Julia Gross

Sveriges största OS hopp!

av

Då en seglare inte sällan är räddningen när andra idrottare misslyckas på OS så kan detta mycket väl vara största OS–hopp. Här är den nya landslagstruppen!

När medaljhopp efter medaljhopp grusades i OS i London 2012 var det till slut Max Salminen (på bilden) och Fredrik Lööf och som klev fram och bärgade ett guld i Starbåt – Sveriges enda den gången.

Därför är det inte orimligt att tro att nästa stora OS-hjälte är en av de 26 toppseglare i den landslagstrupp som Svenska Seglarförbundet nu presenterar.

Men först VM i Århus…
– Siktet är främst inställt på OS i Tokyo 2020 men på vägen dit har vi också ett stort gemensamt och viktigt VM i danska Århus i augusti 2018, säger förbundskapten Magnus Grävare.

Drygt ett år efter OS i Rio formerar svensk segling sig nu med siktet inställt på Tokyo. I Rio fanns fem svenska besättningar. I Tokyo hoppas och tror Magnus på åtta.

– De som var med mot Rio och som fortsatt sin satsning, har sikte på att åka till Tokyo för att ta medalj. De nya i landslaget tror jag mer på till OS 2024 eller 2028.

Brokig skara
Det är stor spridning i truppen som består av elva damer och 15 herrar i åldrarna 18 till 32. Exakt hälften tävlar för KSSS, de andra för GKSS. Men de är bördiga från olika delar av landet, från Skåne och Bleking, från Stockholm och Göteborg – men också från Värmland, Östergötland, Sörmland, Dalarna och Jämtland.

Anton Dahlberg/Fredrik Bergström och Carl-Fredrik Fock/Marcus Dackhammar seglar 470.

– Exakt alla har väl ännu inte nått upp till de resultatmål som vi normalt har för att kvalificera sig för landslaget, med att vara topp-25 på VM eller flera gånger topp-20 på världscupen. Men de som ännu inte är där, är ändå seglare som vi tror mycket på för framtiden och som gjort ett bra jobb och en seriös satsning i ”challenger-landslaget”, säger Grävare.

– Den här truppen ska försvara de svenska färgerna i VM sommaren 2018. Det kan till och med bli några till svenskar i Århus. Förutom att VM är ett stort världsmästerskap, med alla de bästa på plats, så är det också det stora OS-kvalet. Inte mindre än 40 procent av OS-platserna till Tokyo fördelas på VM och vårt mål är att ta fyra till sex OS-platser i Århus, säger Magnus och fortsätter:

Stor potential
– Det finns flera anledningar till att vi väljer att ta ut så många i Swe Sailing Team. En viktig del är kunskapsöverföringen från seglare till seglare, dvs. från de erfarna till den nya. Men också från tränare till tränare. De nya seglarna har visat att deras satsningar är seriösa och de har även levererat bra resultat. Vi ser en stor utvecklingspotential hos alla våra seglare.

Bakom sig har svensk segling ett mycket framgångsrikt år. Under 2017 tog Max Salminen VM-guld i Finnjolle, Carl-Fredrik Fock/Marcus Dackhammar vann EM i 470, Anton Dahlberg/Fredrik Bergström var tvåa på VM i 470.

Lovar gott
– Förutom dessa mästerskapsmedaljer så vann Josefin Olsson för-VM och var trea i världscupen i Japan. Julia Gross/Hanna Klinga var fyra på VM i 49erFX och Jesper Stålheim var femma på laser-VM. Så vi har haft ett mycket bra kappseglingsår, säger Magnus.

Tiden direkt efter ett OS brukar vara lite lugnare men den tiden blir allt kortare och numera är det viktigt att komma igång med sin OS-satsning så snabbt som möjligt.

