Jules Verne Trophy

Gitana – monstertrimaran på rekordjakt runt jorden

av
230111_Gitana_DJI_0858

230111_Gitana_DJI_0858Tidigt igår morse kastade monstertrimaranen Gitana loss från franska Lorient för att slå rekordet i Jules Verne Trophy.

Reglerna är enkla. Eller knappt några alls. Det gäller att segla runt jorden så snabbt som möjligt utan begränsningar när det gäller design eller storlek – vare sig på besättningen eller flytetyget. Något som Francis Joyon med besättning gjorde med den äran 2017 då de noterade rekordtiden 40 dagar, 23 timmar och 30 minuter.

Se också:
Rothschild över Atlanten i ofattbara 48 knop

I klartext innebär detta att skepparna Charles Caudrelier, Franck Cammas med besättning måste skära mållinjen före den 25 mars klockan 12.38. Något som är allt annat än självklart då det börjar bli sent på säsongen för rekordjakt.

Svåranalyserat på Sydatlanten

Efter att ha legat i hamn och avvaktat sedan i fredags morse hittade man dock ett väderfönster som var värt att satsa på. Eller som Franck Cammas uttrycker det:

– Vi har en bra uppfattning om hur förhållandena kommer att vara på Nordatlanten men på grund av ett svåranalyserat lågtryckssystem söder om Brasilien så blir det osäkert på Sydatlanten.

Beredda att bryta

Om förhållandena sedan visar sig vara mindre gynnsam förbehåller sig besättningen rätten att vända tillbaka i höjd med Kanarieöarna för att göra ett nytt försök vid ett senare tillfälle. Gitana har avbrutit två tidigare rekordförsök, 2020 och 2021. Den senare efter tolv dagars segling trots att man hade en rekordnotering vid Agulhas Cape på den afrikanska sydspetsen.

Måste leda med ett dygn

Det gäller med andra ord att ha koll på hur man ligger till tidsmässigt vid varje waypoint för att veta om det är värt att fortsätta eller ej.

– Vi måste ha ett försprång på minst 24 timmar över Francis Joyons passagetid vid Godahoppsudden (12 dagar, 19 timmar), säger Charles Caudrelier.

Besättning:
Franck Cammas and Charles Caudrelier, skippers
David Boileau, trimmer bowman
Erwan Israël, helm trimmer
Morgan Lagravière, helm trimmer
Yann Riou, trimmer on-board reporter

Hamnen kommer återkommer med rapporteringar från rekordjakten.

Giganternas kamp runt jorden är igång!

av

Inatt korsade världens två snabbaste havskappseglingsbåtar startlinjen med cirka 40 knop på loggen. Målet är att slå rekordet non-stop runt jorden. 

Tiden att slå i Jules Verne Trophy är 40 dagar, 23 timmar och 30 minuter. Ett rekord av Francis Joyon och hans lag från 2017. De seglade en gammal båt utan foils.

Chansen att Sodebo eller Gitana kommer att slå rekordet är stor, så länge de håller ihop och om de inte fastnar i något av alla oförutsägbara vindhål.

Vanligtvis är detta ett race bara mot den tidigare rekordhållaren, man får följa en skugga på trackern för att jämföra det tidigare rekordet och det nya försöket. Men nu har vi alltså en rejäl extra krydda i att det är två båtar som startar snudd på samtidigt!

Här får vi komma ombord under starten för Gitana med Franck Cammas och Charles Caudrelier som ledare.

Under natten till onsdagen startade båda båtarna mellan ön Quessant i Engelska kanalen och Lizard Point vid engelska kusten, med bara cirka en halvtimmes mellanrum. Först Sodebo klockan 02:55 fransk tid och strax därefter Gitana 03:26.

Med nordvästlig vind på nio meter per sekund och tre meter höga vågor så lyckades båda båtarna korsa linjen i över 40 knop.

Ombord på Sodebo vid starten. Det finns ingen engelsk text (autogenererad subtitle finns men fungerar sådär) men man förstår ganska bra vad det handlar om ändå!

