Jag seglade GOR med Claes Amnäs på hans X35 Galax. På masten satt det fyra instrument. På varje skärm var det en uppsättning stora siffror och en uppsättning små siffror. Som om inte det var nog så växlade de små siffrorna var femte sekund med andra små siffror. Där fanns alltså ett överflöd med information. Innan start hade vi en genomgång av informationsutbudet. Jag förstår inte vitsen.
Om du har en alert besättning får du hela tiden uppmaningar. Dom tittar på andra båtar och säger. “Nu går dom högre i lovart. Kan vi få lite mera höjd.” Eller så säger dom. “Nu pinar vi. Kan vi få lite mera fart.” Och så får man trimma om så besättningen blir nöjd.
Om vi inte har båtar i närheten känner dom i ryggslutet om vi går bra eller inte. Då kan dom säga. “Nu känns det inte bra. Det går trögt”. Då får man lätta lite på skoten, eller släppa ner storskotvagnen en aning, eller ta ett varv på backstagen. Eller så säger dom. “Nu går det undan.”
Seglar man utan instrument lär sig besättningen att känna efter om båten går bra eller inte. Seglar dom på instrument kan dom aldrig lära sig att känna efter om det går bra eller inte.
Såhär ser instrumentpanelen ut på vår X99.
Skrivet av Arne K Larssen
Läs hela Arnes blogg på www.regatta.nu