Swe Sailing Team 2018:
49er FX: Julia Gross/Hanna Klinga, Klara Wester/Rebecca Netzler, Vilma Bobeck/Malin Tengström. 49er: Carl P Sylvan/Marcus Anjemark, Fritiof Hedström/Otto Hamel, Hannes Westberg/Albin Boman. 470 dam: Olivia Bergström/Lovisa Karlsson. 470 herr: Anton Dahlberg/Fredrik Bergström, Carl-Fredrik Fock/Marcus Dackhammar. Nacra 17: Emil Järudd/Cecilia Jonsson, Ida Svensson/Hugo Christensson. Finnjolle: Max Salminen, Johannes Pettersson. Laser Radial: Josefin Olsson. Laser Standard: Jesper Stålheim.

Foto: Cserta Gabor och Nikos Alevromytis

Hamnen.ses unika Upptäcktsresa för kappseglare

av

 

Hamnen.se värvar världsmästare, landslagsseglare, meteorolog och en idrottscoach för att segla Åf Offshore Race (Gotland Runt) med en 37-fots familjebåt.
Resan kommer resultera i en serie videor som förklarar ämnet havskappsegling. Starten går på söndag!

Vill du börja havskappsegla men har dålig koll på vad som krävs och hur man går tillväga. Eller är du en garvad seglare som vill finslipa dina kunskaper om alltifrån väder och vind till taktik och strategi, utrustning och segelgarderob och det mesta däremellan. Då ska du se till att följa oss på Hamnen.se när vi seglar Åf Offshore Race!

Långlivad läroserie
För första gången kommer en serie videor filmas under Åf Offshore Race med fokus på att lära och informera om hur en havskappsegling går till.

– Det finns ju så kallade tutorialvidoer om allt annat i samhället så varför inte göra en serie om havskappsegling, säger Hamnen.ses Claes Olivecrona som kommer att programleda inslagen under racet.

Målet är att visa knep och trix men samtidigt visa glädjen i att havskappsegla.

Dedikerad mediaman
– Jag kommer att redigera och publicera i högsta möjliga mån under hela racet, säger Hamnen.ses chefredaktör Gustav Morin.

Under hela Volvo Ocean Race ombord på Ericsson 3 år 2008-2009 axlade Gustav rollen som mediaman och kommer alltså att ha samma roll nu.

– Vi kommer också att ha en livekamera som rullar hela racet och man kommer att kunna följa oss den vägen på Hamnen.se. Men egentligen är inte snabb uppdatering det stora målet utan att de producerade videorna ska hålla så pass hög kvalitet att de kan leva under lång tid. De ska fungera som en Gotland Runt-skola helt enkelt, säger han.

Med ombord för att dela sina tankar och erfarenheter är:

• Segelmakaren Anders Lewander som har en enorm meritlista med bland annat non-stop-segling runt jorden med en katamaran och skepparroll på Ericsson 3 i Volvo Ocean Race.

• Julia Gross som är av Sveriges mest lovande landslagseglare. Just nu satsar hon mot OS i 49er FX i egenskap av rorsman – en roll hon även kommer att ha under Åf Offshore Race.

• Magnus Baltscheffski, meteorolog på WeatherTech och erfaren kappseglare. Teamets självskrivne navigatör som ska visa oss den snabbaste vägen runt banan och ge skarpa analyser av rådande vädersituation.

• Ulric Svensson, journalist, reporter, författare, förbundskapten, tv-konsult. Ulrics lista med titlar är lång och kan nu även stoltsera som cyklande livereporter under livesändningen i samband med Vätternrundan. Nu ger han sig på att rapportera om segling, främst för Jönköpings-Posten.

• Johan Lundqvist, skeppare och ägare av Elan 37 Solidtango. Johan har kappseglat ett flertal varv runt Gotland och deltagit i många shorthandedkappseglingar. Han är vd för streamingföretaget Solidtango som i flera år visat att det är fullt möjligt att livesända kappsegling med små medel.

Se alla inslag:

Lewander om hur man bäst förbereder sin besättning

Havskappsegling – meteorologens bästa tips

Skepparens tips – så rustar du båten för race

Skärgårdsnavigering – segla snabbaste vägen

Positionering kring öar – välj rätt sida

Konsten att läsa vindbyar

Julia Gross om konsten att hålla farten uppe

Maximera farten med båtens instrument

Proffsets analys om vägvalet vid Fårö

Konsten att laga bra mat utan spill under race

Från skärgård till hav – förbered dig rätt

Varför vanlig navigation inte räcker

Åf Offshore Race – känslorna vid målgången

 

“Megabrall på Mallis”

av

Värstingvågor och vridiga vindar, världstjärnor som vurpar och trasiga toppmaster. Julia och Cissi berättar om att stupa på mållinjen och summerar senaste regattan. 