Gitana har sex personer ombord och Sodebo sju. Båda båtarna är helt foilande vidunder som ganska ofta klarar att hålla medelfarter över 40 knop. En beräkningsmodell säger att de har potential att nå ekvatorn på bara fyra dagar och 10 timmar.

Under de tidigare sammandrabbningarna så har Gitana varit snabbare och det börjar också bra denna gång för dem. I skrivande stund leder de med 15 sjömil, trots att de alltså startade senare.

Följ Gitanas tracker och Sodebos tracker.

Spindrifts delmål – slog rekordet till ekvatorn

av

Vägen till Kanarieöarna klarades av på rekordtid och mycket pekade redan då på att även rekordet till ekvatorn skulle kunna slås. Sagt och gjort!

“Om man får tro Spindrift-lagets meteorologer så finns det en god chans att slå rekordet till ekvatorn.”

Det ovan sagda rapporterade Hamnen.se så sent som för sex dagar sedan och nu vet vi hur det gick.

Ligger bra till
Spindrift, eller Spindrift II, som hon egentligen heter, slog sitt eget rekord till ekvatorn med närmare två timmar och noterade tiden 4 dygn, 19 timmar och 57 minuter.

Afrika nästa
Nu forsar den tolv man starka besättning, ledd av skeppare Yann Guichard, vidare mot Sydafrika som man hoppas nå inom tolv seglade dygn.

Hamnen.se rapportar löpande om rekordförsöket.

Se också:
Snabb inledning på rekordförsöket runt jorden.

Spindrift – nu börjar den vilda rekordjakten!

av

Den gigantiska trimaranen Spindrift har nu lämnat hamnen i Brest för sin galna jakt på rekorden jorden runt och Jules Verne Trophy.

Den 12 man starka besättningen och minst sagt meriterade är handplockad av skepparen Yann Guichard och består av idel rutinerade rekordjägare, olympier, Volvo Ocean Race-deltagare, för att nämna några exempel.

I skrivande stund stävar de alltså ut mot starten i Brest med ett gemensamt mål – att slå det tidigare rekordet 40 dygn, 23 timmar, 30 minuter och 30 sekunder.

Läs också:
140 fots-trimaranen Spindrift bryter masten!
Rekordslakt – jorden runt på 40 dygn!
Över Indiska Oceanen i stadiga 35 knop!

En vink om hur detta kommer att gå får vi redan inom fem dygn då man helst ska ha nått ekvatorn för att kunna anse sig ligga bra till.

Vid förra rekordförsöket nådde Spindrift ekvatorn efter 4 dygn, 21 timmar och 45 minuter.

Men då återstår fortfarande den tuffa och fruktade, för att inte säga livsfarliga, Södra oceanen där allt avgörs.

Foto: Chris Schmid.

Här är pressreleasen i sin helhet:

“Yann Guichard and his crew started their world tour at Ushant today, Wednesday, January 16 at 11h 47min 27sec UTC.  To win the Jules Verne Trophy they have to recross the line by February 26 at 11h 16m 57sec UTC to break the record, held since 2017 by Francis Joyon and his crew, of 40 days 23h 30m 30s.

The weather conditions were favourable at the Créac’h lighthouse, which marks one end of the start and finish line of the Jules Verne Trophy course,  the round the world sailing record via the three Capes.  A southwesterly breeze of 20 knots and calm seas allowed the giant black and gold trimaran to head quickly towards a front off Ushant and pick a good system from the north-west. It is these strong winds that Spindrift 2 will be able to pick up to take them quickly down to Madeira, the Canaries and the Cape Verde archipelago.

A record at the equator?

According to the routing of the team’s onshore weather router, Jean-Yves Bernot, the team could reach the equator during the night of Sunday to Monday, January 21, after less than five days at sea.  Once over this imaginary line between the two hemispheres, Yann Guichard and his crew must continue to speed on, with the aim of crossing the longitude at the Cape of Good Hope in about twelve days.  This challenge is very possible as Francis Joyon and his crew reached the African cape in 12d 21h 22m.

By adding all the best reference times since the first attempt on the Jules Verne Trophy in 1993, the crewed world tour from Ushant to Ushant could potentially be completed in 38 days.  

