k-märkning

Historiska svenska fartyg får tillskott i kassan

av

Här kommer listan på alla svenska vackra klassiker som får årets bidrag av Sjöhistoriska museet för att fortsätta ett aktivt liv.

Sjöhistoriska museet jobbar för att kulturhistoriskt värdefulla fartyg ska kunna leva ett aktivt liv. Pengarna är ett sätt att visa uppskattning för fartygsägarnas engagemang.

Alla fartyg som i år får fartygsstöd är tillgängliga för allmänheten, antingen som passagerarfartyg, museifartyg eller som skolsegelfartyg.

– Vi lägger särskild vikt vid om ett fartygs verksamhet är eller planeras bli tillgänglig för allmänheten. Syftet med detta är förstås att fartygens historia ska kunna upplevas av så många som möjligt, säger Karolina Matts, intendent på Sjöhistoriska museet.

28 båtar som behöver stöd

Totalt fick Sjöhistoriska museet in 28 ansökningar om ekonomiskt stöd till ett sammanlagt belopp av över tre miljoner kronor. Årets bidrag på 500 000 kronor fördelas över fyra skolsegelfartyg och två ångfartyg.

– Vi vet att ägarna till fartygen tar ett stort ansvar för detta viktiga kulturarv. Vi hoppas att stödet från Sjöhistoriska museet kan bidra till att både upprätthålla landets historiska flotta och ses som en uppmuntran för gott arbete och värdefulla insatser, säger Mats Djurberg, museichef på Sjöhistoriska museet.

För en levande sjöfartshistoria

– De historiska fartygen är en förutsättning för att en levande sjöfartshistoria kan upplevas av många. Samtidigt är kostnaderna för att underhålla äldre fartyg stora. I år har det varit många akuta och omfattande åtgärder på träfartyg och mycket angelägna åtgärder på ångfartyg som varit aktuella. Både kunskap och traditionell teknik behöver värnas för framtiden, säger Karolina Matts.

Sjöhistoriska museet har delat ut fartygsstödet sedan 1991. Det kan i första hand sökas av ägare till historiskt värdefulla fartyg.

K-MÄRKTA FARTYG SOM FÅR STÖD 2021

Vedettbåten Sprängaren (Gålö/Stockholm)

Sprängaren är byggd på Motala verkstad 1918 och användes för minsvepning, minutläggning, bogsering, spaning, bevakning med mera. Ägs av en förening som visar och kör Sprängaren som museifartyg. Bidraget är 70 000 kronor för tillverkning och montering av sotskåp till ångpannan.

Segelfartyget T/S Kvartsita (Fiskebäckskil)

Kvartsita byggdes 1945 som motorseglande fraktfartyg vid Holms varv i Råå för kvartsfrakter mellan Höganäs och Dals Bruk. Kvartsita är nu riggad som toppsegelskonare och drivs av föreningen För fulla segel, som har seglarskola för barn och ungdomar ombord. Båten får 100 000 kronor för att renovera däck och bordläggning.

Ångfärjan Djurgården 3 beställdes och byggdes för att klara trafiken till Stockholmsutställningen 1897. Färjan ägs sedan 1973 av den ideella föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten. Djurgården 3 är Stockholms enda ångdrivna färja som kör charter, färjetrafik och beställningstrafik. Bidraget är 75 000 kronor till kostnader för att dra om ledningar till förvärmaren av ångpannan, vilket gör att man nu får möjlighet att återgå till den ursprungliga förvärmaren. Segelfartyget Sarpen (Simrishamn) Foto: ElinKellersson, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=35070493

Det galeasriggade fartyget Sarpen byggdes 1892 i Nyköbing-Falster i Danmark. Från 1919 var hon hemmahörande i Degerhamn på Öland och fraktade främst cement och kalk. Sarpen var ett av de första fraktfartygen i landet som omvandlades till skolfartyg och drivs av Simrishamns scoutkår. Fartyget får 100 000 kronor till kostnader för att renovera spant och bordläggning i förskeppet på segelfartyget Sarpen.