Det tar en dag att rigga ned och packa båten ordentligt på trailern och när vi var färdiga och på väg mot nästa regatta i Hyere kan vi blicka tillbaka på världscupveckan på Mallorca. Det är så mycket som har hänt att det är svårt att samla tankarna. Sällan har vi sett såhär skiftande förhållanden.

Vi har ju tidigare berättat om de inledande dagarnas lättvind och skrutit om att vi spikade två seglingar. Sedan började det hända grejor på onsdagen.
Morgonen började med att racingen blev uppskjutet i väntan på vind och när väl brisen började rulla in från havet var 49er-grabbarna först på tur i startlistan. 

Sen kom uppgifterna som fick pulsen att gå i taket. Ute på banan hade det på bara ett par minuter blåst upp rejält och OS-silvermedaljörerna och hårdvindskungarna från NZL hade redan vält och legat upp och ned två gånger, fick vi veta på telefon från vår coach. Det blev språngmarsch till trailern för att hämta störtkrukorna och sen spänna riggen max. Nu var vi redo att ta oss an Palmabuktens utmanande förhållanden.

Megabrall
Dagen präglades av stora vågor och landvind vilket gjorde det väldigt svårt då det ena stunden var megabrall och nästa sekund var dags att kasta sig in i båten när det lättade ur. Vi var inte helt med i spelet och hade en rätt tuff dag.


Vi skrattade åt oss själva och vår uppfattning om gårdagens storlek på vågor, när vi under torsdagen surfade omkring i säkert dubbelt så hög sjö. Riggen och seglen slog och skakade i de vindbyarna och på länsen FLÖG vi bitvis fram!

Adrenalin och glädjerus
Tufft, kul, utmanande, skrämmande, adrenalinpumpande och glädjesprudlande är några ord som skulle kunna beskriva de tre seglingarna runt banan. Ett sista drama blev det när vi i den avslutande seglingen. Vi hade lyckats segla upp till en femteplats och var välligt måna om att att inte krascha och stupa på målsnöret. Men bara 300 meter från mål, när både jag och Cissi hängande längst ute i trapets, hör vi ett PANG! Vi tittar upp i riggen och ser att toppvantet, som supportar hela övre delen av masten där gennakern har allt sitt tryck, hade gått av. Vi lyckades segla i mål med bara stor och fock som 12:a. Trist såklart men vi var ändå riktigt nöjda över att vi inte vurpade och för att vi varit med och slagits i toppen i hårdvind, en riktig överlevnadsdag.

Efter 13 seglingar slutade vi på 15:e plats. Allt går åt rätt håll! Vi vet vad vi har att jobba på och vet att vi kan bli ännu bättre.

Kroppen är sliten nu och det blir skönt med några dagars vila innan vi är on the road again och kör järnet mot Hyeres världscup som går 19 till 26 april.

Flygande start för tjejerna på Mallorca

av

“Det går upp och det går ned, – men mest upp faktiskt!” Julia Gross och Cissi Jonsson seglar i den akrobatiska 49erFX-klassen och rapporterar från världscupen på Mallorca. De har varit först i mål två gånger hittills.

Det har varit en sjuhelsikes start på världscupen här i Palma. Alla toppekipage i världen är på plats. Vi är mycket glada över att vi har gått ut riktigt starkt de första två dagarna.

I tisdags fick vi i svårtolkade vindförhållanden känna på både botten och toppen av fältet när vi inledde med en 20:e plats för att sedan spika den andra seglingen. Vilken härlig revansch! Samtidigt är vi medvetna om att minsta lilla misstag gör att man vips trillar som en gråsten i fältet.

