Mer info: www.kitetender.nl

Drakflygning mitt i stan

KITESRUFING_Riddarfjarden-3

KITESRUFING_Riddarfjarden-3Flyga 15 meter upp i luften och segla i farter upp emot 50 knop – det är kitesurfing. En sport som växer så det knakar och som nu även fungerar på kappseglingsbanorna. I Norge kappseglade 66 kitare i helgen och i Stockholm visade man att det går att utöva sporten mitt i stan. Se filmerna!

Det är många som tror att kiting bara fungerar på långa långgrunda stränder. Men med koll på tekniken går det att surfa i princip överallt där det finns vatten. Till exempel i centrala Stockholm.
Foto: Thomas Blomquist.

https://www.youtube.com/watch?v=QzQrqcEh4-8

Kitesurfing har nyligen valts in som ny OS-gren och en ny typ av utrustning har utvecklats. Den har flera djupa fenor och sägs ta riktigt bra höjd på kryssen och gå djupt och snabbt på undanvinden. I helgen seglades mästerskap i Norge som drog 66 deltagare.