Segelfartyget Westkust (Orust) T/S Westkust är en tremastad skonare, byggd för fraktfart 1932 i Sjötorp vid Vänern. Sedan 1986 ägs Westkust av Orusts Skolfartygsstiftelse som bedriver seglarskola och utbildningsseglingar med barn och ungdomar. Man vill även ge en inblick och förståelse för vilket underhåll och verksamhet som är nödvändig för att hålla en skuta i gott skick. T/S Westkust får 115 000 kronor till kostnader för att renovera däck och skarndäck.

Segelfartyget Gratitude (inledande bilden) byggdes i Portleven, Storbritannien, 1903. I 27 år trålfiskade hon med Lowestoft som hemmahamn. 1930 såldes fartyget till Grundsund i Sverige. I Grundsund motoriserades Gratitude och användes främst för dörje- och backefiske och sedan som lastfartyg. 1957 köpte Svenska Kryssarklubben fartyget till seglarskoleverksamhet, i samband med det riggades hon om till ketch. Gratitude får 40 000 kronor till kostnader för arbetet med mast och toppstång, samt tillhörande riggdetaljer.

Foto: John Leffman.

Vineta och Vidar får k-märkning

av
Vineta, k-märkt Petterssonbåt Foto: Tony Duda

Vineta, k-märkt Petterssonbåt Foto: Tony DudaYtterligare sju fritidsbåtar har blivit k-märkta av Sjöhistoriska museet. Den gångna helgen fick bland andra Yoldias, Vidar III:s, Siestas och Vinetas (bilden) ägare ta emot sina intyg. Nu ska projektet med k-märkning utvärderas och inga fler båtar kommer att märkas i år.

Foto: Tony Duda

Salongsmotorbåten Vidar III är en C G Pettersson-konstruktion liksom Vineta II och båda två har nu blivit k-märkta av Sjöhistoriska. För att få intyget båtens skick och autencitet viktiga kriterier, men också båtens dokumentation och historia.

– Det är detta som sätter båten i ett sammanhang och gör dess historia levande, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet. Till exempel “Yoldia” som byggdes i Finland 1928. Hon smugglades till Sverige för att man ville undgå att betala av på krigsskadeståndet till Sovjet. Eller “Pepita” som byggdes för eget bruk av varvsägaren och hans son men som fick akterruffen modifierad eftersom sonen var så lång.

Vindö 28:an Siesta k-märks Foto: Hans Lönn

K-märkta “Siesta” är en Vindö 28, en båttyp det tillverkats ganska många av. I dag finns inte så många välbevarade exemplar kvar. Foto: Hans Lönn

Sjöhistoriska har k-märkt fritidsbåtar på prov sedan 2009. Syftet är att öka kunskaperna om äldre fritidsbåtars historiska värden och att uppmuntra ägarna som lägger ner stor möda på att bevara båtarna.

Ägarna ansöker själva om att få sin pärla k-märkt och för att kvala in som kulturhistoriskt värdefull måste båten vara byggd före 1965 och vara av en typ som varit vanlig i Sverige.

Projektet har varit framgångsrikt, 58 båtar har k-märkts och fått mycket uppmärksamhet. Nu ska projektet utvärderas och inga ansökningar kommer därför att tas emot under hösten.

– Vi hoppas kunna permanenta den här typen av k-märkning och ta emot ansökningar igen under våren nästa år, säger Fredrik Blomqvist.

Här kan du läsa mer om k-märkning av fritidsbåtar.

Fler fritidsbåtar k-märkta

av

Under båtmässan Allt för sjön delade Sjöhistoriska museet ut intyg till de senast k-märkta fritidsbåtarna från Mellansverige. Bland de sju som fick sina intyg finns Stjärnbåten “Gudingen”, salongsmotorbåten “Vi tre” och Andungen “Amanda”.

Sjöhistoriska museet k-märker fritidsbåtar sedan 2009.

Efter ansökan görs en bedömning där de båtar som anses kulturhistoriskt värdefulla blir k-märkta. Läs mer på museets hemsida.

18 fritidsbåtar blir k-märkta

av
18 fritidsbåtar har blivit k-märkta.