Inför den andra seglingen knöt vi nävarna och flög sedan runt banan som gudar. Vinden kom och gick, vred och stabiliserade sig något men vi seglade med stort självförtroende och kunde bevaka vår ledning och susa i mål rätt långt före konkurrenterna faktiskt.

Idag, onsdag, går vi i guldfinalen som åttonde båt och är redo att ge järnet veckan ut. Två gånger på två dagar har vi korsat mållinjen först och den känslan tar vi med oss på pluskontot. Håll tummarna!

Snart kommer nästa rapport.

Inslag från tisdagens seglingar.

Följ resultaten här:;www.trofeoprincesasofia.org.

Foton: Gustav Morin.

“Segla, äta och däcka”

av

Landslagstjejerna Julia Gross och Cissi Jonsson är på Mallorca och laddar inför den kommande världscupregattan. De rapporterar om färre brutna master än tidigare och om bra och tuff träning.

I princip hela det svenska seglarlandslaget och övriga världseliten är på plats för att göra upp om den så kallade “Trofeo Princesa Sofía” som årligen seglas utanför Palma. Tusen seglare från 53 länder sägs vara på plats.

Ofta är det riktigt tuffa förhållanden med stor sjö som ger de små jollarna helt galna surfturer på undanvindarna. Den varan har hittills uteblivit men tjejerna lär få uppleva det också innan den här resan är över. Fler rapporter väntar.

Mer om racet på www.trofeoprincesasofia.org.

Gross och Jonsson visar explosiv utveckling

av

Julia Gross Cissi Jonsson 49erFXDe började med att sopa banan på förregattan i Miami. Vinterträningen visade sig ha gett en explosiv utvecklingskurva. Men när världscupregattan väl drog igång på allvar fick den unga svenska besättningen veta att marginalerna är små.

Efter 4 veckor i Miami, befinner vi oss åter på svensk mark för batteriladdning, sponsorjakt och fysträning innan vi går på-det-igen.

Miamivistelsen innebar långa dagar på vattnet med intensiv tävling och träning, bitvis i kvav åskhetta…
 Vår första regatta i Florida blev träningsregattan Mid Winter’s som samlade några amerikanskor, kanadensiskor och så vi nordbor.

Direkt efter startskottet i första seglingen märkte vi att träningen på Nya Zealand gjort underverk. Manövrarna satt fint och farten var grym. Vi vann slutligen Mid Winters med serien 1, 1, 2, 2, 5, 1. Båtar som vi tidigare haft dueller med under regattorna under året var nu nästan ett halvt varv efter oss i mål… Skön känsla!!!

Tyvärr stördes uppladdningen inför Världscupen av att Cecilia under några dagar tvingades stanna på land på grund av en redig förkylning. Dagarna innan världscupstarten gav sig äntligen förkylningen.

bild
Det här blev en regatta i lättvindens tecken och det vore en lögn att säga att vi inte var nervösa inför första start. Vi hade så mycket energi och vilja inom oss och vi var otroligt taggade på att köra race.

Ett vilddjur, in vanliga fall
I alla vindstyrkor över fyra meter per sekund är vår båt ett vilddjur. Man kan likna den vid en katapult med dubbeltrapets. Nu däremot, saknades vinden och vi satt som på en guppande gungbräda. Det här krävde ett helt annat rörelsemönster än på tidigare regattor. En centimeter hit eller dit, gjorde stor skillnad både i fart och höjd. Tyst gled vi fram över fjärden och klickljudet från skotblockets små justeringar in och ut, var det enda vi hörde.

Första Världscupspiken
Vi startade världscupen superstarkt och vi gick både fort och rätt i den ibland obefintliga vinden. I tredje racet knep vi förstaplatsen; vår allra första spik på en världscupregatta. YEAH!