The first stretch towards the equator looks very favourable, but it is still too early to anticipate what follows. If a depression moves away from Brazil during the passage off Salvador de Bahia, the weather configuration could allow the team more options to sail more directly towards the South without having to go around the St. Helena anticyclone.

Afterwards it will be the depressions to the south, their trajectories, north-south positioning and speed that will determine if the Indian Ocean can be crossed in less than 5d 21h 08m and the Pacific in less than 7d 21h 13m.

Yann Guichard, skipper of Spindrift 2:

“It looks good up to the equator! The trade winds are well established: it should take less than five days. Then there are still the unknowns in the southern Atlantic but we hope to reach South Africa in around twelve to twelve and a half days.

This world tour is also a passing of the seasons at high speed!  We start in the north-west with drizzle, then in the Canaries we will be in the trade winds with 30°C, at the equator it will be 40°C and three days later, we are in the Forties, in the Southern Ocean with three fairly steady and fresh weeks. It’s a nice trip.

One of the difficulties is the Saint Helena High in the southern Atlantic, which can sometimes block the road. It is not a problem to go round it if there is wind because the latest boat is going fast. In the Southern Ocean, it is still at least a fortnight of cold, wet weather but there are also magical landscapes and an incredible place to experience as a team.

We are a slightly lighter than the last time, which is why we are only twelve onboard. Below twenty knots we have a very slight speed deficit, but anything above that Spindrift 2 is faster than before! We can keep our average speed above 35 knots, if the sea remains manageable.“

The Transat – soloseglare krockade med fraktfartyg

av

Den stentuffa ensamkappseglingen The Transat blev extra tuff för fransmannen Maxime Sorel som krockade med ett containerfartyg.

The Transat beskrivs som en av de tuffaste utmaningarna i seglarvärlden. Dels för att det är en ensamkappsegling på mer än 3 500 sjömil från Plymouth till New York.

Men också för att de lågtrycksystem som sveper över Nordatlanten bjuder på extra utmanande förhållanden i motvind.

Fransmannen Maxime Sorel låg i tätklungan när han krockade och kvaddade bogsprötet samt riggen. 

Första gången som racet arrangerades 1960 så vann legenden Francis Chichester över sina fyra motståndare och klarade sträckan på 40 dygn, 12 timmar och 30 minuter.

I år deltar ett 40-tal moderna kappseglingsmaskiner och de snabbaste klarar av sträckan på runt åtta dygn.

Video med deltagarna strax efter starten i Plymouth.

Starten för årets upplaga gick den 2 maj kl 14.30 och redan andra dygnet tvingades fransmannen Maxime Sorel, som låg i tätklungan, att bryta efter att ha krockat med ett containerfartyg.

Sorel är oskadd men bogsprötet och riggen på båten är illa tilltygade. Kollisionen inträffade i bästa tänkbara sikt i fullt dagsljus men i farvatten som trafikeras tätt av handelssjöfarten.

Hjältemodig veteran
I årets upplaga deltar också veteranen och seglarlegenden Loick Peyron som vann tävlingen 1992, 1996 och 2008 och som dessutom innehar Jules Verne Trophy som ett bevis på att han har seglat snabbare runt jorden än någon annan.

Eric Tabarly seglar Pen Duick II utan moderna hjälpmedel. 

Hans upplägg och målsättning är dock annorlunda i år. Den här gången siktar han inte på seger utan seglar sträckan utan moderna hjälpmedel som GPS och internetuppkoppling och får sålunda inga väderrapporter utifrån.

Han förlitar sig helt på gamla metoder och bestämmer sin position med hjälp av sextant och miniräknare. Och så hoppas han kunna göra effektiva vägval med fördelaktiga vindar med hjälp av en klassik barometer.

En hyllning till Tabarly
Båten han seglar är en annan seglarhjältes, nämligen landsmannen Eric Tabarlys Pen Duick II, som kom först i mål i detta race race 1964.

Loick Peyrons deltagande i The Transat är alltså i mångt och mycket en hyllning till salig Tabarly.

Mer om The Transat här.