18 fritidsbåtar har blivit k-märkta.Sjöhistoriska museet k-märker ytterligare 18 fritidsbåtar i Sverige. Museet vill därmed uppmuntra till bevararandet av en bit kulturhistoria.

I maj i år (2009) k-märktes de första åtta fritidsbåtarna. Nu läggs ytterligare 18 till listan över kulturhistoriskt intressanta fritidsbåtar.

– Vi hoppas att k-märkningen ska höja statusen på de äldre fritidsbåtarna. Få länder har så många bevarade träbåtar som Sverige och det finns ett stort intresse såväl nationellt som internationellt, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Under första halvan av 1900-talet fanns många träbåtsvarv med framstående konstruktörer runt om i landet. I folkhemmets tid utvecklades båtlivet till en folkrörelse genom en stor mängd ideella båtklubbar.

K-märkningen är en ren kulturhistorisk värdering, utan kopplingar till lagstiftningar eller andra regelverk.

Följande 18 fritidsbåtar har nu blivit k-märkta:

Motorbåten “Josefin” från 1963, Knivsta, Uppsala län:
En snipa som är välbevarad och i gott skick. Konstruerad och byggd av Rune Berntsson, Strömstad.

Segelbåten “Mia” från 1961, Torsby, Värmlands län:
En ungdomsbåt i mycket gott skick. Den berättar om ett allt folkligare seglarliv från senare tid. Konstruktör Gösta Svensson, byggd på Säffle båtbyggeri.

Motorbåten “Graziella” från 1932, Täby, Stockholms län:
Ritad av den välkände C G Pettersson. Båten har underhållits omsorgsfullt och återställts till sitt ursprungliga utseende. Byggd på Fröbergs varv, Lidingö.

Segelbåten “Taifun” från 1948, Sollentuna, Stockholms län:
En god representant för den senare typen av skärgårdskryssare där regeln utnyttjats till fullo. Den aktuella båten är konstruerad av en av de främsta på området, Knud H Reimers. Taifuns skick är dessutom gott. Byggd på Bröderna Erikssons båtvarv i Strängnäs.

Segelbåten “Fair Wind” färdig 1948, Lidingö, Stockholms län:
En god representant för kustkryssare konstruerade av Åke Améen, kända för sin goda sjöduglighet. Stora delar av båten är i ursprungligt skick samtidigt som åtgärden att redan 1958 plasta skrovet är en kulturhistoriskt intressant årsring. Byggd i Rossätra, Vätö.

Segelbåten “Aurora” från 1961, Östhammar, Uppsala län:
En havskryssare med många bibehållna originaldetaljer. Konstruerad och byggd av Harry Hallberg, Ellös, Orust.

Motorbåten “Fiorella” från 1912, Lidingö, Stockholms län:
En av mycket få exemplar av de tidiga snabbgående motorbåtarna. Dess historia såväl som det unika originalskicket gör båten i högsta grad skyddsvärd. Konstruktör C G Pettersson, byggd hos Bröderna Larsson, Kristinehamn.

“Pärlan” från 1961, Göteborg, Västra Götalands län:
En entypsbåt konstruerad i Norge av Thorvald Gjerdrum. Denna båt är byggd på Skåléns varv i Säffle och har seglats främst på västkusten och i Vänern.

Motorbåten “Pontus” från 1936, Örnsköldsvik, Västernorrlands län:
Ritades av den välkände C G Pettersson. Båten är fortfarande i ursprungligt skick. Byggd på N Sundins varv, Docksta. Båten finns i örnsköldsvikstrakten i medan ägaren idag är bosatt i Västerås i Västmanlands län.

Motorbåten “Else” från 1932, Fränsta, Västernorrlands län:
Båten är i bästa skick och helt bibehållen i sitt ursprungliga utförande. Konstruerad och byggd av Oskar Kjellberg, Trosa.

Salongsbåten “Taifun” från 1908, Norrtälje, Stockholms län:
En av landets äldsta bevarade motorbåtar som aldrig genomgått några omfattande förändringar. Konstruktör Albert Andersson, byggd vid Halldin & Co Mek Verkstad, örebro.