Hela veckan kantades sedan av lätta oroliga vindar med tryckande hetta och kraftiga åskskurar. Vi låg stadigt mellan femte- och åttondeplats totalt och vi kände stor trygghet i båten. När det var landvind och skift trivdes vi bäst. Det som för oss kändes så enkelt verkade slå knut i motståndarnas huvuden. Förutom världstvåorna från Brasilien som är vana vid de kluriga förhållandena på deras hemmaarena i Rio de Janeiro.

m32miami1401-sun-14
Inför den sista kvaldagen inför finalen låg vi på en sjätteplats och vi hade stor chans på kvalificering till medaljracet. Den tunna, näst intill obefintliga vinden låg i stråk över banan och den vinnande strategin för dagen verkade vara att starta fritt och därefter glida runt banan med så få manövrar som möjligt. 

Heros to zeros
Tyvärr var vi för passiva i starten och därefter gjorde vi några enkla misstag. Det ena ger det andra och efter en hel del oflyt med vinden också (ja, man får skylla ifrån sig) så blev det en tung dag för vår del. Vi halkade ner placeringsmässigt och fick till slut nöja oss med en 14:e plats totalt.

Först var besvikelsen ganska stor, men när vi nu med distans ser tillbaka på vår vinter, konstaterar vi att vi lyft oss på alla plan. Vi seglar med en större förståelse över hur båten fungerar och vi agerar snabbt på vind och förhållanden. Som team är vi mer samspelta och tar varje dag som en ny utmaning. Att vi dessutom har kul ombord bidrar till utvecklingen; nu hungrar vi efter mer. Det här är bara början på något stort!

Vad sker härnäst
Nu väntar lite tid hemma i Sverige, Stockholm respektive Göteborg. Den 5:e mars startar träningslägret på Mallorca. Vi kommer att komma dit starka och hungriga. Vänta bara tills vi kommer ut på Palmabuktens hisnande vågor. Då blir det åka av igen!

Bakom kulisserna med 49er-tjejerna i landslaget

av

De tuffa landslagstjejerna i 49erFX, Julia Gross och Cecilia Jonsson, berättar om hur det var att börja segla högfartsbåt med vingar, om att komma överens ombord och om vintersegling på Nya Zeeland.

Att segla flera tillsammans kan tyckas vara en baggis, men ni som testat på vet att det kan vara svårt. Man ska inte bara komma överens, prestera sitt max när det väl gäller och förstå sin seglingspartners åsikter, utan också ha kul på vägen. Detta grundas bland annat i respekt, tillit och tålamod. Vi, Julia och Cecilia, har båda seglingsbakgrund från enmansjollar som Optimist, E-jolle och Laser. Vi började segla 49erFX i oktober 2012 och satsa mot OS i Rio 2016, dock i två separata konstellationer.

Vi kom att kampera ihop under våren 2013, främst i Spanien och Frankrike där vi tränade och tävlade. I maj tog dock bägges satsningar slut av diverse olika skäl. Kvar stod vi två som inte ville något annat hellre än att få fortsätta satsa i FX:en.

Vi bestämde oss för att ge det ett försök och började träna med sikte inställt på EM i Århus, Danmark. En månads träning hann vi med innan det begav sig över Kattegatt. Det blev en tuff regatta, både vad gäller resultat och väderförhållanden, men vi åkte därifrån på det klara att detta bara var början.

Supercoach
Väl tillbaka i Göteborg började en tuff träningsperiod tillsammans med den svenska 49er-gruppens nya coach, Paul Brotherton. Han är en av 49er-världens mest erfarna med över 20 års erfarenhet från klassen, i vilken han själv tävlade på högsta nivå fram till sommaren 2011. Han har också seglat OS i 470 och med stor framgång coachat i både Yngling och 49er vid flertalet OS. Paul är den ultimata tränaren som är noga med detaljer och aldrig låter något lämnas åt slumpen.

Storstryk
Efter en lång och intensiv träningssommar vid GKSS i Göteborg tillsammans med resterande delen av 49er-gänget under ledning av vår blev det till slut dags att testa våra vingar. Senast vi tävlat, vilket var på EM i juli. Vi hade åkt på storstryk och förstod därmed att det krävdes mycket träning för att ens närma oss toppen.

49erFXpuff
Nu ställdes vi återigen mot Europamästarinnorna och resterande elit från Danmark under Danska Mästerskapen i Hellerup, norr om Köpenhamn. Denna gång gick det bättre, bland annat med två spik och en och annan andraplats.

