En smått galen idé växte till en plan som till sist blev verklighet – varför inte riva av sträckan Sandhamn-Gotska Sandön med kite?
Sagt och gjort, men ingen ska säga att det var enkelt. Äventyr som dessa kräver rätt grejer, rätt väder, rätt förberedelser och ett jädrans driv. Det sistnämnda är dock inget problem eftersom just driv är synonymt med hela Johan Rambergs väsen.
Se också:
Kite på vintern – möjligheternas årstid!
Hundratals kitesurfare gjorde upp i Öresund
Kite över Atlanten – norska Camilla snart i mål
Men så var det det andra…
– Det gällde att ha en bra plan och i denna ingick Sebastian Taknelid. Jag vill framhålla att vi gjorde detta tillsammans och att vi inte hade klarat det utan varandra, säger Johan.
Jajamensan-attityd
– Sebastian är har en skön jajamensan-attityd och nu var planen att han skulle köra följebåt till Gotska Sandön och jag skulle kitesurfa. På Gotska Sandön skulle vi byta så att jag körde båten hem till Sandhamn och Sebastian fick köra sin livs längsta kitesrufingsträcka på öppet hav. Målet var att hinna hem innan solen gick ner.
Johan Ramberg och Sebastian Taknelid kitesurfade varsin väg till och från Gotska Sandön.
Hur får man en sån här idé?
– Jag hade upptäckt att man kan täcka stora sträckor på relativt kort tid med kombinationen kite/foil-bräda och där någonstans började tanken gro.
Och förberedelserna?
– Enkelt beskrivet så kretsade de kring säkerhet, väder och att vänta in rätt förhållanden och väntan på högtryck över norra Polen som skulle leverera perfekt halvvind både tur och retur. Men så…
Men så?
– Men så hade jag också en menisk som hade pajat tidigare. Jag har inte kunnat förbereda mig fysiskt på det sätt som jag borde. Knäoperation några veckor innan avfärd och jag hade nyligen påbörjat min rehabträning. Just den biten sorterar vi in under facket “mindre lyckad förberedelse”.
Men det gick ändå?
2 x 60 sjömil med en snittfart på 15 knop ger totalt åtta timmar av kite-surfing.
– Det blev en hård kamp och jag hade också förberett mig med meditativ musik som jag hade nytta av på havet när det gällde att stänga av trötthet, smärtor – ja kort sagt – att koppla bort hjärnan från kroppen.
Vad var jobbigast?
– Det var definitivt att ramla och att starta om. Att vurpa och starta om med kramp i hela kroppen tar mycket energi och jag ramlade fyra gånger längs vägen. Det var riktigt tungt redan efter en tredjedel av sträckan. Sist men inte minst kändes det lite surt att jag inte hann njuta av att ha nått Gotska Sandön. Då gällde det bara att snabbt byta plats med Sebbe för att hinna hem innan solnedgången.
Hur lång tid tog det?
– De 2 x 60 sjömilen tog ungefär 2 x 4 timmar vilket motsvarar en snittfart på runt 15 knop.
Den starkaste upplevelsen under hela äventyret?
– Det var när Sebbe närmade sig målet i Sandhamn och det blev uppenbart att vi faktiskt skulle klara av detta. Det hade inte känts bra, eller knappt varit något värt alls, om inte båda hade klarat det. Och ska jag vara riktigt ärlig…?
Ja?
– Där och då, när vi gick i mål, brast det för mig, avslutar Johan Ramberg.
Foto inledningsbild: Daniel Nordlund