Försvunne svensken i hamn efter 85 dygn

För en månad sedan efterlyste Hamnen.se den svenske långseglaren Magnus Reslow 55 som anmäldes saknad av sina anhöriga. Nu har han visat livstecken.

Han kastade loss från norska Kristiansand med kursen satt mot Gibraltar. Avsikten var att ta rutten väster om Skottland och Irland. En sträcka på drygt 2000 sjömil.

Men när seglatsen drog ut på tiden för Magnus Reslow anmäldes han saknad av sina anhöriga. Den 12 oktober gick Sjö- och Flygräddningscentralen ut med en efterlysning.

Nu har Reslow hört av sig till sin kusin, om än bara med ett kort sms skickat från Las Palmas på Kanarieöarna.

”Är framme, Las Palmas.”, löd textmeddelandet.

Magnus Reslows Havsfidra tryggt i hamn. 

I en kommentar på Svenskalangfardsseglare.se förklarar han nu varför resan tog så lång tid, och varför han ändrade sin destination:

“Jag är ledsen att jag orsakat oro bland släkt och vänner. Orsaken till att jag gick till Kanarieöarna istället för Gibraltar är att jag hade otroligt dåligt väder runt hela Portugal. Gjorde ingen framfart alls. Var så nära som 80 sjömil till Gibraltar när jag bestämde mig för att gå till Las Palmas istället. Hade 2 knockdowns utanför Portugal som slet av både topplanterna och radarreflektor. Var rädd att inte synas i den täta fartygstrafiken i Gibraltar-sundet. Jag mår alldeles utmärkt själv, förutom en spricka i höger hand som jag fick när jag tappade balansen i dåligt väder.
Med vänlig hälsning Magnus Reslow S/y Nymue”

Hamnen.se har försökt nå Magnus Reslow för en intervju utan att lyckas.

Läs mer om Reslows försvinnande här.

Ro, ro till – Västindien

Blåsor i händerna

Blåsor i händernaAtt ro är en konst. Att sitta med ryggen mot färdriktningen, hålla kursen med ett par åror och med kraft ta sig fram genom vattnet är många gånger en tjusning. Men allt har sitt pris, som blåsor i händerna. Det fick britten Anthony Taylor erfara efter 79 dygns roende från Kanarieröarna till Antigua, Västindien.

Anthony Taylor hade en dröm att ro över Atlanten. Inte skulle han skulle bli den förste, inte heller skulle han slå något rekord utan han ville bara prova på grejen att ro över Atlanten.

I januari i år gav han sig iväg och 76 dygn senare anlöpte han English Harbour på ön Antigua i Västindien.

– När jag började planera resan och jobbade med båten frågade min mamma varför jag ville göra det nästan varje dag. Hon försökte förstå men jag kunde se att hon hade svårt med det.

– Rädsla. Det var framför allt rädsla som drev mig. Rädslan att bli 90 år, sitta i gungstolen med en kopp the i handen och titta tillbaka på mitt liv. “Jag sumpade chansen och nu är det för sent”.

– Sen har jag alltid älskat havet. Många av mina bästa barndomsminnen är när jag fick sitta i en roddbåt och ro. När solen gick ner över land och havet skimrade ville jag bara fortsätta rätt ut och inte komma tillbaka till hamnen. Nu har jag gjort det, bara rott och rott i 76 dagar.

Före…

… och efter.

– När jag startade från Kanarieörna vägde jag 81 kg, väl framme i Antigua hade jag tappat 13 kg och vägde 68 kg. Men jag är klart på väg upp igen. Goda köttbitar, såser glass, många kalla öl och att bara sitta still gör sitt.

 

https://www.soloatlantic.co.uk/