Det blev en härlig indikation på att sommarens träning hade gett utdelning och att detta var vägen att gasa vidare på.

Till andra sidan jorden
Ett framgångsrikt VM i Marseille i september, där vi slutade på en 25:e plats, gav oss möjligheten att kvalificera oss till SWE Sailing Team, svenska landslaget i segling. Vi hade plötsligt blivit en båt att räkna med på de större internationella regattorna. För att driva på denna utveckling åkte vi i november till seglingens mecka – Auckland, Nya Zeeland. Här tillbringade vi sex veckor med att jobba på vår båtfart, balans, båthantering och strategi. Vi fick dessutom chansen att mäta oss mot världsettan från just Nya Zeeland.

Tillsammans med tre andra svenska besättningar samt vår coach tränade vi mot nya zeeländska, tyska och holländska team. Auckland är en fantastisk plats att vara på och en skön atmosfär omsnärjer hela staden, den fullkomligt andas segling!

Hem och vända igen
Dryga två veckor hann vi stå på svensk mark innan det var dags att sätta sig på nästa plan, denna gång mot USA och Miami. Julledigheten tillbringade vi med med släkt och vänner och Cecilia var med på GKSS årliga längdskidåkningsläger i Sälen, tillsammans med övriga seglare ur GKSS Elit- och utmanarlag. Fyra dagar med 3-4 fyspass/dag. Vi möttes upp på Heathrow flygplats i London och flög vidare mot Miami.

Nu har vi just seglat världscupregattan i Miami där vi länge låg i toppen men tappade i slutet. Mer om det inom kort!

Blod, svett och blåmärken

av

Att lära sig att segla skiff har inte varit det lättaste. Varken psykiskt eller fysiskt. Här får ni några exmpel på rena kroppsskador som våra bloggare Julia och Cecilia dragit på sig under sitt första år i klassen 49erFX.

För att sätta saker och ting i perspektiv kan man säga att upplevelsen första gången men ska segla en 49er är ungefär som första gången man sätter sig i en kajak. Sjösätter man en 49erFX en spegelblank dag utan en skymt av vare sig vågor eller vind välter ändå båten om man inte vet vad hur man ska bete sig ombord. Vi brukar vi beskriva skiffsegling som en blandning mellan vindsurfing och vanlig jollesegling.

Sen vi började har vi fått många turer i trapetsen (även kallad slänggungan) runt förstaget, akterspegeln och även under vingen.

Blåser det riktigt hårt kan båten volta framåt. Det tar fullkomligt tvärstopp och både rorsman och gast flyger som två köttbullar genom luften och landar någonstans ett antal meter framför båten.

Men det behövs faktiskt inte särskilt inte mycket vind för att man ska lyckas att dra på sig både blåmärken, skrapsår och blåtiror. I en skiff, alltså den båttyp som 49ern tillhör, så sitter man aldrig ner. Man springer från den ena vingen till den andra i slag och gippar och all övrig tid hänger man i trapets och försöker hålla i sig bäst man kan samtidigt som man ska trimma rätt och tänka rätt taktiskt.

Man får blåtiror när man krockar med bommen i slagen eller gipparnan, sliter upp knäna när man försöker hålla balansen i starterna och hjärnskakning när man kappsejsar (ja det är vettigt att segla med hjälm i hårdvind) och fingrarna blir som sönderkokta korvar efter ett par intensiva dagar i båten. Det tär nämligen rejält på lillfingrarna när man slungar sig ut i trapetsen i manövrarna och inte hinner haka i sig direkt. Trots allt detta så är det väldigt kul!

Just nu seglar vi världcupregatta i Miami. Återkommer om det inom kort!

Mot toppen i akrobatisk snabbsegling

av

De nya landslagsseglarna Julia Gross och Cecilia Jonsson sparar knappast på krutet. De satsar mot OS i Rio 2016 i den tuffaste, mest akrobatiska och helt nya båttypen 49erFX. Nu startar de en blogg här på Hamnen.se. 
Foto: Pierick Jeannoutot.