Motorbåten “Fisken” från 1960, Ludvika, Dalarnas län:
En plastracer som fortfarande efter nästen femtio år ser ut som den gjorde när den kom från fabriken. Konstruktör Olle Enderlein, byggd vid Malmö flygindustri.

Segelbåten “Tärnungen” från 1929, Torslanda, Västra Götalands län:
En klinkbyggd kosterbåt. Den har en väldokumenterad historik och är i gott skick. Konstruerad och byggd av Hjalmar Larsson, Kungsviken.

Segelbåten “Monsunen” färdigbyggd 1943, Torslanda, Västra Götalands län:
Båten har både en unik historia och en särpräglad konstruktion. Konstruktör A Laurin och Å Eliasson, byggd hos Arvidsson och Karlsson, Svineviken.

Motorbåten “Kristina” från 1961, Sollentuna, Stockholms län:
En sportbåt av en modell som var populär under en lång tidsperiod (1930-1960-talet). Den har under 2000-talet återställts till mycket fint skick. Konstruerad och byggd av Owe Forslund, Stockholm.

Segelbåten “Bums” från 1963, Göteborg, Västra Götalands län:
En nordisk folkbåt byggd på Orust. Båten är i välhållet ursprungligt skick. Konstruerad av Tord Sundén, byggd vid Seldéns båtbyggeri, Orust.

Motorbåten “Solavae” från 1921, Rimforsa, Östergötlands län:
Tillverkades vid AB Andrée & Rosenqvist OY i Åbo, Finland. Båten har inte byggts om utan är i ursprungligt skick. Konstruktör C S Andrée.

Salongsmotorbåten “Valkyrian” från 1910, Stockholm, Stockholms län:
En av de äldsta klassiska Petterssonbåtarna. Konstruktör C G Pettersson, byggd på Nymans verkstäder, Uppsala.

 

Sverige först i Europa med k-märkta fritidsbåtar

av
Sverige blir först i Europa med k-märkning av fritidsbåtar.

Sverige blir först i Europa med k-märkning av fritidsbåtar. Med det nystartade projektet K-märkt fritidsbåt vill Sjöhistoriska museet uppmärksamma de äldre fritidsbåtar som ingår i vårt flytande kulturarv och underlätta bevarandet av dem. Sverige blir därigenom först i Europa med att k-märka fritidsbåtar.

Från att under 1800-talet ha varit ett nöje främst för överklassen har intresset för båtägande ökat under 1900-talet. I folkhemmets Sverige öppnades möjligheten för många att skaffa sig en fritidsbåt.

Antalet har sedan ständigt ökat och intresset för båtliv är väldigt stort. Det innebär att en stor del av det flytande maritima kulturarvet är privatägt och inte förvaltas av museer eller andra traditionella, kulturhistoriska institutioner.

– Genom att k-märka fritidsbåtar vill vi uppmuntra det privata ägandet och brukandet och samtidigt öka kunskapen om de kulturhistoriska värdena och hur de bevaras på bästa sätt, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Statens maritima museer.

– Vi hoppas att k-märkta båtar ska kunna ges förmåner av exempelvis klubbar, hamnar och varv och på så sätt göra ett spännande kulturarv mer synligt, underlätta bevarandet av det och höja statusen på den äldre fritidsbåtsflottan,

Sjöhistoriska museet driver bevarandefrågor när det gäller fritidsbåtar och förvaltar bland annat den stora samlingen av originalbåtar i Båthall 2 på Galärvarvet i Stockholm.

Sjöhistoriska ingår i Statens maritima museer som är den myndighet som formellt fattar beslut om k-märkning. Sedan 2001 k-märker Statens maritima museer i ett liknande projekt kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Initiativet till k-märkning av fritidsbåtar togs i slutet av 2007 genom att ett förslag skickades ut på remiss till allmänheten.

– Vi är väldigt glada över det engagemang som båtföreningar och privatpersoner har visat. Trycket utifrån har varit stort och många är positiva till k-märkningen så det känns verkligen kul att projektet nu är igång på allvar, säger Fredrik Blomqvist.

Den första ansökningsperioden för K-märkt fritidsbåt är mellan den 16 mars och den 30 april 2009.

Här finns mer info om k-märkningen av fritidsbåtar.