Studier har de lagt på hyllan för att kunna hänga med på alla världscup-kappseglingar runt om i världen för träning och tävling.

Att segla FX är allt annat än långtråkigt. Även i de lättaste av vindar bli racen intensiva med korta banor och snabba beslut. Teamets styrka är mångsidighet.

– En del gillar lättvind och en del gillar hårdvind; vi gillar att segla oavsett väder! säger de.

– Just nu lever vi för denna utmaning. En utmaning som för med sig en fantastisk massa äventyr och historier att bjuda på.

Det är just det som kommer att ske här i bloggen med bilder, videor och stadiga uppdateringar där vi får följa med under tuffa race och bakom kulisserna av världens tuffaste kvinnliga kappseglingsklass.

Rorsman Julia till vänster och gasten Cissi till vänster.

Julia Gross
Ålder: 21
Bor: Saltsjöbaden, Stockholm
Familj: Pappa Thomas, mamma Marika, storebror Tom
Båt: 49erFX
Drömbåt: En Moth hade jag inte tackat nej till!
Bästa seglingsområde: Tävling på Baggensfjärden, träning i Auckland, NZ.
Bästa båtminne: Att segla AC45 på San Fransisco Bay i 30 knop med Artemis Racing team är bland det häftigaste jag gjort. Men en hårdvindsdag i FXen ligger inte långt efter.
Ogillar: Morgnar, skinn på varm choklad och att packa.
Beundrar: Glädjespridare och äventyrare.

Cecilia Jonsson
Ålder: 23 år
Bor: Där min resväska befinner sig. Hem är dock Göteborg.
Familj: Mamma, pappa och lillasyster.
Båt: 49erFX
Drömbåt: En liten fin blanklackad träsnipa.
Bästa seglingsområde: Vattnen utanför Auckland, NZL och Marstrandsfjorden.
Spelar: Sjunger!
Bästa båtminne: När jag med mina föräldrar och syster seglar för halvvind mellan Læsø och Anholt en solig sommardag och vi lyssnar på Supertramp i sittbrunnen.
Ogillar: Sjösjuka, oordning och att förlora.
Beundrar: Människor som brinner för sin sak.

Ett exempel på hur det är att segla 49erFX i hård vind.

Läs deras första inlägg här!

Nytt ungt blod till seglarlandslaget

av

Gross 1 bildspel 1200Två nya tjejbesättningar och en ny herrbesättning har blivit uttagna till landslaget och satsar nu mot OS i Rio i den mest akrobatiska klassen – skiffen 49er.

På tjejsidan är det Julia Gross och Cecilia Jonsson som satsar i nya OS-klassen 49er FX. De är helt nya på att segla både tillsammans och i den nya båttypen. Helt nya i klassen är också tidigare 470-seglaren Lisa Ericson och Hanna Klinga.

De nya herrarna i landslaget är Carl P Sylvan och Otto Hammel. De har seglat länge tillsammans och kämpat hårt för att få en plats i landslaget, vilket ger dem support både ekonomiskt och logistiskt. Något de fått ordna själva hittills. 
 
Gross och Jonsson har seglat tillsammans sedan i juli och den första prövningen blev EM i danska Århus där de fick bekänna färg direkt.
 
– Vi var långt ifrån att placera oss i toppen men vi gjorde väldigt stora framsteg på kort tid, berättar rorsman Julia Gross som tidigare varit framgångsrik i bland annat E-jolle.

Julia Gross och Cecilia Jonsson tillbringar vintern på Nya Zeeland för att träna med världseliten.
Foto: Pierick Jeannoutot.

Efter EM lade teamet upp en plan för hårdträning i Göteborg under ledning av Sveriges nye skiffcoach Paul Brotherton och i september var det dags för VM i Marseille. Och nu gick det riktigt bra i förhållande till den korta träningstiden.

– Vi levererade flera delresultat bland de fem bästa och jublade när vi lyckades behålla våra toppositioner ända in i mål! Vi förstod nu att vi har något stort på gång tillsammans, säger Julia Gross. 

Det blev till slut en 25:e plats på VM för tjejerna och sen vann de också SM i oktober. Detta räckte för att de skulle bli uttagna till landslaget och nu siktar de på pallplats i Rio 2016.

För ett par veckor sedan lyckades Carl P Sylvan och Otto Hamel som seglar för GKSS att sätta övriga svenskar på plats under VM i Marseille i september. De kom på 12:e plats vilket bästa VM-resultatet någonsin för en svensk 49er-besättning. 

Carl Sylvan och Otto Hamel är Sveriges mest lovande 49er-besättning. De tillbringar också vintern på Nya Zeeland för att träna med eliten.

Nu har de tilldelats prister “Årets lyft” av Svenska Seglarförbundet med följande nominering:
 
“Under året har de vid flera tillfällen visat att de seglar bättre och bättre ju hårdare konkurrensen är och lyft sig till att på allvar kunna vara med och utmana i den högsta toppen i 49er klassen.”
 
– Det känns skönt med lite officiell beröm, säger Carl P Sylvan.
 
Lisa Ericson som seglade 470 på OS i London satsar nu tillsammans med Hanna Klinga som seglat nya klassen Nacra 17 i landslaget fram till nu. 
 
– Det känns bra att vi går in den här satsningen med erfarenheter från olika typer av segling. Vi kan använda oss av det för att komplettera varandra. Att vara en del av landslaget är väldigt viktigt eftersom vi kan köra vår nya satsning med full fart och kan ta del av SWE Sailing Teams resurser, säger rorsman Lisa Ericson.
 
– Det är fantastiskt att ha fått se att unga talanger tagit stora kliv framåt det senaste året och även om det är en stor generationsväxling i landslaget ser framtiden väldigt positiv ut, säger förbundskaptenen Magnus Grävare och fortsätter:


– Nästa säsong måste alla i truppen fortsätta att utveckla sig, för vi är inte på den nivån vi vill vara ännu. För att kunna ta en OS-medalj bör man ha varit med och slagits i toppen tidigare i till exempel ett VM. Seglare tar sällan sina första stora medaljer på ett OS, säger Magnus Grävare. 
 

Här får ni en känsla av hur det är att segla 49er i frisk vind. Adrenalinet sprutar!

Carl P Sylvan & Otto Hamel – 49er
Carl P Sylvan

Född: 1987

Moderklubb: Henåns
Båtklubb
Klubb: GKSS

Utbildning: Lerums seglargymnasium, utbildning till mariningenjör.

Intressen: Utmaningar, skidåkning, segling.


Otto Hamel

Född: 1989

Moderklubb: Karlshamns SS

Klubb: GKSS

Utbildning: Påbörjad civilingenjörsutbildning i Lund.

Intressen: Alla sorters segling, ishockey och matlagning.


Julia Gross & Cecilia Jonsson – 49er FX
Julia Gross

Född: 1992

Moderklubb: KSSS

Klubb: KSSS

Utbildning: Juridikstudier i Göteborg.

Intressen: Äventyr

Cecilia Jonsson

Född: 1990

Moderklubb: Rörviks SS

Klubb: GKSS

Utbildning: Sjuksköterska i Göteborg.

Intressen: Skidåkning, klättring och matlagning.

Lisa Ericson och Hanna Klinga

Hanna Klinga (tv) har tidigare varit gast i Nacra 17 och Lisa Ericson har seglat OS i 470. 
Lisa Ericson & Hanna Klinga 49er FX
Lisa Ericson

Född: 1988

Moderklubb: Kullavik KKK

Klubb: GKSS

Utbildning: Lerums seglargymnasium, läser till civilekonom på Handels, Göteborg. 

Intressen: Skidåkning, golf, vindsurfing, umgås med familj och vänner.


Hanna Klinga

Född: 1989

Moderklubb: Bråvikens SS

Klubb: GKSS

Utbildning: Motala seglargymnasium, pluggar till civilingenjör maskinteknik, Chalmers tekniska högskola.

Intressen: Umgås med vänner och familj, utmanande fritidsaktiviteter.